She-hulk

Kom hem från förskolan för två timmar sen. Vi hade mycket trevligt som vanligt även om Lilla A hade ett litet utbrott av dom tre heliga T:na. Trötthet, Tandont och Törstig på en och samma gång. Men det gick snabbt över när hon fick lite tröst och en slurk av sin häxbrygd. Den ungen har röstresurser från tårna när hon vill. Som tur är så går det alltid snabbt över och blir solsken igen. Men ett utbrott om dagen är säkert bra för magen, som jag säger.
Alla fyramånaders satt samlade i soffgruppen när lilla A fick sitt spel så jag plockade upp termosen där och fixade med. Då kom en liten flicka (?) i runt 1års åldern och fick syn på den blänkande termosen. Med utsträckt hand log hon mot den lockande heliga graalen framför sig. När hon var lite mer än en halvmeter ifrån så kom hennes snusförnuftiga mamma och plockade in mina saker mot mitten av bordet sen fällde hon följande kommentar;
"Ja ni kommer nog också lära er att inte ställa saker så nära kanten när era barn blir lite äldre ska ni se."
Blixtar och dunder... min skalle!!!! Jag är fullkomligt allergisk mot den typen av kommentarer. Jag och Hulken har samma problematik. Jag blir gröööööööön och aaaaarg. Fick snabbt intala mig själv att jag varken var på rätt tid eller plats för att säga det första som poppade in i skallen på mig. Impulsiv som jag är. Istället bet jag mig i tungan och svarade lika snusförnuftigt tillbaka; "Det kan vi redan ... OM vi vill."

Min livsfilosofi är; Har du inget vettigt att säga.... så håll klaffen! Något jag villigt erkänner att jag inte alltid har lyckats leva efter själv. Men det jag däremot ALDRIG tål är att bli pratad till som mindre vetande. Och det spelar ingen roll om orden är riktade direkt till mig eller någon annan som är i min närhet. För att citera den store Jarl Kulle ur Bergman-rullen "Midsommarnattens Leende ".. så blir jag en TIGERRRRR!"

När jag var liten brukade jag gå in i min storebrors rum när han inte var hemma. Där rotade jag igenom allt han ägde i jakt på skojiga saker som det jobbiga lilla småsyskon-äckel jag var. Främst ville jag tjuvläsa alla häftiga tidningar om superhjältar som låg där på hög och som jag inte fick röra eller ens andas på egentligen. Det var där i hans ack så ostädade och av tekniska pryttlar fullproppade rum jag första gången träffade HENNE.... She-Hulk! Hon blev min stora idol och t-shirten med hennes tryck som jag sen fick var min käraste ägodel.
Och varenda gång jag möter nån som vill förminska mig och andra så vaknar hon till liv i mitt hjärta och vrålar för full hals; WATCH OUT... I´M GONNA KICK YOUR ASS!!!