Valborg - nej tack... BELTANE ska det vara :D

Då var äntligen dagen kommen när vi symboliskt kan kasta av oss våra tjocka kvävande vinterkläder och hälsa våren och växtkraften välkommen tillbaka.

Det är med mycket blandade känslor som jag "firar" denna dag i kristen regi.

Det är inte så många som har koll på varför Valborgmässoafton är vad den är. Jag skall inte harkla upp mig och påstå att jag är nån expert. Men det jag vet ger mig en inte så rolig känsla i magen.

De krista har alltid haft ett väldigt effektivt sätt att "ta över" dom hedniska helgdagarna för att på så sätt blidka massorna törst efter ritualer och på samma gång ge en simpel förklaring till varför det just var de kristnas tro som var den enda sanna. Inte så svårt om man som skriftlärd präst bara ändrar lite i kalendern här och där när hedningarna inte hade skrivandets och läsandets konst.

Så vad är då Valborg egentligen?

Valborg var en tysk nunna vars kall var att utrota alla "häxkonster". Hon dog på sent 700-tal och blev enligt sägen gravsatt den 1 maj. Som brukligt inom katolicismen så blev hon helgonförklarad och en hel kult växte upp kring henne. Några år efter hennes död började man så tända eldar i hennes ära för att jaga bort alla "onda" hedniska krafter och specifikt ALLA häxor. Lite lustigt att dom valde just att tända bål med tanke på att det var det som hedningar hade gjort långt dessförinnan för att symbolisera hur det gamla blev till nytt. Allt detta är för att uttrycka sig milt en knepig tradition som sådan. Men ännu knepigare är att Valborg funnit en så stark plats i Sverige utan att ens ha blivit ifrågasatt. Det är ju trots allt en katolsk och inte protestantisk högtid i grunden.

Hur länge jag än lever så kommer jag aldrig bli klok på bibeldyrkarna och deras genomslagskraft. . Helt klart är att påven hade en pr-byrå som rockade fett. Ja förutom alla fantasifulla tortyrmetoder som dom också trollade fram ur sina fromma kåpor.

Så om vi ändå tagit till oss och älskar Valborg så varför inte titta över den islamska högtidskalendern och plocka nån trevlig lite högtid därifrån. För den har ju lika mycket relevans i våran tradition som den katolska. Bara ett förslag till alla politiskt korrekta svenskar. För i nutid så verkar svenskar inte bry sig ett dugg sålänge det är en ursäkt för att plocka fram grillen och ta sig en kall öl. Inget fel i det. Men det är en stor förlust att folk inte har mer koll på sina egna traditioner.

Så vad firar då jag kanske ni undrar?

Idag och imorgon beroende på var man bor firas Beltane (kärt barn har många namn, men det är det vanligaste av dom. Huron ett annat) av häxor och andra naturälskare jorden runt. För trots alla försök till utrotning så lever vi hedningar och frodas än idag. Namnet Beltane kommer från en keltisk gud som stod för de helande krafterna. Och högtiden firar det symboliska giftermålet mellan Gudinnan och Guden. Men som i klarspråk betyder de kvinnliga och manliga krafterna runt om i vårt universum. För det är nu som naturen gör det naturen gör bäst. Förökar sig och skapar nytt liv. Detta firas traditionellt med uppslupna fester som har kreativiteten i centrum. Att skapa något nytt från något som har varit.

Kort och gott en hyllning till allt liv.

Så ha en riktigt härlig Beltane allesammans. Själv skall jag som sig bör när man bor i Sverige grilla i mycket trevligt sällskap. Sen ger vi oss av för att se bålbränningen. Men ni kan tro att häxa som jag är så kommer jag stå på behörigt avstånd från elden. Och mitt bidrag till skapelsen denna dag är en del av maten vi skall förtära.

Frukost

Vaknade nån gång strax innan sjusnåret imorse och passade på att hoppa in i duschen med en gång eftersom Trollungen fortfarande låg och trynade så sött med rompan upp i vädret på tvären i sin spjälsäng.

Ska nog försöka mig på det fler ggr. Tyvärr är hon också morgonpigg så det hinns oftast inte med. Men nuförtiden när hon inte vill sova förrän senare på förmiddagen så är det nog bäst att jag försöker. Blir så himla stressigt annars när man ska iväg på saker. Visst kan man alltid plocka med henne in i badrummet. Men nån avkoppling i duschandet blir det knappast då. Och jag älskar att duscha i lugn och ro.

Hon vaknade strax innan åtta idag så jag hann förbereda både hennes och min frukost t o m. Så på det hela är det en perfekt start på dan.

Halv ett idag skall jag och ett gäng mammor ge oss iväg på loppisskattjakt. Hela tre stycken med tillhörande bebisar (Lilli, Mr Bäbis, Penntrollet) nappade på mitt upprop. Skitkul :D

Vi flyttade utflykten till idag så att inte Lilli´s mamma skulle stressa ihjäl sig eftersom hon så gärna ville med, men inte riktigt hade tiden igår. Om jag hittar några roliga grejer för en spottstyver så lovar jag att slänga upp bilder på kapen här.

Sen blir det nog till att åka hem och förbereda en stor laddning potatissallad. För imorgon är det Valborg. Och den skall vi fira uppe hos Lilli med grillning och mys. Sen om vädret är snällt blir det promenad bort till Kättilsröds 4H-gård och kolla in vårbrasan. MASSA MYYYYS!'

När jag var liten spenderade jag två härliga sommarveckor på gården. Jag trodde den låg jäääättelångt bort från mamma och pappa. Haha! Dom måste ha kört en omväg för att kollra bort mig helt. För från där vi bodde så är det en 10 minuters resväg med bil. Men jag trodde det var nånstans i närheten av Norrland.Så bra på geografi och orientering var jag i tio-elva års åldern. Kan tyvärr inte skryta med att jag blivit så värst mycket bättre.

Vi får väl kanske göra samma sak med Trollungen när hon blir större så hon också får uppleva känslan av en exotisk semester långt bort från sina träiga päron.

Skååååååååååål - håll i er - lååååång inlägg

Vilken oförskämt trevlig dag i all sin enkelhet. Förutom bus, mys och kladd med mat så har jag haft en telefondag. Lustigt det där. Jag är ingen telefonmänniska utan för det mesta när jag ringer så är det något jag vill ha reda på. Kort och snabbt. Tycker nämligen bättre om att prata med nära och kära öga mot öga istället för genom en lur. Men sen kommer såna här dagar. Då man både får samtal och ringer samtal för att kolla hur folk mår. Och tiden bara rinner iväg.

Idag har Svärmor och SunnyBunn ringt samt jag ringde Gudmor som fick gå från jobbet och har feber för att kolla om hon fortfarande har nån puls. Det hade hon som tur va. Och inget ville hon ha köpt hem heller surkärringen ;P.

Alla mår bra och alla vill träffa oss och umgås snarast. Då blir man liksom glad. Att folk gillar en.

Har spikat in en liten vindejt med SunnyBunn till på lördag. ÄNTLIGEN! Jag ska ha minst två dagens OCH sitta i solen på uteservering. Sen får hon la bära hem mig. Och med tanke på hennes späda storlek så får vi alla önska henne lycka till med det projektet.

SunnyBunn och jag var ett riktigt radarpar förr i världen på Göteborgs alla uteserveringar. Två vintörstande och marlborobolmande pirayor som hade en åsikt om allt och alla, hehe. Jösses va kul vi har haft och vad ofta jag har burit runt på henne. För efter ca två glas så tar den finska sisun i den lilla kroppen slut. Hon är helt klart billig i drift. Men det har aldrig hindrat henne från att försöka sig på att dricka i takt med mig.

Några exempel av tusen;

Min 25 års dag. Den snälla SunnyBunn kidnappar mig och bjuder mig på rockkonsert på Trägårn där hon insisterar på att bjuda och beställa diverse shots som hon vet att jag gillar. Två låtar in på konserten får jag ta henne om livet och slänga upp henne på axel och kånka ut henne för frisk luft och en crispy chicken på Burger King, där hon som vanligt redogör i ett par timmar hur go jag är och hur superb chrispy chicken med jalapenoost som tillbehör är som måltid. Sätter sedan finskan i en taxi där jag känner chaffören så jag vet att hon kommer hem ordentligt. Själv fick jag ingen taxi på över en timma.

En "stilla" afterwork som spårar ur för ett gäng år sen;

Jag, SunnyBunn och Smarre + diverse annat löst folk befinner oss på ett av SunnyBunn´s favoritvattenhåll. Närmare bestämt Babar. Hon kommer i kontakt med två tvättäkta engelsmän och i sitt redan då rätt överförfriskade tillstånd så ställer hon sig och skryter om mig. "Gissa va hon kommer ifrån.... GISSA!!! Gissar ni fel är ni skyldig henne vodka/lime. Kom igen nu!!! Säg nåt då så dom kan gissa!!!." Jag hälsar, dom gissar Liverpool, Manchester och diverse andra städer i England. Sunnýbunn gör en perfekt imitation av Brasse "FEL FEL FEL! Ni kan aldrig gissa, MUAHAHAHAHAAA! " Sex omgångar av 6:or Vodka/Lime senare (det var happy hour så i själva verket 12 st! Vet att jag gav bort 2 men resten drack jag själv!) får jag hala upp mitt pass för att bekräfta att ja jag är en riktig "viking". Hur i helskutta jag fortfarande var så med i matchen har jag ingen förklaring till mer än att bartendern på Babar måste ha spätt ut mina drinkar. Något som är högst otroligt eftersom en bartender ALDRIG snålar mot en annan bartender. Det är en hederskod likt den att tjuvar aldrig tjallar på varandra.

Kvällen fortsätter på Parkalainen där SunnyBunn skäller ut en ung bartender efter noter för att han inte kan göra en Pisco Sour och förklarar för alla som står i närheten att Göteborgs bästa bartender är i huset (enligt henne skulle det vara jag för ingen annan kan göra en perfekt Tom Collins som är hennes favorit) Jag ber, lätt skamsen, bartendern och alla runt omkring om ursäkt. Tar ännu en vodka/lime och beställer i smyg en Virgin Collins till finskan som jag påstår är en äkta. Hon suger i sig och ler nöjd som en liten flicka på julaftonsmorgon. Sen spenderar jag dom närmaste 45 minuterna med SunnyBunn under armen då jag försöker leta rätt på den minst lika radiostyrda Smarre som bara gått upp i rök under tiden. Finner henne tillslut sittandes ute i garderoben där hon beklagar sig för ett par pojkvalpar som ivrigt lyssnar med huvudena på sned hur synd det är om henne eftersom hennes vänner bara lämnat henne. Vi står två meter framför henne i tio minuter och lyssnar på hennes mycket välutvecklade klagosång samtidigt som vi vinkar.

Med SunnyBunn under högerarmen och Smarre under vänster armen släpar jag ut dom (tur att dom är så petita bägge två) efter svansar pojkvalparna som vägrar fatta mina tydliga vinkar om att kvällen är över. Så förutom mina två snörfulla flickor får jag sällskap av två osnutna chalmerister inne på Tintin för nattamat. Vid det laget är jag märkligt nog spik nykter och springer runt och fixar mat/bestick/dryck och haklappar åt mina flickor som bara ler som två små får och slafsar i sig nöjt.

Min 28 års dag bestämde sig FinskaSunnyBunn och PolskaGudmor att nu jävlar var det slutlekt, Danskan (jag) skulle supas under bordet. Shotrace och bubbel på Diamond Dogs. Resultat ca fem timmar senare; Polacken och Finskan trillar samtidigt av barstolarna i ett tafatt försök att hålla uppe varandra. Jag beställde in en runda till som jag fick dricka helt själv. Styr sedan damerna med fast hand mot SunnyBunns alltid lika älskade crispy chicken på Burger King. Där förutom en föreläsning om crispy chicken det serveras en bitter disskution med mååånga fula ord om hur Polskan och Finskan skall lyckas försätta Danskan i koma nästa gång... för då jävlar ska kärringen däcka!

Nu på lördag är det första gången på över 10 år som finskan har en sportlig chans att leda danskan rätt in i fördärvet. Det är egentligen inte ens en match. Jag kastar in den röd/vita handduken och erkänner mig besegrad redan nu ;)

Efter detta vääääldigt långa inlägg längst minnenas aveny så fick jag en klockren idé. Till finskans 40 års dag (har över fem år på mig) så skall jag ta mig tusan skriva en bok som heter "Fyllor jag minns - men inte du" .

Slammkryparen

Hur skall jag kunna beskriva min dotters framfart...

Tänk er en korsning mellan slammkrypare, knubbsäl och en kamelont.

Hon är överallt och ingenstans. Ena stunden ser man henne, andra stunden är hon puts väck. Samtidigt utstöter hon högljudda läten likt en sjölejonhanne i brunst.

Varenda gång som herr S hör hennes vrål tror han att hon har ont eller är ledsen tills han ser hennes stora flin. Hon har skitkul helt enkelt. Och INGEN kan stoppa henne. Muahahahaha!

På bilden ser ni våran älskade jemenkamelont Georg. Han blev inte gammal tyvärr. Och vi saknar honom än.

money, money, money

Sitter och tittar över hushållets finanser. Fick min mammapeng idag så jag har fört över pengar till det konto där våra räkningar dras. Skönt att ha såna saker för sig. Ordning och reda.

Det tråkiga är bara att från att jag vakna i morse med en helt ok kassa. Så är jag nu ett par timmar och dataklick senare pank igen. Och ingen shopping har jag att visa upp för det. Bara trista räkningar.

Min älskade sambo säger hela tiden till mig att jag ska unna mig nåt.
Nån som har något förslag på vad man kan unna sig för noll öre? Mer än frisk luft, promenader och trevligt sällskap. För sånt har jag unnat mig massor den senaste tiden, förutom dom senaste dagarnas konvalesens.

Tro inte att jag klagar. För min devis är; hellre fattig som en kyrkråtta men lycklig".

Och tur är väl det, för rika kommer nog aldrig jag och herr S att bli. Men det är inte utan att man känner sig väldigt splittrad. Skulle vilja ha möjligheten att vara hemmamamma med Trollungen tills hon fyller minst 3 år i en perfekt värld. Men samtidigt så vill man snart in på arbetsmarknaden så man kan dra in lite mer seriös kosing till familjen. För tänk vad ett par tusenlappar hit eller dit kan göra för att sätta guldkant på tillvaron. Nu kommer inget av det att hända om det blir som det är tänkt. Skolbänken lockar, och då blir man bannemig inte rikare dom närmaste två åren på samma summa som nu. Skillnaden är bara att inkomsten har en sur eftersmak då man efter skolan är återbetalningsskyldig.

Men sålänge som räkningarna är betalda utan anmärkningar så kan man inget annat än vara nöjd och tacksam....... shoppingsugen javisst.... men ändå nöjd.

Funderar på om man skulle försöka stilla sitt shoppingsug med en liten loppisskattjaktsrunda. Skulle vilja ha ett gäng udda ramar att måla om och sätta in skojiga grejer och bilder i. Sen fortsätter min jakt efter fina retroburkar. Trist bara att t o m loppis har blivit så dyrt. Men det har ju gått mode i att fynda där. Inte som när man var ung och ännu pankare. Då kunde man få massor för en hundralapp. Ska försöka lura med mig en eller annan fyndsugen mamma med barn tror jag.

Från frö till planta

Skulle kunna skriva spaltmetrar om alla äckliga små förkylningsdetaljer jag upplevt de senaste 48 timmarna. Men hur kul är det? Inte ett dugg.

Istället så här på nattkvisten, precis innan jag släcker ner för att sen tassa upp och joina familjen i drömmarnas värld så vill jag bara visa upp hur det spirar i köksfönstret här hemma.

Är hög tid för omplantering och utplantering. Och jag hoppas att alla plantorna tar sig för då blir det en sjuhelsickes blomsterprakt hos oss i år.

Diverse olika slingerväxter, solrosor och gula och röda tagetes. Sen har jag en del lökar och frön som skall direktsås också. Håll tummarna för växtgynnande väder.

Vill inte uppleva en "plantkatastrof" som jag gjorde första året i huset då jag med mycket tid och kärlek drev upp över 300 plantor, satte upp växthus och flyttade ut dom. Då slog orkanvindarna till. På morgonen när jag gick ut för att se till dom fina plantorna så låg allt i en enda stor lerhög på marken. Sen dess har jag inte drivit upp nåt från frö då jag helt tappade stinget.

Och nu är det inte utan att man känner sig lite pressad då jag missat flera av mina egna "trädgårdsdeadlines" i feberfrossan. Hoppas innerligt att jag är tillräckligt rask när jag slår upp mina blå imorgon bitti så jag kan rensa lite på framsidan. Men jag ska inte stressa.

Svärmor kommer på ett efterlängtat besök den 15 maj och jag vet att hon gillar att gå runt och dra upp nävar med ogräs. Så inte skall väl jag göra henne besviken, hihi. Hoppas att det är fint väder då. För det är väldigt mysigt att gå runt och småprata med henne samtidigt som man påtar lite. Det är såna där mjuka samtal som man minns om allt mellan himmel och jord. Förra året när jag väntade Trollungen så blev det inget trädgårdspyssel alls för min del. Hade problem att böja mig och värmeböljan höll på att ta kål på mig. Såg ut som en blåsfisk med all vätska jag samlade på mig. Men jag tror nästan att Svärmor njöt lite av oredan därute och kände att hon gjorde en god gärning när hon med rumpan upp i vädret gick och drog upp tuvorna.

Apropå min svärmor, som jag vet alltid läser denna blogg, så vill jag passa på att tacka för det fina vykortet. Jag har inte glömt! ;) Men tack för att du påminde. Det värmer i hjärtat ska du veta.

Atchjooooooooooooo

Vaknade imorse med en lustig känsla i huvudknoppen. Nån verkar ha petat in två kilo vadd genom mina öron under natten. Antagligen med hjälp av en virknål eller annat spetsigt föremål.

Förkylning är aldrig kul. Men speciellt inte när man egentligen är så på g och vill hitta på massor av skoj. Kroppen däremot beter sig som en gammal nerbruten Ford Fiesta. Host, harkel och tvärstopp. Vägrar att använda mig av uttrycket "kärringstopp" eftersom jag av erfarenhet vet att i livet så är det inte kärringarna som oftast stoppar upp utan snarare gammgubbarna som sätter sina käppar i alla hjul.

Men jag vägrar att nedslås av denna lilla miss i min hälsoplanering. Jag som drack en hel liter ProViva med Melon/Tranbär igår och allt. Uppenbart till ingen nytta alls. Eller så var det p g a den som jag nu befinner mig i mitt tillstånd. Kanske dom som tillverkar ProViva stoppat i fel bakteriekultur helt enkelt?? Bodde man i USA så hade det varit en solklar stämmning.

Ja, ni hör själv. Jag svamlar bara.

Ska i vilket fall som helst totalt ignorera att jag är krasslig och behöver en sambo som springer med rykande tekoppar och hemmagjorda scones medans jag ligger nerbäddad i soffan med mina favoritfilm i dvd´n (hellboy I & II, om nån skulle undra, tätt följt av Dodgeball som alltid får mig att må lite bättre i sin sköna dumhet). För det kommer inte hända ändå. Han jobbar.

Så för att plocka upp mig ur den där känslan av att vara väldigt ynklig och säkerligen minst i hela världen så kör jag på som om inget har hänt.

Planen idag var och ÄR en långpromenix med Lilli och hennes mamma till en affär där vi hoppas på roliga och billiga fynd. Har redan förvarnat om hur liten jag är idag. Men Lilli´s mamma resonerar som jag själv skulle göra. "Vi behöver ju inte hånglas".

Alltså blir det inget hångel för mig idag. Utan en hel bunt näsdukar, vacker väder och trevligt sällskap. Let´s rock!!!... *host**host*

Nattsuddarn goes SOAD

Blev väckt av ett napptapp och sen var det stört omöjligt att vända sig och somna om. Lär straffa sig imorgon. Men vad göra?

Slog på datorn i brist på bättre och slank in hos herr S´s syrra. Bloggen alltså. Enda sättet att slinka in med tanke på att hon bor i Kåkkholm. Hon hade i alla fulla fall gjort en utmaning som gick ut på att besvara frågor med låttitlar från egenvald grupp/soloartist. "Fiffig" som hon är så valde hon Depeche Mode.

Så jag tar helt sonika och snor åt mig alla frågorna och besvarar dom med min älskade favoritgrupp.

Välj artist: SYSTEM OF A DOWN

Är du kvinna eller man? Chic`N´Stu

Beskriv dig själv: She´s like heroin

Vad tycker du om dig själv? Mezmerize

Beskriv var du bor för tillfället: Forrest

Om du kunde åka någonstans, var skulle du åka? Holy Mountains

Favoritfärdmedel: Jet Pilot

Din bästa vän är: Mr Jack

Din favoritfärg är: 36

Hur är vädret? Sad Statue

Favorittid på dagen: X

Om ditt liv var en tv-serie, vad skulle den då heta? Vicinity of Obscenity

Vad är livet för dig? Roulette

Det bästa rådet du kan ge? F**k the system

Om du fick byta namn, vad skulle du heta då? Bubbles

Favoritmat: Chop Suey

Dagens tanke: Bounce

Hur skulle du vilja dö?: Boom!

Din själs nuvarande tillstånd: This cocaine makes me feel like I´m on this song

Felen du kan leva med: Ego Brain

Ditt motto: Attack

Picknick vid Slätta Damm

Känner mig oförskämt nöjd med denna söndagen.

Många gånger så blir söndagen en sån där dag då man inte gör mycket nyttigt mer än på sin höjd svänga nåt varv med dammsugaren och som alltid rengöra kaninburar och gå ut med soporna för att sedan veckla ihop sig och familjen i soffan och slappa sig in i koma efter en alldeles för väl tilltagen s.k söndagsmiddag.

Eller så blir det en "storhandlardag" på Coop eller annat liknande etablissemang. Och när man äntligen kommit hem efter att ha konfronterats med diverse söndagsstolpskott som ställer sig på tvären både i affären och på parkeringsplatsen så är man helt slut när man fått upp varorna ur kassarna.

Men idag fick vi tummarna ur och kom ut på en riktigt skön promenad. Jag packade picknickväskan med kaffe, äpplejuice, smörgåsar med olika tillbehör och en smulpaj med exotiska frukter som herr S hade gjort. För Lilli´s pappa hade kommit med ett utmärkt förslag om att träffas upp och ha en mysig dag. Problemet var bara att dom inte svarade på våra sms på förmiddagen. Varken Lilli´s mor eller Lilli´s far verkade ha mobilerna i närheten. Som tur var hade man deras hemnummer sparat så jag ringde och Lilli´s mor svarade. Hon vart glatt överraskad men väldigt förvånad eftersom hennes sambo glömt att säga ett knyst om att vi skulle umgås. I vanliga fall så brukar vi ju ses ett par gånger i veckan. Men hon har varit och hälsat på sin familj hela veckan så hon hade ingen aning om vad herr S och Lillis pappa tjötat om. Lilli´s far däremot låg och sov som en stock.

Sen traskade vi upp på torget och köpte lite olika ostar. Där stötte vi på Mr Bäbis med mor. Stackarna har varit sjuka hela veckan och dom hade nu fått helgbesök av Mr Bäbis mormor. Men nästa gång vi får ett sånt här infall så får vi se till att dom och alla dom andra också kommer med ut.

Utanför Ica slöt vi upp med Miss T och hennes föräldrar. Miss T´s mamma hade med sig mycket goda nybakade chokladmuffins och varsin fruktkompott till våra flickor att smaska på under picknicken. Trollungen tyckte det var en riktig fullträff så några såna får vi nog ta och köpa nån gång. Lilli och hennes mamma kom med en ganska så trött och nyvaken pappa i släptåg.

Sen bar hela våran lilla barnvagnskarvan iväg mot Slätta Damm. Där vi hittade en liten gräsplätt att bre ut våra filtar på. Sen fikade vi och snackade skit om allt mellan himmel och jord. Tiden flög iväg.

Papporna tyckte nog det var kul att träffa varandra igen för ett välbehövligt tillskott av testosteron bland alla deras flickor och betedde sig som pojkar oftast gör när dom kommer i grupp. Dom hittade nämligen några döda paddor som dom i skräckblandad förtjusning kunde peta på med en lång pinne. Ja se pöjkar.

Tusen tack Lilli och Miss T med päron för en lyckad söndag :D

Obs! NYMÅLAT

Va tycks?

Jag har målat om lite här inne på bloggen. Försöker hitta en mysig stil på bloggens utseende som känns upplyftande och inspirerande för både mig själv och andra. Inte färdig än på långa vägar. Men det känns kul med lite nytt.

Synd att man inte är en sån där som kan redigera i html. Är lite för feg för att våga testa på det än så länge, men det kanske kommer framöver. Istället försöker jag dona inom dom fasta ramar som finns.

Jag var även inne idag och kluddade om lite på herr S sprillans nya blogg. Blev rätt nöjd med vad man åstadkom på bara ett par klick, copy and paste. Länk hittar ni i Nära & Kära bloggar på höger sida.

Men nu är det nog dags att ställa ifrån sig den virituella målarburken och gå och lägga sig.

Tänkte eventuellt ge mig i kast med photoshop i helgen. Vi är inte direkt bästisar utan mer som två människor som inte setts sen lekis och med åren glidit långt ifrån varandra. Vårat samarbete är trevande och aningen krystat. Fast när vi väl får till det efter många svordomar från min sida så är det skitkul. Har dock lite för dåligt tålamod för att sätta mig in i och utforska alla finesser så att resultatet blir tipptopp.

Den nöjda hausfraun

Då var ännu en dag till ända.

Har fått gjort en hel del sen herr S kom hem. Skönt när man kan släppa Trollungskollen lite och jobba undan saker och ting.

Tinade ju upp en del kött ur frysen igår som var tvungen att bli tillagad idag så det inte skulle bli dåligt. Och Trollungen tyckte inte under dagen att jag skulle få nån tid alls till det. Så det var bara att ta det på kvällskvisten istället. Trollungen vara chefen!

Det blev en örtkryddad svampgryta på högrev med pasta, Fläskfilé med en dijonsenapssås /haricots verts/rödlök med ris. Samt lite hederligt stekt fläsk med potatis och löksås. Ett gäng kokta grönsaker i form av morötter, broccoli och blomkål hittade också sin plats i alla lådorna. Allt för att herr S inte skall få skörbjugg vilket han nog annars lätt hade dragit på sig om jag inte smyger ner diverse nyttigheter i hans mat.

Känner att jag bör tillägga att fläskfilé inte brukar stå på vardagsmenyn direkt. Men vi fick en sjuhelsickes massa kött för ett tag sedan av min mor som har legat i frysen ett tag. Och istället för att glömma av det och sen vara tvungen att kassera fint kött så tillagar jag det hellre nu när jag kom ihåg det. Sen känns det inte fel att kunna sätta lite extra guldkant på herr S arbetsdag nån gång då och då.

Igår fick jag tillverkat bl a mexikansk färspytt och panerad fisk så nu står sig gubben på matlådor i nästan en månad. För en vanlig människa skulle det vara mat för två månader. Men herr S påstår att det beror på att jag lagar för god mat som portionerna är så stora.

Men det är klart att dom måste vara riktigt rejäla eftersom han står sig under en tolv timmars arbetsdag på en lunchlåda tills han kommer hem på kvällen.

Efter matlagningen ägnade jag lite extra kärlek åt min kanin Toffiee som håller på att fälla av sig vinterpälsen. Stryker man henne över ryggen så får man en näve full av hår. Så jag har suttit och pillat och putsat henne till hennes stora förtjusning. Fick X antal pussar för besväret. Sen har jag även klippt klorna på henne så hon känner sig lite extra fin idag. Hon blev så nöjd med sig själv att hon dristade sig fram till Lakritzs (den andra kaninen) bur och försökte doftmarkera honom genom burgallret med sin haka.

Lakritz blev milt sagt skitirriterad över den där pesten till kanin i buren brevid. Jag kan i o f s förstå honom. Smeta in hans kära bur med tjejbaciller liksom.

Aj som satan!

Trollungen har satt sin första tand i mig!


Efter att ha genomlidit vad som bäst kan beskrivas som ren misshandel av min dotter då gränsen mellan att klappa och att bitchslappa för henne än så länge är obefintlig. Så tog hon mitt finger till munnen och började gnaska loss i vanlig ordning.


Då kände jag som ett nålstick i fingertoppen. En vass liten rackare har gjort entre i hennes mun.

Efter en ganska lång disskution så fick jag tillfälle att se den pyttelilla gadden som tittar fram. Nu börjar hon bli stora tjejen på riktigt! Shit, va tiden bara flyger.

6 månader och 8 dagar gammal redan!

Igår var vi på 6 månaderskontrollen där hon fick högsta betyg på allt av en mycket trevlig läkare som även hade en AT-läkare samt en blivande barnsköterska med sig som alla klämde och kände, plus våran älskade barnsköterska Ann. Så vi kunde inte direkt klaga på personalbrist.


Trollungen; Om du nu råkar läsa detta när du är lite äldre så vill jag bara än en gång säga det som jag säger till dig varje dag. Du är bäst! Glöm aldrig det! Så jäkla stolt över dig och du lär mig nya saker varje dag. Men framför allt för att du stannar upp mig så att jag får tillfälle att upptäcka allt fantastiskt som händer i livet tillsammans med dig. Att få lukta, smaka, känna för allra första gången. Du rockar min värld!

8685 gram tung och 68 cm lång. Mycket stolta föräldrar har hon.

En sån dag! Vecka! År!

Ja va ska man skriva när man sitter här och är sådär äckligt lycklig för precis ingenting särskilt. Bara livet. Att det kan vara så gött.

Har en otroligt söt dotter som har däckat av i babygymmet framför mig.

Och en sambo som nog tyvärr inte har det lika trevligt på sitt jobb som han alltid beskriver som i bästa fall uthärdligt. Men som är den underbaraste sambon jag någonsin kunnat fantisera ihop.

Inte för att han gjort något speciellt på sista tiden som gör honom exceptionell. Utan för att han bara är den han är. Gosig, skäggig, snäll, morgongrinig och lite gubbgrinig, vilket har förstärkt av hans nyligen förvärvade gubbkeps. Men ack så söt.

Han gör mig glad och jag gör honom glad. Han säger det till mig varje dag. Vad mer kan man begära. Tja ett par miljoner på kontot hade inte varit fel. Eller en klart utstakad yrkesframtid.

Men nu är det som det är med den saken. Efter mammaledigheten är det ett jättestort frågetecken.

Jag har skickat iväg ansökningar till diverse utbildningar så tärningen är kastad. För att ge sig in i restaurangträsket igen är för mig varken mentalt eller fysiskt genomförbart. Då går jag sönder.

Måste hitta en nisch där jag trivs och kan få tillfälle att utvecklas.

Tror att en eller annan kan dra lite på smilbanden när jag avslöjar att jag t ex igår snackade med rektorn för Waldorf-akademin. Och för er som inte vet vad det är så är det en utbildning till lärare/förskollärare med kreativt och skapande tänk som grundform till utlärning. Fokus det första året ligger på teater, författande, måleri och skulptering etc. Låter det som något för mig måntro? Han tyckte i a f att jag definitivt skulle söka. Dom har sista ansökningsdag den 1 maj så jag har fortfarande lite mer tid att putsa på det personliga brevet. Något speciellt ni som läser tycker att jag skall ta upp i brevet?

Hatar att skriva personliga brev för det är så nära att man hamnar i "skrytkategorin" eller är på tok för ödmjuk så att man inte utmärker sig alls. Hårfin balansgång.

Nu har trollungen slagit upp sina klara blå ögon så det är busdags!

TJOHOOOOOOOOO!

Här har man haft häcken full hela veckan lång och stackars bloggen fick sitta av tiden alldeles allena. Och vad händer då? Jo man går och får ett BLOGGPRIS!

Jag bockar och bugar, niger och ler till min bättre hälfts syster som givit mig den äran. http://ufo-fiffi.blogspot.com/

LÄNGE LEVE NEPOTISMEN!

Extra kul då det är första gången jag får ett bloggpris. Har förstått att det är brukligt att skicka vidare priset till andra bloggar som man gillar. Men eftersom påsken precis är över så känns det lite konstigt att skicka vidare just den här. Lovar dock att själv dela ut bloggpriser och ge lite extra kärlek inom kort!

Vår strålande vår!

Vaknade av en busig dotter som hade lyckats krångla ut armen ur spjälsängen och få tag i sladden till klockradion så den åkte i golvet med buller och bång. Hon var mycket lycklig över denna stora bedrift. Så jag knallade upp lagom radiostyrd och fixade en flaska häxbrygd till vår lilla marodör.
Flyttade över henne till våran säng och presenterade flaskan som om det vore ett årgångsvin. Hon har dock inte riktigt kopplat att det inte går att käka samtidigt som man har nappen i munnen vilket skapade ett intressant samtal om hur man skulle kunna gå tillväga rent teoretiskt. Till slut fick jag dra ut nappen med lätt våld vilket resulterade i ett högljutt PLOPP!
Sen visade det sig att unga fröken inte var hälften så intresserad av frukost som hon var av sin pappa som låg brevid. Det där skägget skulle friseras och hon käckade sig och kråmade sig som bara den för att få pappsens uppmärksamhet. Så jag överlämnade flaskan till Herr S och då gick det jättebra att slurpa i sig sålänge pappa hade full fokus på henne. Mmmm... hon är nog en pappas flicka allt.

Inte mig emot eftersom det gjorde att jag fick mig en extra tupplur här på förmiddagen.
Nu har herr S åkt iväg för idag är ÄNTLIGEN den stora dagen kommen. Efter många om och men samt byte av tatuerare så skall han idag sätta sig i stolen för att få sin omtalade drake på vänster överarm. Han var som en liten pojke på julaftonsmorgonen som bara vill dyka ner i högen av julklappar och börja slita av pappret hej vilt. Jag undrar hur den lilla pojken kommer vara när han kommer hem. Lagom mör skulle jag tro. För en heldag under nålen tär på krafterna. Hoppas verkligen att han blir nöjd med resultatet. Men det tror jag. För tjejen som skall göra gaddningen är mycket kompetent.
Apropå gaddningar så var vi ju på Tattoo Expo i söndags. Så jäkla kul att få återse gamla vänner. Det tog Buddha ett tag att registera att det faktiskt var jag som stod framför honom. Men när han tillslut förstod att det var jag så släppte han alla väskor han hade i händerna och rusade emot mig och gav mig en bamsekram.

Sen blev det en hel del tjöt med vakterna som jag har jobbat ihop med i ett gäng år. Har inte träffat dom sen jag slutade på F.H så det var idel kära återseenden. Goa gubbar e dom helt klart!

Vi hittade äntligen en gubbkeps till herr S som han tjatat om länge. Jag hade nästan sytt färdigt en när jag insåg att tyget jag hade valt var på tok för sladdrigt så jag fick lägga ner projektet. Synd för den höll på att bli snygg. Men jag ska se om jag inte ska göra ett nytt försök längre fram. Fast då i svart filt så den får rätt stadga.

Vi köpte även en tuff hoodie med dödskallar och alvhuva till lilla A. Trollungen verkar ha fått en eller annan gen från sin mormor. För hon charma in sig såpass hos säljaren att hon prutade ner priset alldeles själv. Det tackade vi föräldrar över eftersom den inte var i billigaste laget. Men WOW va cool hon är i den. Säljaren som var en ung tjej blev helt såld på lilla A och tittade till oss då och då bara för att få en glimt och ett leende från Trollungen som var på sitt bästa humör.

Solen skiner, livet leker!

Lördag förmiddag och gubben min har masat sig ur sängen tidigt idag på sin första semesterdag. För vi har städdag på våran gata. Första gången som Herr S kan vara med då han tidigare alltid har jobbat dom dagarna. 500 spänn i bot om man inte deltar en av två gånger på året. Jag har alltid varit med, även när jag var höggravid och inte kunde böja mig ner så jag fick låna en lång tång av en granndam att gå och plocka skräp med uppe vid vägen. Alla dom äldre damerna pjoskade med mig så det stod härliga till. Dom är goa damer nästan allesammans. Det är det mer jämnåriga kvinnfolket som tyvärr håller sig på sin kant och som ibland känns lite snorkiga då dom inte ens kan hälsa ordentligt när man kommer och för det mesta har dom en uppsyn som om dom precis fick pms samtidigt som jag pissat på deras brevlåda. Men det är bara att kämpa på med leendena. En vacker dag ska dom nog säga något trevligt till mig med. Jag vill ju ha ett gott förhållande till våra grannar och ser gärna att vi i längden kan kalla ett par av dom för våra vänner. Mansfolket är mycket lättare. Dra en rå vits eller skratta åt deras dåliga gubbskämt så är man en i gänget och en "trevlig prick".

Men idag slipper jag alltså städdagen, hihi... fast jag hade gärna hoppat in jag med. Men nån måste ju ta hand om Trollungen medans herr S gör rent i dagbrunnarna.

Vi har en rolig helg framför oss. Idag är det babysim. Sen skall vi åka och hämta mor mins hund för att passa honom när mamma har fest hemma hos sig för sina gamla klasskamrater. Men imorgon är den dagen jag verkligen ser framemot, för då ska vi åka till Frölunda och gå på Tattoo Expo tillsammans med lilla A´s gudmor.
Förr i världen då jag höll på att jobba ihjäl mig så var Tattoo Expo på mitt jobb sina första tre år i Göteborg. Det var alltid lika kul när "cirkusen" rulla in i stan. Så mycket trevligt folk. Speciellt arrangörerna Buddha och Petra som var en fröjd att jobba med och deras härliga värmlänska familj. Tre hektiska dagar då ölen flödade och pengarna rullade in. Men framför allt så hade vi kul ihop. Och det fanns trots allt tid för samtal och möten med intressanta människor. Det var höjdpunkten på arbetsåret helt enkelt för både mig och min personal. Inga svårigheter att få in extra personal för alla ville jobba dygnet runt. Själv sov jag på jobbet alla tre dagarna och satt och kolla på film med nattvakten och gick ronden för att tidigt på morgonen öppna upp dörrarna och släppa in alla mässdeltagare. Helt enkelt en 72 timmars arbetsdag. Men det var skönare än att åka hem och förlora två timmar på resan fram och tillbaka.

Minns sista året då herr S åkte till GBG för att spendera hela helgen i en av våra jobbsoffor i korridoren medans jag sprang fram och tillbaka mellan olika våningar då vi hade både Tattoo och Zappho bar (göteborgs äldsta och bästa lesbiska nattklubb) på lördagsnatten. Världens bästa Zappho-Katarina gjorde tummen upp åt mitt val av karl som hade sånt tålamod och hade åkt 40 mil för att få se sin flickvän springa förbi lite då och då.

Extra kul är att tänka på att idag har vi alla barn. För mig och herr S gick det lätt på första försöket. Men både Buddha/Petra och Katarina/Sabina fick kämpa för att bli föräldrar. Och jag vet inga par som jag är så glad för idag för att dom fått sina pojkar. Såna underbara varmhjärtade människor bör få bli föräldrar då dom har så mycket kärlek att ge. Som ni märker så har jag inte superlativ nog att ösa över dom alla. Men det är människor som på sina egna speciella vis gett mig så mycket som människa.

Nu ska jag vika tvätt och packa väskan för simmet. Sen blir det nog en liten promenix för att kontrollera att herr S jobbar på ordentligt... hehe.

Ordningen är återställd

Jag lyckades undvika total härdsmälta igår genom att helt resolut gå ut och inhandla en ny snorsug till Trollungen. Det är inte så att det var någon panik egentligen. Men vissa saker vill man bara ha hemma ifall att. För man kan ge sig tusan på att när man verkligen behöver dom där grejerna så är det mitt i natten och alla affärer och apotek i universum har tvärstängt.

Vi hade en härlig dag igår jag och Trollungen. Gick till Backaplan och shoppade loss. Vi var nog inne i nästan alla affärer och kollade. Spanade efter tapeter och mattor till lilla A´s rum och fick nästan migrän på kuppen över hur många val det finns. Så vi bestämde oss att skjuta upp någon sådan inhandling till en dag när man precis har ätit lunch och mår prima. För man blir lätt snurrig i hövvet av att titta på våder på en tom mage.
Lilla A var på ett strålande humör och satt rätt upp i vagnen och dirigerade allt och alla som kom i hennes väg med en klar och högljudd stämma som en liten kejsarinna på sin tron.
Bl a fick damen på Lindex en utskällning för att hon ville ta betalt för jackan som vi köpte när lilla A precis tänkte sätta gommen i ena ärmen och gnaska loss.
"BAH-BAH-BAH!!!!" Sade hon med barsk stämma och rynkade ena ögonbrynet som för att understryka vilken fräckhet det var att ta HENNES grejer ifrån henne.
Jag sa till lilla A att; jo man måste betala först annars får man inte hålla på sådär.
"MAH-MAH-MAH-MAH-MAAMAMAMAMAAAAAH!!!" fick jag till svar. Jojo... lillan kan hon. Alla inne på Lindex fick sig i a f ett gott skratt. Sen fortsatte våran shoppingtur i samma ton hela vägen. Lilla A pekade med rak hand och tilltalade alla människor hon kunde komma åt. För hon har nämligen upptäckt på allvar den här veckan att hon har stämband. Och hon kör med devisen; Ju högre, desto bättre!. Ibland tror man att hon är arg eller ledsen så som hon går på. Men när man tittar på hennes ansikte så ser man jordens största leende på hennes läppar och ögon som glittrar av förtjusning.

På bilderna ser ni några av våra "fynd". En vårjacka,



två mysbyxor och en body från Lindex (ta tre betala för två-grejer).



En fräck tattoo/rockstar-body från Kappahl (tyvärr framgår inte färgerna på bilden)



samt garn som jag igårkväll påbörjade sticka en tröja av till lilla A.


Första gången jag ger mig på att sticka ett plagg så håll tummarna för mig. Vill gärna bli en sån som viftar fram en tröja bara sådär till hela familjen. Så nu får jag hårdträna. Lyckades i a f med min allra första resårstickning igår. Och helt tokigt blev det inte om jag får säga det själv.