Farbror regerar!

80 mil uppåt i landet har jag två underbara brorsbarn. Den äldste fyller femton nästa månad. Och jag som faster har alltid varit otroligt stolt över att han trots att han är tonåring alltid har ringt sin faster för att snacka skit i en timma eller två och berätta vad som händer i hans liv med brudarna, hockeyn, dataspel och allt annat som en grabb i den åldern tycker är värt nåt i livet.

När han bröt handleden genom en brutal tackling i hockeyn i höstas var faster den första han ringde för att berätta om begivenheten med alla groteska benknakande detaljer. Jag trodde grabben var gipsad och klar. Men då visar det sig att han satt i bilen på g till Sundsvalls sjukhus och hade svinont. Trots det skrattade han och tog allt med ro. Det var ju en krigsskada värd att vara stolt över. Det var värre för hans lillasyster som paralyserad av skräck precis fått bevittna att hennes tuffe storebror inte alls var osårbar som hon trott.

Han älskar att göra små kortfilmer. Och som alla grabbar i hans generation så genomgick han en total Jackass-period för lite över ett år sedan. Då fick jag regelbundna uppdateringar genom kortfilmer där brorssonen bl a med snowboardens hjälp kraschar rätt in i en gran i extremt hög fart. Eller klassiskern där polarna står och pepprar honom full med paintballkulor och han efteråt med ett stort flin visar alla blåmärken han fått. För att inte glömma den gången han tyckte det var en bra idé att spänna fast sin skateboard till polarens trimmade moppe och lägga sig på mage på brädan. När sen polaren gasar iväg så ser man min härlige brorsson flyga likt en projektil i vid båge för att senare landa i ett vattenfyllt dike.
Grabben är kreativ som tusan även om jag inte alltid gillat hans inspirationskällor.

Men sen blev jag gravid. Under graviditeten var det inga problem. Hans enda kommentar var: "bara det är en kille... annars kan det va för min del", halvt på skämt halvt på allvar. Men sen kom hans tjejkusin till världen och han vet inte riktigt hur han ska hantera mig längre. Jag är ju inte en cool ung faster längre utan en MAMMA! Som tur är så hade hans faster den goda smaken att hitta rätt karl. För herr S är fortfarande den coolaste snubben som går i ett par flamesfärgade get-a-grips trots att han blivit farsa. Herr S pysslar nämligen med allt som grabben tycker är häftigt. Film film film.... data och tv-spel in absurdum OCH han har jaktlicens och hög kännedom inom vapen av alla slag. Kan det bli bättre.
Så igår kom samtalet som jag har väntat på. Brorssonen ringde. När jag frågade hur läget var fick jag till svar;

F: Jo.. bra... eeehhh har du Herr S där?
Jag: Nä han jobbar. Vill du inte snacka med mig då?
F: Nääää.. eller jo det kan, jag menar vill, jag väl.. eller näää... det va en grej asså. Men när kommer han hem? Då ringer jag senare då. Det gällde en grej liksom...

*RIDÅ*

Faster är kass.... LÄNGE LEVE FARBROR!!!