Atchjooooooooooooo

Vaknade imorse med en lustig känsla i huvudknoppen. Nån verkar ha petat in två kilo vadd genom mina öron under natten. Antagligen med hjälp av en virknål eller annat spetsigt föremål.

Förkylning är aldrig kul. Men speciellt inte när man egentligen är så på g och vill hitta på massor av skoj. Kroppen däremot beter sig som en gammal nerbruten Ford Fiesta. Host, harkel och tvärstopp. Vägrar att använda mig av uttrycket "kärringstopp" eftersom jag av erfarenhet vet att i livet så är det inte kärringarna som oftast stoppar upp utan snarare gammgubbarna som sätter sina käppar i alla hjul.

Men jag vägrar att nedslås av denna lilla miss i min hälsoplanering. Jag som drack en hel liter ProViva med Melon/Tranbär igår och allt. Uppenbart till ingen nytta alls. Eller så var det p g a den som jag nu befinner mig i mitt tillstånd. Kanske dom som tillverkar ProViva stoppat i fel bakteriekultur helt enkelt?? Bodde man i USA så hade det varit en solklar stämmning.

Ja, ni hör själv. Jag svamlar bara.

Ska i vilket fall som helst totalt ignorera att jag är krasslig och behöver en sambo som springer med rykande tekoppar och hemmagjorda scones medans jag ligger nerbäddad i soffan med mina favoritfilm i dvd´n (hellboy I & II, om nån skulle undra, tätt följt av Dodgeball som alltid får mig att må lite bättre i sin sköna dumhet). För det kommer inte hända ändå. Han jobbar.

Så för att plocka upp mig ur den där känslan av att vara väldigt ynklig och säkerligen minst i hela världen så kör jag på som om inget har hänt.

Planen idag var och ÄR en långpromenix med Lilli och hennes mamma till en affär där vi hoppas på roliga och billiga fynd. Har redan förvarnat om hur liten jag är idag. Men Lilli´s mamma resonerar som jag själv skulle göra. "Vi behöver ju inte hånglas".

Alltså blir det inget hångel för mig idag. Utan en hel bunt näsdukar, vacker väder och trevligt sällskap. Let´s rock!!!... *host**host*