en väldigt rolig lek

Var uppe på andra våningen och vek en jättehög med rentvätt när sambon ropade ner mig. Jag möttes av det ni ser på bilderna. Lilla A hade kommit på en alldeles egen väldigt rolig lek som hon gav allt hon hade i.

Jodå, någonstans där under hela högen låg hennes far och blev levande begravd.


Och när varenda liten leksak och kudde var staplad ovanpå herr S så trodde jag att hon var nöjd. Men se där hade jag fel. För då påbörjade hon det stora arbetet med att kånka tillbaks varenda liten pryl och organisera iordning allt i en för henne estetiskt tillfredställande hög.




Hon e la för skön den där trollungen. Och det bästa av allt är att med sådana upptåg så vet man att våran lilla A är frisk igen.

Man tager vad man haver principen

I torsdags blev lilla A så sjuk som hon aldrig har varit förut. Jag satt uppe med en skrikande liten älskling hela natten som i ren utmattning kraschlandade mot mitt bröst var femte minut. Jättehög feber och alldeles slut som artist. Första dygnet nästintill katatonisk och bortom allt. Men hon drack duktigt och fick i sig lite mat som tur var. Nu har det börjat vända till det bättre sen igårkväll. Och den gamla vanliga Trollungen som är full av spruttibangbang håller lite mer låda även om det är en bra bit kvar till den dotter vi är vana vid. Hon är fortfarande lite febrig men det har lugnat ner sig avsevärt i gradantal.
Men naturligtvis så har detta virus även gnuggat av sig en del på mig. Skulle egentligen varit iväg och bowlat samt käkat middag med gubbarna i styrelsen i fredags. Men det var bara att skrota den planen p g a sömnbrist och totalt igensatta bihåler i härlig kombo med dunkande huvudvärk. Och det där med nån form av kommersiellt styrd romantik för att det är Alla Hjärtans Dag är bara att glömma. Hela min tröja är nersnorad (vill inflika att snoret inte är mitt utan dotterns om nån skulle få för sig nåt annat) så jag känner mig lagom upplagd för nåt sånt.

Och allt det här har vi att tacka mindre tänkande föräldrar som skickar sina febriga barn till dagis. Tack och bock! Två barn på lilla A´s avdelning kom till dagis i detta skick några dagar innan A insjuknade. Så matematiken är inte så svår. För mig helt ofattbart hur man är funtad i det läget. Självklart går det inte att skydda mot alla virus. Men om ens barn är febrigt och mår tjyvtjockt så ska dom tamejbubblan inte vara någon annanstans än hemma! BASTA!.... nog om det...

Det jag egentligen tänkte ägna detta inlägg åt är vad jag hade för mig igår. Fick tummen ur på ännu ett projekt. I lilla A´s lekhörna har jag ställt ett överhylla som från början tillhörde mitt skrivbord som jag hade som liten. Efter många år ståendes hos mina föräldrar som på den tiden bägge rökte som skorstenar inomhus så var den inte vit utan snarare nikotingult flammig i färgen. Lagom kul och fräscht trots diverse agressiva försök med skurmedel, zvinto och andra kemikalier. Så igår tog jag mig en titt i vårat pysselförråd och gjorde en makeover. Och visst blev det väl lite roligare även om det kanske inte var nån "barndesign".



Material jag har använt;

På bakstycket är det en vrålsnygg vinröd tapetbit som våra julklappar kom inslagna i från min färgfyllda svägerska med familj. Det finns några mörka fläckar efter hård posthantering. Men inget man tänker på när det står grejer i hyllorna.
Hyllorna har jag klätt med svart kontaktpapper som jag har en rulle av. Bra att ha till sååååååå mycket.
Och utsidan har jag decoupagat (min favvis snabb-fix på det mesta) ett gäng servetter som jag hade liggandes från Ica.

Det matchar inte ett skit med resten av möblemanget här hemma. Men jag gillar hyllan i sig ändå. Och det blev mycket roligare i hennes hörna när den kom på plats i sitt nya skick. Har lite andra planer också innan jag avskriver hörnan som färdig.
Lilla A satt på en stol och arbetsledde mig genom projektet och hon är mycket nöjd. Det är ju huvudsaken ;)

lite pysslande

Så har jag äntligen fått tummen ur och gjort iordning den lilla "soffan" som numera finns i vardagsrummet och är lilla A´s alldeles egna hörna. Egentligen är det en antik barnmadrass som herr S sov på som liten samt ett gäng billiga Ikea-kuddar för sju spänn styck. Men mysigt tyckte jag det blev i a f. Tyget fick jag tag i på Jysk julrea. Fem meter för femtio spänn. Bra pris!
Lilla A la märke till förändringen med en gång hon vaknade imorse. Och lade sig framför soffan på mage och pekade på djuren å sa; Åååååååååååhhh. Så den verkar fått klart godkänt.

