The Bloggoholic

Bloggoholic är numera en titel som stämmer väl in på mig känner jag. Från att ha varit väldigt skeptisk till hela företeelsen så är jag nu totalt beroende.
Finns mycket skit i bloggvärlden. Och därför tänkte jag skicka upp lite stänkare då och då på bloggar som jag gillar så att ni som trillar in här enkelt kan klicka er vidare till något läsvärt. Även om jag hoppas att ert besök hos mig också är det.

Så igår när jag var inne och kollade på tidigare nämnda "TheCritics" så läste jag om en snubbe som heter Jacob Bengtsson och är ståuppare än så länge på amatörbasis. Men jag har en smygande känsla av att den här killen snart kommer kunna tjäna kosing på sin humor. Läs själv och få er ett gott skratt när han likt Hassan drar iväg arbetsansökningar under fingerat namn.
Både jag och herr S fick oss många goa garv.

Ni hittar länken till höger i den sprillans nya kategorin "Roliga bloggar".
Kommer även följa upp med en lista på "Mys och Pyssel bloggar" eftersom jag har ett litet gäng favvisar där med. Läs och låt er roas!

Läskigt!

Jag har gjort något väldigt läskigt nu. Anmält mig som frivilligt bloggoffer till att bli recenserad av "TheCritics".
Men vill man utvecklas i sitt skrivande så måste man sticka ut hakan lite då och då. Och det blir bara roligare och roligare att skriva här i bloggen när man hela tiden får sån fin respons från folk runtomkring sig. Så det är kanske dags att bli lite nerplockad på jorden. Förhoppningsvis lär man sig något på kuppen.

Så om det är någon som läser detta och också skulle tycka att det var intressant att få denna bloggen recenserad av bloggproffs, samt förhoppningsvis hitta lite fler läsare, så får ni gärna gå in här och skriva det till dom; http://www.thecritics.se/

Den febriga vettvillingen

Lillröven är lite febrig idag. Så nu verkar det som att planen för imorgon spricker. Jag har gått och sett framemot det nu i över en vecka. En gammal jobbarkompis till mig tog kontakt via Facebook (var annars), och bjöd hem oss till sig imorgon eftersom hon är ledig och hemma med sina barn.

Skitkul eftersom det nog är två år sedan vi sågs sist. Mycket har hänt sen dess. Och hon är en människa med skruvad humor och oftast väldigt bra koll på vad som händer runt omkring. Alltså guldläge för skvaller och många skratt. Men främst ser jag framemot att få träffa hennes barn och spendera några timmar i trevligt sällskap. Sen bor hon på ett ställe som jag bara besökt på sommarn så det vore kul med en promenix runtikring och se hur det ser ut såhär års. Med andra ord en rejäl utflykt för både mig och Trollungen.

Ja, ja, jag tar inga beslut än. Utan avvaktar ett par timmar till. Lovade att höra av mig idag angående passade tid för besöket.
Huvudsaken som alltid är ju att Lilla A mår bra. I värsta fall får vi helt enkelt spika in en annan dag.

Hoppas, hoppas att febern är snabbt övergående. För på fredag har vi ju bjudit in hela bebisgänget på fika. Men nu ska jag inte sitta och måla f-n på väggen här. Det är säkert snabbt övergående. Det har ju vandrat lite baskiluser runtomkring i vårat bebisgäng både hos dom vuxna och dom små. Men det är ju som det alltid är denna tid på året.

HÄNG MED!

Lilli´s mor är en härlig kvinna med sunda värderingar. Och hon gjorde mig uppmärksam på detta:

Världen släcker för klimatet.
Gör du?
Den 28 mars kommer miljontals människor och organisationer över hela världen att släcka ljuset för en ljusare framtid.
Jag har också anslutit mej till Världsnaturfondens initiativ Earth Hour,
en timslång manifestation för det globala klimatet mellan kl 20.30 och 21.30.

Självklart kommer även vi i det Strömhska Palatset att ansluta oss till detta. GO GREEN - De e inte farligt ;)
Däremot kanske det blir ett litet undantag här beroende på dagstemperaturerna i våra terrarier. Men jag tror att Världsnaturfonden och Moder Jord förlåter oss för det. Vi värnar ju bara om våra älsklingar och vill inte att dom ska bli förkylda.

Jag vet att det är svårt att komma ihåg ibland. Men försök. För allas vår skull och för allas vår Moder Jord.

Frukosten är serverad!

Nu har Trollungen, kaninerna, sköldpaddorna, fåglarna, gerbilerna och Våfflan fått frukost. Alla är nöjda och glada. Ja utom den alltid lite smått trumpna leopardgeckon Buttran som ligger och sover så hon får krypande kvällsmat av herr S när han kommer hem.
Så kanske är det min tur att få något till livs. En kopp kaffe måste man välan ha. Och så ska jag öppna upp ett fönster och släppa in lite vår i kåken. Sen om jag har tur så kanske Lilla A tillåter mig att skriva ett ord eller två. För just nu är det lite jobbigt när hon fajtas om sin rätt till tangentbordet.

Lilla Universeum

Ååååååååååååå vilken härlig dag. Nu jobbar vädret åt rätt håll igen. Solen skiner, fåglarna kvittrar (både ute och inne) och jag är på topp i all min hemmysighet. Tagit mig en liten paus i fixandet här. För det är såna här dagar som jag tro det eller ej älskar att städa. För när man vädrar ut så känns allt så genuint rent.
Vet att detta tillstånd endast kommer vara i ca en dag. Men ändå. Idag är det rent.
Problemet med vårt hem är att har man så många djur så får det aldrig vara rent mer än ca 1 timma efter det att man är klar. Sen är det dags att damma och dammsuga igen om man vill behålla det där gnistrande.
Men skit samma. För som en av herr S jobbkollegor sa när han var här och såg alla våra djur. "Tänk va underbart det måste vara att få lov att växa upp här med alla dessa djur omkring sig". Och precis så känner ju jag också. Fast inte bara för Trollungen utan även för mig och herr S som får lov att leva med alla dessa varelser som har sina mycket individuella personligheter som dom sprider glädje och kärlek med varje dag.
Det var så jag själv växte upp. Och när jag tänker tillbaka på min barndom så är det inte kompisar eller aktiviteterna man gjorde som jag tänker på i första hand. Utan det är dobermannen Lady som var min bästa vän och förtrogne vapendragare. Hon lärde mig att ingenting var farligt sålänge hon var där och kunde lägga sin nos mot min axel och det var hos henne jag kunde krypa upp och gråta när jag var ledsen. Eller den galne moluckkakaduan Nicke som var en jäkel på att dansa och skrämma slaget på våra grannar. Min första egna undulat Schimboo som älskade mig över allt och åt upp min hemläxa så att mamma fick ringa läraren och berätta att jag faktiskt talade sanning. Det var rena konfettiyran i mitt rum.
För att inte tala om min alldeles egna hund Toya. Som tog sitt första andetag i livet i min famn, för att fjorton år senare lägga sig precis som då under min haka och ta sitt sista andetag. Jag saknar dom så det bränner i bröstet. Men jag är så oändligt tacksam att dom och många, många andra fantastiska djur funnits i mitt liv.
Dom har uppfostrat mig i mångt och mycket och jag hade inte varit den jag är idag utan dem. Ren oförfalska kärlek och respekt.
Det är precis så jag hoppas att Trollungen också kommer att få det. Och vi har börjat mjukstarta lite på kontakt genom att låta Toffiee som är världens snällaste kanin få vara nära från start. Toffiee är mjuk, fluffig och hennes favoritsysselsättning är att pussas. Vilket hon gärna gör på små bebistår. Jag är väldigt försiktig när det kommer till att introducera med fysisk kontakt. Och det är för djurens skull. Vill inte att dom skall bli rädda för henne.
För små barnhänder är inte direkt varsamma av sig. Och starka utrop kan också ge men för livet.
Våran andra kanin Lakritz blev sjuk av ångest när vi kom hem med Trollungen från BB. Han kände inte igen dom där hjärtskärande skriken och blev så rädd att hans mage slutade fungera. Så mitt första dygn hemma som nybliven mamma ägnades åt magmassage på honom och många oroliga samtal till Blå Stjärnans jour. Som inte kunde göra mer än vad jag redan gjorde.
Tack och lov så kom han över chocken efter ett dygn och nu är han som vanligt igen. Fast han tittar med en väldigt skeptisk blick på den där Trollungen som lever om allt som oftast. Men jag är övertygad om att om ca 3-4 år så är dom nog riktigt bra polare när lilla A lärt sig lite mer motorik och tal.
Jösses vad jag vandrade iväg.... ska se till att få nåt mer gjort innan Trollungen vaknar. Skulle kunna skriva hur mycket som helst om djur. Ja, ja... fortsättning följer.

fröken PLASK PLASK!

En helt slutkörd Trollunge ligger nu framför mig och trynar i sitt babygym. För det är klart att det tar på krafterna att rocka hårt i simbassängen. Vi har nämligen varit på babysim idag. Numera har vi flyttat oss till Lundby vilket är guld värt när man tänker på resväg, plus att nu får både jag och herr S vara med i bassängen samtidigt. Piece of cake att ta sig dit. Däremot var Bräcke mycket bättre när det kommer till omklädningsrummen även om där var väldigt trångt. För där har dom mjuka britsar med höga kanter som man kan lägga sin bebis medans man fixar iordning både henne och en själv. På Lundby däremot var det lite trixigare. Endast en barnstol vid duscharna och stenhårda kalla skötbord utan tillstymmelse till skyddande kanter.

Jag visste mycket väl hur det såg ut på Lundby eftersom jag tränat där regelbundet innan jag fick lilla A. Men jag trodde i min enfald att när det var babysim så togs det fram nån form av smart lösning. Icke sa nicke. Men det funkar ju ändå. Fast jag tog den lätta vägen ut. Sköljde av mig och Trollungen. Byltade på henne, som vid det laget var vrålhungrig och talade om det med all önskvärd tydlighet. Slängde på mig mina kläder utan att tvätta håret eller nåt och fixade sedan käket så hon fick äta.
Det funkade även om det var svettigt. För har man en fem-månaders med barnvagn som bara vill ligga ner när det är sovdags i sin mjuklift, samtidigt som fem andra mammor plus dvs andra badbesökare inne i omklädningsrummet som endast består av stengolv med ogästvänliga träbänkar, så känner man en lätt press att bli klar snabbt.

Har aldrig förstått mig på dom där människorna som besöker badhuset och håller på att fixar och trixar till sig själva i femhundra år. I a f inte om dom ska hem direkt efter. För det finns inget omysigare än allmänna omklädningsrum. Men vissa kan stå i hundra år och med minutsiös precission täcka varenda liten millimeter av kroppen med ett tjockt lager hudlotion, plocka ögonbrynen, raka benen, hålla på och pilla död hud ifrån fötterna *ryser* etc etc. Och medans dom gör allt detta i snigelfart nakna eller endast iförda trosor så står dom gärna och glor på grannen brevid. Dom där kärringarna (i alla åldrar) ger mig svåra rysningar och en stark lust att ta fram kärnvapenstarka rengöringsmedel.
Personligen vill jag alltid komma hem och duscha efteråt. För det är hemma som jag kan riktigt skrubba mig ren. Duschstrålen är tillräckligt stark för att kunna skölja ur håret ordentligt och vattnet blir den perfekta temperaturen. Sen är det också extra skönt att kunna dra på sig morgonrocken, vira en turban av handduken, gå ner i köket och fixa en kopp kaffe, sätta sig i soffan å ta ett djuuuuuuupt andetag.

Oj, tänker kanske du... va hon tar i idag då. Men som du säkert redan listat ut så är allmänna omklädningsutrymmen en av popitopparna på min all-time-hatlista. En stor del av detta hat bottnar säkerligen i det faktum att jag aldrig varit mycket för att visa upp mig naken. Och den saken har inte blivit bättre av att jag numera efter graviditeten går och släpar på x antal extrakilon samt att jag begåvats med en hängbuk där man skulle kunna tro att nån tatuerat in en karta över Amazonas flodsystem. Nä, jag tillhör inte den lyckliga skara kvinnor som en vecka efter förlossning kan hoppa i en catsuit. Och att använda bikini är nu för mig ett minne blott. Men det är inget jag lider jättemycket av. Har världens underbaraste sambo som skiter kungligt i hur jag ser ut, för han ser mig bara som vacker oavsett. Något som också det kan ställa till förtret ibland när man vill ha ett rakt och rättvisande svar på den ständiga frågan; "..ser min röv bred ut i den här.." Men det är han förlåten eftersom jag egentligen vet att vad han än svarar så kommer min röv alltid se bred ut för att den är bred. Och det var den även när jag vägde 20 kilo mindre. Problemet med röven nuförtiden är egentligen att den börjat dra sig åt sydligare breddgrader. Och det är med lite saknad jag vinkat adjö till alla dom komplimanger man förut fick när man pressade ner sig i ett par snygga tajta jeans och begav sig ut på ett dansgolv för att där göra alla Jennifer Lopez-wannabees gröna av avund.

Men allt det där betyder egentligen ingenting. För nu har jag Trollungen istället. Och hon betyder ack så mycket mer än allt det där. Väntar på att motivationen skall infinna sig så ska det nog bli lite mer rätsida på kroppen igen också. Ingen stress för min del. Det är bara en gång i veckan jag tycker det är jobbigt då man måste dra på sig en baddräkt och bli påmind om hela skiten. Men som sagt, vad gör jag inte med ett leende för Trollungen. För vi har verkligen skitkul i vattnet. Den ungen kan plaska så man blir alldeles matt. När vi sjunger introsången så är det ett måste att man säger "Lilla A hon kan plaska" för hon har redan tjuvstartat så fort hennes tår doppades i vattnet.

Lilla A´s kompis Miss T skulle också börjat i samma grupp idag. Men hon är lite krasslig så dom fick stanna hemma. Hoppas innerligt att det går över fort som bara den. Och det ska bli jättekul att se hur Miss T är i vattnet.
När simningen var slut stötte vi på Mr Bäbis med föräldrar utanför. Det var deras första gång idag. Och jag tror garanterat att Mr Bäbis kommer att tycka lika mycket om det som Trollungen gör. För dom är lite av samma skrot och korn dom där två. Riktiga vildbattingar.
Eftersom jag vet att Mr Bäbis mor läser denna blogg då och då så vill jag passa på att ursäkta mig till Pappa Mr Bäbis att jag inte hälsade ordentligt. Kan inte skylla på annat än att jag är en allmänt förvirrad kvinna som utan mina glasögon tror att jag befinner mig i lustiga huset.

Ett gäng röda rosor - LAGET RUNT!

Fy f-n! Ja ursäkta språket med vad ska man säga när det viner snö kring öronen på en. Jag gillar snö... i december, januari och kan t o m sträcka mig så långt som till februari. Men inte i MARS!
För då har jag tydligt och klart deklarerat att jag är redo att påbörja vårsäsongen med allt vad det innebär ute i friska luften. Stackars Moder Jord som blev överrumplad med allt det där kalla på sig precis när hon börjat skicka upp spirande knoppar för att hälsa solen tillbaka.

Igår morse såg det ut att arta sig till den perfekta vårdagen när man klev upp ur sängen. Lilla A hade en playdate hemma hos lilla F med alla dom andra coola ungarna i deras gäng. Och för min del så fick jag lov att umgås med dom minst lika coola mammorna. För vi har haft tur, Trollungen och jag, att träffa ett gäng med humor och glädje som det går att snacka med utan spärrar eller tillgjordhet.
Vi mötte lille Li med mamma A på vägen hem dit och det var då det började singla ner små små snöflingor. Väl hemma hos lilla F bjöds det på fikabröd och gott kaffe tillsammans med prat om allt mellan himmel och jord. Tiden flög iväg.
Tyckte nästan lite synd om lilla F´s pappa A när han kom hem ifrån jobbet. För det måste ha varit något av en chock att finna sitt hem så fullpumpad med östrogen och skvallerkärringar. Men han är en skön snubbe som slog sig ner och omedelbart började gulla med alla barnen.

Sin vana trogen så höll sig lilla A vaken nästan hela tiden förutom en liten fadäs då hon slocknade med nappflaskan i munnen en kort stund. Men hon piggnade raskt till när hon insåg att det var en massa roligt folk omkring henne. För sån är hon min sköna. Hennes filosofi verkar vara att händer det grejer så ska bannemig Trollungen vara med!
Nästa vecka är playdaten hos oss och det ser vi jättemycket framemot. Hoppas att den blir lika lyckad som hos lilla F.

Det blir lite jobbigt att skriva bokstäver för namn hela tiden så jag tänkte göra en liten lista på dom namnen i gänget som var med idag och som antagligen kommer dyka upp här i fortsättningen.

lilla F - Lilli
lille Li - Klimpen
lille Le - Mr Bäbis
lille O - Penntrollet
lilla T - Miss T

Om det är någon av mammorna som läser detta och känner att deras lilla/e knodd fått fel smeknamn så hojta till så ändrar jag bara ;)
Under tiden vi hade varit hemma hos Lilli så hade det snöat på bra. Så när det var dags för oss att bege oss hem så var det ett rejält lager som täckte marken. Och mer vräkte ner över oss eftersom jag var smart nog att gå precis då det var som värst. Det är egentligen ingen lång promenad från Lilli hem till oss. Och jag har många gånger sjungit lovsång över vilken fantastisk och lättkörd barnvagn vi har. Tur att det varit såpass befriat från snö i år för annars hade jag förbannat den. Dom små hjulen fram som gör att man kan svänga på en femöring är inte byggda för terräng. Så efter att ha plöjt ca 50 meter fick jag stanna och sparka bort snön från alla hjulen då vi körde fast hela tiden. Och sådär höll det på hela vägen hem. Bra träning för kroppen i o f s. Men när jag kom bort till vår gata var jag helt slut. Trollungen tittade upp på sin rödblossiga mor som för att fråga va tusan jag pysslade med när jag stånkade och höll på.

När vi kom till vår radhuslänga fick min underbara granne som är närmare 80 år syn på oss. Med snöskyffeln i högsta hugg ilade han emot oss och insisterade på att skotta oss ända fram till dörren trots mina protester om att han inte skulle ta ut sig för vår skull. Snällare och rarare grannar får man leta efter. Sen hjälptes vi åt att skotta resten av våran länga eftersom dom andra inte var hemma.
Jag och herr S måste ta och bjuda in han och hans fru på en fika snart. För sådana människor som dom två måste man vara rädd om och visa uppskattning.

Så idag vill jag ge ett gäng röda rosor till alla goa och trevliga människor som finns i Trollungens omgivning.

Min väckarklocka

Jag har fått flera kommentarer här och där om hur duktig jag är på att ta mig upp på morgonen och starta dagen. Vill ni veta min hemlighet?
Det är inte så att jag är exeptionellt redig av mig på nåt sätt eller en morgonhurtig människa. Nope. Det är det att jag har en ganska speciell väckarklocka. Han är på intet sätt bra på det här med att hålla koll på tiden. Men jäklars va effektiv han är på att få upp mig på morgonen. Han krafsar, slänger sig ut från klippkanter och gör andra våghalsiga övningar så det ekar i sovrummet. Och jag kan inte låta bli att spana in hans senaste påhitt och le åt hans clownkonster.
Han är en helt underbar karaktär som inte ger sig förrän jag har gått upp. Tack Våfflan för att du är en cool kille som sätter igång din morsa på dagarna.

