Juhupp. Då var det klappat och klart. Visste att chanserna till ett stillasittande och lite försiktigt barn var ganska mycket lika med noll från start. Särskilt om man betänker vilka sociala clowner både jag och herr S är när vi får publik.
Men idag fick jag uppleva hela showen fullt ut när min dotter drog igång och underhöll trupperna.
Det började med hopp och skutt i soffan. (kanske skall nämna att hon är FYRA MÅNADER. Inte något hon själv tar notis om i sin egen utveckling) Hon hoppa... hon skutta... glädjetjut efter glädjetjut.. och sen försökte hon peta ut stackars lille V´s ögon i något slags försök att flirta och ge en blöt puss. Hennes maniska ögon och öppna dreglande mun gjorde inte inviten vidare lockade för lille V som föredrar att man kanske mjukstartar i ett förhållande och se vart man hamnar.
Tro inte att lilla A hängde läpp för det.. Nä då.. If at first you don´t succeed then try and try again är hennes devis. Vidare till intet ont anande lille L. Han är dock för tillfället något mer av en ladies man och han tog hennes frenetiska viftningar med ro och ett leende för att sedan lungt och metodiskt fatta hennes hand som för att säga. "Yo.. kexet.. tagga ner så kan du få en kram". Efter en ganska lång stunds mys med Lille L fick hon nog och tuggade högljutt vidare på sitt lejongosedjur. Här tänkte jag som mor att det var det. Men ack....
Våran bvc-sköterska Ann försökte denna dag att prata med oss om när barn blir sjuka. Hon var mitt uppe i en mening när lilla A suckade tungt som för att påpeka att det var för lite drag på tillställningen. Där efter tog hon mitt finger och stoppade in det i munnen. Efter det följde ett högt ljud som är en blandning mellan joddling och det där som indianerna gör i cowboyfilmer. Och hon höll på länge... väldigt länge... och väääldigt högt. Samtliga mammor brast ut i skratt och Ann med. Men när sen Trollungen insisterade på att fortsätta med detta jollrande... eller jag kanske skall kalla det jojkande så såg jag minsann hur Anns ena ögonbryn höjde sig en aning när hon ansträngt försökte få det där viktiga som hon ville få fram om feber hos små barn, sagt. Jag hörde inte ett ljud av det. Däremot fick jag nog en lättare hörselskada på vänster öra. Hopp och skutt och håll i gång i skogen med lilla A i huvudrollen från kl. 13.15 till strax efter kl 15.00. För då var det dags att gå hem så lillröven slocknade som ett utblåst ljus i vagnen. Inte konstigt eftersom dagens showtajm egentligen är hennes vanliga sovtid.
Så nu är hon hemma, nymatad, nyrapad och omstoppad ligger hon och vilar ut efter en högst ansträngande föreställning. Trollungen hon kan hon. Och trots att man som mor gärna säger att man vill ha ett barn som är på den lugna sidan. Så blir det ett f-n så mycket roligare och mer underhållande liv när både mor och dotter är lite mer åt... ja va ska jag kalla det... "var-god-ryck-mig-i-snöret-hållet"
Älskade Trollunge - YOU GO GIRL!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar