Jag när klassens clown vid min barm

Juhupp. Då var det klappat och klart. Visste att chanserna till ett stillasittande och lite försiktigt barn var ganska mycket lika med noll från start. Särskilt om man betänker vilka sociala clowner både jag och herr S är när vi får publik.
Men idag fick jag uppleva hela showen fullt ut när min dotter drog igång och underhöll trupperna.
Det började med hopp och skutt i soffan. (kanske skall nämna att hon är FYRA MÅNADER. Inte något hon själv tar notis om i sin egen utveckling) Hon hoppa... hon skutta... glädjetjut efter glädjetjut.. och sen försökte hon peta ut stackars lille V´s ögon i något slags försök att flirta och ge en blöt puss. Hennes maniska ögon och öppna dreglande mun gjorde inte inviten vidare lockade för lille V som föredrar att man kanske mjukstartar i ett förhållande och se vart man hamnar.

Tro inte att lilla A hängde läpp för det.. Nä då.. If at first you don´t succeed then try and try again är hennes devis. Vidare till intet ont anande lille L. Han är dock för tillfället något mer av en ladies man och han tog hennes frenetiska viftningar med ro och ett leende för att sedan lungt och metodiskt fatta hennes hand som för att säga. "Yo.. kexet.. tagga ner så kan du få en kram". Efter en ganska lång stunds mys med Lille L fick hon nog och tuggade högljutt vidare på sitt lejongosedjur. Här tänkte jag som mor att det var det. Men ack....

Våran bvc-sköterska Ann försökte denna dag att prata med oss om när barn blir sjuka. Hon var mitt uppe i en mening när lilla A suckade tungt som för att påpeka att det var för lite drag på tillställningen. Där efter tog hon mitt finger och stoppade in det i munnen. Efter det följde ett högt ljud som är en blandning mellan joddling och det där som indianerna gör i cowboyfilmer. Och hon höll på länge... väldigt länge... och väääldigt högt. Samtliga mammor brast ut i skratt och Ann med. Men när sen Trollungen insisterade på att fortsätta med detta jollrande... eller jag kanske skall kalla det jojkande så såg jag minsann hur Anns ena ögonbryn höjde sig en aning när hon ansträngt försökte få det där viktiga som hon ville få fram om feber hos små barn, sagt. Jag hörde inte ett ljud av det. Däremot fick jag nog en lättare hörselskada på vänster öra. Hopp och skutt och håll i gång i skogen med lilla A i huvudrollen från kl. 13.15 till strax efter kl 15.00. För då var det dags att gå hem så lillröven slocknade som ett utblåst ljus i vagnen. Inte konstigt eftersom dagens showtajm egentligen är hennes vanliga sovtid.
Så nu är hon hemma, nymatad, nyrapad och omstoppad ligger hon och vilar ut efter en högst ansträngande föreställning. Trollungen hon kan hon. Och trots att man som mor gärna säger att man vill ha ett barn som är på den lugna sidan. Så blir det ett f-n så mycket roligare och mer underhållande liv när både mor och dotter är lite mer åt... ja va ska jag kalla det... "var-god-ryck-mig-i-snöret-hållet"

Älskade Trollunge - YOU GO GIRL!!!!!!!!!

Obstinat

Det är inte min dotter som titeln gäller utan mig själv. Klockan är lite innan fem på morgonen. Och fru Strömming kan inte sova. Vaknade till av ett gny från spjälsängen för Trollungen hade tappat nappen. Jag upp och plugga in henne igen. Hon sover gott. Hennes mor däremot är klarvaken. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Måste egentligen få dom där timmarna som är kvar så att jag är en pigg och fräsch mamma full av bus och gos hela dagen. Samtidigt så känns det som skit samma. Jag är så van att lida av sömnbrist. Återigen inte på grund av lilla A utan på mig själv och ett huvud så fullt av grejer som jag vill göra att dygnet inte räcker till.

Igår fick jag målat en första strykning på barnstolen och sytt upp ny stolsdyna med ryggstöd. Stolen fick sig en rejäl ansiktslyftning bara på det lilla. Ska slänga in ett par före och efter bilder när den är klar.

Glömde berätta igår att vi fått klart med återanmälan till nästa omgång av babysim. Nu fick vi bytt simhall till Lundby istället. Blev så glad för då tar det mig bara en halvtimma att komma dit när herr S jobbar. Nu när vi är i Bräcke blir det en och en halv timmas restid p g a bussbyte. Sen är Lundby så himla mycket större så både jag och herr S kan bada samtidigt med Trollungen. På Bräcke får en av oss stå vid bassängkanten och vinka lite tafatt. Mycket roligare när hela familjen får vara med och plaska.

Äh va f-n. Det är bara att inse. Sätta igång en kanna kaffe och deklarera dagen idag som officiellt påbörjad.

Snopet...

Klädde både mig och lilla A. Sminkade och fixade håret. Fixade varmvatten i termos och packade iordning skötväskan för vi skulle ge oss upp till Öppna förskolan. Påbylsade gav vi oss ut genom dörren och upp till torget där vi först gick in på Ica för att skicka tillbaks dom där sablans halv-rövs-byxorna. Sen glada i hågen in på Öppna förskolan.

Trodde vi ja... för dom hade stängt för planeringsdag. Jahapp. Å vi som hade längtat så eftersom vi inte hann dit förra veckan. Men det är klart att den underbara personalen måste få planera lite ibland. Dom gör ett strålande jobb där som jag inte nog kan höja till skyarna. Härliga tjejer hela bunten.
Och det är ingen större skada skedd. För vi ska ändå dit imorgon igen till föräldragruppen. Det är våran bvc-sköterska Ann som håller i gruppen. Hon är den virrigaste människa jag någonsin träffat. Och det menar jag på det absolut snällaste sättet. Hon är störtskön. Men man får alltid höra allt minst tre gånger eller så får man påminna henne. Så jag brukar alltid gå igenom alla tider jag har inbokade där för att dubbelkolla dom med henne till nästa gång. Och tur var väl att jag gjorde det sist vi var uppe. För nästa gång på föräldragruppen i mars så stod det inget datum. Hon hade helt glömt bort det samt att ringa den personen som skall komma dit och prata med oss. hihi. Sån är Ann. En kvinna som helt klart är på rätt plats i livet för hon är så go mot lilla A och alla andra barn. Trots att hon ser massvis av ungar jämt så ger hon alla personlig tid och sätter lilla A men även oss föräldrar i fokus.
Nu ska jag få något gjort. Har tänkt dra igång och måla en styck barnstol. Lilla A är på exeptionellt gott humör idag så jag tror att det är helt ok för hennes del.

Vår i luften

Så har man varit en redig tös och lagt in räkningarna i god tid. Som herr S påpekade nyss så är jag nog ett rekorderligt fruntimmer trots allt. Eller ja, egentligen är jag väldigt disträ och ofta i min egna lilla värld. Men jag försöker kompensera denna spricka i karaktären genom alla mina to-do-listor. Jag fullkomligt älskar att pricka av saker.
Enda gången jag går och pratar högt med mig själv är när jag är inne i min egen zon av to-do.
-hum-hum-hum... ska städa badrum... check!...hum-hum-hum...ge kaninerna frukost... check! *springer vidare*... byta sängkläder... check!.. iväg och handla... check!... fixa fika inför besök... check!
å sådär kan det låta tills listan med ca 25 punkter är avbockad och klar för dagen.
Kanske låter som en aningen neurotiskt hemmafru. Men det är ett måste som har blivit en personlig sport. Annars är chansen stor att jag bara sätter mig ner och drömmer mig bort i en bok eller sorterandet av pärlor eller nåt annat som just då lockar mig in i min lilla fantasi och klipp å klistra värld. Och då kan dagarna försvinna i ett rasande tempo. Jag var likadan innan jag fick barn och blev mammaledig så jag kan inte skylla på det. Fråga bara dom som jobbade för mig hur chefen var, så skall ni få höra historier om alla checklistor och en chef som sprang runt med eld i baken och fokuserad blick. Dom stackarna lärde sig snart att veja för mig för att inte riskera frontalkrock. Å gud nåde den som slarvade bort dom personliga och prydligt uppstaplade Att-göra-listorna som dom fått på "Stora Städdagen". Jösses, analt latent är antagligen bara förnamnet. Kan ju trösta alla i min omgivning med att jag har slappnat av en hel del sen jag slutade på det stället. Och jag vill för allt smör i Småland inte tillbaks igen. Nä, jag skall ha ett lungt kontorsjobb där jag i lugn och ro kan sitta under min korkek och bocka av mina listor....... attans....

Men även om min käre Herr S suckar tungt åt dom för det mesta så kvarstår faktum. Saker blir gjorda! Och bor man ihop med en karl som om möjligt är ännu mer disträ så hade nog vårat liv tillsammans urartat totalt, med två gaggande fånar framför varsin klump lera, i ett fullkomligt kaos om inte listorna existerade.

Det har varit en härlig dag idag. Jag och Lilla A bylsade på oss och gav oss ut i den kristallklara kylan till Backaplan. Där tog vi en riktigt rejäl promenad i tre timmar som vi avslutade med småhandlande på Coop. Det må ha varit kallt men det kompenserades av det härliga solskenet. Det gjorde oss båda gott tror jag. Kände en försmak av våren som jag längtar så efter.
Och för att hålla kvar den känslan lite extra länge blev det ungsbakad lax med potatissallad till middag. Så enkelt, så gott!

Näpp, nu ska jag och min älskade Trollunge ha sång- och mysstund. Sen ska Lilla A få ta sig ett dopp i badkaret. Och Herr S undrar ni.... ja han sitter med sin klump lera ;)

Fikatajm

Igår var Lilla A´s Farmor på besök från Flen. Hon och herr S tog en liten vända på stan innan dom kom hem till oss. Det gjorde dom helt rätt i så Farmor får se lite av Göteborg också när hon är här. Dom var inne en sväng i en av våra favvisbutiker, In-ex, som är en butik för konstnärsmaterial. Där köpte Farmor en duk, penslar och lite färger till sig själv. För hon vill också testa lite nytt pyssel. Kanonkul. Jag vet att hon är grym på att brodera och att hon målat porslin. Ska bli spännande att se vad hon kommer att skapa. Hennes bägge barn HerrS och Faster Fiffi är väldigt kreativa på alla sätt och duktiga på att måla. Någonstans har dom ju fått det ifrån. Så jag väntar mig stordåd från Svärmor nu ;)
På vägen hem köpte herr S med sig en gigantisk laddning sushi som vi glufsade i oss till lunch. Heja Svärmor som aldrig är rädd för att testa nya saker! Jag och herr S hade en backup plan med reservmat om hon inte hade gillat det, men det behövdes inte.
Sen tog lilla A, Herr S och Farmor en liten promenix medans jag plocka undan disken och bryggde kaffe som vi drack med små smaskiga brownies.
Det är alltid mysigt att sitta och snacka med Svärmor. För hon räds inte att gå in i djupa diskutioner där dom flesta människor sätter upp en skyddande vägg. Man behöver inte förställa sig. SKÖNT!

Idag har vi varit uppe och vägt Lilla A på BVC. 7250 g! Duktig kicka! Och prick vad jag hade gissat. Sen gick vi och handlade bl a banangröt till Trollungen. Herr S tyckte det lät mycket gott så risken finns att Lilla A blir utan just banangröt. Det är ju dags att introducera riktigt käk nu. Spännande för både oss päron och lillan.

Nu har jag bryggt kaffe och dukat fram äpplekaka för snart kommer FinskaPinnen på besök. En gammal vän och arbetskamrat. Kommer bli en hel del tjöt om allt som har hänt kan jag tänka. Länge sedan vi hade möjlighet att tjöta nu för hennes nya jobb har så dumma jobbtider. Jag slängde ihop ett litet halsband till henne igår som present. Hon kan behöva lite extra kärlek just nu. Det är hon värd.

Fick äntligen hem grejerna jag beställde från Ellos idag också. Byxorna får jag tyvärr skicka tillbaka.... som vanligt. Ellos har inte fattat vad hög midja innebär och jag har inte lust att gå med halva röven utanför. Men ett par stickade tröjor satt perfekt på. Lilla A´s overall var extra efterlängtad då dom gamla nu är på tok för små.

Nu kommer FinskaPinnen! Ska försöka skriva av mig lite mer ikväll om jag orkar och hinner.

-"Nu ska jag göra mig vacker!"

Snart är det dags att snofsa till sig litegrann. För idag ska jag skämma bort mig själv.
Herr S och lilla A får umgås med varandra för jag har både klipptid hos frissan och skall gå på linskontroll. Jag har inte haft linser nu på nästan tre år. Har haft en lång kärlekshistoria till mina glasögon. Men nu känner jag igen att det vore skönt utan. Speciellt med tanke på att Trollungen blivit riktigt duktig på att slita till sig dom. Ska be optikern att justera mina brillor också för dom är nog ganska sneda och vinda efter hennes grabbatag.
Tiden hos frissan är också long overdue. Mitt hår är så tjockt och tungt att det inte går att göra något med det längre. Det bara hänger. Ska bli så skönt att bli av med dryga halvkilot hår som tynger ner en.
Ska gå och fönstershoppa också. Vi får väl se om jag kommer hem med några kap.
Tänkte först ta med mig en bok in till stan att läsa till en smarrig café latte. Men den enda bok jag verkligen vill läsa färdigt nu är jättetegelstenen Brisingr. Pocketupplaga, men den väger typ ett och ett halvt kilo ändå. Innan man fick barn så läste jag ut den typen av böcker på max tre dagar. Ja det va tider det. Men jag saknar det inte. För dagarna är fyllda av så mycket annat spännande tillsammans med Lilla A så vem har tid att drömma sig bort i böckernas värld. Alldeles lagom att avrunda kvällarna med några sidor spänning i sängen. All annan spänning i sängen är lilla A bra på att sätta stopp på.
Igår fick hon sin andra smakportion av potatis blandat med en klick smör och välling till en lös puré. Den här gången var det mycket godare och hon slevade i sig ett par skedar med ett leende.
Till oss vuxna provade jag något nytt. I kötthögen från modern låg det 6 st stora fina kycklingklubbor som jag ville testa nåt nytt med. Så jag googlade mig fram och hittade ett recept med cornflakes. Det var nåt nytt för mig så jag var tvungen att testa. Inte viktväktarmat men väldigt gott. Alltid kul med nya recept som inte kräver femhundra år i förberedelse och tusen ingredienser.

Cornflakespanerade Kycklingklubbor (till 4 klubbor):
3 dl Cornflakes (Ta för guds skull inte Frostie´s)
1 tsk salt
½ tsk pepparmix
½ tsk vitlökspulver
½ tsk paprikapulver

(Jag dubblade nästan mängden kryddor och hade även i chili. Dom blev ändå inte vrålstarka så var inte rädda för att plussa på själva.)

Blanda i en påse och krossa Cornflakesen fint.
100g smör som du smälter och och doppar klubborna i (låt rinna av väl)
lägger i påsen och skakar om så klubborna blir helt täckta.
Lägg klubborna i en ungsfast smord form och skjuts in i ugnen på 175 grader i ca en timma.
TA DAAAA! Busenkelt.

Ha en grymt skön måndag för det tänker jag!

mmmm....

Magen full av pannkakor. Och nu tittar solen fram. En härlig söndag helt enkelt.

Godmorgon!

Härligt slapp sovmorgon idag. Lilla A fick frukost för nästan en timma sen och nu ligger hon och herr S däruppe och njuter av det dom gör bäst. Slapptajm!

Själv har jag bryggt kaffe och fått igång diskmaskinen. Så nu sitter jag och slötittar ömsom på Nyhetsmorgon ömsom på aftonbladet.se.

Han den där flintskallige i Idoljuryn har panikångest. Stackars sate va jobbigt det måste vara. I övrigt verkar hela dagen vara färgad av gårdagens melodifestival, eller "fiasko" som dom flesta verkar tycka. Själv erkänner jag stolt att jag är helt befriad från den där tävlingen och det känns otroligt skönt. Har bekanta som hänger upp delar av året på den där tävlingen. Förstår inte varför. Eller jo, det gjorde väl jag också när jag var 8-10 år gammal och tyckte att Rickard Herrey var något av det snyggaste som gått i ett par gyllene skor. Inte så svårt att uppnå kanske med tanke på att det inte är så himla många som traskar omkring i just gyllene skor. Tack och lov.
Sen dess har mina öron blivit lite kräsnare vad dom vill lyssna på. Visst på fyllan så funkar schlagerhits alldeles utmärkt att skråla. Alla kan texten, inga svåra melodier, trallvänligt och bra. Men när hörlurarna åker in i öronen vill jag antingen bli lugn och få en inre frid (ex. Nina Simone, Monica Zetterlund, Sanne Salomonsens danska visskivor) eller utmanad, och uppeppad, tänkvärda texter om mer än hjärta och smärta (ex. System of a Down, Faith No More, Alice in Chains, Soundgarden) som väcker otroligt starka känslor.
Som ni säkert uppmärksammat så är det inte direkt nyproducerad musik med undantag av System of a Down´s senaste. Och det har sina randiga skäl. Jag imponeras inte av den nyproducerade musik som når mina öron idag via tv och radio.
"my my my my my my my my pokerface.... my my my my my my my my pokerface"
"i kissed a girl and I liked it, the taste of her cherry chapstick"
Snacka om stora tänkare av rang. Funkar i o f s att skölja ut disktrasan till och ta sig en vända med dammsugaren i högsta hugg. Fast jag kan inte säga att det var bättre förr. Det finns massvis av blundrar textmässigt att rabbla upp.
Men det får bli en annan gång. Idag vill jag få något mer gjort än det ljuva föreningen mellan häcken och soffan.
Nu ska det gräddas pannkakor... det är ju SÖNDAG!

aaaaaaahhhh... vila efter hundjobb

Sitter uppkrupen i soffan med min trogna kompis, kaffe med mjölk. Så enkelt, så gott.

Idag har jag till större delen badat min mors hund. Och det är inte som att bada vilken hund som helst längre. Efter många besök och biopsi hos veterinär har han fått diagnosen SA (“Sebaceaous Adenitis”). En kronisk och ärftlig sjukdom som gör att hans körtlar inte producerar olja till huden. Detta ger honom en konstant klåda och eksem som i perioder kan vara plågsam för vissa som lider av det. Än mår han fint. Men troligtvis kommer vi inte få ha honom i livet lika länge som en frisk hund. Det finns inte så himla mycket man kan göra mer än att hoppas på att han inte får dom grava utbrotten. Men det man kan göra har jag gjort i veckan. Chango är en bichon havanais och dom har naturligt en lång fluffig päls. Den har jag nu klippt ner till ynka centimetern. Han blev jättesöt och väldigt liten.

Herr S tyckte det var en klar förbättring eftersom han enligt herr S nu ser ut som en "riktig hund" i motsats till en golvmopp som tidigare.

Man riktigt såg hur skönt Chango tyckte det var när det tjocka täcket av päls försvann så hans hud fick andas.
Sen har jag badat honom med ett speciellt lerschampo som man masserar in och låter verka länge i två omgångar. Det är som en inpackning för skinnet. Efter handdukstorkning masserade jag in ca 5-6 rejäla matskedar babyolja i päls och hud för att på så sätt ge honom det hans egen kropp inte producerar. Det sa nästan slurp om skinnet på honom. Så torrt var det. Detta ska göras ca en gång i veckan framöver. Chango njöt i fulla drag av behandlingen. Känns så jäkla skönt att äntligen veta vad som varit fel på honom så man kan hjälpa honom.
T o m personalen på hunddagiset han går på hade sett en dramatisk förändring i hans beteende efter pälsen försvann.
Jag har fortfarande en del finputsning att göra på tassarna och huvudet. Men jag delar hellre upp allt detta i flera omgångar för både Chango´s och min egen skull. Huden är på sina ställen väldigt känslig och flagnar så det är jobbigt för en liten vovve att stå still för länge. Men han har varit jätteduktig.
På samma tid som det tog att bada Chango idag har jag tidigare tovat ut, kloklippt, finklippt samt badat och torkat tre fullpälsade havanaiser.

Min mor passade under tiden på att åka in och shoppa loss på Saluhallen. Hon är en äkta shop-o-holic och älskar allt som Saluhallen har att erbjuda. Naturligtvis kunde hon inte hålla sig utan kom tillbaka med massor utav fina köttbitar till oss, samt några kilo nymalet kaffe samt hela kaffebönor. Ett par sorters ostar och ett dussin riktiga ägg. (jag menar frigående på riktigt. Där hönsen vet hur regn och vind luktar, smakar och känns, ute i friska luften med allt en höna kan önska sig. Precis som alla hönor borde få leva) Dom äggen kommer jag njuta av.

Jag lagade till några väldigt fina entrecotebitar som fanns i kötthögen. Till dom lagade jag ris och en för dagen ny-uppfunnen sås som jag måste hitta på ett namn till. Samt frästa sockerärtor, paprika, pinjenötter och rödlök. Lilla A satt med oss under middagen för första gången själv i sin egna stol. Hon har varit på exeptionellt gott humör idag och skrattat och bubblat om vart annat. Kanske beror det på att hon har månadsdag idag. Fyra månader har redan sprungit iväg i Lilla A´s liv. Hon är en stor tjej nu. Och blir bara charmigare för var dag som går.

Efter maten och en kopp kaffe åkte mor min hem igen med Chango. Jag har diskat, tvättat och plockat undan lite allt möjligt här hemma.
Herr S har också varit riktigt produktiv idag. Han har satt igång att måla om alla dörrarna på 2 våningen. Det är några stycken. Fint kommer det bli när det är klart. Min älskling han kan. Nu ligger han och lilla A helt avdäckade efter maten uppe i sovrummet och snarkar i kapp. Men dom kommer nog ner snart. För om en halvtimma så vill nog min älskade trollunge ha sin kvällsmat. Har redan förberett den så nu ska jag bara vifta på tårna litegranna medans jag har chansen.

Nattsudd

På det stora hela har det varit en härlig dag. Jag är bortskämd med sådana numera.
Tänker på vilken tur jag har haft och hur bra jag har det.
Livet har inte alltid varit så. Mycket skit har jag fått stå ut med och genomleva. Döden var under mina ungdomsår en ständig följeslagare. Och jag förlorade alldeles för många på alldeles för kort tid. Att vara den som fortsatte leva blev det stora målet. Jag visste bara inte hur.
Så det följde många år i limbo. Ett vakuum. Utåt alltid en glad prick med det ständigt stora leendet på läpparna. Fröken Duktig som fixade ALLT, till er tjänst.
Inåt ett stort svart hål. En tjej som gick hem till sin lilla lägenhet. Låste dörren och satte sig i mörkret för att stirra ut i tomma intet. Timme efter timme, dygn efter dygn. Hopkurad på soffkanten med knäna under hakan och armarna lindade runt mig. Vaggandes av och an som för att trösta mig själv och samla kraft för att orka gå ut och möta dom "vanliga" människorna. En sorglig skuggfigur som inte trodde att jag var värd att älskas eller ens tyckas om. Och det låg nog mycket sanning i det eftersom jag inte ännu hade lärt mig att tycka om mig själv. Så hur skulle andra då kunna ta till sig mig när det enda dom träffade var en illusion helt utan verklighetsförankring.
Mina gamla vänner försvann en efter en. Några helt av naturliga skäl. Alla tog vi olika vägar i livet efter studenten. Men dom som stod mig riktigt nära visste inte hur dom skulle hantera mig. För dom såg det där mörkret i mina ögon. Och det skrämde dom. Så istället för att ta tag i mig och ruska om så fortsatte dom på sina egna vägar medans jag försvann ut i perfering. Trist, visst, men mänskligt. Jag var ju själv inte tillräckligt modig för att hålla dom kvar. Sitter man som jag gjorde i tystnaden och mörkret så plockar man inte upp telefonen för att slå en pling och kolla om nån vill hitta på nåt. Det hade nämligen gått så långt att man trodde att man inte hade något att erbjuda som vän. Att man bara var en jobbig jävel som störde. Tyvärr är just telefongrejen något jag jobbar på än idag. Har fortfarande svårt att ta till mig att det faktiskt finns människor som t o m blir glada av att höra min röst i andra änden.
Alla dom svarta åren lärde mig dock många viktiga livsläxor som jag idag inte skulle vilja vara utan. Bl a att man inte kan lita på någon. Och med det menar jag inte att man skall misstro sina vänner. Utan att den enda som man kan förlita sig på i alla lägen, om man har tur, är sig själv. När skiten verkligen viner kring öronen på en. För det krävs det en inre styrka och att man ingår en pakt med sig själv att aldrig ge upp.
Skulle kunna skriva en hel hög tegelstenar om dom där åren. Och det är inte omöjligt att några fler rader av det når denna blogg. Men nu vill jag avrunda så smått för att istället smyga upp till min lilla familj, som jag älskar mer än ord kan beskriva. Titta en liten stund på deras lugna fridfulla ansikten och lyssna till deras tunga andetag innan jag själv somnar lycklig och förväntansfull inför att få vakna upp till ännu en dag i deras sällskap. Dom älskar mig. Och jag är så oändligt tacksam för det.

Dagens Spotify

Så vad smeker öronen i det Strömhska palatset en helt vanlig torsdag undrar ni...

Richard Cheese offcourse. Kungen av covers. System of a Down, Disturbed, Depeche Mode, Korn... etc etc etc.. ingen går säker.
En av mina personliga favvisar är Disturbeds "down with the sickness".



Till detta delikata örongodis läser jag sista delen (Brisingr) i Christopher Paolini´s triologi om Eragon och hans drake Saphira. Filmen är skit, skit, skit och regissören (Stefen "måtte-han-blöda-långsamt" Fangmeier)borde skjutas på ett så optimalt plågsamt vis som det bara går för detta helgerån. Att lägga dom här böckerna i den idiotens händer visade sig vara ett lika smart drag som det hade varit att låta Uwe Boll slakta Sagan om ringen. Ska i o f s erkänna att han varit med att tillverka en hel del andra sevärda filmer som visual effect supervisor så helt kass kan han inte vara.(Stefen menar jag, inte Uwe). Men han bör i fortsättning hålla sina smutsiga tassar borta från regissörsstolen.

Läs böckerna istället. Obs! på engelska för full effekt.
Första delen heter Eragon, andra delen heter Eldest... och så den tredje som redan nämnts, Brisingr. Se så! Gå å köp! Verklighetsflykt är den enda sanna flykten.

Och bara så ni vet... jag har inga planer på att börja dissikera filmer på denna blogg. För det är min älskade herr S´s helt egna och inpinkade revir.

Det avgör saken....

(såg denna video i förrgår men hann aldrig skriva om den. Gör det idag då jag måste få det ur mitt system.)

