ett stort tack...

...till alla Er nära & kära men även människor jag inte känner som läser denna blogg och förhoppningsvis finner något underhållningsvärde i den.
Men speciellt tack till Er som givit mig så många fina ord om det jag skrivit, tyckt och tänkt.
Många vänner från svunna dagar som skickat värmande rader som gått direkt till mitt hjärta.
Tyvärr är det många av Er som sagt att ni inte vågar kommentera här i bloggen så jag vill uppmuntra Er till att våga. Det är inte farligt. En skyddad plats och min lilla oas där jag är en godhjärtad envåldshärskare. Ett enkelt hej är gott nog som en liten stämpel på att Ni varit på besök.
Och till Er som kommenterar ofta vill jag skicka en bamsekram för att ni tar er tiden och skrider från tanke till handling.
Om det skulle vara så att Ni har idéer till ämnen eller frågeställningar så får Ni mer än gärna ösa på.
Denna bloggen var från början bara för mitt egna höga nöjes skull. Ett sätt att jogga dom grå hjärncellerna så dom inte förvandlades till barnmatsmusch när man står här i mammaledigheten med bajsblöjor och mjölkersättning upp till öronen. Vilket den fortfarande är, annars skulle jag inte fortsätta skriva. Sen såg jag ett syfte i att på detta vis berätta om ditt och datt för dom vi älskar som bor långt ifrån.
Men oavsett vem du är så är du lika välkommen att läsa och behöver inte se dig själv som en tjuvkikare. Du ÄR hjärtligt välkommen närhelst du har tid och lust till mitt lilla bloggkrypin!