Jag när klassens clown vid min barm

Juhupp. Då var det klappat och klart. Visste att chanserna till ett stillasittande och lite försiktigt barn var ganska mycket lika med noll från start. Särskilt om man betänker vilka sociala clowner både jag och herr S är när vi får publik.
Men idag fick jag uppleva hela showen fullt ut när min dotter drog igång och underhöll trupperna.
Det började med hopp och skutt i soffan. (kanske skall nämna att hon är FYRA MÅNADER. Inte något hon själv tar notis om i sin egen utveckling) Hon hoppa... hon skutta... glädjetjut efter glädjetjut.. och sen försökte hon peta ut stackars lille V´s ögon i något slags försök att flirta och ge en blöt puss. Hennes maniska ögon och öppna dreglande mun gjorde inte inviten vidare lockade för lille V som föredrar att man kanske mjukstartar i ett förhållande och se vart man hamnar.

Tro inte att lilla A hängde läpp för det.. Nä då.. If at first you don´t succeed then try and try again är hennes devis. Vidare till intet ont anande lille L. Han är dock för tillfället något mer av en ladies man och han tog hennes frenetiska viftningar med ro och ett leende för att sedan lungt och metodiskt fatta hennes hand som för att säga. "Yo.. kexet.. tagga ner så kan du få en kram". Efter en ganska lång stunds mys med Lille L fick hon nog och tuggade högljutt vidare på sitt lejongosedjur. Här tänkte jag som mor att det var det. Men ack....

Våran bvc-sköterska Ann försökte denna dag att prata med oss om när barn blir sjuka. Hon var mitt uppe i en mening när lilla A suckade tungt som för att påpeka att det var för lite drag på tillställningen. Där efter tog hon mitt finger och stoppade in det i munnen. Efter det följde ett högt ljud som är en blandning mellan joddling och det där som indianerna gör i cowboyfilmer. Och hon höll på länge... väldigt länge... och väääldigt högt. Samtliga mammor brast ut i skratt och Ann med. Men när sen Trollungen insisterade på att fortsätta med detta jollrande... eller jag kanske skall kalla det jojkande så såg jag minsann hur Anns ena ögonbryn höjde sig en aning när hon ansträngt försökte få det där viktiga som hon ville få fram om feber hos små barn, sagt. Jag hörde inte ett ljud av det. Däremot fick jag nog en lättare hörselskada på vänster öra. Hopp och skutt och håll i gång i skogen med lilla A i huvudrollen från kl. 13.15 till strax efter kl 15.00. För då var det dags att gå hem så lillröven slocknade som ett utblåst ljus i vagnen. Inte konstigt eftersom dagens showtajm egentligen är hennes vanliga sovtid.
Så nu är hon hemma, nymatad, nyrapad och omstoppad ligger hon och vilar ut efter en högst ansträngande föreställning. Trollungen hon kan hon. Och trots att man som mor gärna säger att man vill ha ett barn som är på den lugna sidan. Så blir det ett f-n så mycket roligare och mer underhållande liv när både mor och dotter är lite mer åt... ja va ska jag kalla det... "var-god-ryck-mig-i-snöret-hållet"

Älskade Trollunge - YOU GO GIRL!!!!!!!!!

Snopet...

Klädde både mig och lilla A. Sminkade och fixade håret. Fixade varmvatten i termos och packade iordning skötväskan för vi skulle ge oss upp till Öppna förskolan. Påbylsade gav vi oss ut genom dörren och upp till torget där vi först gick in på Ica för att skicka tillbaks dom där sablans halv-rövs-byxorna. Sen glada i hågen in på Öppna förskolan.

Trodde vi ja... för dom hade stängt för planeringsdag. Jahapp. Å vi som hade längtat så eftersom vi inte hann dit förra veckan. Men det är klart att den underbara personalen måste få planera lite ibland. Dom gör ett strålande jobb där som jag inte nog kan höja till skyarna. Härliga tjejer hela bunten.
Och det är ingen större skada skedd. För vi ska ändå dit imorgon igen till föräldragruppen. Det är våran bvc-sköterska Ann som håller i gruppen. Hon är den virrigaste människa jag någonsin träffat. Och det menar jag på det absolut snällaste sättet. Hon är störtskön. Men man får alltid höra allt minst tre gånger eller så får man påminna henne. Så jag brukar alltid gå igenom alla tider jag har inbokade där för att dubbelkolla dom med henne till nästa gång. Och tur var väl att jag gjorde det sist vi var uppe. För nästa gång på föräldragruppen i mars så stod det inget datum. Hon hade helt glömt bort det samt att ringa den personen som skall komma dit och prata med oss. hihi. Sån är Ann. En kvinna som helt klart är på rätt plats i livet för hon är så go mot lilla A och alla andra barn. Trots att hon ser massvis av ungar jämt så ger hon alla personlig tid och sätter lilla A men även oss föräldrar i fokus.
Nu ska jag få något gjort. Har tänkt dra igång och måla en styck barnstol. Lilla A är på exeptionellt gott humör idag så jag tror att det är helt ok för hennes del.

Vår i luften

Så har man varit en redig tös och lagt in räkningarna i god tid. Som herr S påpekade nyss så är jag nog ett rekorderligt fruntimmer trots allt. Eller ja, egentligen är jag väldigt disträ och ofta i min egna lilla värld. Men jag försöker kompensera denna spricka i karaktären genom alla mina to-do-listor. Jag fullkomligt älskar att pricka av saker.
Enda gången jag går och pratar högt med mig själv är när jag är inne i min egen zon av to-do.
-hum-hum-hum... ska städa badrum... check!...hum-hum-hum...ge kaninerna frukost... check! *springer vidare*... byta sängkläder... check!.. iväg och handla... check!... fixa fika inför besök... check!
å sådär kan det låta tills listan med ca 25 punkter är avbockad och klar för dagen.
Kanske låter som en aningen neurotiskt hemmafru. Men det är ett måste som har blivit en personlig sport. Annars är chansen stor att jag bara sätter mig ner och drömmer mig bort i en bok eller sorterandet av pärlor eller nåt annat som just då lockar mig in i min lilla fantasi och klipp å klistra värld. Och då kan dagarna försvinna i ett rasande tempo. Jag var likadan innan jag fick barn och blev mammaledig så jag kan inte skylla på det. Fråga bara dom som jobbade för mig hur chefen var, så skall ni få höra historier om alla checklistor och en chef som sprang runt med eld i baken och fokuserad blick. Dom stackarna lärde sig snart att veja för mig för att inte riskera frontalkrock. Å gud nåde den som slarvade bort dom personliga och prydligt uppstaplade Att-göra-listorna som dom fått på "Stora Städdagen". Jösses, analt latent är antagligen bara förnamnet. Kan ju trösta alla i min omgivning med att jag har slappnat av en hel del sen jag slutade på det stället. Och jag vill för allt smör i Småland inte tillbaks igen. Nä, jag skall ha ett lungt kontorsjobb där jag i lugn och ro kan sitta under min korkek och bocka av mina listor....... attans....

Men även om min käre Herr S suckar tungt åt dom för det mesta så kvarstår faktum. Saker blir gjorda! Och bor man ihop med en karl som om möjligt är ännu mer disträ så hade nog vårat liv tillsammans urartat totalt, med två gaggande fånar framför varsin klump lera, i ett fullkomligt kaos om inte listorna existerade.

Det har varit en härlig dag idag. Jag och Lilla A bylsade på oss och gav oss ut i den kristallklara kylan till Backaplan. Där tog vi en riktigt rejäl promenad i tre timmar som vi avslutade med småhandlande på Coop. Det må ha varit kallt men det kompenserades av det härliga solskenet. Det gjorde oss båda gott tror jag. Kände en försmak av våren som jag längtar så efter.
Och för att hålla kvar den känslan lite extra länge blev det ungsbakad lax med potatissallad till middag. Så enkelt, så gott!

Näpp, nu ska jag och min älskade Trollunge ha sång- och mysstund. Sen ska Lilla A få ta sig ett dopp i badkaret. Och Herr S undrar ni.... ja han sitter med sin klump lera ;)