Min lilla undulat Pepzi är krasslig idag. Syns på hela hans kroppshållning. Men han har ätit och druckit bra med vatten. Har ringt till smådjursakuten och rådfrågat veterinär. Men som dom alltid säger så finns det inte så himla mycket att göra på en sån här liten i detta stadie. När man levt med djur så länge så har man en radar som gör att man väldigt tidigt uppfattar ändrat beteende. Han har ju enligt veterinären troligtvis lite trassel med levern och sköldkörteln då vi sist var där och gjorde en koll. Han är sex år. Och tack vare den hårda sönderavlingen som förekommit dom senaste trettio åren på undulater så har deras förväntade ålder minskat från 15-20 år till att idag får man vara nöjd om dom är friska och krya till 8-11 år.
Det som är frustrerande är att jag kan inte göra något för honom. Skulle kunna flytta över honom i egen bur för lugn och ro. Men det skulle bara göra honom frustrerad över att vara separerad ifrån sina polare. Tar jag honom till veterinären så gör dom en allmän hälsoundersökning och sticker en stor nål i honom för att ta ytterligare prover som ger resultat som dom inte kan göra något åt. Dropp behöver han inte eftersom han får i sig vätska på egen hand. Eftersom vi redan vet vad trasslet bottnar i så kan dom inte göra något mer åt saken. Operera på en sån här liten går inte.
Han har inte lidit något ända fram till nu i a f. Så tiden får utvisa hur det går och hur länge till jag får ha honom hos mig.
Nu äter han igen... bra tecken. Bara att andas lungt och hoppas på det bästa. Min lille flygande terrorist. Mammas älskling.
3 kommentarer:
Ojdå! Hoppas han piggnar till gumman...
De små borde kunna få hjälp tycker man... suck. Vi har bla. två nymfparakiter men när vi åkte in med honan så kunde hon tack och lov få hjälp... men som du skriver, eftersom de är så små, så är det inte alltid det finns hjälp... tyvärr.
Håller tummar och tår för att den lille krabaten tillfrisknar!
Kan glatt meddela att han har piggnat till avsevärt och ser mer ut som sitt vanliga jag redan :D
Tack Mamma Melissa för tummarna och tårna. Det kanske var det som gjorde susen ;)
Blev precis idag erbjuden en väldigt vackert tecknad nymfparakit som ägaren vill omplacera. Sköna och vackra personligheter. Är sugen men det är det där med tid och plats som inte riktigt räcker till, och har man en nymf så vill man gärna ha en partner till den också. Och sen har jag en lika stor djurälskande sambo men som har svårt nog med ljudet av fyra undulater. Ska i a f visa en bild till sambon, så får vi se.. hihi
Skicka en kommentar