Inte så fiffiga Nanette

Dagen igår avlöpte väl måste man säga. Det bidde inget avtryck i gips för lilla A. Men det var på mitt egna beslut. Hela Ö.F var fullproppad med förväntansfulla mammor, för jag tror helt ärligt att ingen av bebbarna ger ett jota i om deras fot och hand blir förevigd eller inte. Inte än på några år i vilket fall.
Med baksidan av handen torkade förskolelärarinnan svettpärlorna från pannan och knådade trolldeg som om hon var en kock som satt i skiten med fem kinabongar* och ingen prepptid*.
Ingen tid för sångstund idag deklarerade hon.... här ska knådas!!!
Jösses så överarbetat. Men det var ganska underhållande att få se henne jobba lite som omväxling. Föräldrar med barn skulle ordas på kö där två och två de skola gå in för att göra sina avtryck med tysk effektivitet. Inte min form av kreativt skapande direkt.
För i mitt lilla huvud hade jag villfarelsen att vi skulle mysa i pysslandet tillsammans med våra barn i en lugn och lätt bomullsinlindad miljö. Göra degen tillsammans. Skratta med våra barn och andras. Hälla upp en påtår kaffe till mamman brevid samtidigt som vi knådade och blandade ny trolldeg och pratade om våra guldklimpars senaste bedrifter. Och kanske t o m sjunga en truddelutt tillsammans i gemenskapen.
Jag är väl skadad av min egen uppväxt kanske som den 70-talist jag är. Lätt vilse i pannkakan. Och med en stark tro på att glädje i gemenskap knyter starka och varaktiga band som är extremt viktiga för resten av ett barns utveckling. Att våga, att vilja, att vara i ett nu där fantasin inte har några gränser. Där vi vuxna inte stressar vidare utan låter något ta den tid det tar i lugn och ro utan att vara rädda för att bli lite nerskitade.
Nu vart det mer inställningen att få det hela överstökat. Antagligen för att få tyst på oss mammor som begärt lite aktivitet på Ö.F. Så ja, jag, herr S och lilla A tittade på varandra och sa att det här kan vi lika gärna göra hemma i lugn och ro. Vi har alla ingredienser som behövs till att göra ett helt gäng avtryck. Själv har jag gått och funderat på om ett rumpavtryck inte vore på sin plats. Hade själv tyckt att det hade varit hysteriskt kul om min egen mor hade förevigt min rumpa innan den bredde ut sig så förbannat.

Gratulationen av mor min avlöpte väl. Vi åkte hem till henne med smörgåstårta, blommor och paket från både mig och min bror med familjer. Hon hade fått massor av blommor och gratulationer redan från vänner så hon kände sig väldigt nöjd med dan. Lilla A gosade länge och väl med sin mormor och var på gott humör trots att hon hade lite feber efter sprutorna hon fick tidigare på dan.

Idag skall jag och Lilla A på mamma/baby-fika hemma hos en av mammorna i föräldragruppen. Jag hoppas och tror på en mysig stund. Skriver kanske om det när vi kommit hem igen.

*kinabong. Restaurangslang för en idiotbeställning från ett bord med typ sex pers. där alla beställer heeeeeeelt olika maträtter. Vilket varje kock med självrespekt (som alla kockar har i överflöd) ser som en schymf mot sin person. Egentligen handlar det om att det är svårt att tajma in så många olika maträtter så det kan utbrista små bränder i köket i rena förskräckelsen. Men en kock är av naturen egocentrerad så naturligtvis vill gästerna BARA jävlas med honom. För i en kocks värld så är det därför Gud (läs den store kocken) uppfann hovmästare och servispersonal. Vad skall man annars ha dom till om inte för att tala om för dom mindre vetande gästerna vad dom skall beställa. Likt Jesus när han skickade ut sina lärjungar så skall även matsalspersonalen predika köksmästarens ord. Amen.

*prepptid. Tid att förbereda alla maträtter innan gästerna kommer.

En fullspäckad onsdag

Jag och lilla A har precis tagit oss ett skönt och upplyftande morgondopp i badkaret. Hon älskar att rocka loss i vatten så det stänker överallt. Inte ett dugg rädd för att få vatten i sitt ansikte. Hon försökte t o m dyka själv idag men jag stoppade henne. För jag tycker det är lite väl tidigt att vara så våghalsig av sig.

Idag har vi ett fullspäckat schema. Trollungens mormor fyller år. Så efter hon har slutat jobba idag skall vi hem till henne och uppvakta med blommor och smörgåstårta.
Men först ska vi upp till BVC om en timma och ta 5-månaders spruta samt väga guldklimpen. Inte så kul kanske.. och vi håller tummarna för att hon inte får feber av sprutan. Men efteråt är det Ö.F med alla Trollungens polare och tillhörande mammor. Idag skall även herr S följa med till Ö.F för första gången och se vad vi gör där för han har en ledig dag.

Nu ska jag gå upp och göra mig iordning. Tror inte att varken våran BVC-sköterska eller förskolelärarinna på Ö.F tycker det är speciellt fräckt om jag dyker upp i morgonrock. Känns lite väl kallt om bena också. Lilla A är redan klar och klädd som Sailor Moon idag. Redo för äventyr.

Bland gurgel och google

Sitter här och försöker komma på ett ord. Ett enkelt ord som jag vet är bra. Rätt för det jag tänkt mig. Men helt plötsligt så har jag tappat det. Trots att jag precis trodde att jag hade det på tungan. Frustrerande.
Ni undrar kanske vad jag pysslar med. Men se det tänker kärringen inte avslöja riktigt än. Det är mitt senaste projekt. Och lite hemlighetsmakeri känns på sin plats. För blir det inget av det så kan man bara titta lite förstrött upp i luften och vissla en trudelutt som om ingenting har hänt. Jag har tänkt på att göra det här väldigt länge men aldrig kommit mig för det eftersom det är en helt ny form av pyssel för mig.
Lilla A gör sitt bästa för att hjälpa sin mor. Tyvärr är alla dom där jättebra orden som hon har i sitt lilla huvud väldigt svåra att få ut. Men hon kämpar tappert. För varenda gång jag frågar henne vilket ordet är så kommer det en hel harang av konsonanter och vokaler i blandad ordning. Jag måste bara lista ut hur jag ska få dom hoppande bokstäverna på sin plats.
Jag får väl googla vidare i jakt på den jag söker som jag inte riktigt vet vad det är ännu. Men när jag hittar det... då jäklar blir det åka av!

ett stort tack...

...till alla Er nära & kära men även människor jag inte känner som läser denna blogg och förhoppningsvis finner något underhållningsvärde i den.
Men speciellt tack till Er som givit mig så många fina ord om det jag skrivit, tyckt och tänkt.
Många vänner från svunna dagar som skickat värmande rader som gått direkt till mitt hjärta.
Tyvärr är det många av Er som sagt att ni inte vågar kommentera här i bloggen så jag vill uppmuntra Er till att våga. Det är inte farligt. En skyddad plats och min lilla oas där jag är en godhjärtad envåldshärskare. Ett enkelt hej är gott nog som en liten stämpel på att Ni varit på besök.
Och till Er som kommenterar ofta vill jag skicka en bamsekram för att ni tar er tiden och skrider från tanke till handling.
Om det skulle vara så att Ni har idéer till ämnen eller frågeställningar så får Ni mer än gärna ösa på.
Denna bloggen var från början bara för mitt egna höga nöjes skull. Ett sätt att jogga dom grå hjärncellerna så dom inte förvandlades till barnmatsmusch när man står här i mammaledigheten med bajsblöjor och mjölkersättning upp till öronen. Vilket den fortfarande är, annars skulle jag inte fortsätta skriva. Sen såg jag ett syfte i att på detta vis berätta om ditt och datt för dom vi älskar som bor långt ifrån.
Men oavsett vem du är så är du lika välkommen att läsa och behöver inte se dig själv som en tjuvkikare. Du ÄR hjärtligt välkommen närhelst du har tid och lust till mitt lilla bloggkrypin!

lilla fröken bångstyrig

Sambon kom hem igår från SciFi-mässan med rekord i storleken på pengahögen som var kvar. Endast 249 kr gick åt på en film som heter "My name is Bruce" av och med Bruce Campbell som är något av en husgud i detta hemmet. För er som inte vet vem han är så kolla in här; http://www.imdb.com/name/nm0132257/ Ni känner garanterat igen honom.
En skön independent snubbe med mycket skruvad humor. Mer tänker jag inte skriva om honom. Men jag ger med det en liten blinkning till sambon som jag tycker borde skriva en hyllning till herr Campbell´s ära och diverse film- och bokrecensioner om hans verk.
I övrigt så hade tydligen mässan bara innehållit tråkigheter i år. Inga spännande och udda dvd-fynd i lådorna eller ens roliga actiongubbar som man inte sett förut. Trist för herr S som älskar allt sånt där. Men det blir gärna så när man redan har en ansenlig samling själv att stoltsera med.

Lilla A gjorde sitt bästa för att promenera på herr S nerver igår natt. För efter hennes sista mål så blev hon klarvaken och helt som förbytt. Det skulle bara busas, tjutas och på annat sätt högljutt levas om. Hade hon kunnat prata så hade hon skrikit; "Jag vill INTE sova!!! Jag vill BUSAAAAAA!!! Hon drog oändligt många 360 graders vändningar i sin spjälsäng och rullade runt på mage som om det vore en olympisk sport. Vägrade ta nappen, för då blir man ju trött! Hemska tanke!
Men efter en timmas hopp och studs så var t o m våran lilla krigare tvungen att vifsa med vit flagg. För ögonen ville bara inte hålla sig öppna längre.

Kvällen spenderade jag ömsom tittandes på extramaterial på filmen samt satt och bläddrade i gör-det-själv och trädgårdsböcker för lite inspiration, kollade igenom min fröpåsepärm för årets stundande uppdrivning av blommor och grönsaker, samt skrev flertalet to-do-listor för alla ställen som vi vill förändra i och utanför huset. Vi har många planer för framtiden. Plånboken är som alltid den som bestämmer. Men vi hoppas kunna göra en hel del i sommar på liten kassa. Och för att få en överblick och kunna beta av en sak i taget så känns listorna ganska sköna att ha.

För idag tänkte vi blåsa iväg till Bauhaus och göra lite rekognisering. Hornbach har vi varit på femtusen gånger eftersom vi handlar en hel del till våra djur där. Men Bauhaus är för oss oexploaterat område. Med listorna i högsta hugg kommer jag göra diverse prisjämförelser för framtiden. Ska bli spännande att se hur mycket man kan få för så lite pengar som möjligt. Och snyggt ska det ju bli också.

Det börjar alltid spritta i mina fingrar såhär års när jag börjar känna vittringen av våren i luften. Och i år ska jag för första gången ta grönsaksodling på större allvar. Min snälla granne har ordnat så jag fick en liten odlingslott här brevid oss. Tidigare år har jag odlat potatis i hinkar vilket är skitbra på alla sätt och vis men lagom snyggt med en massa hinkar i vår pytteträdgård. Så i år blir det på friland och jag kan koncentera mig på blomsterprakt på fram och baksidan av huset. Tänkte även ge mig på ett par sorters lökar, några salladssorter eventuellt morötter och broccoli. Vi får se när jag luckrat upp jorden och ser vad jag har att arbeta med. Hellre några färre sorters grejer i år eftersom det är första gången på egen hand än att man sår femhundra grejer som man inte har koll på.

Igår fyllde våran älskade Trollunge 5 månader. Helt otroligt va tiden går snabbt. Måste påminna mig själv att njuta ännu mer om det nu är möjligt av allt som händer här och nu. Dagen till ära fick hon testa en puré på mango för första gången. Det var blandade känslor. Lite "surt sa räven" till att börja med. Men sen ville hon ha mer i nån form av skräckblandad förtjusning. Nu ska lillan få sitt mellanmål med banangröt. Det är alltid en hit.

En skön lördag

Planen idag var från början att hänga med sambon in till stan för att gå på mässor. Det är både stämpel/scrapbook-mässa samt SciFimässa på Svenska Mässan den här helgen. Plus att det är Hälsomässa (för alla oss alternativt troende) på Exercishuset. Men jag kände att det varit en överladdning i systemet den senaste veckan och allt jag egentligen vill göra är att ta det lungt och fixa å dona här på hemmaplan eftersom nästa vecka är ganska så fulltecknad med aktiviteter för mig och lilla A. Vilket känns görkul!
Dom där mässorna kommer ju nästa år igen. Den mässan som jag verkligen tyckte det var synd att jag missade var förra helgen då det var Barn&Baby mässa.

Som ni kanske förstår så gillar jag mässor. Allt folk inom ett intresseområde på samma plats. För en människa som mig med mycket upptäckarlust och nyfikenhet så är det perfekt att få går runt på samlad yta och botanisera.
Men nu blev det inte så. Herr S har åkt in med en liten pengabunt i handen som kliar på att få bli spenderade på SciFi mässan, lilla A sover tuppis efter lunchen och jag har tagit mig en låååång skön varm dusch. Och nu sitter jag här och skriver med en kopp nymalet kaffe i tassen.
En tiopoängare helt enkelt. Ni kanske tycker jag är tråkig. Men jag älskar att älska dom små sakerna i livet. Ingen stress, ingen press, bara härligt sköna vardagsting med mycket kärlek och gos. Det är det som laddar mina batterier och får mig att hitta styrka och inspiration till mina små projekt som det alltid kryllar av.

Jag har även gått runt här och myst och beundrat allt som min bror fixade åt oss när han var här. Han hade köpt nya snygga utomhuslampor med sensorer som han monterat åt oss. Dragit om elen i köket så vi kan kakla om utan märklig 60-talsstandard med kontakter i mitten av kakel och vägg, monterat nya dimrar i vardagsrummet, nya eluttag i grovkök och kök samt fixat frostvakten så vi inte behöver ha ett extra element för säkerhetsskull så inte rören fryser på vintern.
Har sagt det förut... men det tål att upprepas. Min storebror är BÄST! Utan honom hade det kostat oss hemska pengar att få en elektriker att göra allt det där som vi inte kan och vågar ge oss på. Jag vill på nåt sätt ge något igen till honom. Men min svägerska säger bara att det ska jag inte göra för han tycker det är så kul att känna att hans lillasyster fortfarande behöver honom och att han kan hjälpa till. Gulligt! Men något ska jag göra tills nästa gång vi ses i sommar. Om så bara en god flaska single malt. Det är gubben värd och mycket mer.

Jag gjorde för övrigt hans vecka och t o m kanske månad när han upptäckte gråa hår på mitt huvud. Han sken som en sol över det faktum att även jag visar ålderstecken. Det bjuder jag på brorsan! Men det blir till att slänga i lite hårfärg i veckan tror jag.

Sent på torsdagskvällen så fick jag mig ett litet skrämselskott när herr S fick väldigt ont i lungorna och ryggen från ingenstans. Vi googlade och ringde sjukvårdsupplysningen. Men precis när vi tagit beslutet att åka till akuten så gick det över lika fort som det kom. Herr S hade ett par dagar då han var dålig i magen som inte hjälptes av att han satte i sig rejält med godis och både han och sjukvårdsupplysningen trodde att det var matsmältningen som låg bakom det hela. Och att det inte var nån fara.
Men har man dom erfarenheterna som jag har av liv och död så hinner ens hjärna tänka femhundra varv i sekunden. Så samma kväll satte jag mig och fixade iordning listor med alla tänkbara akutnummer som jag ska sätta upp på insidan av städskrubbsdörren om något händer. För man kan ge sig tusan på att när olyckan är framme så kraschar internet. Och den risken vill jag inte ta. Är så rädd om min underbara familj som jag älskar över allt annat.

Herr S är tillsammans med Lilla A det bästa som någonsin har hänt mig. Utan honom hade inget av allt som jag älskar funnits. Speciellt inte vår fantastiska Trollunge som hela hon personifierar mitt bultande hjärta. Tack och lov att det inte var något allvarligt. Men det var en liten påminnelse för mig om hur skört livet är. Och hur rädd man skall vara om sina nära och kära.

Psssssssssssssttt......

... om ni undrar så var det ljudet av luften som gick ur mig. Har storstädat här efter släktbesöket men har en hel del kvar att göra. Handdukar, sängkläder etc som ska tvättas och strykas. Men just nu sitter jag bara här med ett glas äpplejuice och bara är. Viftar lite på mina hobbittår och lyssnar till lugnet av en sovande bebis samt en torktumlare som mal på.
Tror jag skulle finna en vitmålad vägg fascinerade om jag slog mig ner framför den. Ni kanske känner igen den känslan.

Igår var ju tanken att jag skulle blogga av mig som jag skrev. Men jag och herr S parkerade oss med Trollungen, kuddar och täcken i soffan istället och bara var. Det var så skönt att få sträcka ut sig i soffan så ni anar inte. Har inte suttit i den sen förra fredagen så jag jobbade bra på att få till mitt rumpavtryck igen.
Det är skitkul när släkten kommer på besök. Men det är först när dom har åkt som man inser hur ansträngande det kan vara att leka värdinna dygnet runt. Frukost, lunch, middag hela tiden i ett socialt högt tempo tär på en tillslut. Speciellt när man hade en liten Trollunge som var sjuk, och en sjuårig hiskeligt söt brorsdotter med mundiarre som hela tiden vill pyssla med sin faster. Och det fick hon ju också så mycket vi hann. Vi har gjort collagé med massor av glitter, pärlhalsband, kylskåpsmagneter i gips, målat, broderat, sytt en mössa som blev en väska, samt tillverkat en pirathatt åt lilla A.

Hon är störtskön på alla sätt och vis. När hon var 4 år och jag frågade henne vad hon ville bli när hon blir stor svarade hon omedelbart; Henke Larsson!!! med ett strålande leende. Så hon fick fotbollsskor och landslagskläder i miniformat. Den framtidsplanen höll i sig i nästan två år. Men nu är hon helt inne i pysslandets förlovade land. Och som hon själv sa så är mitt hem som paradiset när man gillar att pyssla. För faster har ALLT! För hon försökte komma på nåt som jag inte hade.. och det gick inte.

Nu hör jag min älskade Trollunge ropa på mig och kräva häxbrygd. Så det är inget annat att göra än att lyda.

R.I.P Bianca

Ska idag sätta mig ner och blogga av mig om dom senaste dagarna. Men först har jag en tråkig nyhet. Våran Afrikanska pygmémus Bianca är död. Hon var ca fyra centimeter lång och änka efter maken Bernhard som gick bort i somras. Men hon har levt ett fullgott och långt liv i minimått mätt eftersom dom blir max runt två år gamla. Men det är alltid lika tråkigt när man måste skiljas från sina små vänner. Och hon var ju våran minsta. Hoppas att hon sitter på en fin stock nånstans dit möss tar vägen när dom dör och kalasar på hirskolv och allt annat gott tillsammans med sin Bernhard.


Om ni undrar vad hon var för nån sort så kan jag säga följande om artnamnet;
Dom kallas i Sverige för pygmémus, dvärgmus, micromus och till och med minimus - trots att flera av dessa namn är missvisande. Dess latinska namn är Mus Minutoides. På Engelska heter den African pygmy mice. På Tyska Afrikanische Knirpsmaus (och Zwergmaus) och på Franska Souris pygmé african. Dom är troligtvis den minsta av gnagare som finns och ett av dom minsta däggdjuren i världen.
Bilden är lånad härifrån;
http://www.rodent-info.net/afrikanische_knirpsmaus_fotos.htm
Eftersom dom bilder vi har på Bernhard & Bianca är så suddiga och mörka. Vi ville inte skrämma dom med blixtar för att få snygga bilder.

Vila i frid Bianca!... å hälsa Bernhard.

Upp-och-nerpå-vända-huset

Passar på att skicka ut en snabb blogg i rymden medans tid finnes. Lilla A har tagit sig en tuppis och min bror med barn har gett sig iväg in till stan för att shoppa, klippa lilltjejens hår och eventuellt ta en sväng till Universeum. Hade själv hängt med om det inte vore för att Lilla A varit sjuk nu i några dagar. Inte världens bästa tajming när kusinerna är här. Febrig, gnällig, snorig, hes och lite kass i kistan. Men men... så är det här i livet. Kan ju glädjas åt att hon idag är mycket mera lik sitt vanliga Trollunge-jag igen.

Igår var herr S ledig och var hemma med lilla A under tiden vi andra åkte en sväng till Ullared för att gå på Gekås. En sväng är det rätta ordet. Åkte och hämtade mormor kl. 7.30 och sen bar det iväg i raskt tempo. Först för att lämna av hennes hund på hunddagiset innan vi for vidare.
Min bror är som en överstefurir när han sätter igång. Han och lilla A´s mormor har alltid varit vääääldigt bra på att tjafsa med varandra. Så tjafs blev det.... hela vägen. Vilken väg som var bäst... hur lång tid det skulle ta... hur långt det var emellan Varberg och Ullared.. osv.. osv.
Ingen av dom lyssnade på mig som är den som varit i Ullared x antal gånger. Så jag höll mig till mina brorsbarn istället. Mycket trevligare. Sen kunde jag ju glädjas själv åt att allt dom hade diskuterat sig fram till under högljudda former när vi äntligen var där var det som jag hade sagt dagen innan om vägval och tidsåtgång. Väl inne på Gekås var min strategi att försöka få handlat det jag hade tänkt mig så fort som möjligt så jag styrde kosan på egen hand med min shoppingvagn i beredskap. Och tur var väl det. För ca en timma senare deklarerade min bror att han var klar med sin lista så det var minsann vi andra med. Puh... det var bara att styra vagnen mot kassa nr 46 enligt order.
Som tur är så är jag en människa med humor som min brorsdotter sa igår. För jag kunde inte annat än skratta åt alltsammans. Och man kan ju trösta sig med att hade min bror låtit oss gå där längre så hade man antagligen varit fattigare idag. Lite över 2000 kr lyckades jag ändå bränna i farten. Men jag är mycket nöjd med mina fynd. Kläder till hela min lilla familj och lite annat smått och gott. Tur att det var så lite folk där så man kunde ta sig fram.
Jag och Herr S får ta en vända dit en annan gång när vi har gott om pengar i kassan.
Det som var extra trist är att jag var så nära min gamle vän som bor i Ullared utan att kunna titta förbi och säga hej. Det var alldeles för länge sedan vi sågs och jag har saknat henne så mycket så det inte går att sätta ord på det. Jag stötte i a f ihop med hennes man när vi rusade in för att kasta i oss lite lunch innan vi åkte hem. Hon visste att vi var i krokarna... men som tur är så vet hon också hur min familj är så jag hoppas och tror inte att hon tog illa vid sig.
Jag skulle kunna sitta här och skriva av mig hela dan om allt som har sagts och gjorts. Trevligt har vi haft det och många roliga spel och grejer har vi gjort. Men det får bli när dom har rest igen. Nu måste jag städa upp här. För med en femtonåring, en sjuåring och en 43 åring så blir det totalt kaos när dom strör grejer överallt.
Ikväll skall min brorsson avlasta mig i värdinneskapet och laga middag. Det ska bli spännande att se vad han kokar ihop. Han ska gå och handla på Saluhallen idag sa han.
Näpp... en kopp kaffe sen kör man vidare. Jag skriver igen så snart jag får möjlighet. I värsta fall blir det ingen blogg före torsdag då dom åker. Men nåt ska jag försöka få iväg innan dess.

Aaaaaaaaaahhhh

Stäng av datorn och gå ut och ställ er i friska luften.
Låt solen träffa ert ansikte.
Ta ett djupt andetag.......

Känner ni våren i luften?

Det gör jag!
Underbart!
Lilla A fick så mycket frisk luft att hon somnade omedelbums. Våra snödroppar har försiktigt börjat titta fram. Det är såna här dagar då livet känns lite extra härligt.

Min bror och jag

Tanken var ju att det skulle bli städat och puts å studs här igår inför brorsans och brorsbarnens stundande besök. Men det är väl typiskt att när man inte riktigt har tid så går telefonen i ett. Får bli krafttag idag istället. Men det är ingen större fara. Vill bara hinna med att flytta på lite djur och grundligt våttorka i lugn och ro eftersom brorssonen är aningen allergisk.
Dom kommer hit för att spendera sin sportlovsvecka hos oss. Tyvärr kommer inte min svägerska med för hon måste jobba vilket är trist. Lilla A vill ju träffa sin moster också. Tack vare 80 mil emellan oss och min brors jobb som tar honom till andra sidan jordklotet i 6 veckors intervaller så är det inte alltid så lätt att få till ett umgänge. Så dom har inte hunnit träffa lilla A än. Och jag har saknat mina brorsbarn som jag inte har sett sen i somras när jag var höggravid. Grabben har hunnit fylla femton och är huvudet längre än sin faster! Det är inte klokt. Hans lillasyster har hunnit börja skolan och är också stora tjejen... även om det är i en väldigt späd förpackning.

Jag och min bror har inte alltid haft så bra kontakt. Mer som hund och katt. Mycket av det har nog bottnat i att min bror tar sitt uppdrag som storebror på allra största allvar in absurdum. 10 år äldre och med inställningen att han är störst, bäst och vackrast. Och jag, 10 år yngre som enligt honom inte vet skit om skit utan skall göra EXAKT som storebror säger. Annars!!!!...
Men efter mycket bråk och en rejäl paus från varandra ser vi idag på varandra med nya ögon. Han är fortfarande likadan fast en gnutta mjukare sen jag träffade herr S som han tycker väldigt mycket om. Han låter mig t o m prata till punkt ibland. Jag har kommit över tonåren och blivit lugnare och tål mer verbal stryk nu. Det är som vatten på en gås. Så idag kan man kalla det för kärleksfullt syskongnabb när vi sätter igång. Inga bråk som exploderar.

Och på det stora hela, om man bortser från hans mästrande, så var och är han en väldigt bra storebror. Som ända sedan jag var liten låtit mig få hänga med på allt. Eller snarare åka som en vante i hans farvatten.
Han har alltid varit en aktiv människa med tusen projekt i luften. Han har satt mig på hästar, wind-surfingbrädor, skate-board, enhjulingar, go-kartbilar, lindat stora ormar omkring min hals och tarantellaspindlar på min arm, hållit ner mitt huvud under vatten så jag skulle lära mig att dyka vilket resulterade att jag än idag får panik vid tanken på ett dyk. Dragit med mig på bilresa till Italien när jag var 14. Min första riktigt stora konsert (Madonna på Eriksberg). Han gav mig min första sup vid sju års ålder då han tyckte det var en kul idé att byta ut glasen vid kräftskivan för att se min reaktion och mycket, mycket mer. Allt med väldigt blandat resultat då tålamod och pedagogik inte är hans starka sidor.
När han slänger in mig i nåt så förväntar han sig att jag ska fixa det lika bra som han med en gång. Och glömmer gärna att han kanske har tränat på just det där ganska länge innan han själv fixade det.

Men tänk vad mycket tråkigare och färglösare min barndom hade varit utan honom. Jag har sett upp till honom jättemycket och gör nog det än idag. För min storebror är jätteSTARK, duktig och kan klå alla andras syskon om det behövs! Och det är väldigt skönt och tryggt för lillasyster att han finns och bryr sig så mycket om mig. För det spelar nog ingen roll hur gammal man blir, när jag ser på honom så är det som jag blir förflyttad i tiden. Långt hår i två flätor iförd snickarbyxor som med en bestämd min försöker hålla tempo med storebror för allt vad tygeln håller. Och i mina ögon så är han fortfarande spänstig, vältränad och helt befriad från allt vad dubbelhaka, medelålders och lönfett heter.

Sekreteraren

Klockan var strax innan sex ikväll när bror min ringde för att bubbla. Vi hade pratat en bra stund när det ringde på min dörr. När jag öppnade stod min favoritgranne där och plirade med bus i blicken. Hon är lite över 70 år och störtskön människa som man spontant vill krama varje gång man ser henne.

Hon och hennes man är som jag hoppas att herr S och jag får vara om ca 40år. Han lång, smal med böjd rygg. Hon kort, satt, kramgo helt enkelt.

Hennes inställning; Man får ju köra lite med gubben så det blir nån fart.
Hans inställning; Det är lika bra att låta gumman gå på så det blir lugnt.

Men när dom tittar på varandra så glittrar det fortfarande i deras ögon. Dom trivs och myser i varandras sällskap. Hon var 13 år och han var 17 år första gången dom möttes. När han såg henne igen när hon fyllt 17 visste han på stört att hon var den rätta för honom. Hon däremot hade inte tid med nåt strunt även om han var ack så stilig. Hon hade bestämt sig för att hon skulle inte hålla på med nåt sånt tjafs som giftermål förrän hon fyllt 21 och blivit myndig minsann. Så blev det också. För han fick snällt vänta på henne. Och när deras blickar möts nu, över 55år senare så ser det ut som om tiden har stannat. På sommarhalvåret ser jag honom sakta, sakta gå förbi vårt hem upp till deras kolonilott med två stora, tunga vattenkannor för att vattna hennes älskade grönsaker och bär. Sida vid sida rensar dom ogräs och småpratar om ditt och datt. Jag har erbjudit mig att hjälpa honom med vattnet några gånger men det har han vänligt avböjt för han gillar motionen.

Hur som haver så stod hon nu vid min ytterdörr.....

-Nu ska du bli sekreterare i syjuntan förstår du, sa hon medans hon stövlade in i hallen med en bunt papper i högsta hugg.

-Eeehh, jasså det tycker du, svara jag. Vilken syjunta då om jag får fråga.

-Jamen du vet... Samfällighetsföreningen här. Sekreteraren vill hoppa av till nästa årmöte så vi behöver en ny... å det är du sedu!

-Det tycker du ja, sa jag med ett skratt.

- Å jag e inte den enda. Vi har gaddat ihop oss förstår du. Det var Kerstin som föreslog dig efter garagemötet. Så går det när man är slängd i käften *blink,blink* Precis vad vi behöver... hihihi. Kan du tänka dig det så skriver vi upp dig här med en gång.(febrilt bläddrande bland papprena)

-Hmmm... jag har aldrig varit sekreterare förut. Vad skulle det betyda? Hur mycket arbete är det egentligen med det där? Så jag inte går å lovar något jag inte kan hålla.

-näääääääääää..... det är inte så värst... Du antecknar på årsmötet bara. Å det brukar inte vara så rörigt *harkel*.... eller ja.. det brukar inte vara så rörigt som det var förra gången. Men det var nog ett undantag, hihi. Jo sen är det väl nåt möte i månaden med styrelsen. Du!!! Där har du din bonus för dom brukar gå ut och käka.. flott så det förslår. Sist hörde jag att det kostade 5000 spänn.

-Va sa du att du sa???? 5000 spänn!!! Av föreningens pengar? Jag hoppas att dom har njutit... för är det så det har gått till i styrelsen så är det bannemig slut på sötbrödet nu! Tänk så mycket växter vi kunde få för dom pengarna till dom allmänna planteringar som det var sån debatt om på årsmötet.

-hahahahaha... Så ska det låta! Perfekt! På dom bara! Det behövs nån som rör om i grytan här. Å du är inte rädd av dig.

- Nä rädd är jag inte.. frågan är om föreningen är redo för en sån som mig i styrelsen bara, hihi. Man vill ju inte bli allt för illa omtyckt i området.

-Du det är ingen risk. Kör på du bara och vädra ut i föreningen. För du ska veta att vi är många som står bakom dig och håller dig om ryggen. Var så säker. Är du gullig och skriver ditt namn här bara... jag ser så dåligt...

-Javisst.. *skriver*

-Tack va härligt. Då va mitt jobb i valberedningen avklarat för denna gång. Ha det så gott vännen så ses och hörs vi. Tänk att jag lyckades bli klar med det här redan innan februari månad är över. Det är nog första gången... hihi.

Kvar stod jag på min egen tröskel med ett brett leende på läpparna och ett stort frågetecken ovanför huvudet. Vad var det som hände här egentligen? Kör granndamen med ett Jedi-mindtrick? Ska jag verkligen vara sekreterare? Ja... f-n vet. Nu ligger det i a f inte i mina händer. Tärningen är kastad.

Pepzi är sjuk

Min lilla undulat Pepzi är krasslig idag. Syns på hela hans kroppshållning. Men han har ätit och druckit bra med vatten. Har ringt till smådjursakuten och rådfrågat veterinär. Men som dom alltid säger så finns det inte så himla mycket att göra på en sån här liten i detta stadie. När man levt med djur så länge så har man en radar som gör att man väldigt tidigt uppfattar ändrat beteende. Han har ju enligt veterinären troligtvis lite trassel med levern och sköldkörteln då vi sist var där och gjorde en koll. Han är sex år. Och tack vare den hårda sönderavlingen som förekommit dom senaste trettio åren på undulater så har deras förväntade ålder minskat från 15-20 år till att idag får man vara nöjd om dom är friska och krya till 8-11 år.
Det som är frustrerande är att jag kan inte göra något för honom. Skulle kunna flytta över honom i egen bur för lugn och ro. Men det skulle bara göra honom frustrerad över att vara separerad ifrån sina polare. Tar jag honom till veterinären så gör dom en allmän hälsoundersökning och sticker en stor nål i honom för att ta ytterligare prover som ger resultat som dom inte kan göra något åt. Dropp behöver han inte eftersom han får i sig vätska på egen hand. Eftersom vi redan vet vad trasslet bottnar i så kan dom inte göra något mer åt saken. Operera på en sån här liten går inte.
Han har inte lidit något ända fram till nu i a f. Så tiden får utvisa hur det går och hur länge till jag får ha honom hos mig.
Nu äter han igen... bra tecken. Bara att andas lungt och hoppas på det bästa. Min lille flygande terrorist. Mammas älskling.

Royalist ? - Javisst !

Grattis Victoria & Daniel! Så var det äntligen uttalat och klart. Med ringar på fingrarna. De va la på tiden ;) Tycker hon verkar ha gjort ett bra val vår lilla sessa. Min pappa hade varit stormförtjust om han hade fått uppleva det trots att han var dansk. En egenföretagare precis som han som inte fötts med silversked i munnen. En värdig representant för det svenska folket.

Jag vet att jag kanske är omodern i min royalism. Speciellt i min generation där man gärna skriker efter REPUBLIK. Men det är där mitt danska blod kommer in och pumpar för fullt i mitt hjärta. Kungligheterna finns idag för att förkroppsliga vår egna kärlek till landet och förmedla det till resten av världen. Något som i Sverige blivit fult och likamed rasism. Men i Danmark har man inte dom problemen. Man kan skilja på flaggan, royalismen och patriotismen kontra rasism, fördomsfullhet och fascism. Men så var också danskarna med i kriget medans svenskarna stod och vinkade förbi tysktågen till Norge. Tror det har gjort sin del för att påverka vår syn idag.

Kungens kusin Drottning Margrethe har alltid varit en av mina stora idoler. Tuff kvinna med ciggen i mungipan som inte är rädd för att säga vad hon tycker och som är en stor konstnär i sin egen rätt med ett skarpt intellekt.
När vi var på konfirmationsresa till London så sprang alla andra runt på Madame Tussaud´s och blev fotograferade brevid Crocodile Dundee, Samantha Fox, Dame Edna etc.
Själv sprang jag direkt in till kungligheterna för att ta ett kort med Margrethe vid min sida. Åh va lycklig jag var.
Och jag har alltid hoppats att Victoria skulle utvecklas åt det hållet. Jag menar inte att hon ska bli rökare... haha.. Nä att hon ska vara en stark, självständig kvinna som inte är rädd för att vara sig själv och med hög integritet.
Victoria verkar vara på god väg. Titeln känns inte påtvingad på henne. Hon verkar älska att jobba för Sveriges bästa.

Sverige är ganska grått och trist större delen av året. Och tänk så mycket gråare och tristare det hade varit utan vår färgstarka historia där vårt kungahus spelar en av huvudrollerna. Svenskarna fattar inte hur stort det är för resten av världen att man har ett kungahus. Det är några av dom tyngsta och starkaste korten att dra ur rockärmen. Detta vill republikförespråkare ta bort. Å sen då... grått å trist ett tag. Sen händer det som bara inte får hända. Vi börjar idoldyrka våra statschefer och ett tu tre så har vi en svensk variant av Bush. Nej tack!
Vi behöver våran kungafamilj som sprider glans på alla sorters tillställningar och som faktiskt är extremt välutbildade och välinformerade med vad som händer i vårt avlånga land.

Nån dag måste jag sätta mig och skriva ner mitt möte med kungafamiljen innan jag blir för gammal och grå för att komma ihåg historien för mina barn och eventuella barnbarn. Snacka om händelsernas centrum och total surrealism. Men idag hinner jag inte. Det är ju Öppna Förskolan med dom snälla mammorna och Lilla A´s coola minigäng.

LÄNGE LEVE VICTORIA OCH DANIEL!!!

Min dotter är ingen hund

Vi stack upp till Öppna Förskolan igår för vi hoppades på lite trevlig samvaro både för mig och lilla A i en timma eller två innan vi skulle handla mat. Men ack...
Knackade på och blev insläppta av förskollärarinnan.
Hon fascinerar mig.
En kvinna runt 50 strecket, utbildad i minns tre år och med X antal års yrkeserfarenhet inom barnomsorg... men hon kan inte prata med varken barn eller föräldrar.
Lilla A blev hälsad med frasen... "åti-snåtti-duuuu" och petad i magen tre gånger. Jag var på väg att säga; "Du det är bara en liten människa så du kan prata som du brukar." Men som tur är, efter många år med kronisk glappkäft, så har jag lärt mig ganska så bra vad min käft kan ställa till med så jag knep och log med ursäkten "Hon är lite nyvaken idag" för att skona min dotter från fler märkliga påhopp. "Atti-patti-nyvaken..dååå" fick vi till svar. Säkerligen ett både givande och uttömmande svar för någon... vet bara inte vem. För sådär skulle jag inte ens tilltala en hund. Hade det varit en hund så skulle ingen blivit förvånad om det där pekfingret i magen åkte på sig ett nafs bara för att markera dåligt uppförande.
Tur för förskolelärarinnan att lilla A inte har några vassa tänder och ännu icke färdigutvecklad motorik. Sen gick hon och satte sig med sin kopp kaffe igen.

Ingen av dom andra föräldrarna som precis ätit färdigt sin lunch hälsade utan tittade mer på mig och lilla A under lugg. Däremot knata det fram en kille runt 1 års åldern och sträckte artigt fram en hand och log mot oss med rent solsken i blick. Men vi hann inte svara för hans mamma kom raskt och flyttade på honom.

Med en liten suck tänkte jag att det är väl lika bra att vi sätter oss i soffan eftersom jag kände mig lite ivägen runt bordet. Så där satt vi och försökte söka ögonkontakt, le och se ut som människor som är ganska så trevliga att ha att göra med. Ingen fattade den vinken. Dom var fullt upptagna med lågmälda konversationer sinsemellan som jag inte hittade nån inbjudan eller infallsvinkel till att själv vara med i.
Lilla A fick lite leksaker som hon gnaskade glatt på och vi hade som alltid ett trevlig snack om ditt och datt. Främst hur god snabeln på elefanten faktiskt är. Men att öronen nog har en bättre textur för gommen, å så prasslar det så gott.

På andra sidan av soffan satte sig en mamma med sina två barn. En liten kille som inte kan ha varit mer än 2-3 månader och hans storasyster som var närmare 5år. Jag tänkte... Yeeeesss, jackpot! Men sen såg jag mammans blick. Den var helt tom och stirrade rätt ut i tomma intet. Ingen glimt nånstans. Hon satt och höll sin kaffekopp lite väl krampaktigt samtidigt som hennes dotter rykte henne i armen och sa; "Mammaaaa... det är tråkigt här... kan vi inte gå... snälla mamma... jag vill inte vara häääär." Till svar fick hon ett uppgivet "mmmmmmmhhh...".
Kan tänka mig att bebisen hållit henne upp och att hon inte hade fått så många timmars sömn. Eller rättare sagt, jag hoppas det. Visste inte hur jag skulle inleda nåt samtal där heller. Vill ju inte öppna med ; Va du ser trött ut, inte fått sova inatt??. Ser man en människa med den blicken sittandes på en parkbänk så skulle man gå fram och fråga hur det var fatt. Var precis på väg att säga nåt när hon reste sig och gick för att hämta mer kaffe. Hon pratade heller inte med någon utan gick bort till dockskåpet och kastade åt sin dotter några grejer med ordet; "Här...".
Det var ungefär precis då jag fick svår ångest. För en av dom stora sanningarna i livet är att man är som mest ensam när man är i en grupp utan att bli inkluderad. Kollade på klockan som vägrade att röra på sig. Vi hade varit där i nästan en halvtimma när jag kände att går vi inte nu så skriker jag. Om inte annat för att få folk att vakna. Så vi smet iväg med förevändningen att det var blöjbytardags till förskollärarinnan som bara nickade lite slött.
När vi skulle ta på oss ytterkläderna mötte jag en ung tjej som också skulle gå. Hon log och hälsade glatt. Frågade hur gammal lilla A var osv. Jag trodde först att hon var nåns storasyster eller moster/faster. Men det visade sig att hon hade sin egna lilla dotter liggandes i vagnen. Usch va jag skäms inombords när min hjärna hoppar till förutfattade meningar. Som tur var så hade jag inte frågat. Hennes dotter var en månad yngre och bara hälften så stor som lilla A. Jättesöt på alla sätt och vis. Hon frågade mig om Öppna förskolan och jag sa att det inte var så kul idag men på onsdag kommer det några roliga tjejer med sina barn. Hon tyckte det lät trevligt och skulle titta förbi. Jag hoppas att hon gör det. Och jag kan garantera att jag gör allt för att hon skall bli mer välkomnad än jag själv blivit. För hade det inte varit för dom andra supertrevliga mammorna och kidsen från Lilla A´s föräldragrupp så hade jag inte satt min fot på Ö.F igen.

Och hela den här misären skyller jag på förskollärarinnan. Vad är det för vits att ha en sån där om inte för att "bygga broar" och agera lekledare. Att sitta i ett ganska kalt rum och vänta på bättre tider när man istället hade kunnat fixa fram fingerfärger, kritor, kladda med giftfri lera, haft nåt roligt lotteri där alla som vill får vara med om man lägger en tjuga i potten för omkostnader eller göra avgjutningar av sitt barn händer och fötter. Jag har tusen idéer och helt utan nån utbildning inom barnomsorg. Eller bara något så enkelt som att när en förälder med barn knackar på och kommer in så presentera man dom för resten av alla som har kommit så att man lär känna varandra och inbjuder till delaktighet.

Aaaaaaaahhh... skönt att få skriva av sig. Nu ska vi fortsätta vår dag här för vi har massor att göra. Things to do, people to see.
Och nästa gång som jag vet att "våra" mammor och barn är sjuka eller inte kommer så åker jag hellre till mitt gamla jobb. Där kan jag och lilla A förgylla en tråkig arbetsdag för mina vänner och chefen i flera timmar. Hjälpa Gudmor att svara i telefon eller i lilla A´s fall flåsa vilket kan skapa intressanta situationer. Och kaffet flödar även där.

Måndag morgon!

Så va helgen över. Helt ok för min del eftersom herr S ändå jobbade sina längsta pass både lördag och söndag. Men idag är han ledig. Fast vi ska tillbringa dagen på varsitt håll ändå. För idag är den STOOORA dagen då herr S äntligen skall sätta sig i tatueringssalongen och påbörja sin jättegaddning som också är en cover-up på hela vänster överarm. Ska blir spännande att se hur man täcker den gamla av en sol och en alien som sitter där nu och ser lite liten och löjlig ut. Som jag nämt tidigare så är jag något av en tatuering-fetishist vad gäller mansarmar, så jag dreglar redan.

I lördags var vi och kolla på hus med mormor som behöver flytta till nåt mindre. Hon skramlar runt på 300kvm med jätteträdgård nu med sin lilla hund. Lite för mycket skötsel för en person. Trist att mitt barndomshem kommer säljas. Men det är dags nu.
Men det objektet vi såg i lördag låg alldeles för långt ut på vischan. Känner man min mor så vet man att hon behöver mera fart och fläkt omkring sig för att trivas. Samt att hon har en hög önskan om att där hon bor ska man kunna promenera ner och handla glass tillsammans med lilla A när hon blir större. Gullig tanke.

Efter hustitt där min mor givetvis visade sig känna mäklaren, ett par av spekulanterna samt några grannar tidigare genom sin affär. Vilket ledde till ett massivt övertalningsförsök från grannarna som gärna ville att hon skulle flytta dit. Dom bjöd t o m in oss till sig för att visa hur fint det kunde bli med lite färg och nytt golv. Jag fick saftig kramp i armarna efter ett tag när man konkade runt på sin nästan 8 kilo guldklimp. Sen bar det iväg till Coop Bäckebol där vi vuxna åt slottstek med pepparsås (sådär gott) medans lilla A glatt smaskade häxbrygd och morot-och potatispuré. Min mor kunde naturligtvis inte låta bli att shoppa loss till lilla A fast vi bara skulle handla mat egentligen. På bilden ser ni vad Trollungen fick. Glömde att få med en randig haklapp samt randiga matchande strumpbyxor på fotot.

När vi äntligen kom hem så var jag som en blöt filt. Trodde att nu jäklar blir jag vrålsjuk igen. Jag har ju inte riktigt hämtat mig från jätteförkylningen jag åkte på för en månad sen.

Jag var bjuden på en liten fest på kvällen som jag hade tänkt gå på. Men jag fick tacka nej för det var knappt så jag orkade hålla upp ögonen. Synd att man missar trevlig umgänge eftersom fester inte direkt regnar över en småbarnsförälder. Sen hade det också varit extremt gott med ett glas vin. Sist jag drack vin var nyårskvällen 2007. Jag dricker inte så mycket alkohol i vanliga fall, men nån gång är det sjukt gott.
Nu lät jag som värsta duktiga flickan. Såhär ligger det till; Jag har supit skallen i bitar, stått på bardiskar och vräkt ur mig obsceniteter, tagit min beskärda del och säkert även grannens del av "body-shots" på Valands dansgolv etc etc etc. Som den gamle barmästare jag är så blir det gärna vilt festande minst fem dagar i veckan efter att man själv jobbat sitt pass bakom baren.
Men som dom flesta andra så tröttnar man på det livet efter några år. Och dom som inte gör det får oftast problem med spriten. Idag trivs jag bäst i trevligt sällskap med ett glas vin i tassen. Helst på min väninnas inglasade balkong där samtalen blir väldigt intressanta för det mesta mellan tuggor av brieost och grönsaksstavar.

Jösses vad jag skriver idag då.. hihi.. abstinens kanske.

I alla fulla fall... på söndagen var vi på babysimmet. Och jag kan rapportera att Trollungen gjorde alla sina dyk med ett stort leende. Hon är en riktig liten vattenråtta. När vi sjöng hälsningssången så fyllde jag i .. "lilla A hon kan PLASKA!" Å jäklar vad hon satte igång att vifta med armar och ben. Hon skvätte ner bägge våra ansikten och babyn brevid åkte på sig en kalldusch i rena farten. Vildbatting är bara förnamnet på Trollungen.

Tävling!

Tävling hos http://mammabeckas.blogg.se/
Om du, liksom jag, går in och tävlar på Beckas blogg, så har du chansen att vinna jättefina ekologiska kläder! Det roligaste av allt är att du själv väljer vad du ska vinna. Gå in och tävla du med! :-)

Och om du inte vinner så gå in och shoppa ;) Funkar det med... tihi
Visst är det dyrare att handla ekologiskt men tänk såhär.... du investerar i dina barns framtid. Jag kan inte tänka mig någon bättre att spendera mina pengar på. Men precis som alla andra så har jag heller inte råd att göra det hur som helst tyvärr. Men ju fler vi är som handlar eko desto billigare kommer det att bli.

Pimp the barnstol

Såhär blev det alltså. Barnstolen har hängt med ända sedan herr S satte sin pyttelilla stjärt i den så en liten ansiktslyftning kändes rätt. Höll på att glömma att ta ett "before"-kort så därför är det redan målat lite. Blev ganska nöjd själv. Funderar nu på att dekormåla den lite bara för skoj skull. Vi får se om andan faller på. Såhär i efterhand så ser jag att jag skulle sytt "fåtöljen" aningen större. Kan bli ett nytt försök där. Jag har ju tyg och vadd så det räcker. Men min symaskin kan få vem som helst att få ett anfall av blint raseri. Lika smidig att sy med som det är att skiva tunna skivor lax med en motorsåg... och den låter likadant också. Så mitt tålamod tillåter ingen mer sömnad nu på minst en vecka.

Fru Strömmings pyttipanna

I det här hushållet äter vi mer än gärna allt som har en asiatisk touche. Därför är det inte så konstigt att min variant av pytt i panna skiljer sig ganska rejält från dom flesta. Fast jag kallar den för en HotPot istället.

Har precis gjort en liten laddning av den så Herr S kan få med sig en rejäl matlåda till jobbet imorgon. Det lär han behöva för att suga upp all AfterWork-öl från ikväll. Ser kanske inte så aptitlig ut på bild eftersom min kamera suger på att ta kort på mat. Men jag lovar att det smakar ack så gott.

Sitter och funderar på om jag ska dela med mig av receptet eller behålla det för mig själv.... hmmmm... äh va f-n...

Kycklingfiléer som jag skär i små bitar och steker väl i lite rapsolja. Sen kör jag i en wokmix och eller färska grönsaker. Min favvis är Coops Green Wok Mix som innehåller:
Spenat
Lotusrot
Vitlöksskott
Pumpakärnor
Purjolök
Sockerärtor
Kinesisk svamp
Broccoli
Skitskön blandning som alltid måste finnas i frysen i detta hemmet. Men det funkar med vilka goa grönsaker som faller en i smaken.
Färskriven ingefära (ca 1 matsked eller så men jag har aldrig mätt nånting utan kör på känsla och smak. Funkar även med torkad om nöden kräver)
Pepparmix (röd,grön,svart,rosé)
Ungefär lika delar soya, ostronsås och woksås. Kör i sweet chilisås efter smak och tycke.
Har man lite koriander hemma så kör gärna ner några finstrimlade blad. Men passa er för för många då det kan bli lite för parfymerad smak.

Koka jasminris och vänd ner i stekpannan. Låt puttra ett par minuter så riset blir bästisar med alla dom andra ingredienserna.
Sen är det klart att servera. Helst med en klick kall sås på toppen som du enkelt slänger ihop med lätt creme fraiche och sweet chili. Smaklig måltid!

Precis som med grönsakerna så går det kanonfint att byta ut kycklingen mot t ex räkor, fläskkött eller t o m tofu för den som önskar.

Bakat &klart!

Efter en skön dag så sätter jag mig nu framför datorn med (ni gissade det) min trogne kamrat Kaffe&Mjölk. Till det mumsar jag på mitt alldeles nybakta focacciabröd som kom ur ugnen bara för en liten stund sen. Jag är dålig på att vänta när det är nybakt. Nyfikenheten skall stillas omedelbart. Så jag kommer säkert bränna tungan av mig här snart.
Som vanligt så kan jag inte hålla mig helt till ett recept utan måste alltid exprementera liiiiitegrann. Så jag blandade i en röd pesto på soltorkad tomat, cashewnötter och basilika. Mums mums!

Herr S har precis gett sig ut på dåligheter. Han ska på After Work med sina jobbkompisar. Så jag och Trollungen har kvällen för oss själva. Hon ligger och sover nu med det varar nog inte länge till. Sen är det väl hopp och skutt i soffan som gäller kan jag tänka mig. Har börjat få lite ont i höger överarm av allt hennes farande. Men hon har ju kul och det är huvudsaken. Fast jag börjar bli lite sugen på att köpa en sån där hoppgunga som en av dom andra mammorna föreslog på Ö.Förskolan.

Milkshake

Trollungen har fått ett nytt smeknamn. För direkt efter frukost hoppar och far hon omkring med min mage som studsmatta så man tror att hon skall förlora all häxbrygd hon sugit i sig.
Hon e la för go min lilla Banana-flavoured Milkshake.

Jag borde ha haft fram filmkameran igårkväll också. Vi gav henne ett litet mellanmål banangröt. Och ungen blev som förbytt när hon fick syn på skålen. Vinkade och viftade hejdlöst med sina små armar samtidigt som hon tjoade och tjimmade högljutt att det tog alldeles för lång tid. Sen var det som att mata en kull utsvultna svanungar i storlek xxxxl. Hon dök på skeden och smaskade och sörplade i sig i så snabb takt att lilla jag inte hann med. Vilket resulterade i ett par frustrerade utrop. Öka tempo morsan!! Öka tempo! Sitt inte där och söla!
Hade hon fått så hade hon slickat rent hela skålen. Duktig och otålig kicka.

Om det nu är så...

att herr S sitter vid datorn på sitt jobb och drömmer sig bort till den stundande hemgången så kan fru Strömming glädja med att det vankas en rejäl köttabit med tillhörande potatismos och frästa rotsaker ackompanjerad av en mustig pepparsås.

Har själv redan käkat för skulle jag vänta med middag till kl 20 så är det sockerfall jag får inte att leka med. Och det vill man ju inte utsätta sig själv eller någon annan i familjen för.

Trollungen ligger i sitt babygym och har en ingående disskution med samtliga Tummen-karaktärer som dinglar ovanför hennes huvud. Tror dom starka känslorna bottnar i deras vitt skilda syn på konsekvenserna i det infekterade politiska upproret i Guadeloupe. Men vad vet jag...har inte satt mig in i situationen så jag håller mig neutral.

Det har varit en skön dag idag. Fått en del gjort men inte tagit i så jag spricker. Mycket gos och mys med den där sköna sprattelgumman som ligger framför mig. Nu ska jag dyka in brevid henne i babygymmet och få dom att byta samtalsämne. Kanske klämma en sång eller två med min kvinnliga raspiga tenorstämma.

Jag väljer att inte sjunga med när det är sångstund på Öppna Förskolan för att förutom att flickorna där sjunger i ett helt annat tonregister som tvingar upp mig i falsett så vill jag inte skrämma de andra barnen.... Men Trollungen min, hon är härdad!

Separationsångest

Onsdag kväll:

Herr S: Så vad ska du hitta på på fredag?

Jag: (förvirrat) Vadå då?? eller ja.. antingen så gör jag det jag tänkte imorgon eller om jag skulle ta det på fredag eller jag vet inte men om jag gör det jag tänkte imorgon så blir det gjort fast det skulle jag ju kunna passa på att göra samtidigt med det där ärendet för då slår jag två flugor... eller så väntar jag... fast på måndag hinner jag inte för då ska jag och lilla A upp till Öppna Förskolan... och lördagen är körd för det har jag lovat mamma... sen är det ju babysim på söndag och då har ju dom stängt där inne i stan.Vad menar du då?
(om ni tycker att den yttre dialogen här verkar fullkomligt idiotisk och osammanhängande så skulle ni hört den inre dialogen.)

Herr S: (överseende suck) Jag frågade vad du hade tänkt hitta på på fredag?

Jag: (trög) Händer det nåt då eller?

Herr S: Jag är ledig på fredag.

Jag: Är du? Ja just ja, det hade jag glömt. Ville du göra något speciellt eller?

Herr S: Jag tänkte om DU ville göra något. Ha lite egentid. Jag och lillfisen kan gosa hela dan och så kan väl du passa på att göra något bara för dig för en gång skull. Åk in till stan. Shoppa loss eller vadsomhelst som du känner för.

Jag: Ååååååååhhh... ja det hade ju varit trevligt.... Vad ska jag göra då?

Här följer ytterligare svammel från min sida om tusen olika ärenden och affärer. Inte värt att anstränga tangentbordet med. Men faktum är att jag och lilla A har tagteamat så rejält att jag nu börjar få svårt att se vad jag egentligen vill med min egna tid. För visst vill jag ha den. Och visst behöver jag den. Men samtidigt är tanken på att jag och hon är ifrån varandra så främmande för mig. Det är ju vi mot världen i alla lägen. En naturlig förlängning av mig själv.
Därför är det nog skarpt läge nu att jag tar alla tillfällen i akt att göra saker utan lilla A när jag får chansen.
Jag har haft några gånger på egen hand utan lilla A. Några väldigt sköna och lyckade "pauser" och andra mindre lyckade.

Kommer ihåg ångesten jag kände när jag en vecka efter förlossningen blev utskickad av herr S för lite frisk luft och egentid. Det lät så bra. Tanken var så god. Få rå om sig själv. När jag satte mig på bussen kröp paniken in under huden på mig. Jag saknade något. Halva jag var borta. Började kallsvettas, det kliade i hela kroppen och jag ville bara skrika efter min bebis. Kände mig så utlämnad, sårbar och tom.
Kämpade mig in i Nordstan för att hitta det där albumet jag ville ha till lilla A. Ont i hela kroppen som protesterade vilt både fysiskt och psykiskt. Tankarna snurrade. Vilken dålig mamma jag är som kan lämna mitt barn bara så där. Alla andra undrar säkert varför jag går så konstigt. Kvinnan med barnvagn som tittar på mig nu ser säkert att jag är en dålig mor som har lämnat sin dotter helt oansvarigt. Han i kassan tänkte nog att såna som jag borde inte få skaffa barn. Tänk om det händer mig något. Om jag blir överkörd. Lilla A måste ju ha mat. Herregud vad har jag gjort! Hon kanske förgås av hunger!!! Hela jag vibrerade. Med gråten i halsen stapplade jag tillbaks till busshållplatsen och åkte hem. Totalt hade jag varit ifrån min älskade unge i en timma. Hon sov hela tiden. Jag var ett vrak.
Efter det dröjde det ett bra tag innan jag vågade åka ifrån henne. Inte p g a att jag inte litade på hennes far. Han är hur bra som helst och hon har det minst lika bra när hon är med honom. Det var JAG som inte vågade vara utan henne.

Någon som har ett förslag på vad man kan hitta på när man har en hel dag till sitt förfogande utan min sköna lirare och sidekick? Sushi finns redan i planerna om nu nån skulle undra.

She-hulk

Kom hem från förskolan för två timmar sen. Vi hade mycket trevligt som vanligt även om Lilla A hade ett litet utbrott av dom tre heliga T:na. Trötthet, Tandont och Törstig på en och samma gång. Men det gick snabbt över när hon fick lite tröst och en slurk av sin häxbrygd. Den ungen har röstresurser från tårna när hon vill. Som tur är så går det alltid snabbt över och blir solsken igen. Men ett utbrott om dagen är säkert bra för magen, som jag säger.
Alla fyramånaders satt samlade i soffgruppen när lilla A fick sitt spel så jag plockade upp termosen där och fixade med. Då kom en liten flicka (?) i runt 1års åldern och fick syn på den blänkande termosen. Med utsträckt hand log hon mot den lockande heliga graalen framför sig. När hon var lite mer än en halvmeter ifrån så kom hennes snusförnuftiga mamma och plockade in mina saker mot mitten av bordet sen fällde hon följande kommentar;
"Ja ni kommer nog också lära er att inte ställa saker så nära kanten när era barn blir lite äldre ska ni se."
Blixtar och dunder... min skalle!!!! Jag är fullkomligt allergisk mot den typen av kommentarer. Jag och Hulken har samma problematik. Jag blir gröööööööön och aaaaarg. Fick snabbt intala mig själv att jag varken var på rätt tid eller plats för att säga det första som poppade in i skallen på mig. Impulsiv som jag är. Istället bet jag mig i tungan och svarade lika snusförnuftigt tillbaka; "Det kan vi redan ... OM vi vill."

Min livsfilosofi är; Har du inget vettigt att säga.... så håll klaffen! Något jag villigt erkänner att jag inte alltid har lyckats leva efter själv. Men det jag däremot ALDRIG tål är att bli pratad till som mindre vetande. Och det spelar ingen roll om orden är riktade direkt till mig eller någon annan som är i min närhet. För att citera den store Jarl Kulle ur Bergman-rullen "Midsommarnattens Leende ".. så blir jag en TIGERRRRR!"

När jag var liten brukade jag gå in i min storebrors rum när han inte var hemma. Där rotade jag igenom allt han ägde i jakt på skojiga saker som det jobbiga lilla småsyskon-äckel jag var. Främst ville jag tjuvläsa alla häftiga tidningar om superhjältar som låg där på hög och som jag inte fick röra eller ens andas på egentligen. Det var där i hans ack så ostädade och av tekniska pryttlar fullproppade rum jag första gången träffade HENNE.... She-Hulk! Hon blev min stora idol och t-shirten med hennes tryck som jag sen fick var min käraste ägodel.
Och varenda gång jag möter nån som vill förminska mig och andra så vaknar hon till liv i mitt hjärta och vrålar för full hals; WATCH OUT... I´M GONNA KICK YOUR ASS!!!

Fashionistan

Vad gillar ni mitt fashionstatment? Vem har sagt att inte småbarnsmammor kan rocka. Halsband med bithand för lilla A att mumsa på så mycket hon orkar. Praktiskt. Undrar om man kan starta en trend likt den hemska som fanns på 90-talet när alla gick omkring med plastnappar i läderband runt halsen. Tycker nog att den här är snäppet snyggare i s f.

"ROPEN SKALLA,... BITRINGAR ÅT ALLA!"

Nu har snart min lilla terrorist vilat klart så det är dags för lunch här. Sen ger vi oss ut i kylan och upp till Öppna Förskolan. Skötväskan är packad och klar. Redo för äventyr.