... när lilla A kommer upp i skolålder så blir det till att packa med lunchlåda. För oddsen att maten kommer härifrån är tyvärr extremt höga. Skäms på er bambatanter* att ni inte har nån stolthet och kvalitétskänsla för ert jobb. Skäms också på er som anställer personal som helt uppenbart inte fått utbildning eller klarar av dom mest basala hygienkunskaperna man borde kunna kräva.
Alla som jobbat inom livsmedelsbranschen sedan 1 januari 2006 är idag hårt ansatta att följa mängder av listor och att ha adekvata utbildningar som rör hantering, förvaring och tillagning av alla typer av livsmedel som är till förtäring. Mängder av dagliga kontroller och protokoll utförs och ifylls runt om i vårt lands alla möjliga köksregioner och dryckesstationer. Så hur i h-vete kan detta hända när man inom skolbespisningen borde vara ännu mer noggrann. Förutom det mest uppenbara att ingen människa vill äta mat som legat på golvet så låt mig måla upp en annan bild.

Scenario; En bambatant går i köket med en säck jordnötter till en stor laddning Flygande Jakob som skall skickas iväg följande dag. Påsen går sönder och nötterna hamnar på golvet. En av bambatanterna sopar upp jordnötterna och dom fortsätter med nästa arbetsuppgift som är att låta pastakoket rinna av till dagens lunch som skall iväg. Precis som videon visar är olyckan framme och pastan hamnar på golvet.
På varje skola finns minst en handfull elever som är överkänsliga mot nötter. En av dom farligaste matallergierna man kan ha, då det räcker med nötsporer för att ta död på en allergiker. Denna elev slevar glatt upp sin pasta, för inte tror väl någon att den kan ha kommit i kontakt med några nötter. Ring ambulansen. FORT!

Men vänta ni bara... kääääära bambatanter i Lundby. Jag sitter och kollar utbildningar i skrivande stund då en omskolning är på sin plats. Och den där KY-utbildningen till kvalitéts och miljöledare känns jääääääkligt lockande just nu. Om jag söker.. gissa vart mitt första besök som anställd på livsmedelsverket är någonstans.

(*bambatanter = göteborgsslang för personal inom barnmatsbespisningen i skolorna)

sjusovarna

Lilla A fick mat för nästan två timmar sen och eftersom herr S har sin första dag på semestern så ligger hon brevid sin pappa i sängen och sjusover ikapp. Hon är för rolig med det där. När jag går ensam med henne på dagarna så vaknar hon mer eller mindre prick kl. åtta och ska upp. Pigg och glad. Sen är hon igång i ca en och en halv timma innan det är dags för tupplur. Men när pappa är hemma så är det precis som hon har frikort att sova hur länge som helst. Hon var bara halvt vid medvetande när hon sög i sig frukosten med god aptit för att sedan direkt somna om. Orkade inte ens bry sig om att vara vaken när hon rapade. Där är beviset på att det är pappas tös.
Och jag klagar inte. Jag älskar dom båda av hela mitt hjärta. Men det är förbaskat skönt när dom håller sig "ur vägen" också. Sen när man har fått gjort det där man vill eller bara viftat lite med tårna så brukar det sluta med att jag efter en stund får en sjuklig saknad efter dom och tassar upp för att smyga in och gosa med dom båda. Något som sällan möts av entusiasm. Snarare grimaser, missnöjda grymtningar och en hand i ansiktet som trycker bort mig när jag försöker stjäla en puss.
Hade hon kunnat prata så hade hon sagt; Sluuuuuuuuta mamma!!!! Guuuud va du e jobbig! Istället går budskapet tydligt fram med kroppsspråk samt en sambo som sömndrucken mumlar till sin dotter; ja säg till mamma att lägga av...hon e såå jobbig eller hur... zzzzzzzzzzzz.....
Då är det bara för mig att snopet gå ner igen och fortsätta med mitt. För jag får inte vara med i sovmaffian. Det är Trollungen och herr S grej.

Vad händer på skolorna egentligen?

Nyss hemkommen efter en uppfriskade promenad i solskenet slog jag mig ner för att putsa upp vad som händer i världen på aftonbladet.se.

Då stötte jag på följande artikel;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4303874.ab
Hur tänkte lärarna här? Är det deras egna frustrationer som dom på nåt sjukt sätt vill ventilera utan att skita ner sina egna fingrar. Som lärare skall man vara ett föredömme och inte uppmuntra till ännu mer utanförskap än vad ungdomarna redan känner. Att på detta vis bli utpekad och klassad som "jobbig" kan för tusan förstöra hela livet för en människa. Självmordstankar är allt annat än ovanliga när man är mitt emellan barn och vuxen. Jag har själv tänkt ut otaliga raffinerade sätt under min egen plågsamma ungdomstid. Och en sån här sak skulle lätt kunna ge en tjej eller kille den där sista knuffen över kanten. Ibland känns det som att vissa lärare lägger större vikt på att själva bli populära och hitta på "roliga" uppgifter. Det är inte deras jobb.
Håll er till studieplanen och till Svea rikes lag som i a f sist jag hörde inte tillåter kränkning av medmänniskor. Och om ni i ert instängda korridorliv mellan klassrum och lärarrum börjat tro att den mobbing som förekommer i skolan är helt okej
och kanske t o m normal. Ja då är det dags att söka sig om efter omskolning.
Tillåt mig att föreslå något där ni inte kommer i kontakt med andra människor.
Fyrvaktare kanske.

Be afraid... be VERY afraid!

Godmorgon

Innan jag fått mitt morgonkaffe så är jag inte mycket till människa en söndagmorgon. Men nu är ordningen återställd. Lilla A har fått frukost och ligger i soffan och tittar på lite tecknat. Och till alla er som höjer ett varningens finger angående tv-tittande så vill jag påpeka att vi inte har tvn som nån barnvakt. Men idag är det söndagmorgon. Och då är det helt ok att mysa i soffan framför lite tecknat. Man måste ha sina olika mystraditioner. En annan ny sådan som kommer följa lilla A genom uppväxten är pannkaksfrukost på söndagar. Men idag är det bara jag som kan äta det så jag hoppar över. Men nästa söndag vet ni vad jag och herr S mumsar på. För några syndiga nöjen måste man ha. Att få vakna till doften av nygräddade pannkakor och en puss på pannan. Det är kärlek. Även om jag smyger i grahamsmjöl för att döva mitt egna samvete om näringslära. Och vad är barndomsminnen om inte just dom där små mysiga traditionerna i vardagen.

Dagens shoppingtips

Har precis shoppat igen. Dom har 50% på hela sitt sortiment på www.babyroom.se så passa på ni som behöver nåt till era småttingar. Det gjorde jag.
Glöm inte att skriva "rea" bara i fältet för erbjudandekoden.
Här på bilderna ser ni vad jag och Lilla A väntar på. Dom hade en hel del annat än kläder också. Men skynda skynda... det börjar bli väldigt utplockat.

Egentid

tänt några mysiga väldoftande ljus. Kaffet puttrar för fullt i bryggaren. Och har jag tur så får jag en liten mysig stund för mig själv.
Om två timmar kommer Snutteplutten hem. Då hoppas jag på gott familjemys när både jag och lilla A kryper upp i herr S knä och gosar. Pappa e bäst!

Vit flagg

Efter en lång och segdragen kamp förlorade lilla A slaget om vakenheten mot den övermäktige motståndaren John Blund. Hon kämpade länge och väl med dragen snuttefilt och vägrade in i det sista ta emot den sömnframkallade nappen som John Blunds allierade försökte påtvinga in i hennes mun. Och som en belöning för henne mod och kämparglöd firas det nu en bankett i Drömmarnas sal med lilla A som hedergäst. Alla som är någon och alla som inte är någon i hela Trollskogen är där för att höja hennes ära och tapperhet till skyarna. Länge skall skalderna förtälja om den modiga lilla flicka som vågade gå emot den allsmäktige tomten John Blund. Slaget må vara förlorat... men kampen fortgår.

Om än en annan dag.

LÄNGE LEVE TROLLUNGEN!

Viva la Square!

Nja riktigt så entusiastiskt är det väl inte att gå upp på torget. Men det var en skön promenix vi tog dit upp. Köpte lite mat åt oss stora som små. Träffade på en av mammorna i våran föräldragrupp. Och det är alltid trevligt. För vi har haft tur att hamna i en väldigt trevlig grupp av människor och bebisar. Mina vanföreställningar om insnöade och nojjiga förstagångs mammor och pappor som det inte går att snacka med är som bortblåsta. Än så länge har vi i o f s inte lärt känna varandra helt och hållet. Men det ser helt klart lovande ut för nya roliga kontakter. Och det är alltid kul.
Den enda som jag inte gillade omedelbart på Öppna förskolan var förskoleläraren själv. Alla känner igen typen. Hon som ni stötte på i grundskolan eller på dagis. Svensson-svensson utan humor. Pedagogisk så man börjar koka inombords när man blir tilltalad som en förståndhandikappad hundvalp. Klappad på huvudet och tillrättavisad för att man kissat på mattan när det i själva verket va kullsyskonet som inte kunde hålla tätt.
Jag och Lilla A kommer att älska att gå upp och umgås på Öppna förskolan. Men kommer den kärringen och säger något nersättande till mig eller min Trollunge då tar jag ut henne på baksidan och skäller (läs; bankar) skiten ur henne.
Den typen av människor måste man ha stenkoll på. För det är dom som ger oss alla dom där ärren i våra självförtroenden för resten av livet med sina klumpiga, många gånger elaka uttalande. Allt förklätt i en pedagogisk förpackning.

Dÿren

Fick en fråga på ett annat forum om hur många djur vi egentligen har just nu och vilka dom är. Så här kommer en lista. Jag listar dom efter vilket rum dom bor i för då blir det lättare att inte dubbelskriva några namn.

Köket
Löwenkaninerna Lakritz & Toffiee

Vardagsrummet
Gerbilerna: Blondie, Thea, Doris, Pugsley, Malcolm, Bruce, Houdini, Wiggo, Sprocket, Hilda, Effie, Thelma, Gretchen och Popcorn,
Undulaterna: Pepzi, Max, Fanta och Vira Blåtira

Hallen 2 vån
Leopardgeckon Buttran

Vårat sovrum
Skäggagamen och husets drake Våfflan

Hobby & Biorum
Ryska stäppsköldpaddorna Nemi & Errol
Afrikanska minimusen Bianca
Gerbilerna Milton, Zelda, Salt, Peppar, Ruby, Isis, Speedy, Piff & Puff

Inte hos oss längre, älskade och saknade:
Långhåriga hamstern Hoppsan (världens snällaste)
Rödögda afrikanska grodan Niklas
Afrikanska minimusen Bernhard
Gerbilerna Blackie & Tiny Tim
Maskleguanerna Kålle, Ada & Beda
Jemenkamelonten Georg

Tror inte jag har glömt nån nu... får väl korrekturläsa igen senare och rätta till i s f.

för er som undrar...

varför det efter tidigare snabba uppdateringar varit väldigt tyst om mig i bloggen under nästan en vecka så beror det främst på det här som ni ser på bilderna. Som jag tidigare berättat så drog jag igång med en tavla i en serie om tre av en ödla med inspiration från aboriginernas sätt att måla. Men när jag satt där och "prickade" som bäst så insåg jag att det inte var den där tavlan som skulle hänga över våran soffa. Till att börja med så var dukarna inte tillräckligt stora för den väggytan. Men det kändes som att det "saknades" något. Då slog mig det mig... den var inte tillräckligt personlig. Så poppade denna idé upp i min melonskalle. En siluetttavla där jag endast använder blågröna toner.

Tavlan kommer när den är färdig porträttera alla djur som jag och Herr S har och har haft gemensamt. Detta gjorde tavlan mycket mer komplicerad att verkställa än vad jag trodde när jag blåögt satte igång. Det ser ju så enkelt ut. Men jag kan lungt säga att det är det svåraste måleri jag någonsin har gett mig in i. För här är planering A och O. Plus det faktum att man inte vill glömma något av djuren. Alla ska med. Och i detta fallet, djurdårar som vi är,
så innebär det 44 individer.


Sorry för kvalitéen på bilderna. Minneskortet i vår kamera har gett upp så dom är tagna med min mobil.

Och nej... detta betyder inte att jag skrotat min ödletavla helt... den ligger bara på vänta. Det gäller ju att smida medans järnet är varmt. Och nu glöder kreativitetscentrat i min hjärna så jag är rädd för att det är nära överhettning.

Mor min ringde igår för att säga till mig att på inga villkor handla något brodyrgarn tills hon ser mig nästa gång. Hon har nämligen gått och köpt 200 dockor i 66 olika färgvariationer till mig att leka med. Jösses! Nu kan jag inte klaga på att jag har lite att göra... snarare... hur ska jag hinna med allt??

nu e det nära

Om två dagar har jag semester. Eller ja... rent teoretiskt så är det två dagar till herr S har semester. Men det känns som om det är jag. För nu kommer det tillfället som jag har längtat efter. Två veckor där jag har friheten att åka iväg lite som jag själv vill. Tänkte åka en sväng in till stan... gå hos frissan... in till optikern och fixa nya linser etc etc. Känner mig som en kalv som väntar på att bli utsläppt på grönbete. En annan plan är att gå till systembolaget. Där har jag inte varit på över ett år. Skall köpa en flaska vällagrad chardonnay. Tappa upp ett bubbelbad och läsa en av alla böcker jag är igång med just nu. Lägga en ansiktsmask kanske... det var också över ett år sedan.
Jösses.. kärringen Strömming håller på att förfalla när man betänker hur lite tid jag ägnat mitt yttre det senaste året. Har blivit en riktig slashas. Men nu ska det bli ändring. Eller ja... jag ska i alla fall få gotta till mig ett par av dagarna.

Till det där glaset chardonnay skall jag ha stora bitar av sushi.. mmmm... gaaaaaaaaahhhh va gött. Jag längtar.
Och om det är nån därute som fnyser på näsan åt min kombo med vitt vin och sushi så vill jag bara citera mina gamla jobbarkompisar och tillika dåvarande köksmästare på Fiskekrogen när dom i en intervju för Göteborgs-posten svarade på frågan om hur man ska tänka när man väljer råvaror;

"Tar man nåt gott och blandar med nåt gott så blir det oftast gott... Å blir det inte det då vet man det till nästa gång."

Klockrent!

shop til' you drop

Oj oj oj.. lite snurrig i hövvet nu. Har spenderat ett par timmar framför datorn och spanat in den uppsjö av babygrejer som finns att köpa i flera olika nätbutiker. Var på jakt efter en ny overall till Trollungen. Hon har två. Men den ena är nu för liten och den andra är dragkedjan helt förstörd på. Inte lönt att försöka laga eftersom hon inom ungerfär 1 eller två veckor vuxit ur den också. Men något ytterplagg måste ju lillröven ha denna våren. Så tillslut bestämde jag mig för denna ni ser på bild från Ellos. Enkel och praktisk. Ord. pris var 249 kr men eftersom jag hade en värdecheck på 250 så kan man säga att den är gratis... gratis e gott!

Fast hela köpet blev låååångt ifrån gratis. Men det berodde på att jag beställde lite annat till mig och Lilla A. Letade också efter en tröja till herr S i liknande variant som han fick från mig sist från samma företag. Lätt V-ringad dubbeltröja i svart och grått. Det har blivit hans favvismodell så det hade varit toppen om han hade en till i samma stuk. Jag blir så glad när jag får se honom i annat än sina hundratals slitna t-shirts.
I början av vårat förhållande var han väldigt emot mina klädförslag. Orsaken var hans ex som tydligen försökt ändra hans personlighet och t o m försökt få på honom en rosa skjorta. För dom som känner herr S så vet ni att rosa är NO NO!
Numera vet han att jag handlar bara kläder till honom som jag vet är hans stil. Skulle aldrig falla mig in att vilja ändra på honom eftersom det är den han är som fick mig på fall. Däremot vill jag gärna att kläderna skall vara hela och rena. Vore det upp till honom så hade han gått i helt ihåliga strumpor, byxor med slithål i grenen och t-skirts som slutade strax ovanför linningen med "air-condition" i armhålan kantade av deoderantfläckar som blekt det grånande tyget. Allt för att kunna köpa en radda skräckfilmer istället. Jag tjatade i 2 år på en vinterjacka innan han äntligen gick med på att prova ut och köpa den. Innan gick han i smällkalla göteborgs-vintern till jobbet med munkjacka och kavaj. Han är för härlig den där Strömmingen.

ett sånt väder

usch och fy. Idag har jag ingen lust att sätta foten utanför dörren. Det ligger ett pyttelitet täcke av slasksnö över marken och himlen är grå. En sån dag som man bara vill linda in sig i duntäcket och inte göra något vettigt mer än att läsa en go bok. Min entusiasm kan i o f s bero på att jag satt uppe till fyra snåret i morse.
Inte p g a att Trollungen hade några sömnproblem. Hon och Herr S låg och snarka och mumla ikapp. Älskar att ligga och titta på dom två i profil när dom sover. För dom lyckas nästa alltid att frusta till i takt med varandra.
Men inatt satt jag hopkurad i soffan och målade prick efter prick efter prick. Många prickar blev det. En tanke slog mig mitt i allt prickande. Det här är inte måleri, det här är rent terapiarbete. Tavlan går åt ett litet annat håll än min vision när jag startade. Och det beror på att jag blev helt uppslukad och fokuserad på varje liten prick som kom i min väg. Vem vet... det kanske är den enda riktiga insnöningen jag får uppleva denna vinter.

Fullt så inaktiv som jag kanske låter är jag dock inte idag. Jag tvättar och viker kläder med kaffemuggen i högsta hugg. För tvätten måste trots allt tvättas. Helst innan man byggt en minivariant av Mount Everest med nerspottade babykläder.

Idag är sista dagen som Herr S jobbar innan han tar ut lite semester för att gosa med oss och få lite fixat här hemma. Hoppas vi får en mysig "hemmasemester" tillsammans. Vi tänkte måla lite dörrar och skåp. Sen har vi massor av andra grejer på våran Att-göra-lista. Men vi får se vad det finns för tid och pengar. Köksrenoveringen får vänta tills min tekniskt högutbildade brorsa har möjlighet att svänga förbi våra trakter nästa gång när han är mellan sina oljetanker-resor jorden runt och familjen uppe i Härnö. Ingen idé att kakla om när elen kan flyttas till ett smartare ställe. Storebror är allt bra att ha ibland. Synd bara att han och hans familj bor så långt ifrån. Det blir inga spontana fikor när det är 80 mil emellan oss direkt.
Näpp, nu ska jag fortsätta innan jag försoffar mig för mycket.

Ahhh... frisk luft

Precis hemkommen efter en lång och skön promenix med lillröven. Hon däckade av nästan med en gång. Tricket med henne är att inte köra på allt för välasfalterade vägar för då blir hon förbannad. Plus i kanten för årstiden som gör att det ligger smågrus överallt. Det ger lite extra skakning vilket verkar höja komforten avsevärt.
Annars idag så har hon varit väldigt vaken och pratglad. Vi har haft en ovanligt lång sagostund som enligt lilla A varit hysteriskt rolig. Det känns skönt att nån i världen tycker att man är bäst. Även om jag vet att det är ett övergående stadie så tänker jag njuta till fullo så länge jag är numero uno. Hon har för tillfället inga andra val. Men jag har en smygande misstanke om att jag redan nästa vecka halkar ner på en andra eller som bäst delad förstaplats eftersom Herr S har semester då och kommer att gosa ikapp sig med henne.

Nog dags att plocka upp Trollungen från babygymmet. Efter fem minuter så har hon skällt ut alla stackars gosedjursskallrorna. Hon får ju nästan tag i dom innan dom gungar ifrån henne. Och alla saker som inte tillåter henne att dregla ner dom fullkomligt är lägre stående varelser utan hyfs.

3 = 1 tavla

Igår hade jag som ni märkte en helt bloggfri dag. Det var inte tänkts så utan det blev som det blev. Herr S var ledig och vi fick fixat och pysslat en del här hemma.
Jag kom igång med tre tavlor i en serie som kanske, kanske kommer att hänga ovanför soffan.
På bilden är den precis påbörjad. Vem vet hur det kommer att sluta. Har länge älskat aboriginernas sätt att måla genom prickar och linjer skapar dom symboler i skarpa kontraster. På så sätt tänkte jag plocka upp dom färger som finns i vårat vardagsrum. Vi får se. Blir resultatet förjäkligt så kan man alltid rolla över och börja från början. En av egenskaperna som gör att jag älskar akrylfärg.

Efter regn kommer sol :D

Lilla fröken A vaknade idag på sitt allra bästa humör. Med ett stort tandlöst leende tog hon ett fast tag om mina kinder och gav ifrån sig ett ljud som närmast kan beskrivas som en pipande hundleksak. Mycket charmig, man smälter totalt. Så efter frukost, bus, gos och sångstund med påhittade inte alltid pedagogiska texter så har hon nu gått och lagt sig för en liten sovpaus.
Hon har sina rutiner nu och dom passar mig perfekt. Om hon följer sitt vanliga schema så kommer hon att kvickna till runt 12 och då kräva lunch. Så nu har jag en skön stund för att försöka få något gjort.
Jag tog fram lappen från Öppna förskolan idag för det låg ju i våra planer. Men det visar sig att jag var lite fel ute. Småttingarna är på onsdagar. Nemas problemas. Onsdag it is!
Tänkte dra ut på en promenad i småslasket efter Trollungens lunch. Som avslutning blir det en sväng upp till torget och handla lite mat till oss vuxna som numera försöker äta nyttigt. Lunch för mig idag ligger klar på tallriken i kylen. Det som blev över från gårdagens middag. Kryddig indisk GaraMasala.....mmmmmums!

Krutkärring

Jösses... satte morgonkaffet i vrångstrupen. Kolla in krutkärringen! Och hon är inte ens amerikan. Hon började när hon var 46 år. Det måste ju bevisa att det trots allt finns hopp även för min trötta och slappa lekamen.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/sport/article4208764.ab

Burr...

måndag morgon... kaffe... nu... måste ha kaffe... hjärnan bortkopplad... lskaioaföalsk... återkommer.

♥ 1080 DAGAR I PARADISET!♥

Tänk så fort tiden går när man lever med den rätte. För 1080 är precis så många dagar som jag och herr S har varit tillsammans.

Blöt pöss på dig!

Punch drunk

Beskriver bra hur både jag och Trollungen känner oss idag. Lilla A har ju som ni vet inte varit på humör dom senaste dagarna. Och idag var det samma. Lite febrig och väääldigt kinkig. Ingen konstig bieffekt efter sprutorna. Men för den sakens skull långt ifrån roligt.
Vi hade ju en stor begivenhet inbokad i kalendern idag. Första gången på babysim. Men det ville inte lilla A. Så det var bara att vända med vagnen och åka hem igen. För vill inte lilla A så behöver hon inte heller. Synd för jag hade sett framemot att få mysa med henne i tempererat vatten och träffa lite nytt folk samtidigt. Men som med allt annat så kommer det många fler möjligheter. Och nästa gång är ju Herr S ledig och kan följa med. Så den här dagen blev som den blev. Om inte annat så fick jag en liten promenix.
Nu hoppas jag på att hon blir sitt vanliga goa jag till imorgon istället. För vi hade ju planer på att kolla om Öppna förskolan uppe på torget är något att ha. Vill försöka få in lite roliga aktiviteter och rutiner under mammaledigheten. Tror det är nyttigt för oss både att vi har fasta planer som gör att vi tar oss ut oavsett väder och vind och träffar nya människor. Nu ska jag brygga kaffe och gosa med sambon som snart kommer hem. Om lillan tillåter förstås. Men just nu är det frid och hon sover så sött.

Hello Kitty

Glömde ju nästan att visa mitt och lilla A´s kap inne på H&M. Nyfödd-rabatt hade vi också. 50% på valfritt plagg. Tack för den födelsepresenten!

Den lila stickade klänningen har Trollungen på sig idag när vi ska på babysim. Kan man tro att jag är lite förtjust i Hello Kitty eller? Det spritter i nostalginerverna på mig. Jag kommer ihåg när en Hello Kitty plånbok var som att hitta en stor dyrbar skatt, värd att beundras av alla vänner. Nuförtiden kryllar det av alla möjliga produkter. Dom har t o m en Hello Kitty-spis på Clas Ohlsson. Då tycker t o m jag att det gått lite för långt.

Café-apan

Mjölken är slut så det blir inget kaffe just nu. Men däremot sitter jag med ett glas fullproppat av antioxidanter enligt förpackningen. Låter farligt men dom säger att det är bra för kroppen. Gott är det i alla fall.
Så vad var det jag skulle berätta om besöket i stan. Ja just ja...

Hela familjen Strömming gled in på ett nästan folktomt Café Kosmos i fredags. För att vi vuxna skulle kunna avnjuta en go fika inomhus som en liten mysig paus i promenaden på stan.
Där möts man av en blond snorkfröken... ni vet typen som alltid måste hävda sig och antagligen ser sig själv som något av en chef över dom andra som jobbar där även om ingen någonsin gett henne en gnutta till anledning att tro det.
Vi tog ett bord där det inte satt någon i närheten och där förbipasserare med lätthet skulle kunne gå utan att vi med barnvagn stoppa upp. Det var nästan en meter mellan vagnen och närmaste stolpe.
När jag går fram till disken för att beställa tittar snorkfröken med sin snorkiga blick på vår vagn och säger: "Ni får nog flytta på den där.. den står ivägen och stoppar upp dom som ska förbi."
Jag svarar vänligt att det är rejält med plats, men visst, har hon några andra förslag så flyttar vi gärna dit.
"Nu är det ju det med brandsäkerhet ska du veta (följt av en blick full av avsmak inför småbarnsföräldrar) Och förresten så är det inte tillåtet att ha barnvagnen med sig in här."
Jag: "Jasså det va nåt nytt" (Har själv varit där med vänner och deras bebisar hur många gånger som helst utan att det varit ett problem.)
Snorkfröken: "Ja men så är det faktiskt, men låt gå för den här gången då *suck*suck*snörp*snörp*"
Jag: "Gör inget undantag för vår skull. Vi kan gå...."
Snorkfröken: *suck* "Det behöver ni inte...ni FÅR fika här *snörp*"
Jag: "Tack men nej tack! Vi går någon annanstans för en trevlig fika... det är INGA problem alls."
Och med dom orden marscherade familjen Strömming ut ur Café Kosmos för att aldrig mer sätta sin fot där igen.
För det handlar inte om vad man får eller inte får. Ett barnvagnsförbud kan jag med största lätthet hantera. Vad Kosmos personal däremot behöver är en servicekurs. Det är inte vad man säger utan HUR man säger det. Och ett tips till dom för att slippa oss jobbiga och "äckliga" mammor och pappor med våra ännu "äckligare" bebisar är att sätta upp en skylt på dörren där det står "inga barnvagnar tillåta". Och sen kan dom sitta och titta på nästa årsrapport och fundera på varför försäljningen minskat så drastiskt.

Om ni undrar så fick vi våran fika ändå för vi gick direkt till PourBon. Där fick vi service med många leenden och t o m komplimanger om vilken fin vagn vi hade. Tack till er för en perfekt och med kärlek tillredd och serverad CafeLatte och salamibaugette. Och Herr S wienerbröd var tydligen i toppklass. Vi kommer igen!

Det var en kortlivad seger.... men jag hann ändå få gjort nästan allt jag skrev... hehe. Och än har hon inte luftat stämbanden utan ligger här med sin älskade kanin och ömsom gnyr ömsom smaskar.
Ber att få återkomma med mer matnyttigt senare när gubben kommit hem från jobbet. Tjing!

YEEEES!

Segern är vår, Segern är vår... Vi har vunnit SEGER ÄR VÅÅÅÅR!
*segerdans*

Lite så känns det nu när Lilla A äntligen kastat in handduken och somnat. Missförstå mig rätt. Hon har faktiskt varit jättego idag också. Vi har varit inne en sväng på Backaplan och handlat matnyttiga grejer. Men när vi sen kom hem så var inget rätt i Lilla A´s värld. Samma sak var det igår eftermiddag/kväll när vi kom hem. Men på det stora hela så är hon fortfarande världens snällaste. Och hennes utbrott sen hon kom hem från Östra kan räknas på mina fingrar om jag tar hjälp några gånger av ett par tår. Dagarna som mammaledig blir ändå aldrig som man har tänkt sig. Och det är mycket av deras charm. Att man får ta saker som dom kommer. Lilla A är the big boss numera.
Det enda som fått stryka på foten är just bloggandet. Som alltid när vi snackar om Lagen Om Allts Jävlighet, så har jag haft en himla massa uppslag till saker jag vill skriva om. Och får man då inte ner det på en gång så försvinner det upp i luften. Men det kommer många fler tillfällen andra dagar. Och vem vet. Den här tuppluren kanske håller i sig ett tag. Men för stunden så behöver jag en toapaus, brygga kaffe och plocka ur diskmaskinen samt utfodra diverse djur. Glamour rakt igenom ;)

Puh!

Inga andningspauser idag. Lilla A är inte på humör för det just nu. Så jag hoppas att jag får en lugn stund snart... men just nu kallar Trollungen.

Upp upp och ivääääääääg

Lillan är nybytt och uppsnofsad med vita kalasbyxor med ankstjärt och sin söta svart/rosa velourklänning. Nu är det bara mamma och pappa som skall dricka upp kaffet och hoppa ur mysbyxorna innan det bär iväg in till den stora staden.

Idag är en stor dag för Herr S. Han skall nämligen in och snacka och boka tid med sin tatuerare om en jättecover-up på sin vänstra överarm som han har skissat och längtat såååå efter. Det ska bli en mohäffadrake som omfamnar Lilla A´s namn som svävar i ett moln.

Och med tanke på att jag har något av en fetisch när det kommer till tatuerade mansarmar så är det inte mig emot. Däremot ska det bli skönt när den är klar. Jag har stött och blött samt målat vinklar och vrår medels tuschpenna på min älskades arm för att disskutera fram vad som blir optimalt så nu vill jag att det blir gjort så vi kan snacka om annat ;)
Jag har själv långt framskridna planer på två tatueringar.... men jag vill droppa ett gäng graviditetskilon först.

Jag och Lilla A har ett helt annat syfte med dagen. Vi ska SHOPPA!!! Jag behöver en ny baddräkt för på söndag ska vi på första babysimslektionen. Och jag vill inte se ut som packad kassler. Efter det är gjort ska vi bara shoppa efter roliga grejer till Trollungen och kanske liiiiite skoj till hennes mor. Sen ser jag framemot en riktigt god och gigantisk café latte. Och skall passa på att köpa hem sushi till kvällsmat. MUMS! Blev så sjukt sugen på det när jag skrev om det häromdan.

Följ min blogg med bloglovin

Då är det klippt

Efter mycket tjöt från min sida så verkar det som om min bättre hälft kastat in handduken och resignerat.. eller så är det i själva verket så att han fått tillbaka suget efter han läst här på min lilla blogg. Hur som haver så har Herr S knytit skorna och bestämt sig för att damma av sin blogg också.
Och han skriver både tänkvärt och humoristiskt. Så om du har hittat hit och läst så kan du, om du har lust, även klicka dig dit.
Jag ser personligen väldigt mycket framemot att se vad han har att säga. Antagligen kommer han att passa på att göra sin röst hörd och tillrättalägga mig några gånger. Men jag är redo! Kom an bara. Heja Snutteplutten!

Följ min blogg med bloglovin

V Day

För Lilla A började dagen på ett allt annat en tillfredställande vis. 9.00 hade vi tid uppe hos våran bvc-sköterska Ann. Lilla A gillar Ann för hon är alltid så snäll och rar. Men idag tyckte Lilla A att hon var allt annat än trevlig.
Det var nämligen dags för Lilla A´s första vaccinering. En spruta i vardera ben fick lillan ta innan vi var klara. Och arg blev hon. Men som med allt i hennes värld så gick ilskan över fort för det hängde en rolig bläckfisk i taket som lät vackert. Då har man faktiskt inte tid att vara arg.
Efter en sådan morgon känner både jag och Trollungen att det inte är läge för några extravaganta utflykter. Det är ju inte helt ovanligt att barn kan få extremt hög feber efter dessa sprutor. Så denna dag blir det bara gos och mys.
Och vad är då bättre än lilla A´s absoluta favvisgrejer. Hon halvsitter hos mig i soffan nu med bägge två. Dödskallenappen och kaninskallran. Det lustiga är att det är presenter som hon fått från en och samma person. Det bevisar att vi helt uppenbart klockat in rätt Gudmor till henne. En som VET vad Lilla A gillar och fixar det åt henne. Just nu finns det inget bättre än att sitta här och jollra med nappen i munnen samtidigt som hon försöker få in ett av dom långa prassliga kaninöronen som redan är dyblöta av allt dregel. Livskvalité enligt Trollungen.
Tack Gudmor för att du är den du är OCH för att du har sån god smak när det kommer till shopping ;)

Jorden anropar....

Dagens mest överraskande samtal:

*pip* *pip* *sprak* *sprak*

-Halloj, någon där!? Vi testar den här kanalen. Är det någon där? kom...

- Ehhh... hej jag är här... kom?

- Jamen hej va kul! Vi sitter här i en luftballong över hisingen och tänkte bara testa om det var någon där. Var har vi hamnat? kom

- Ni är i min babyvakt. kom

-Va sa du sa du??? kom

- Ni kommer från min babyvakt kom

- Nämen va trevligt. Ja häruppe är vi och cirklar över er. Vi ville bara se om det var nån som kunde höra oss. kom

- Ja jag hör er. Ni har valt en fin dag för luftballong. Solen skiner gött idag. kom

- Ja... eller nej. Helt ärligt så är det förjävla kallt här. Vet inte om vi orkar vara uppe så länge till. Men det va sköj att du hörde oss i a f. För vi trodde inte det skulle funka. Du får ha en himla go dag! Hej hej!

- detsamma... hej hej

Å så klagar vissa mammor på att dom känner sig lite isolerade när dom går hemma.
Dagens tips; skaffa en babyvakt och knyt nya kontakter.

Så sitter du på hisingesidan och ser en luftballong sväva förbi. Vinka åt honom... vem vet.. det kanske är min nya kompis som är ute på äventyr.

Soffmys

Då har Trollmor lagt sin Trollunge till sängs och hon sussar så söt efter några med whiskeyröst framkvästa skrovlingar av o-aj-aj-aj-aj buff. Jag behövde inte ens binda fast henne i svansen. Hon har ingen sådan i o f s... skulle väl vara den där stackars lilla tofsen av hockeyfrilla-liknande frisyr som börjar ta form bak i nacken på henne. Som vakt har hon sin alldeles egna drake, Våfflan, som ligger på högsta hyllan i sitt terrarium i sovrummet och kisar ner på henne med ett halvöppet öga. Våfflan har koll. Det känns tryggt.

Så nu har herr S och jag soffan helt för oss själva. Och det är det här jag älskar med OSS. Brevid mig sitter en mycket koncentrerad herre och pysslar med sitt senaste projekt som ni kan se på bilden ovan. Ett av herr S skulpterat goblinansikte som nu får färg. För det är såhär vi är. Ett pyssligt par som pysslar. Och det är så mysigt och härligt att jag nästan går av på mitten. Bägge älskar vi att måla, skriva, skulptera, ja skapa i alla olika former och uttryck. Och tillsammans kan vi alltid prata om pågående eller framtida projekt in i minsta detalj i timmar. Är det något som jag och Herr S är bra på så är det just att mysa med varandra i våra små projekt. Och jag hoppas innerligt att vi får behålla det när vi är gamla och grå. För det är våran styrka och limmet som alltid håller ihop oss även dom dagarna när man är kanske är lite sur och tvär. För vem kan gå och va sur på nån när man har det så gött i soffan.
I övermorgon ska vi ta en tur till stan och då ska jag passa på att slinka in på Panduro så jag kan köpa lite mer broderigarn till min tavla som fått ligga och vänta i brist på dom rätta färgerna.
Ska nog ta några bilder på mina egna alster nån dag också och slänga upp här. Man vet aldrig om det kanske kan inspirera någon som trillar in här och ser det att göra något fint till sig själv.

Kött & Potatis

Idag har vi haft en mycket trevlig dag. Herr S slutade tidigt och vi begav oss i hast till stan där vi mötte upp svärmor med sambo. Dagen till ära är det nämligen sambons födelsedag. Och i present önskade han sig en middag med oss på en trevlig restaurang. Så dom tog tåget 40 mil bara för att äta med oss. Sånt värmer i hjärtat otroligt. För när man fyller 73 år så är det kanon att man orkar vill och kan.
Men sådana människor är dom, min svärmor och hennes sambo. Osjälviska som alltid ställer upp. Och nej, det här säger jag inte bara för att jag vet att min svärmor läser min blogg. Utan det är vad jag tycker.
Lilla A har skött sig exemplariskt hela dan. Jag var lite orolig innan att hon skulle ställa till med kalabalik inne på restaurangen eftersom hon vägrade ta sin tupplur. Men som alltid så tog hon allt med ro och låg och ömsom sov, ömsom spanade på vad som hände runtomkring henne. Passade på att flörta in sig med en söt kille i 20 års åldern och hans tjej som inte kunde göra annat än smälta åt hennes charmiga leenden.
Nu längtar vi tills nästa gång vi ses igen. Trollungen vill ju lära känna sin farmor och bonusfarfar ordentligt och höra alla roliga historier som t ex den om Farmor och Herr S, när han var liten, gick ute i skogen och letade efter rumpnissar eller hur det egentligen låg till när farmor köpte tjejskridskor till Herr S och pojkskridskor till faster.

Mätt och belåten är jag fortfarande efter en god middag med en ännu godare dessert och cafe latte därpå. Det vart kött och potatis i olika former laget runt. För det är precis vad födelsedagsbarnet gillar. Och det är ju som så att när man fyller år ska man få äta precis det man själv tycker om. Men nästa gång som Svärmor är här, då ska hon få sushin som hon varit så nyfiken på. Det har vi lovat. Å va gott det ska bli.
I soffan sitter Herr S och ger Lilla A sina visdomsord inför kvällsmål och nattning: "Man får bara två uppsättning tänder så ta hand om dom... sen tycker jag du ska börja tänka på frisyrer... dom är viktiga. Har du funderat nåt på framtiden? Pensionspar å sådär... det sägs att det är viktiga grejer. Man kan inte räkna med att allt serveras här i livet.. det blir många skrapade knän.. livet e sånt.. upp och ner... jag önskar dig faktiskt lycka å väl även om du inte vill eller tror att du behöver tänka på det just nu."
Trollungens blick tillbaka är obetalbar. Typ; Ge dig farsan.

Farbror regerar!

80 mil uppåt i landet har jag två underbara brorsbarn. Den äldste fyller femton nästa månad. Och jag som faster har alltid varit otroligt stolt över att han trots att han är tonåring alltid har ringt sin faster för att snacka skit i en timma eller två och berätta vad som händer i hans liv med brudarna, hockeyn, dataspel och allt annat som en grabb i den åldern tycker är värt nåt i livet.

När han bröt handleden genom en brutal tackling i hockeyn i höstas var faster den första han ringde för att berätta om begivenheten med alla groteska benknakande detaljer. Jag trodde grabben var gipsad och klar. Men då visar det sig att han satt i bilen på g till Sundsvalls sjukhus och hade svinont. Trots det skrattade han och tog allt med ro. Det var ju en krigsskada värd att vara stolt över. Det var värre för hans lillasyster som paralyserad av skräck precis fått bevittna att hennes tuffe storebror inte alls var osårbar som hon trott.

Han älskar att göra små kortfilmer. Och som alla grabbar i hans generation så genomgick han en total Jackass-period för lite över ett år sedan. Då fick jag regelbundna uppdateringar genom kortfilmer där brorssonen bl a med snowboardens hjälp kraschar rätt in i en gran i extremt hög fart. Eller klassiskern där polarna står och pepprar honom full med paintballkulor och han efteråt med ett stort flin visar alla blåmärken han fått. För att inte glömma den gången han tyckte det var en bra idé att spänna fast sin skateboard till polarens trimmade moppe och lägga sig på mage på brädan. När sen polaren gasar iväg så ser man min härlige brorsson flyga likt en projektil i vid båge för att senare landa i ett vattenfyllt dike.
Grabben är kreativ som tusan även om jag inte alltid gillat hans inspirationskällor.

Men sen blev jag gravid. Under graviditeten var det inga problem. Hans enda kommentar var: "bara det är en kille... annars kan det va för min del", halvt på skämt halvt på allvar. Men sen kom hans tjejkusin till världen och han vet inte riktigt hur han ska hantera mig längre. Jag är ju inte en cool ung faster längre utan en MAMMA! Som tur är så hade hans faster den goda smaken att hitta rätt karl. För herr S är fortfarande den coolaste snubben som går i ett par flamesfärgade get-a-grips trots att han blivit farsa. Herr S pysslar nämligen med allt som grabben tycker är häftigt. Film film film.... data och tv-spel in absurdum OCH han har jaktlicens och hög kännedom inom vapen av alla slag. Kan det bli bättre.
Så igår kom samtalet som jag har väntat på. Brorssonen ringde. När jag frågade hur läget var fick jag till svar;

F: Jo.. bra... eeehhh har du Herr S där?
Jag: Nä han jobbar. Vill du inte snacka med mig då?
F: Nääää.. eller jo det kan, jag menar vill, jag väl.. eller näää... det va en grej asså. Men när kommer han hem? Då ringer jag senare då. Det gällde en grej liksom...

*RIDÅ*

Faster är kass.... LÄNGE LEVE FARBROR!!!

Reklaminslag:

För er som inte redan har upptäckt min svägerska så är det på tiden.
Jag har nämligen begåvats med en humoristisk och stundtals tänkvärd sådan som välsignar den annars många gånger meningslöst nerklottrade bloggvärlden (yours truly inkluderad) med roliga och tänkvärda inlägg.

Sen har hon även haft den goda smaken att utge sina betraktelser i bokform både en och två gånger.

Kika in till henne och läs så lovar jag att hon får en grå dag att bli i a f en färgton ljusare.

http://ufo-fiffi.blogspot.com/

Köp också hennes böcker här; www.domarharnu.se och www.gungbrada.se

Och när ni har gjort det så måste ni beställa en handmålad mugg från henne så ni kan avnjuta både böckerna och bloggarna på rätt sätt; www.fegus.se .
Det kära vänner och folk jag inte känner är vardagslyx. För det är i det lilla som det stora sker.

Min svägerska är typen som vågar vill och kan. Vi är mycket stolta över henne. Och tacksamma att Lilla A har en så fantasifull faster i sitt liv.

Ordningen är återställd

Så var jul, nyår och allt annat till enda. 2008 har varit ett fantastiskt men jobbigt år både fysiskt och psykiskt. Det jobbiga var graviditeten som jag först nu när den är över inser hur kämpigt det faktiskt var för mig. Jag är typen som när saker är jobbiga biter ihop och bara kör igenom. Och det var precis vad jag gjorde i väntan på lilla A. Men sen kom HON!!! Den mest fantastiska lilla varelse som jag inte ens i mina vildaste drömmar kunde fantisera ihop. Och då var det värt ALLT!
Märkligt hur det funkar egentligen. Moder Jord får MVG med oändligt antal guldstjärnor i kanten för sin design. Jag vet att 2009 kommer bli det bästa året hittills. För det är året som jag och Herr S får lov att vara och leva tillsammans med lilla A. Och upptäcka tillsammans med henne hur livet känns, luktar, låter och smakar.

Den fulländade skapelsen ligger nu och chillar i soffan brevid mig. Livet är ganska enkelt för henne. Allt serveras på momangen.
Jag undrar hur hon kommer att klampa igenom livet. För det är precis vad jag hoppas att hon gör. Klampar runt och tar för sig av allt som står henne till buds. Precis som när man är ute i sommarvärmen och himlens portar öppnar sig i ett totalt skyfall. Man fångar regndropparna med tungan och hoppar och klafsar runt i dom gigantiska vattenpölarna och livet leker.
Skräcken för mig vore om hon blev en sån som inte vågar.
En människa som tar alla omvägar och försiktigt tassar fram i rädsla för att bli lite blöt.

Jag lovar dig älskade Trollunge att jag kommer göra allt jag kan för att stötta dig så du fortsätter att vara lika stark och tuff som du redan är. Och lära dig att alltid titta på glaset med vatten som halvfullt istället för halvtomt. Livet blir så mycket roligare då.
Jag längtar tills första gången du och jag hoppar från den ena vattenpölen till den andra och skvätter vatten ÖVERALLT! Mmmm... din mamma är lite tokig. Men du får förlåta henne. För det ligger i hennes natur ;)