Så har man varit en redig tös och lagt in räkningarna i god tid. Som herr S påpekade nyss så är jag nog ett rekorderligt fruntimmer trots allt. Eller ja, egentligen är jag väldigt disträ och ofta i min egna lilla värld. Men jag försöker kompensera denna spricka i karaktären genom alla mina to-do-listor. Jag fullkomligt älskar att pricka av saker.
Enda gången jag går och pratar högt med mig själv är när jag är inne i min egen zon av to-do.
-hum-hum-hum... ska städa badrum... check!...hum-hum-hum...ge kaninerna frukost... check! *springer vidare*... byta sängkläder... check!.. iväg och handla... check!... fixa fika inför besök... check!
å sådär kan det låta tills listan med ca 25 punkter är avbockad och klar för dagen.
Kanske låter som en aningen neurotiskt hemmafru. Men det är ett måste som har blivit en personlig sport. Annars är chansen stor att jag bara sätter mig ner och drömmer mig bort i en bok eller sorterandet av pärlor eller nåt annat som just då lockar mig in i min lilla fantasi och klipp å klistra värld. Och då kan dagarna försvinna i ett rasande tempo. Jag var likadan innan jag fick barn och blev mammaledig så jag kan inte skylla på det. Fråga bara dom som jobbade för mig hur chefen var, så skall ni få höra historier om alla checklistor och en chef som sprang runt med eld i baken och fokuserad blick. Dom stackarna lärde sig snart att veja för mig för att inte riskera frontalkrock. Å gud nåde den som slarvade bort dom personliga och prydligt uppstaplade Att-göra-listorna som dom fått på "Stora Städdagen". Jösses, analt latent är antagligen bara förnamnet. Kan ju trösta alla i min omgivning med att jag har slappnat av en hel del sen jag slutade på det stället. Och jag vill för allt smör i Småland inte tillbaks igen. Nä, jag skall ha ett lungt kontorsjobb där jag i lugn och ro kan sitta under min korkek och bocka av mina listor....... attans....
Men även om min käre Herr S suckar tungt åt dom för det mesta så kvarstår faktum. Saker blir gjorda! Och bor man ihop med en karl som om möjligt är ännu mer disträ så hade nog vårat liv tillsammans urartat totalt, med två gaggande fånar framför varsin klump lera, i ett fullkomligt kaos om inte listorna existerade.
Det har varit en härlig dag idag. Jag och Lilla A bylsade på oss och gav oss ut i den kristallklara kylan till Backaplan. Där tog vi en riktigt rejäl promenad i tre timmar som vi avslutade med småhandlande på Coop. Det må ha varit kallt men det kompenserades av det härliga solskenet. Det gjorde oss båda gott tror jag. Kände en försmak av våren som jag längtar så efter.
Och för att hålla kvar den känslan lite extra länge blev det ungsbakad lax med potatissallad till middag. Så enkelt, så gott!
Näpp, nu ska jag och min älskade Trollunge ha sång- och mysstund. Sen ska Lilla A få ta sig ett dopp i badkaret. Och Herr S undrar ni.... ja han sitter med sin klump lera ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar