Från frö till planta

Skulle kunna skriva spaltmetrar om alla äckliga små förkylningsdetaljer jag upplevt de senaste 48 timmarna. Men hur kul är det? Inte ett dugg.

Istället så här på nattkvisten, precis innan jag släcker ner för att sen tassa upp och joina familjen i drömmarnas värld så vill jag bara visa upp hur det spirar i köksfönstret här hemma.

Är hög tid för omplantering och utplantering. Och jag hoppas att alla plantorna tar sig för då blir det en sjuhelsickes blomsterprakt hos oss i år.

Diverse olika slingerväxter, solrosor och gula och röda tagetes. Sen har jag en del lökar och frön som skall direktsås också. Håll tummarna för växtgynnande väder.

Vill inte uppleva en "plantkatastrof" som jag gjorde första året i huset då jag med mycket tid och kärlek drev upp över 300 plantor, satte upp växthus och flyttade ut dom. Då slog orkanvindarna till. På morgonen när jag gick ut för att se till dom fina plantorna så låg allt i en enda stor lerhög på marken. Sen dess har jag inte drivit upp nåt från frö då jag helt tappade stinget.

Och nu är det inte utan att man känner sig lite pressad då jag missat flera av mina egna "trädgårdsdeadlines" i feberfrossan. Hoppas innerligt att jag är tillräckligt rask när jag slår upp mina blå imorgon bitti så jag kan rensa lite på framsidan. Men jag ska inte stressa.

Svärmor kommer på ett efterlängtat besök den 15 maj och jag vet att hon gillar att gå runt och dra upp nävar med ogräs. Så inte skall väl jag göra henne besviken, hihi. Hoppas att det är fint väder då. För det är väldigt mysigt att gå runt och småprata med henne samtidigt som man påtar lite. Det är såna där mjuka samtal som man minns om allt mellan himmel och jord. Förra året när jag väntade Trollungen så blev det inget trädgårdspyssel alls för min del. Hade problem att böja mig och värmeböljan höll på att ta kål på mig. Såg ut som en blåsfisk med all vätska jag samlade på mig. Men jag tror nästan att Svärmor njöt lite av oredan därute och kände att hon gjorde en god gärning när hon med rumpan upp i vädret gick och drog upp tuvorna.

Apropå min svärmor, som jag vet alltid läser denna blogg, så vill jag passa på att tacka för det fina vykortet. Jag har inte glömt! ;) Men tack för att du påminde. Det värmer i hjärtat ska du veta.