Aaaaaaaaaahhhh

Stäng av datorn och gå ut och ställ er i friska luften.
Låt solen träffa ert ansikte.
Ta ett djupt andetag.......

Känner ni våren i luften?

Det gör jag!
Underbart!
Lilla A fick så mycket frisk luft att hon somnade omedelbums. Våra snödroppar har försiktigt börjat titta fram. Det är såna här dagar då livet känns lite extra härligt.

Min bror och jag

Tanken var ju att det skulle bli städat och puts å studs här igår inför brorsans och brorsbarnens stundande besök. Men det är väl typiskt att när man inte riktigt har tid så går telefonen i ett. Får bli krafttag idag istället. Men det är ingen större fara. Vill bara hinna med att flytta på lite djur och grundligt våttorka i lugn och ro eftersom brorssonen är aningen allergisk.
Dom kommer hit för att spendera sin sportlovsvecka hos oss. Tyvärr kommer inte min svägerska med för hon måste jobba vilket är trist. Lilla A vill ju träffa sin moster också. Tack vare 80 mil emellan oss och min brors jobb som tar honom till andra sidan jordklotet i 6 veckors intervaller så är det inte alltid så lätt att få till ett umgänge. Så dom har inte hunnit träffa lilla A än. Och jag har saknat mina brorsbarn som jag inte har sett sen i somras när jag var höggravid. Grabben har hunnit fylla femton och är huvudet längre än sin faster! Det är inte klokt. Hans lillasyster har hunnit börja skolan och är också stora tjejen... även om det är i en väldigt späd förpackning.

Jag och min bror har inte alltid haft så bra kontakt. Mer som hund och katt. Mycket av det har nog bottnat i att min bror tar sitt uppdrag som storebror på allra största allvar in absurdum. 10 år äldre och med inställningen att han är störst, bäst och vackrast. Och jag, 10 år yngre som enligt honom inte vet skit om skit utan skall göra EXAKT som storebror säger. Annars!!!!...
Men efter mycket bråk och en rejäl paus från varandra ser vi idag på varandra med nya ögon. Han är fortfarande likadan fast en gnutta mjukare sen jag träffade herr S som han tycker väldigt mycket om. Han låter mig t o m prata till punkt ibland. Jag har kommit över tonåren och blivit lugnare och tål mer verbal stryk nu. Det är som vatten på en gås. Så idag kan man kalla det för kärleksfullt syskongnabb när vi sätter igång. Inga bråk som exploderar.

Och på det stora hela, om man bortser från hans mästrande, så var och är han en väldigt bra storebror. Som ända sedan jag var liten låtit mig få hänga med på allt. Eller snarare åka som en vante i hans farvatten.
Han har alltid varit en aktiv människa med tusen projekt i luften. Han har satt mig på hästar, wind-surfingbrädor, skate-board, enhjulingar, go-kartbilar, lindat stora ormar omkring min hals och tarantellaspindlar på min arm, hållit ner mitt huvud under vatten så jag skulle lära mig att dyka vilket resulterade att jag än idag får panik vid tanken på ett dyk. Dragit med mig på bilresa till Italien när jag var 14. Min första riktigt stora konsert (Madonna på Eriksberg). Han gav mig min första sup vid sju års ålder då han tyckte det var en kul idé att byta ut glasen vid kräftskivan för att se min reaktion och mycket, mycket mer. Allt med väldigt blandat resultat då tålamod och pedagogik inte är hans starka sidor.
När han slänger in mig i nåt så förväntar han sig att jag ska fixa det lika bra som han med en gång. Och glömmer gärna att han kanske har tränat på just det där ganska länge innan han själv fixade det.

Men tänk vad mycket tråkigare och färglösare min barndom hade varit utan honom. Jag har sett upp till honom jättemycket och gör nog det än idag. För min storebror är jätteSTARK, duktig och kan klå alla andras syskon om det behövs! Och det är väldigt skönt och tryggt för lillasyster att han finns och bryr sig så mycket om mig. För det spelar nog ingen roll hur gammal man blir, när jag ser på honom så är det som jag blir förflyttad i tiden. Långt hår i två flätor iförd snickarbyxor som med en bestämd min försöker hålla tempo med storebror för allt vad tygeln håller. Och i mina ögon så är han fortfarande spänstig, vältränad och helt befriad från allt vad dubbelhaka, medelålders och lönfett heter.

Sekreteraren

Klockan var strax innan sex ikväll när bror min ringde för att bubbla. Vi hade pratat en bra stund när det ringde på min dörr. När jag öppnade stod min favoritgranne där och plirade med bus i blicken. Hon är lite över 70 år och störtskön människa som man spontant vill krama varje gång man ser henne.

Hon och hennes man är som jag hoppas att herr S och jag får vara om ca 40år. Han lång, smal med böjd rygg. Hon kort, satt, kramgo helt enkelt.

Hennes inställning; Man får ju köra lite med gubben så det blir nån fart.
Hans inställning; Det är lika bra att låta gumman gå på så det blir lugnt.

Men när dom tittar på varandra så glittrar det fortfarande i deras ögon. Dom trivs och myser i varandras sällskap. Hon var 13 år och han var 17 år första gången dom möttes. När han såg henne igen när hon fyllt 17 visste han på stört att hon var den rätta för honom. Hon däremot hade inte tid med nåt strunt även om han var ack så stilig. Hon hade bestämt sig för att hon skulle inte hålla på med nåt sånt tjafs som giftermål förrän hon fyllt 21 och blivit myndig minsann. Så blev det också. För han fick snällt vänta på henne. Och när deras blickar möts nu, över 55år senare så ser det ut som om tiden har stannat. På sommarhalvåret ser jag honom sakta, sakta gå förbi vårt hem upp till deras kolonilott med två stora, tunga vattenkannor för att vattna hennes älskade grönsaker och bär. Sida vid sida rensar dom ogräs och småpratar om ditt och datt. Jag har erbjudit mig att hjälpa honom med vattnet några gånger men det har han vänligt avböjt för han gillar motionen.

Hur som haver så stod hon nu vid min ytterdörr.....

-Nu ska du bli sekreterare i syjuntan förstår du, sa hon medans hon stövlade in i hallen med en bunt papper i högsta hugg.

-Eeehh, jasså det tycker du, svara jag. Vilken syjunta då om jag får fråga.

-Jamen du vet... Samfällighetsföreningen här. Sekreteraren vill hoppa av till nästa årmöte så vi behöver en ny... å det är du sedu!

-Det tycker du ja, sa jag med ett skratt.

- Å jag e inte den enda. Vi har gaddat ihop oss förstår du. Det var Kerstin som föreslog dig efter garagemötet. Så går det när man är slängd i käften *blink,blink* Precis vad vi behöver... hihihi. Kan du tänka dig det så skriver vi upp dig här med en gång.(febrilt bläddrande bland papprena)

-Hmmm... jag har aldrig varit sekreterare förut. Vad skulle det betyda? Hur mycket arbete är det egentligen med det där? Så jag inte går å lovar något jag inte kan hålla.

-näääääääääää..... det är inte så värst... Du antecknar på årsmötet bara. Å det brukar inte vara så rörigt *harkel*.... eller ja.. det brukar inte vara så rörigt som det var förra gången. Men det var nog ett undantag, hihi. Jo sen är det väl nåt möte i månaden med styrelsen. Du!!! Där har du din bonus för dom brukar gå ut och käka.. flott så det förslår. Sist hörde jag att det kostade 5000 spänn.

-Va sa du att du sa???? 5000 spänn!!! Av föreningens pengar? Jag hoppas att dom har njutit... för är det så det har gått till i styrelsen så är det bannemig slut på sötbrödet nu! Tänk så mycket växter vi kunde få för dom pengarna till dom allmänna planteringar som det var sån debatt om på årsmötet.

-hahahahaha... Så ska det låta! Perfekt! På dom bara! Det behövs nån som rör om i grytan här. Å du är inte rädd av dig.

- Nä rädd är jag inte.. frågan är om föreningen är redo för en sån som mig i styrelsen bara, hihi. Man vill ju inte bli allt för illa omtyckt i området.

-Du det är ingen risk. Kör på du bara och vädra ut i föreningen. För du ska veta att vi är många som står bakom dig och håller dig om ryggen. Var så säker. Är du gullig och skriver ditt namn här bara... jag ser så dåligt...

-Javisst.. *skriver*

-Tack va härligt. Då va mitt jobb i valberedningen avklarat för denna gång. Ha det så gott vännen så ses och hörs vi. Tänk att jag lyckades bli klar med det här redan innan februari månad är över. Det är nog första gången... hihi.

Kvar stod jag på min egen tröskel med ett brett leende på läpparna och ett stort frågetecken ovanför huvudet. Vad var det som hände här egentligen? Kör granndamen med ett Jedi-mindtrick? Ska jag verkligen vara sekreterare? Ja... f-n vet. Nu ligger det i a f inte i mina händer. Tärningen är kastad.

Pepzi är sjuk

Min lilla undulat Pepzi är krasslig idag. Syns på hela hans kroppshållning. Men han har ätit och druckit bra med vatten. Har ringt till smådjursakuten och rådfrågat veterinär. Men som dom alltid säger så finns det inte så himla mycket att göra på en sån här liten i detta stadie. När man levt med djur så länge så har man en radar som gör att man väldigt tidigt uppfattar ändrat beteende. Han har ju enligt veterinären troligtvis lite trassel med levern och sköldkörteln då vi sist var där och gjorde en koll. Han är sex år. Och tack vare den hårda sönderavlingen som förekommit dom senaste trettio åren på undulater så har deras förväntade ålder minskat från 15-20 år till att idag får man vara nöjd om dom är friska och krya till 8-11 år.
Det som är frustrerande är att jag kan inte göra något för honom. Skulle kunna flytta över honom i egen bur för lugn och ro. Men det skulle bara göra honom frustrerad över att vara separerad ifrån sina polare. Tar jag honom till veterinären så gör dom en allmän hälsoundersökning och sticker en stor nål i honom för att ta ytterligare prover som ger resultat som dom inte kan göra något åt. Dropp behöver han inte eftersom han får i sig vätska på egen hand. Eftersom vi redan vet vad trasslet bottnar i så kan dom inte göra något mer åt saken. Operera på en sån här liten går inte.
Han har inte lidit något ända fram till nu i a f. Så tiden får utvisa hur det går och hur länge till jag får ha honom hos mig.
Nu äter han igen... bra tecken. Bara att andas lungt och hoppas på det bästa. Min lille flygande terrorist. Mammas älskling.

Royalist ? - Javisst !

Grattis Victoria & Daniel! Så var det äntligen uttalat och klart. Med ringar på fingrarna. De va la på tiden ;) Tycker hon verkar ha gjort ett bra val vår lilla sessa. Min pappa hade varit stormförtjust om han hade fått uppleva det trots att han var dansk. En egenföretagare precis som han som inte fötts med silversked i munnen. En värdig representant för det svenska folket.

Jag vet att jag kanske är omodern i min royalism. Speciellt i min generation där man gärna skriker efter REPUBLIK. Men det är där mitt danska blod kommer in och pumpar för fullt i mitt hjärta. Kungligheterna finns idag för att förkroppsliga vår egna kärlek till landet och förmedla det till resten av världen. Något som i Sverige blivit fult och likamed rasism. Men i Danmark har man inte dom problemen. Man kan skilja på flaggan, royalismen och patriotismen kontra rasism, fördomsfullhet och fascism. Men så var också danskarna med i kriget medans svenskarna stod och vinkade förbi tysktågen till Norge. Tror det har gjort sin del för att påverka vår syn idag.

Kungens kusin Drottning Margrethe har alltid varit en av mina stora idoler. Tuff kvinna med ciggen i mungipan som inte är rädd för att säga vad hon tycker och som är en stor konstnär i sin egen rätt med ett skarpt intellekt.
När vi var på konfirmationsresa till London så sprang alla andra runt på Madame Tussaud´s och blev fotograferade brevid Crocodile Dundee, Samantha Fox, Dame Edna etc.
Själv sprang jag direkt in till kungligheterna för att ta ett kort med Margrethe vid min sida. Åh va lycklig jag var.
Och jag har alltid hoppats att Victoria skulle utvecklas åt det hållet. Jag menar inte att hon ska bli rökare... haha.. Nä att hon ska vara en stark, självständig kvinna som inte är rädd för att vara sig själv och med hög integritet.
Victoria verkar vara på god väg. Titeln känns inte påtvingad på henne. Hon verkar älska att jobba för Sveriges bästa.

Sverige är ganska grått och trist större delen av året. Och tänk så mycket gråare och tristare det hade varit utan vår färgstarka historia där vårt kungahus spelar en av huvudrollerna. Svenskarna fattar inte hur stort det är för resten av världen att man har ett kungahus. Det är några av dom tyngsta och starkaste korten att dra ur rockärmen. Detta vill republikförespråkare ta bort. Å sen då... grått å trist ett tag. Sen händer det som bara inte får hända. Vi börjar idoldyrka våra statschefer och ett tu tre så har vi en svensk variant av Bush. Nej tack!
Vi behöver våran kungafamilj som sprider glans på alla sorters tillställningar och som faktiskt är extremt välutbildade och välinformerade med vad som händer i vårt avlånga land.

Nån dag måste jag sätta mig och skriva ner mitt möte med kungafamiljen innan jag blir för gammal och grå för att komma ihåg historien för mina barn och eventuella barnbarn. Snacka om händelsernas centrum och total surrealism. Men idag hinner jag inte. Det är ju Öppna Förskolan med dom snälla mammorna och Lilla A´s coola minigäng.

LÄNGE LEVE VICTORIA OCH DANIEL!!!

Min dotter är ingen hund

Vi stack upp till Öppna Förskolan igår för vi hoppades på lite trevlig samvaro både för mig och lilla A i en timma eller två innan vi skulle handla mat. Men ack...
Knackade på och blev insläppta av förskollärarinnan.
Hon fascinerar mig.
En kvinna runt 50 strecket, utbildad i minns tre år och med X antal års yrkeserfarenhet inom barnomsorg... men hon kan inte prata med varken barn eller föräldrar.
Lilla A blev hälsad med frasen... "åti-snåtti-duuuu" och petad i magen tre gånger. Jag var på väg att säga; "Du det är bara en liten människa så du kan prata som du brukar." Men som tur är, efter många år med kronisk glappkäft, så har jag lärt mig ganska så bra vad min käft kan ställa till med så jag knep och log med ursäkten "Hon är lite nyvaken idag" för att skona min dotter från fler märkliga påhopp. "Atti-patti-nyvaken..dååå" fick vi till svar. Säkerligen ett både givande och uttömmande svar för någon... vet bara inte vem. För sådär skulle jag inte ens tilltala en hund. Hade det varit en hund så skulle ingen blivit förvånad om det där pekfingret i magen åkte på sig ett nafs bara för att markera dåligt uppförande.
Tur för förskolelärarinnan att lilla A inte har några vassa tänder och ännu icke färdigutvecklad motorik. Sen gick hon och satte sig med sin kopp kaffe igen.

Ingen av dom andra föräldrarna som precis ätit färdigt sin lunch hälsade utan tittade mer på mig och lilla A under lugg. Däremot knata det fram en kille runt 1 års åldern och sträckte artigt fram en hand och log mot oss med rent solsken i blick. Men vi hann inte svara för hans mamma kom raskt och flyttade på honom.

Med en liten suck tänkte jag att det är väl lika bra att vi sätter oss i soffan eftersom jag kände mig lite ivägen runt bordet. Så där satt vi och försökte söka ögonkontakt, le och se ut som människor som är ganska så trevliga att ha att göra med. Ingen fattade den vinken. Dom var fullt upptagna med lågmälda konversationer sinsemellan som jag inte hittade nån inbjudan eller infallsvinkel till att själv vara med i.
Lilla A fick lite leksaker som hon gnaskade glatt på och vi hade som alltid ett trevlig snack om ditt och datt. Främst hur god snabeln på elefanten faktiskt är. Men att öronen nog har en bättre textur för gommen, å så prasslar det så gott.

På andra sidan av soffan satte sig en mamma med sina två barn. En liten kille som inte kan ha varit mer än 2-3 månader och hans storasyster som var närmare 5år. Jag tänkte... Yeeeesss, jackpot! Men sen såg jag mammans blick. Den var helt tom och stirrade rätt ut i tomma intet. Ingen glimt nånstans. Hon satt och höll sin kaffekopp lite väl krampaktigt samtidigt som hennes dotter rykte henne i armen och sa; "Mammaaaa... det är tråkigt här... kan vi inte gå... snälla mamma... jag vill inte vara häääär." Till svar fick hon ett uppgivet "mmmmmmmhhh...".
Kan tänka mig att bebisen hållit henne upp och att hon inte hade fått så många timmars sömn. Eller rättare sagt, jag hoppas det. Visste inte hur jag skulle inleda nåt samtal där heller. Vill ju inte öppna med ; Va du ser trött ut, inte fått sova inatt??. Ser man en människa med den blicken sittandes på en parkbänk så skulle man gå fram och fråga hur det var fatt. Var precis på väg att säga nåt när hon reste sig och gick för att hämta mer kaffe. Hon pratade heller inte med någon utan gick bort till dockskåpet och kastade åt sin dotter några grejer med ordet; "Här...".
Det var ungefär precis då jag fick svår ångest. För en av dom stora sanningarna i livet är att man är som mest ensam när man är i en grupp utan att bli inkluderad. Kollade på klockan som vägrade att röra på sig. Vi hade varit där i nästan en halvtimma när jag kände att går vi inte nu så skriker jag. Om inte annat för att få folk att vakna. Så vi smet iväg med förevändningen att det var blöjbytardags till förskollärarinnan som bara nickade lite slött.
När vi skulle ta på oss ytterkläderna mötte jag en ung tjej som också skulle gå. Hon log och hälsade glatt. Frågade hur gammal lilla A var osv. Jag trodde först att hon var nåns storasyster eller moster/faster. Men det visade sig att hon hade sin egna lilla dotter liggandes i vagnen. Usch va jag skäms inombords när min hjärna hoppar till förutfattade meningar. Som tur var så hade jag inte frågat. Hennes dotter var en månad yngre och bara hälften så stor som lilla A. Jättesöt på alla sätt och vis. Hon frågade mig om Öppna förskolan och jag sa att det inte var så kul idag men på onsdag kommer det några roliga tjejer med sina barn. Hon tyckte det lät trevligt och skulle titta förbi. Jag hoppas att hon gör det. Och jag kan garantera att jag gör allt för att hon skall bli mer välkomnad än jag själv blivit. För hade det inte varit för dom andra supertrevliga mammorna och kidsen från Lilla A´s föräldragrupp så hade jag inte satt min fot på Ö.F igen.

Och hela den här misären skyller jag på förskollärarinnan. Vad är det för vits att ha en sån där om inte för att "bygga broar" och agera lekledare. Att sitta i ett ganska kalt rum och vänta på bättre tider när man istället hade kunnat fixa fram fingerfärger, kritor, kladda med giftfri lera, haft nåt roligt lotteri där alla som vill får vara med om man lägger en tjuga i potten för omkostnader eller göra avgjutningar av sitt barn händer och fötter. Jag har tusen idéer och helt utan nån utbildning inom barnomsorg. Eller bara något så enkelt som att när en förälder med barn knackar på och kommer in så presentera man dom för resten av alla som har kommit så att man lär känna varandra och inbjuder till delaktighet.

Aaaaaaaahhh... skönt att få skriva av sig. Nu ska vi fortsätta vår dag här för vi har massor att göra. Things to do, people to see.
Och nästa gång som jag vet att "våra" mammor och barn är sjuka eller inte kommer så åker jag hellre till mitt gamla jobb. Där kan jag och lilla A förgylla en tråkig arbetsdag för mina vänner och chefen i flera timmar. Hjälpa Gudmor att svara i telefon eller i lilla A´s fall flåsa vilket kan skapa intressanta situationer. Och kaffet flödar även där.

Måndag morgon!

Så va helgen över. Helt ok för min del eftersom herr S ändå jobbade sina längsta pass både lördag och söndag. Men idag är han ledig. Fast vi ska tillbringa dagen på varsitt håll ändå. För idag är den STOOORA dagen då herr S äntligen skall sätta sig i tatueringssalongen och påbörja sin jättegaddning som också är en cover-up på hela vänster överarm. Ska blir spännande att se hur man täcker den gamla av en sol och en alien som sitter där nu och ser lite liten och löjlig ut. Som jag nämt tidigare så är jag något av en tatuering-fetishist vad gäller mansarmar, så jag dreglar redan.

I lördags var vi och kolla på hus med mormor som behöver flytta till nåt mindre. Hon skramlar runt på 300kvm med jätteträdgård nu med sin lilla hund. Lite för mycket skötsel för en person. Trist att mitt barndomshem kommer säljas. Men det är dags nu.
Men det objektet vi såg i lördag låg alldeles för långt ut på vischan. Känner man min mor så vet man att hon behöver mera fart och fläkt omkring sig för att trivas. Samt att hon har en hög önskan om att där hon bor ska man kunna promenera ner och handla glass tillsammans med lilla A när hon blir större. Gullig tanke.

Efter hustitt där min mor givetvis visade sig känna mäklaren, ett par av spekulanterna samt några grannar tidigare genom sin affär. Vilket ledde till ett massivt övertalningsförsök från grannarna som gärna ville att hon skulle flytta dit. Dom bjöd t o m in oss till sig för att visa hur fint det kunde bli med lite färg och nytt golv. Jag fick saftig kramp i armarna efter ett tag när man konkade runt på sin nästan 8 kilo guldklimp. Sen bar det iväg till Coop Bäckebol där vi vuxna åt slottstek med pepparsås (sådär gott) medans lilla A glatt smaskade häxbrygd och morot-och potatispuré. Min mor kunde naturligtvis inte låta bli att shoppa loss till lilla A fast vi bara skulle handla mat egentligen. På bilden ser ni vad Trollungen fick. Glömde att få med en randig haklapp samt randiga matchande strumpbyxor på fotot.

När vi äntligen kom hem så var jag som en blöt filt. Trodde att nu jäklar blir jag vrålsjuk igen. Jag har ju inte riktigt hämtat mig från jätteförkylningen jag åkte på för en månad sen.

Jag var bjuden på en liten fest på kvällen som jag hade tänkt gå på. Men jag fick tacka nej för det var knappt så jag orkade hålla upp ögonen. Synd att man missar trevlig umgänge eftersom fester inte direkt regnar över en småbarnsförälder. Sen hade det också varit extremt gott med ett glas vin. Sist jag drack vin var nyårskvällen 2007. Jag dricker inte så mycket alkohol i vanliga fall, men nån gång är det sjukt gott.
Nu lät jag som värsta duktiga flickan. Såhär ligger det till; Jag har supit skallen i bitar, stått på bardiskar och vräkt ur mig obsceniteter, tagit min beskärda del och säkert även grannens del av "body-shots" på Valands dansgolv etc etc etc. Som den gamle barmästare jag är så blir det gärna vilt festande minst fem dagar i veckan efter att man själv jobbat sitt pass bakom baren.
Men som dom flesta andra så tröttnar man på det livet efter några år. Och dom som inte gör det får oftast problem med spriten. Idag trivs jag bäst i trevligt sällskap med ett glas vin i tassen. Helst på min väninnas inglasade balkong där samtalen blir väldigt intressanta för det mesta mellan tuggor av brieost och grönsaksstavar.

Jösses vad jag skriver idag då.. hihi.. abstinens kanske.

I alla fulla fall... på söndagen var vi på babysimmet. Och jag kan rapportera att Trollungen gjorde alla sina dyk med ett stort leende. Hon är en riktig liten vattenråtta. När vi sjöng hälsningssången så fyllde jag i .. "lilla A hon kan PLASKA!" Å jäklar vad hon satte igång att vifta med armar och ben. Hon skvätte ner bägge våra ansikten och babyn brevid åkte på sig en kalldusch i rena farten. Vildbatting är bara förnamnet på Trollungen.

Tävling!

Tävling hos http://mammabeckas.blogg.se/
Om du, liksom jag, går in och tävlar på Beckas blogg, så har du chansen att vinna jättefina ekologiska kläder! Det roligaste av allt är att du själv väljer vad du ska vinna. Gå in och tävla du med! :-)

Och om du inte vinner så gå in och shoppa ;) Funkar det med... tihi
Visst är det dyrare att handla ekologiskt men tänk såhär.... du investerar i dina barns framtid. Jag kan inte tänka mig någon bättre att spendera mina pengar på. Men precis som alla andra så har jag heller inte råd att göra det hur som helst tyvärr. Men ju fler vi är som handlar eko desto billigare kommer det att bli.

Pimp the barnstol

Såhär blev det alltså. Barnstolen har hängt med ända sedan herr S satte sin pyttelilla stjärt i den så en liten ansiktslyftning kändes rätt. Höll på att glömma att ta ett "before"-kort så därför är det redan målat lite. Blev ganska nöjd själv. Funderar nu på att dekormåla den lite bara för skoj skull. Vi får se om andan faller på. Såhär i efterhand så ser jag att jag skulle sytt "fåtöljen" aningen större. Kan bli ett nytt försök där. Jag har ju tyg och vadd så det räcker. Men min symaskin kan få vem som helst att få ett anfall av blint raseri. Lika smidig att sy med som det är att skiva tunna skivor lax med en motorsåg... och den låter likadant också. Så mitt tålamod tillåter ingen mer sömnad nu på minst en vecka.

Fru Strömmings pyttipanna

I det här hushållet äter vi mer än gärna allt som har en asiatisk touche. Därför är det inte så konstigt att min variant av pytt i panna skiljer sig ganska rejält från dom flesta. Fast jag kallar den för en HotPot istället.

Har precis gjort en liten laddning av den så Herr S kan få med sig en rejäl matlåda till jobbet imorgon. Det lär han behöva för att suga upp all AfterWork-öl från ikväll. Ser kanske inte så aptitlig ut på bild eftersom min kamera suger på att ta kort på mat. Men jag lovar att det smakar ack så gott.

Sitter och funderar på om jag ska dela med mig av receptet eller behålla det för mig själv.... hmmmm... äh va f-n...

Kycklingfiléer som jag skär i små bitar och steker väl i lite rapsolja. Sen kör jag i en wokmix och eller färska grönsaker. Min favvis är Coops Green Wok Mix som innehåller:
Spenat
Lotusrot
Vitlöksskott
Pumpakärnor
Purjolök
Sockerärtor
Kinesisk svamp
Broccoli
Skitskön blandning som alltid måste finnas i frysen i detta hemmet. Men det funkar med vilka goa grönsaker som faller en i smaken.
Färskriven ingefära (ca 1 matsked eller så men jag har aldrig mätt nånting utan kör på känsla och smak. Funkar även med torkad om nöden kräver)
Pepparmix (röd,grön,svart,rosé)
Ungefär lika delar soya, ostronsås och woksås. Kör i sweet chilisås efter smak och tycke.
Har man lite koriander hemma så kör gärna ner några finstrimlade blad. Men passa er för för många då det kan bli lite för parfymerad smak.

