En helt slutkörd Trollunge ligger nu framför mig och trynar i sitt babygym. För det är klart att det tar på krafterna att rocka hårt i simbassängen. Vi har nämligen varit på babysim idag. Numera har vi flyttat oss till Lundby vilket är guld värt när man tänker på resväg, plus att nu får både jag och herr S vara med i bassängen samtidigt. Piece of cake att ta sig dit. Däremot var Bräcke mycket bättre när det kommer till omklädningsrummen även om där var väldigt trångt. För där har dom mjuka britsar med höga kanter som man kan lägga sin bebis medans man fixar iordning både henne och en själv. På Lundby däremot var det lite trixigare. Endast en barnstol vid duscharna och stenhårda kalla skötbord utan tillstymmelse till skyddande kanter.
Jag visste mycket väl hur det såg ut på Lundby eftersom jag tränat där regelbundet innan jag fick lilla A. Men jag trodde i min enfald att när det var babysim så togs det fram nån form av smart lösning. Icke sa nicke. Men det funkar ju ändå. Fast jag tog den lätta vägen ut. Sköljde av mig och Trollungen. Byltade på henne, som vid det laget var vrålhungrig och talade om det med all önskvärd tydlighet. Slängde på mig mina kläder utan att tvätta håret eller nåt och fixade sedan käket så hon fick äta.
Det funkade även om det var svettigt. För har man en fem-månaders med barnvagn som bara vill ligga ner när det är sovdags i sin mjuklift, samtidigt som fem andra mammor plus dvs andra badbesökare inne i omklädningsrummet som endast består av stengolv med ogästvänliga träbänkar, så känner man en lätt press att bli klar snabbt.
Har aldrig förstått mig på dom där människorna som besöker badhuset och håller på att fixar och trixar till sig själva i femhundra år. I a f inte om dom ska hem direkt efter. För det finns inget omysigare än allmänna omklädningsrum. Men vissa kan stå i hundra år och med minutsiös precission täcka varenda liten millimeter av kroppen med ett tjockt lager hudlotion, plocka ögonbrynen, raka benen, hålla på och pilla död hud ifrån fötterna *ryser* etc etc. Och medans dom gör allt detta i snigelfart nakna eller endast iförda trosor så står dom gärna och glor på grannen brevid. Dom där kärringarna (i alla åldrar) ger mig svåra rysningar och en stark lust att ta fram kärnvapenstarka rengöringsmedel.
Personligen vill jag alltid komma hem och duscha efteråt. För det är hemma som jag kan riktigt skrubba mig ren. Duschstrålen är tillräckligt stark för att kunna skölja ur håret ordentligt och vattnet blir den perfekta temperaturen. Sen är det också extra skönt att kunna dra på sig morgonrocken, vira en turban av handduken, gå ner i köket och fixa en kopp kaffe, sätta sig i soffan å ta ett djuuuuuuupt andetag.
Oj, tänker kanske du... va hon tar i idag då. Men som du säkert redan listat ut så är allmänna omklädningsutrymmen en av popitopparna på min all-time-hatlista. En stor del av detta hat bottnar säkerligen i det faktum att jag aldrig varit mycket för att visa upp mig naken. Och den saken har inte blivit bättre av att jag numera efter graviditeten går och släpar på x antal extrakilon samt att jag begåvats med en hängbuk där man skulle kunna tro att nån tatuerat in en karta över Amazonas flodsystem. Nä, jag tillhör inte den lyckliga skara kvinnor som en vecka efter förlossning kan hoppa i en catsuit. Och att använda bikini är nu för mig ett minne blott. Men det är inget jag lider jättemycket av. Har världens underbaraste sambo som skiter kungligt i hur jag ser ut, för han ser mig bara som vacker oavsett. Något som också det kan ställa till förtret ibland när man vill ha ett rakt och rättvisande svar på den ständiga frågan; "..ser min röv bred ut i den här.." Men det är han förlåten eftersom jag egentligen vet att vad han än svarar så kommer min röv alltid se bred ut för att den är bred. Och det var den även när jag vägde 20 kilo mindre. Problemet med röven nuförtiden är egentligen att den börjat dra sig åt sydligare breddgrader. Och det är med lite saknad jag vinkat adjö till alla dom komplimanger man förut fick när man pressade ner sig i ett par snygga tajta jeans och begav sig ut på ett dansgolv för att där göra alla Jennifer Lopez-wannabees gröna av avund.
Men allt det där betyder egentligen ingenting. För nu har jag Trollungen istället. Och hon betyder ack så mycket mer än allt det där. Väntar på att motivationen skall infinna sig så ska det nog bli lite mer rätsida på kroppen igen också. Ingen stress för min del. Det är bara en gång i veckan jag tycker det är jobbigt då man måste dra på sig en baddräkt och bli påmind om hela skiten. Men som sagt, vad gör jag inte med ett leende för Trollungen. För vi har verkligen skitkul i vattnet. Den ungen kan plaska så man blir alldeles matt. När vi sjunger introsången så är det ett måste att man säger "Lilla A hon kan plaska" för hon har redan tjuvstartat så fort hennes tår doppades i vattnet.
Lilla A´s kompis Miss T skulle också börjat i samma grupp idag. Men hon är lite krasslig så dom fick stanna hemma. Hoppas innerligt att det går över fort som bara den. Och det ska bli jättekul att se hur Miss T är i vattnet.
När simningen var slut stötte vi på Mr Bäbis med föräldrar utanför. Det var deras första gång idag. Och jag tror garanterat att Mr Bäbis kommer att tycka lika mycket om det som Trollungen gör. För dom är lite av samma skrot och korn dom där två. Riktiga vildbattingar.
Eftersom jag vet att Mr Bäbis mor läser denna blogg då och då så vill jag passa på att ursäkta mig till Pappa Mr Bäbis att jag inte hälsade ordentligt. Kan inte skylla på annat än att jag är en allmänt förvirrad kvinna som utan mina glasögon tror att jag befinner mig i lustiga huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar