för er som undrar...

varför det efter tidigare snabba uppdateringar varit väldigt tyst om mig i bloggen under nästan en vecka så beror det främst på det här som ni ser på bilderna. Som jag tidigare berättat så drog jag igång med en tavla i en serie om tre av en ödla med inspiration från aboriginernas sätt att måla. Men när jag satt där och "prickade" som bäst så insåg jag att det inte var den där tavlan som skulle hänga över våran soffa. Till att börja med så var dukarna inte tillräckligt stora för den väggytan. Men det kändes som att det "saknades" något. Då slog mig det mig... den var inte tillräckligt personlig. Så poppade denna idé upp i min melonskalle. En siluetttavla där jag endast använder blågröna toner.

Tavlan kommer när den är färdig porträttera alla djur som jag och Herr S har och har haft gemensamt. Detta gjorde tavlan mycket mer komplicerad att verkställa än vad jag trodde när jag blåögt satte igång. Det ser ju så enkelt ut. Men jag kan lungt säga att det är det svåraste måleri jag någonsin har gett mig in i. För här är planering A och O. Plus det faktum att man inte vill glömma något av djuren. Alla ska med. Och i detta fallet, djurdårar som vi är,
så innebär det 44 individer.


Sorry för kvalitéen på bilderna. Minneskortet i vår kamera har gett upp så dom är tagna med min mobil.

Och nej... detta betyder inte att jag skrotat min ödletavla helt... den ligger bara på vänta. Det gäller ju att smida medans järnet är varmt. Och nu glöder kreativitetscentrat i min hjärna så jag är rädd för att det är nära överhettning.

Mor min ringde igår för att säga till mig att på inga villkor handla något brodyrgarn tills hon ser mig nästa gång. Hon har nämligen gått och köpt 200 dockor i 66 olika färgvariationer till mig att leka med. Jösses! Nu kan jag inte klaga på att jag har lite att göra... snarare... hur ska jag hinna med allt??