Hur skall jag kunna beskriva min dotters framfart...
Tänk er en korsning mellan slammkrypare, knubbsäl och en kamelont.
Hon är överallt och ingenstans. Ena stunden ser man henne, andra stunden är hon puts väck. Samtidigt utstöter hon högljudda läten likt en sjölejonhanne i brunst.
Varenda gång som herr S hör hennes vrål tror han att hon har ont eller är ledsen tills han ser hennes stora flin. Hon har skitkul helt enkelt. Och INGEN kan stoppa henne. Muahahahaha!
På bilden ser ni våran älskade jemenkamelont Georg. Han blev inte gammal tyvärr. Och vi saknar honom än.
 
 
1 kommentar:
Ja, hon börjar bli riktigt läskig...
Skicka en kommentar