Koka jasminris och vänd ner i stekpannan. Låt puttra ett par minuter så riset blir bästisar med alla dom andra ingredienserna.
Sen är det klart att servera. Helst med en klick kall sås på toppen som du enkelt slänger ihop med lätt creme fraiche och sweet chili. Smaklig måltid!

Precis som med grönsakerna så går det kanonfint att byta ut kycklingen mot t ex räkor, fläskkött eller t o m tofu för den som önskar.

Bakat &klart!

Efter en skön dag så sätter jag mig nu framför datorn med (ni gissade det) min trogne kamrat Kaffe&Mjölk. Till det mumsar jag på mitt alldeles nybakta focacciabröd som kom ur ugnen bara för en liten stund sen. Jag är dålig på att vänta när det är nybakt. Nyfikenheten skall stillas omedelbart. Så jag kommer säkert bränna tungan av mig här snart.
Som vanligt så kan jag inte hålla mig helt till ett recept utan måste alltid exprementera liiiiitegrann. Så jag blandade i en röd pesto på soltorkad tomat, cashewnötter och basilika. Mums mums!

Herr S har precis gett sig ut på dåligheter. Han ska på After Work med sina jobbkompisar. Så jag och Trollungen har kvällen för oss själva. Hon ligger och sover nu med det varar nog inte länge till. Sen är det väl hopp och skutt i soffan som gäller kan jag tänka mig. Har börjat få lite ont i höger överarm av allt hennes farande. Men hon har ju kul och det är huvudsaken. Fast jag börjar bli lite sugen på att köpa en sån där hoppgunga som en av dom andra mammorna föreslog på Ö.Förskolan.

Milkshake

Trollungen har fått ett nytt smeknamn. För direkt efter frukost hoppar och far hon omkring med min mage som studsmatta så man tror att hon skall förlora all häxbrygd hon sugit i sig.
Hon e la för go min lilla Banana-flavoured Milkshake.

Jag borde ha haft fram filmkameran igårkväll också. Vi gav henne ett litet mellanmål banangröt. Och ungen blev som förbytt när hon fick syn på skålen. Vinkade och viftade hejdlöst med sina små armar samtidigt som hon tjoade och tjimmade högljutt att det tog alldeles för lång tid. Sen var det som att mata en kull utsvultna svanungar i storlek xxxxl. Hon dök på skeden och smaskade och sörplade i sig i så snabb takt att lilla jag inte hann med. Vilket resulterade i ett par frustrerade utrop. Öka tempo morsan!! Öka tempo! Sitt inte där och söla!
Hade hon fått så hade hon slickat rent hela skålen. Duktig och otålig kicka.

Om det nu är så...

att herr S sitter vid datorn på sitt jobb och drömmer sig bort till den stundande hemgången så kan fru Strömming glädja med att det vankas en rejäl köttabit med tillhörande potatismos och frästa rotsaker ackompanjerad av en mustig pepparsås.

Har själv redan käkat för skulle jag vänta med middag till kl 20 så är det sockerfall jag får inte att leka med. Och det vill man ju inte utsätta sig själv eller någon annan i familjen för.

Trollungen ligger i sitt babygym och har en ingående disskution med samtliga Tummen-karaktärer som dinglar ovanför hennes huvud. Tror dom starka känslorna bottnar i deras vitt skilda syn på konsekvenserna i det infekterade politiska upproret i Guadeloupe. Men vad vet jag...har inte satt mig in i situationen så jag håller mig neutral.

Det har varit en skön dag idag. Fått en del gjort men inte tagit i så jag spricker. Mycket gos och mys med den där sköna sprattelgumman som ligger framför mig. Nu ska jag dyka in brevid henne i babygymmet och få dom att byta samtalsämne. Kanske klämma en sång eller två med min kvinnliga raspiga tenorstämma.

Jag väljer att inte sjunga med när det är sångstund på Öppna Förskolan för att förutom att flickorna där sjunger i ett helt annat tonregister som tvingar upp mig i falsett så vill jag inte skrämma de andra barnen.... Men Trollungen min, hon är härdad!

Separationsångest

Onsdag kväll:

Herr S: Så vad ska du hitta på på fredag?

Jag: (förvirrat) Vadå då?? eller ja.. antingen så gör jag det jag tänkte imorgon eller om jag skulle ta det på fredag eller jag vet inte men om jag gör det jag tänkte imorgon så blir det gjort fast det skulle jag ju kunna passa på att göra samtidigt med det där ärendet för då slår jag två flugor... eller så väntar jag... fast på måndag hinner jag inte för då ska jag och lilla A upp till Öppna Förskolan... och lördagen är körd för det har jag lovat mamma... sen är det ju babysim på söndag och då har ju dom stängt där inne i stan.Vad menar du då?
(om ni tycker att den yttre dialogen här verkar fullkomligt idiotisk och osammanhängande så skulle ni hört den inre dialogen.)

Herr S: (överseende suck) Jag frågade vad du hade tänkt hitta på på fredag?

Jag: (trög) Händer det nåt då eller?

Herr S: Jag är ledig på fredag.

Jag: Är du? Ja just ja, det hade jag glömt. Ville du göra något speciellt eller?

Herr S: Jag tänkte om DU ville göra något. Ha lite egentid. Jag och lillfisen kan gosa hela dan och så kan väl du passa på att göra något bara för dig för en gång skull. Åk in till stan. Shoppa loss eller vadsomhelst som du känner för.

Jag: Ååååååååhhh... ja det hade ju varit trevligt.... Vad ska jag göra då?

Här följer ytterligare svammel från min sida om tusen olika ärenden och affärer. Inte värt att anstränga tangentbordet med. Men faktum är att jag och lilla A har tagteamat så rejält att jag nu börjar få svårt att se vad jag egentligen vill med min egna tid. För visst vill jag ha den. Och visst behöver jag den. Men samtidigt är tanken på att jag och hon är ifrån varandra så främmande för mig. Det är ju vi mot världen i alla lägen. En naturlig förlängning av mig själv.
Därför är det nog skarpt läge nu att jag tar alla tillfällen i akt att göra saker utan lilla A när jag får chansen.
Jag har haft några gånger på egen hand utan lilla A. Några väldigt sköna och lyckade "pauser" och andra mindre lyckade.

Kommer ihåg ångesten jag kände när jag en vecka efter förlossningen blev utskickad av herr S för lite frisk luft och egentid. Det lät så bra. Tanken var så god. Få rå om sig själv. När jag satte mig på bussen kröp paniken in under huden på mig. Jag saknade något. Halva jag var borta. Började kallsvettas, det kliade i hela kroppen och jag ville bara skrika efter min bebis. Kände mig så utlämnad, sårbar och tom.
Kämpade mig in i Nordstan för att hitta det där albumet jag ville ha till lilla A. Ont i hela kroppen som protesterade vilt både fysiskt och psykiskt. Tankarna snurrade. Vilken dålig mamma jag är som kan lämna mitt barn bara så där. Alla andra undrar säkert varför jag går så konstigt. Kvinnan med barnvagn som tittar på mig nu ser säkert att jag är en dålig mor som har lämnat sin dotter helt oansvarigt. Han i kassan tänkte nog att såna som jag borde inte få skaffa barn. Tänk om det händer mig något. Om jag blir överkörd. Lilla A måste ju ha mat. Herregud vad har jag gjort! Hon kanske förgås av hunger!!! Hela jag vibrerade. Med gråten i halsen stapplade jag tillbaks till busshållplatsen och åkte hem. Totalt hade jag varit ifrån min älskade unge i en timma. Hon sov hela tiden. Jag var ett vrak.
Efter det dröjde det ett bra tag innan jag vågade åka ifrån henne. Inte p g a att jag inte litade på hennes far. Han är hur bra som helst och hon har det minst lika bra när hon är med honom. Det var JAG som inte vågade vara utan henne.

Någon som har ett förslag på vad man kan hitta på när man har en hel dag till sitt förfogande utan min sköna lirare och sidekick? Sushi finns redan i planerna om nu nån skulle undra.

She-hulk

Kom hem från förskolan för två timmar sen. Vi hade mycket trevligt som vanligt även om Lilla A hade ett litet utbrott av dom tre heliga T:na. Trötthet, Tandont och Törstig på en och samma gång. Men det gick snabbt över när hon fick lite tröst och en slurk av sin häxbrygd. Den ungen har röstresurser från tårna när hon vill. Som tur är så går det alltid snabbt över och blir solsken igen. Men ett utbrott om dagen är säkert bra för magen, som jag säger.
Alla fyramånaders satt samlade i soffgruppen när lilla A fick sitt spel så jag plockade upp termosen där och fixade med. Då kom en liten flicka (?) i runt 1års åldern och fick syn på den blänkande termosen. Med utsträckt hand log hon mot den lockande heliga graalen framför sig. När hon var lite mer än en halvmeter ifrån så kom hennes snusförnuftiga mamma och plockade in mina saker mot mitten av bordet sen fällde hon följande kommentar;
"Ja ni kommer nog också lära er att inte ställa saker så nära kanten när era barn blir lite äldre ska ni se."
Blixtar och dunder... min skalle!!!! Jag är fullkomligt allergisk mot den typen av kommentarer. Jag och Hulken har samma problematik. Jag blir gröööööööön och aaaaarg. Fick snabbt intala mig själv att jag varken var på rätt tid eller plats för att säga det första som poppade in i skallen på mig. Impulsiv som jag är. Istället bet jag mig i tungan och svarade lika snusförnuftigt tillbaka; "Det kan vi redan ... OM vi vill."

Min livsfilosofi är; Har du inget vettigt att säga.... så håll klaffen! Något jag villigt erkänner att jag inte alltid har lyckats leva efter själv. Men det jag däremot ALDRIG tål är att bli pratad till som mindre vetande. Och det spelar ingen roll om orden är riktade direkt till mig eller någon annan som är i min närhet. För att citera den store Jarl Kulle ur Bergman-rullen "Midsommarnattens Leende ".. så blir jag en TIGERRRRR!"

När jag var liten brukade jag gå in i min storebrors rum när han inte var hemma. Där rotade jag igenom allt han ägde i jakt på skojiga saker som det jobbiga lilla småsyskon-äckel jag var. Främst ville jag tjuvläsa alla häftiga tidningar om superhjältar som låg där på hög och som jag inte fick röra eller ens andas på egentligen. Det var där i hans ack så ostädade och av tekniska pryttlar fullproppade rum jag första gången träffade HENNE.... She-Hulk! Hon blev min stora idol och t-shirten med hennes tryck som jag sen fick var min käraste ägodel.
Och varenda gång jag möter nån som vill förminska mig och andra så vaknar hon till liv i mitt hjärta och vrålar för full hals; WATCH OUT... I´M GONNA KICK YOUR ASS!!!

Fashionistan

Vad gillar ni mitt fashionstatment? Vem har sagt att inte småbarnsmammor kan rocka. Halsband med bithand för lilla A att mumsa på så mycket hon orkar. Praktiskt. Undrar om man kan starta en trend likt den hemska som fanns på 90-talet när alla gick omkring med plastnappar i läderband runt halsen. Tycker nog att den här är snäppet snyggare i s f.

"ROPEN SKALLA,... BITRINGAR ÅT ALLA!"

Nu har snart min lilla terrorist vilat klart så det är dags för lunch här. Sen ger vi oss ut i kylan och upp till Öppna Förskolan. Skötväskan är packad och klar. Redo för äventyr.

Jag när klassens clown vid min barm

Juhupp. Då var det klappat och klart. Visste att chanserna till ett stillasittande och lite försiktigt barn var ganska mycket lika med noll från start. Särskilt om man betänker vilka sociala clowner både jag och herr S är när vi får publik.
Men idag fick jag uppleva hela showen fullt ut när min dotter drog igång och underhöll trupperna.
Det började med hopp och skutt i soffan. (kanske skall nämna att hon är FYRA MÅNADER. Inte något hon själv tar notis om i sin egen utveckling) Hon hoppa... hon skutta... glädjetjut efter glädjetjut.. och sen försökte hon peta ut stackars lille V´s ögon i något slags försök att flirta och ge en blöt puss. Hennes maniska ögon och öppna dreglande mun gjorde inte inviten vidare lockade för lille V som föredrar att man kanske mjukstartar i ett förhållande och se vart man hamnar.

Tro inte att lilla A hängde läpp för det.. Nä då.. If at first you don´t succeed then try and try again är hennes devis. Vidare till intet ont anande lille L. Han är dock för tillfället något mer av en ladies man och han tog hennes frenetiska viftningar med ro och ett leende för att sedan lungt och metodiskt fatta hennes hand som för att säga. "Yo.. kexet.. tagga ner så kan du få en kram". Efter en ganska lång stunds mys med Lille L fick hon nog och tuggade högljutt vidare på sitt lejongosedjur. Här tänkte jag som mor att det var det. Men ack....

Våran bvc-sköterska Ann försökte denna dag att prata med oss om när barn blir sjuka. Hon var mitt uppe i en mening när lilla A suckade tungt som för att påpeka att det var för lite drag på tillställningen. Där efter tog hon mitt finger och stoppade in det i munnen. Efter det följde ett högt ljud som är en blandning mellan joddling och det där som indianerna gör i cowboyfilmer. Och hon höll på länge... väldigt länge... och väääldigt högt. Samtliga mammor brast ut i skratt och Ann med. Men när sen Trollungen insisterade på att fortsätta med detta jollrande... eller jag kanske skall kalla det jojkande så såg jag minsann hur Anns ena ögonbryn höjde sig en aning när hon ansträngt försökte få det där viktiga som hon ville få fram om feber hos små barn, sagt. Jag hörde inte ett ljud av det. Däremot fick jag nog en lättare hörselskada på vänster öra. Hopp och skutt och håll i gång i skogen med lilla A i huvudrollen från kl. 13.15 till strax efter kl 15.00. För då var det dags att gå hem så lillröven slocknade som ett utblåst ljus i vagnen. Inte konstigt eftersom dagens showtajm egentligen är hennes vanliga sovtid.
Så nu är hon hemma, nymatad, nyrapad och omstoppad ligger hon och vilar ut efter en högst ansträngande föreställning. Trollungen hon kan hon. Och trots att man som mor gärna säger att man vill ha ett barn som är på den lugna sidan. Så blir det ett f-n så mycket roligare och mer underhållande liv när både mor och dotter är lite mer åt... ja va ska jag kalla det... "var-god-ryck-mig-i-snöret-hållet"

Älskade Trollunge - YOU GO GIRL!!!!!!!!!

Obstinat

Det är inte min dotter som titeln gäller utan mig själv. Klockan är lite innan fem på morgonen. Och fru Strömming kan inte sova. Vaknade till av ett gny från spjälsängen för Trollungen hade tappat nappen. Jag upp och plugga in henne igen. Hon sover gott. Hennes mor däremot är klarvaken. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Måste egentligen få dom där timmarna som är kvar så att jag är en pigg och fräsch mamma full av bus och gos hela dagen. Samtidigt så känns det som skit samma. Jag är så van att lida av sömnbrist. Återigen inte på grund av lilla A utan på mig själv och ett huvud så fullt av grejer som jag vill göra att dygnet inte räcker till.

Igår fick jag målat en första strykning på barnstolen och sytt upp ny stolsdyna med ryggstöd. Stolen fick sig en rejäl ansiktslyftning bara på det lilla. Ska slänga in ett par före och efter bilder när den är klar.

Glömde berätta igår att vi fått klart med återanmälan till nästa omgång av babysim. Nu fick vi bytt simhall till Lundby istället. Blev så glad för då tar det mig bara en halvtimma att komma dit när herr S jobbar. Nu när vi är i Bräcke blir det en och en halv timmas restid p g a bussbyte. Sen är Lundby så himla mycket större så både jag och herr S kan bada samtidigt med Trollungen. På Bräcke får en av oss stå vid bassängkanten och vinka lite tafatt. Mycket roligare när hela familjen får vara med och plaska.

Äh va f-n. Det är bara att inse. Sätta igång en kanna kaffe och deklarera dagen idag som officiellt påbörjad.

Snopet...

Klädde både mig och lilla A. Sminkade och fixade håret. Fixade varmvatten i termos och packade iordning skötväskan för vi skulle ge oss upp till Öppna förskolan. Påbylsade gav vi oss ut genom dörren och upp till torget där vi först gick in på Ica för att skicka tillbaks dom där sablans halv-rövs-byxorna. Sen glada i hågen in på Öppna förskolan.

Trodde vi ja... för dom hade stängt för planeringsdag. Jahapp. Å vi som hade längtat så eftersom vi inte hann dit förra veckan. Men det är klart att den underbara personalen måste få planera lite ibland. Dom gör ett strålande jobb där som jag inte nog kan höja till skyarna. Härliga tjejer hela bunten.
Och det är ingen större skada skedd. För vi ska ändå dit imorgon igen till föräldragruppen. Det är våran bvc-sköterska Ann som håller i gruppen. Hon är den virrigaste människa jag någonsin träffat. Och det menar jag på det absolut snällaste sättet. Hon är störtskön. Men man får alltid höra allt minst tre gånger eller så får man påminna henne. Så jag brukar alltid gå igenom alla tider jag har inbokade där för att dubbelkolla dom med henne till nästa gång. Och tur var väl att jag gjorde det sist vi var uppe. För nästa gång på föräldragruppen i mars så stod det inget datum. Hon hade helt glömt bort det samt att ringa den personen som skall komma dit och prata med oss. hihi. Sån är Ann. En kvinna som helt klart är på rätt plats i livet för hon är så go mot lilla A och alla andra barn. Trots att hon ser massvis av ungar jämt så ger hon alla personlig tid och sätter lilla A men även oss föräldrar i fokus.
Nu ska jag få något gjort. Har tänkt dra igång och måla en styck barnstol. Lilla A är på exeptionellt gott humör idag så jag tror att det är helt ok för hennes del.

Vår i luften

Så har man varit en redig tös och lagt in räkningarna i god tid. Som herr S påpekade nyss så är jag nog ett rekorderligt fruntimmer trots allt. Eller ja, egentligen är jag väldigt disträ och ofta i min egna lilla värld. Men jag försöker kompensera denna spricka i karaktären genom alla mina to-do-listor. Jag fullkomligt älskar att pricka av saker.
Enda gången jag går och pratar högt med mig själv är när jag är inne i min egen zon av to-do.
-hum-hum-hum... ska städa badrum... check!...hum-hum-hum...ge kaninerna frukost... check! *springer vidare*... byta sängkläder... check!.. iväg och handla... check!... fixa fika inför besök... check!
å sådär kan det låta tills listan med ca 25 punkter är avbockad och klar för dagen.
Kanske låter som en aningen neurotiskt hemmafru. Men det är ett måste som har blivit en personlig sport. Annars är chansen stor att jag bara sätter mig ner och drömmer mig bort i en bok eller sorterandet av pärlor eller nåt annat som just då lockar mig in i min lilla fantasi och klipp å klistra värld. Och då kan dagarna försvinna i ett rasande tempo. Jag var likadan innan jag fick barn och blev mammaledig så jag kan inte skylla på det. Fråga bara dom som jobbade för mig hur chefen var, så skall ni få höra historier om alla checklistor och en chef som sprang runt med eld i baken och fokuserad blick. Dom stackarna lärde sig snart att veja för mig för att inte riskera frontalkrock. Å gud nåde den som slarvade bort dom personliga och prydligt uppstaplade Att-göra-listorna som dom fått på "Stora Städdagen". Jösses, analt latent är antagligen bara förnamnet. Kan ju trösta alla i min omgivning med att jag har slappnat av en hel del sen jag slutade på det stället. Och jag vill för allt smör i Småland inte tillbaks igen. Nä, jag skall ha ett lungt kontorsjobb där jag i lugn och ro kan sitta under min korkek och bocka av mina listor....... attans....

Men även om min käre Herr S suckar tungt åt dom för det mesta så kvarstår faktum. Saker blir gjorda! Och bor man ihop med en karl som om möjligt är ännu mer disträ så hade nog vårat liv tillsammans urartat totalt, med två gaggande fånar framför varsin klump lera, i ett fullkomligt kaos om inte listorna existerade.

Det har varit en härlig dag idag. Jag och Lilla A bylsade på oss och gav oss ut i den kristallklara kylan till Backaplan. Där tog vi en riktigt rejäl promenad i tre timmar som vi avslutade med småhandlande på Coop. Det må ha varit kallt men det kompenserades av det härliga solskenet. Det gjorde oss båda gott tror jag. Kände en försmak av våren som jag längtar så efter.
Och för att hålla kvar den känslan lite extra länge blev det ungsbakad lax med potatissallad till middag. Så enkelt, så gott!

Näpp, nu ska jag och min älskade Trollunge ha sång- och mysstund. Sen ska Lilla A få ta sig ett dopp i badkaret. Och Herr S undrar ni.... ja han sitter med sin klump lera ;)

Fikatajm

Igår var Lilla A´s Farmor på besök från Flen. Hon och herr S tog en liten vända på stan innan dom kom hem till oss. Det gjorde dom helt rätt i så Farmor får se lite av Göteborg också när hon är här. Dom var inne en sväng i en av våra favvisbutiker, In-ex, som är en butik för konstnärsmaterial. Där köpte Farmor en duk, penslar och lite färger till sig själv. För hon vill också testa lite nytt pyssel. Kanonkul. Jag vet att hon är grym på att brodera och att hon målat porslin. Ska bli spännande att se vad hon kommer att skapa. Hennes bägge barn HerrS och Faster Fiffi är väldigt kreativa på alla sätt och duktiga på att måla. Någonstans har dom ju fått det ifrån. Så jag väntar mig stordåd från Svärmor nu ;)
På vägen hem köpte herr S med sig en gigantisk laddning sushi som vi glufsade i oss till lunch. Heja Svärmor som aldrig är rädd för att testa nya saker! Jag och herr S hade en backup plan med reservmat om hon inte hade gillat det, men det behövdes inte.
Sen tog lilla A, Herr S och Farmor en liten promenix medans jag plocka undan disken och bryggde kaffe som vi drack med små smaskiga brownies.
Det är alltid mysigt att sitta och snacka med Svärmor. För hon räds inte att gå in i djupa diskutioner där dom flesta människor sätter upp en skyddande vägg. Man behöver inte förställa sig. SKÖNT!

Idag har vi varit uppe och vägt Lilla A på BVC. 7250 g! Duktig kicka! Och prick vad jag hade gissat. Sen gick vi och handlade bl a banangröt till Trollungen. Herr S tyckte det lät mycket gott så risken finns att Lilla A blir utan just banangröt. Det är ju dags att introducera riktigt käk nu. Spännande för både oss päron och lillan.

Nu har jag bryggt kaffe och dukat fram äpplekaka för snart kommer FinskaPinnen på besök. En gammal vän och arbetskamrat. Kommer bli en hel del tjöt om allt som har hänt kan jag tänka. Länge sedan vi hade möjlighet att tjöta nu för hennes nya jobb har så dumma jobbtider. Jag slängde ihop ett litet halsband till henne igår som present. Hon kan behöva lite extra kärlek just nu. Det är hon värd.

Fick äntligen hem grejerna jag beställde från Ellos idag också. Byxorna får jag tyvärr skicka tillbaka.... som vanligt. Ellos har inte fattat vad hög midja innebär och jag har inte lust att gå med halva röven utanför. Men ett par stickade tröjor satt perfekt på. Lilla A´s overall var extra efterlängtad då dom gamla nu är på tok för små.

Nu kommer FinskaPinnen! Ska försöka skriva av mig lite mer ikväll om jag orkar och hinner.

-"Nu ska jag göra mig vacker!"

Snart är det dags att snofsa till sig litegrann. För idag ska jag skämma bort mig själv.
Herr S och lilla A får umgås med varandra för jag har både klipptid hos frissan och skall gå på linskontroll. Jag har inte haft linser nu på nästan tre år. Har haft en lång kärlekshistoria till mina glasögon. Men nu känner jag igen att det vore skönt utan. Speciellt med tanke på att Trollungen blivit riktigt duktig på att slita till sig dom. Ska be optikern att justera mina brillor också för dom är nog ganska sneda och vinda efter hennes grabbatag.
Tiden hos frissan är också long overdue. Mitt hår är så tjockt och tungt att det inte går att göra något med det längre. Det bara hänger. Ska bli så skönt att bli av med dryga halvkilot hår som tynger ner en.
Ska gå och fönstershoppa också. Vi får väl se om jag kommer hem med några kap.
Tänkte först ta med mig en bok in till stan att läsa till en smarrig café latte. Men den enda bok jag verkligen vill läsa färdigt nu är jättetegelstenen Brisingr. Pocketupplaga, men den väger typ ett och ett halvt kilo ändå. Innan man fick barn så läste jag ut den typen av böcker på max tre dagar. Ja det va tider det. Men jag saknar det inte. För dagarna är fyllda av så mycket annat spännande tillsammans med Lilla A så vem har tid att drömma sig bort i böckernas värld. Alldeles lagom att avrunda kvällarna med några sidor spänning i sängen. All annan spänning i sängen är lilla A bra på att sätta stopp på.
Igår fick hon sin andra smakportion av potatis blandat med en klick smör och välling till en lös puré. Den här gången var det mycket godare och hon slevade i sig ett par skedar med ett leende.
Till oss vuxna provade jag något nytt. I kötthögen från modern låg det 6 st stora fina kycklingklubbor som jag ville testa nåt nytt med. Så jag googlade mig fram och hittade ett recept med cornflakes. Det var nåt nytt för mig så jag var tvungen att testa. Inte viktväktarmat men väldigt gott. Alltid kul med nya recept som inte kräver femhundra år i förberedelse och tusen ingredienser.

Cornflakespanerade Kycklingklubbor (till 4 klubbor):
3 dl Cornflakes (Ta för guds skull inte Frostie´s)
1 tsk salt
½ tsk pepparmix
½ tsk vitlökspulver
½ tsk paprikapulver

(Jag dubblade nästan mängden kryddor och hade även i chili. Dom blev ändå inte vrålstarka så var inte rädda för att plussa på själva.)

Blanda i en påse och krossa Cornflakesen fint.
100g smör som du smälter och och doppar klubborna i (låt rinna av väl)
lägger i påsen och skakar om så klubborna blir helt täckta.
Lägg klubborna i en ungsfast smord form och skjuts in i ugnen på 175 grader i ca en timma.
TA DAAAA! Busenkelt.

Ha en grymt skön måndag för det tänker jag!

mmmm....

Magen full av pannkakor. Och nu tittar solen fram. En härlig söndag helt enkelt.

Godmorgon!

Härligt slapp sovmorgon idag. Lilla A fick frukost för nästan en timma sen och nu ligger hon och herr S däruppe och njuter av det dom gör bäst. Slapptajm!

Själv har jag bryggt kaffe och fått igång diskmaskinen. Så nu sitter jag och slötittar ömsom på Nyhetsmorgon ömsom på aftonbladet.se.

Han den där flintskallige i Idoljuryn har panikångest. Stackars sate va jobbigt det måste vara. I övrigt verkar hela dagen vara färgad av gårdagens melodifestival, eller "fiasko" som dom flesta verkar tycka. Själv erkänner jag stolt att jag är helt befriad från den där tävlingen och det känns otroligt skönt. Har bekanta som hänger upp delar av året på den där tävlingen. Förstår inte varför. Eller jo, det gjorde väl jag också när jag var 8-10 år gammal och tyckte att Rickard Herrey var något av det snyggaste som gått i ett par gyllene skor. Inte så svårt att uppnå kanske med tanke på att det inte är så himla många som traskar omkring i just gyllene skor. Tack och lov.
Sen dess har mina öron blivit lite kräsnare vad dom vill lyssna på. Visst på fyllan så funkar schlagerhits alldeles utmärkt att skråla. Alla kan texten, inga svåra melodier, trallvänligt och bra. Men när hörlurarna åker in i öronen vill jag antingen bli lugn och få en inre frid (ex. Nina Simone, Monica Zetterlund, Sanne Salomonsens danska visskivor) eller utmanad, och uppeppad, tänkvärda texter om mer än hjärta och smärta (ex. System of a Down, Faith No More, Alice in Chains, Soundgarden) som väcker otroligt starka känslor.
Som ni säkert uppmärksammat så är det inte direkt nyproducerad musik med undantag av System of a Down´s senaste. Och det har sina randiga skäl. Jag imponeras inte av den nyproducerade musik som når mina öron idag via tv och radio.
"my my my my my my my my pokerface.... my my my my my my my my pokerface"
"i kissed a girl and I liked it, the taste of her cherry chapstick"
Snacka om stora tänkare av rang. Funkar i o f s att skölja ut disktrasan till och ta sig en vända med dammsugaren i högsta hugg. Fast jag kan inte säga att det var bättre förr. Det finns massvis av blundrar textmässigt att rabbla upp.
Men det får bli en annan gång. Idag vill jag få något mer gjort än det ljuva föreningen mellan häcken och soffan.
Nu ska det gräddas pannkakor... det är ju SÖNDAG!

aaaaaaahhhh... vila efter hundjobb

Sitter uppkrupen i soffan med min trogna kompis, kaffe med mjölk. Så enkelt, så gott.

Idag har jag till större delen badat min mors hund. Och det är inte som att bada vilken hund som helst längre. Efter många besök och biopsi hos veterinär har han fått diagnosen SA (“Sebaceaous Adenitis”). En kronisk och ärftlig sjukdom som gör att hans körtlar inte producerar olja till huden. Detta ger honom en konstant klåda och eksem som i perioder kan vara plågsam för vissa som lider av det. Än mår han fint. Men troligtvis kommer vi inte få ha honom i livet lika länge som en frisk hund. Det finns inte så himla mycket man kan göra mer än att hoppas på att han inte får dom grava utbrotten. Men det man kan göra har jag gjort i veckan. Chango är en bichon havanais och dom har naturligt en lång fluffig päls. Den har jag nu klippt ner till ynka centimetern. Han blev jättesöt och väldigt liten.

Herr S tyckte det var en klar förbättring eftersom han enligt herr S nu ser ut som en "riktig hund" i motsats till en golvmopp som tidigare.

Man riktigt såg hur skönt Chango tyckte det var när det tjocka täcket av päls försvann så hans hud fick andas.
Sen har jag badat honom med ett speciellt lerschampo som man masserar in och låter verka länge i två omgångar. Det är som en inpackning för skinnet. Efter handdukstorkning masserade jag in ca 5-6 rejäla matskedar babyolja i päls och hud för att på så sätt ge honom det hans egen kropp inte producerar. Det sa nästan slurp om skinnet på honom. Så torrt var det. Detta ska göras ca en gång i veckan framöver. Chango njöt i fulla drag av behandlingen. Känns så jäkla skönt att äntligen veta vad som varit fel på honom så man kan hjälpa honom.
T o m personalen på hunddagiset han går på hade sett en dramatisk förändring i hans beteende efter pälsen försvann.
Jag har fortfarande en del finputsning att göra på tassarna och huvudet. Men jag delar hellre upp allt detta i flera omgångar för både Chango´s och min egen skull. Huden är på sina ställen väldigt känslig och flagnar så det är jobbigt för en liten vovve att stå still för länge. Men han har varit jätteduktig.
På samma tid som det tog att bada Chango idag har jag tidigare tovat ut, kloklippt, finklippt samt badat och torkat tre fullpälsade havanaiser.

Min mor passade under tiden på att åka in och shoppa loss på Saluhallen. Hon är en äkta shop-o-holic och älskar allt som Saluhallen har att erbjuda. Naturligtvis kunde hon inte hålla sig utan kom tillbaka med massor utav fina köttbitar till oss, samt några kilo nymalet kaffe samt hela kaffebönor. Ett par sorters ostar och ett dussin riktiga ägg. (jag menar frigående på riktigt. Där hönsen vet hur regn och vind luktar, smakar och känns, ute i friska luften med allt en höna kan önska sig. Precis som alla hönor borde få leva) Dom äggen kommer jag njuta av.

Jag lagade till några väldigt fina entrecotebitar som fanns i kötthögen. Till dom lagade jag ris och en för dagen ny-uppfunnen sås som jag måste hitta på ett namn till. Samt frästa sockerärtor, paprika, pinjenötter och rödlök. Lilla A satt med oss under middagen för första gången själv i sin egna stol. Hon har varit på exeptionellt gott humör idag och skrattat och bubblat om vart annat. Kanske beror det på att hon har månadsdag idag. Fyra månader har redan sprungit iväg i Lilla A´s liv. Hon är en stor tjej nu. Och blir bara charmigare för var dag som går.

Efter maten och en kopp kaffe åkte mor min hem igen med Chango. Jag har diskat, tvättat och plockat undan lite allt möjligt här hemma.
Herr S har också varit riktigt produktiv idag. Han har satt igång att måla om alla dörrarna på 2 våningen. Det är några stycken. Fint kommer det bli när det är klart. Min älskling han kan. Nu ligger han och lilla A helt avdäckade efter maten uppe i sovrummet och snarkar i kapp. Men dom kommer nog ner snart. För om en halvtimma så vill nog min älskade trollunge ha sin kvällsmat. Har redan förberett den så nu ska jag bara vifta på tårna litegranna medans jag har chansen.

Nattsudd

På det stora hela har det varit en härlig dag. Jag är bortskämd med sådana numera.
Tänker på vilken tur jag har haft och hur bra jag har det.
Livet har inte alltid varit så. Mycket skit har jag fått stå ut med och genomleva. Döden var under mina ungdomsår en ständig följeslagare. Och jag förlorade alldeles för många på alldeles för kort tid. Att vara den som fortsatte leva blev det stora målet. Jag visste bara inte hur.
Så det följde många år i limbo. Ett vakuum. Utåt alltid en glad prick med det ständigt stora leendet på läpparna. Fröken Duktig som fixade ALLT, till er tjänst.
Inåt ett stort svart hål. En tjej som gick hem till sin lilla lägenhet. Låste dörren och satte sig i mörkret för att stirra ut i tomma intet. Timme efter timme, dygn efter dygn. Hopkurad på soffkanten med knäna under hakan och armarna lindade runt mig. Vaggandes av och an som för att trösta mig själv och samla kraft för att orka gå ut och möta dom "vanliga" människorna. En sorglig skuggfigur som inte trodde att jag var värd att älskas eller ens tyckas om. Och det låg nog mycket sanning i det eftersom jag inte ännu hade lärt mig att tycka om mig själv. Så hur skulle andra då kunna ta till sig mig när det enda dom träffade var en illusion helt utan verklighetsförankring.
Mina gamla vänner försvann en efter en. Några helt av naturliga skäl. Alla tog vi olika vägar i livet efter studenten. Men dom som stod mig riktigt nära visste inte hur dom skulle hantera mig. För dom såg det där mörkret i mina ögon. Och det skrämde dom. Så istället för att ta tag i mig och ruska om så fortsatte dom på sina egna vägar medans jag försvann ut i perfering. Trist, visst, men mänskligt. Jag var ju själv inte tillräckligt modig för att hålla dom kvar. Sitter man som jag gjorde i tystnaden och mörkret så plockar man inte upp telefonen för att slå en pling och kolla om nån vill hitta på nåt. Det hade nämligen gått så långt att man trodde att man inte hade något att erbjuda som vän. Att man bara var en jobbig jävel som störde. Tyvärr är just telefongrejen något jag jobbar på än idag. Har fortfarande svårt att ta till mig att det faktiskt finns människor som t o m blir glada av att höra min röst i andra änden.
Alla dom svarta åren lärde mig dock många viktiga livsläxor som jag idag inte skulle vilja vara utan. Bl a att man inte kan lita på någon. Och med det menar jag inte att man skall misstro sina vänner. Utan att den enda som man kan förlita sig på i alla lägen, om man har tur, är sig själv. När skiten verkligen viner kring öronen på en. För det krävs det en inre styrka och att man ingår en pakt med sig själv att aldrig ge upp.
Skulle kunna skriva en hel hög tegelstenar om dom där åren. Och det är inte omöjligt att några fler rader av det når denna blogg. Men nu vill jag avrunda så smått för att istället smyga upp till min lilla familj, som jag älskar mer än ord kan beskriva. Titta en liten stund på deras lugna fridfulla ansikten och lyssna till deras tunga andetag innan jag själv somnar lycklig och förväntansfull inför att få vakna upp till ännu en dag i deras sällskap. Dom älskar mig. Och jag är så oändligt tacksam för det.

Dagens Spotify

Så vad smeker öronen i det Strömhska palatset en helt vanlig torsdag undrar ni...

Richard Cheese offcourse. Kungen av covers. System of a Down, Disturbed, Depeche Mode, Korn... etc etc etc.. ingen går säker.
En av mina personliga favvisar är Disturbeds "down with the sickness".



Till detta delikata örongodis läser jag sista delen (Brisingr) i Christopher Paolini´s triologi om Eragon och hans drake Saphira. Filmen är skit, skit, skit och regissören (Stefen "måtte-han-blöda-långsamt" Fangmeier)borde skjutas på ett så optimalt plågsamt vis som det bara går för detta helgerån. Att lägga dom här böckerna i den idiotens händer visade sig vara ett lika smart drag som det hade varit att låta Uwe Boll slakta Sagan om ringen. Ska i o f s erkänna att han varit med att tillverka en hel del andra sevärda filmer som visual effect supervisor så helt kass kan han inte vara.(Stefen menar jag, inte Uwe). Men han bör i fortsättning hålla sina smutsiga tassar borta från regissörsstolen.

Läs böckerna istället. Obs! på engelska för full effekt.
Första delen heter Eragon, andra delen heter Eldest... och så den tredje som redan nämnts, Brisingr. Se så! Gå å köp! Verklighetsflykt är den enda sanna flykten.

Och bara så ni vet... jag har inga planer på att börja dissikera filmer på denna blogg. För det är min älskade herr S´s helt egna och inpinkade revir.

Det avgör saken....

(såg denna video i förrgår men hann aldrig skriva om den. Gör det idag då jag måste få det ur mitt system.)

... när lilla A kommer upp i skolålder så blir det till att packa med lunchlåda. För oddsen att maten kommer härifrån är tyvärr extremt höga. Skäms på er bambatanter* att ni inte har nån stolthet och kvalitétskänsla för ert jobb. Skäms också på er som anställer personal som helt uppenbart inte fått utbildning eller klarar av dom mest basala hygienkunskaperna man borde kunna kräva.
Alla som jobbat inom livsmedelsbranschen sedan 1 januari 2006 är idag hårt ansatta att följa mängder av listor och att ha adekvata utbildningar som rör hantering, förvaring och tillagning av alla typer av livsmedel som är till förtäring. Mängder av dagliga kontroller och protokoll utförs och ifylls runt om i vårt lands alla möjliga köksregioner och dryckesstationer. Så hur i h-vete kan detta hända när man inom skolbespisningen borde vara ännu mer noggrann. Förutom det mest uppenbara att ingen människa vill äta mat som legat på golvet så låt mig måla upp en annan bild.

Scenario; En bambatant går i köket med en säck jordnötter till en stor laddning Flygande Jakob som skall skickas iväg följande dag. Påsen går sönder och nötterna hamnar på golvet. En av bambatanterna sopar upp jordnötterna och dom fortsätter med nästa arbetsuppgift som är att låta pastakoket rinna av till dagens lunch som skall iväg. Precis som videon visar är olyckan framme och pastan hamnar på golvet.
På varje skola finns minst en handfull elever som är överkänsliga mot nötter. En av dom farligaste matallergierna man kan ha, då det räcker med nötsporer för att ta död på en allergiker. Denna elev slevar glatt upp sin pasta, för inte tror väl någon att den kan ha kommit i kontakt med några nötter. Ring ambulansen. FORT!

Men vänta ni bara... kääääära bambatanter i Lundby. Jag sitter och kollar utbildningar i skrivande stund då en omskolning är på sin plats. Och den där KY-utbildningen till kvalitéts och miljöledare känns jääääääkligt lockande just nu. Om jag söker.. gissa vart mitt första besök som anställd på livsmedelsverket är någonstans.

(*bambatanter = göteborgsslang för personal inom barnmatsbespisningen i skolorna)

sjusovarna

Lilla A fick mat för nästan två timmar sen och eftersom herr S har sin första dag på semestern så ligger hon brevid sin pappa i sängen och sjusover ikapp. Hon är för rolig med det där. När jag går ensam med henne på dagarna så vaknar hon mer eller mindre prick kl. åtta och ska upp. Pigg och glad. Sen är hon igång i ca en och en halv timma innan det är dags för tupplur. Men när pappa är hemma så är det precis som hon har frikort att sova hur länge som helst. Hon var bara halvt vid medvetande när hon sög i sig frukosten med god aptit för att sedan direkt somna om. Orkade inte ens bry sig om att vara vaken när hon rapade. Där är beviset på att det är pappas tös.
Och jag klagar inte. Jag älskar dom båda av hela mitt hjärta. Men det är förbaskat skönt när dom håller sig "ur vägen" också. Sen när man har fått gjort det där man vill eller bara viftat lite med tårna så brukar det sluta med att jag efter en stund får en sjuklig saknad efter dom och tassar upp för att smyga in och gosa med dom båda. Något som sällan möts av entusiasm. Snarare grimaser, missnöjda grymtningar och en hand i ansiktet som trycker bort mig när jag försöker stjäla en puss.
Hade hon kunnat prata så hade hon sagt; Sluuuuuuuuta mamma!!!! Guuuud va du e jobbig! Istället går budskapet tydligt fram med kroppsspråk samt en sambo som sömndrucken mumlar till sin dotter; ja säg till mamma att lägga av...hon e såå jobbig eller hur... zzzzzzzzzzzz.....
Då är det bara för mig att snopet gå ner igen och fortsätta med mitt. För jag får inte vara med i sovmaffian. Det är Trollungen och herr S grej.

Vad händer på skolorna egentligen?

Nyss hemkommen efter en uppfriskade promenad i solskenet slog jag mig ner för att putsa upp vad som händer i världen på aftonbladet.se.

Då stötte jag på följande artikel;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4303874.ab
Hur tänkte lärarna här? Är det deras egna frustrationer som dom på nåt sjukt sätt vill ventilera utan att skita ner sina egna fingrar. Som lärare skall man vara ett föredömme och inte uppmuntra till ännu mer utanförskap än vad ungdomarna redan känner. Att på detta vis bli utpekad och klassad som "jobbig" kan för tusan förstöra hela livet för en människa. Självmordstankar är allt annat än ovanliga när man är mitt emellan barn och vuxen. Jag har själv tänkt ut otaliga raffinerade sätt under min egen plågsamma ungdomstid. Och en sån här sak skulle lätt kunna ge en tjej eller kille den där sista knuffen över kanten. Ibland känns det som att vissa lärare lägger större vikt på att själva bli populära och hitta på "roliga" uppgifter. Det är inte deras jobb.
Håll er till studieplanen och till Svea rikes lag som i a f sist jag hörde inte tillåter kränkning av medmänniskor. Och om ni i ert instängda korridorliv mellan klassrum och lärarrum börjat tro att den mobbing som förekommer i skolan är helt okej
och kanske t o m normal. Ja då är det dags att söka sig om efter omskolning.
Tillåt mig att föreslå något där ni inte kommer i kontakt med andra människor.
Fyrvaktare kanske.

Be afraid... be VERY afraid!

Godmorgon

Innan jag fått mitt morgonkaffe så är jag inte mycket till människa en söndagmorgon. Men nu är ordningen återställd. Lilla A har fått frukost och ligger i soffan och tittar på lite tecknat. Och till alla er som höjer ett varningens finger angående tv-tittande så vill jag påpeka att vi inte har tvn som nån barnvakt. Men idag är det söndagmorgon. Och då är det helt ok att mysa i soffan framför lite tecknat. Man måste ha sina olika mystraditioner. En annan ny sådan som kommer följa lilla A genom uppväxten är pannkaksfrukost på söndagar. Men idag är det bara jag som kan äta det så jag hoppar över. Men nästa söndag vet ni vad jag och herr S mumsar på. För några syndiga nöjen måste man ha. Att få vakna till doften av nygräddade pannkakor och en puss på pannan. Det är kärlek. Även om jag smyger i grahamsmjöl för att döva mitt egna samvete om näringslära. Och vad är barndomsminnen om inte just dom där små mysiga traditionerna i vardagen.