Sen har jag fått sytt dessa byxor ikväll. Mönstret är grundat på ett byxmönster ifrån boken "Sy barnkläder i mjuka tyger". Sen har jag klippt efter eget huvud och satt på en svart mudd. Helt ok. Fast man ska inte kolla inuti byxan för snygga sömmar va inget jag la tid på. Ville mest testa för att se storlek på Trollungen så jag kan leka lite med andra byxskapelser.



Ett par halsvärmare har det också blivit. En till lilla A och en till bästisen Lilli. Bilder på dessa får jag fixa en annan dag. Men sköna och varma blev dom i a f. Jag är helt ok nöjd. Men framöver ska jag jobba mer med mitt tålamod och finslipa detaljerna. Alla är vi barn i början ;)

Dagis

Lilla A och herr S har åkt iväg för att vara på inskolningen på dagis idag och jag får ett par timmar för mig själv. Gött!
Inskolningen har hållit på i en vecka och har gått över alla förväntningar. Tror att jag redan efter första dan hade kunnat lämna henne. För man ser inte röken av henne efter att hon fått av sig ytterkläderna. Hon bara rusar in och leker allt vad hon orkar med dom fina sakerna och roliga gosiga förskolelärarna. Dom är underbara alla tre. Och håller på att rusta upp avdelningen riktigt fint med nya gardiner, leksaker och en liten tv i hallen som visar bilder på våra barn. Avdelningen har varit stängd ett längre tag och öppnades upp igen för dom första barnen i måndags. Så lilla A har varit med från start kan man säga. På avdelningen är det en kille och två tjejer som jobbar. Dom är runt samma ålder som oss föräldrar vilket jag var lite förvånad över eftersom man oftast är van att möta nån gammal "ringräv" som varit med i gamet i sisådär 30-100 år. Men kul för dom gillar verkligen sina jobb och är trevliga och ödmjuka människor som jag är säker på att vi alla kommer trivas ypperligt med.

Lilla A har fått måla varje dag. För det är något som hon verkligen älskar. Släktdrag från bägge sidor helt klart. Hon kan sitta hur länge som helst. Djupt koncentrerad och välja färger och fundera på nästa streck med rynkade ögonbryn. Extra kul är det att dagiset har en egen ateljé där barn från alla avdelningar får komma in två barn i taget för lite egen skapartid i alla möjliga material med en egen målarpedagog. Tror det är en fullträff för våran spirande lilla konstnärinna.

Vi föräldrar får sitta vid ett bord och dricka kaffe och vara så ointressanta som möjligt. Ett bra tillfälle att lära känna varandra. Men vi har också blivit satta i arbete med att tillverka en låda full av familjebilder till våra barn som dom kan använda som byggklossar men också för att kunna visa och berätta om sin egen familj. Lilla A´s låda är fullproppad med bilder på oss alla. Farmor, farfar, mormor, gudmor, morbror, faster, bästa kompisen Lilli, kusinerna m.m och en gruppbild på alla kompisarna från mammagruppen. Sen är ju så klart alla våra husdjur med också. Så det är ganska trångt. In i mellan bilderna klistrar jag på lite servetteblommor så det blev lite färg eftersom jag drog ut bilderna i svartvitt då färgen i våran skrivare krånglar.

Nä nu blir det tvättvikning här. Sen när lilla A kommer tillbaka är det min tur att packa ihop oss och ge sig av till Öppna Förskolan. Det är sista chansen för oss att säga hej och hej då innan Trollungen börjar dagis på riktigt :D

Upp och ner på vända huset

Vad jag gör just nu;

plockar, städar och försöker få bort alla frukt och matfläckar som täcker vårat igår nytvättade parkettgolv efter fröknarna Trollunge och Lilligirl. Vi hade Lilligirl med mor här igår och tjejerna hade lika kul som vanligt. Extra rolig överraskning blev det när lilla A vaknade på morgonen och insåg att det roliga inte var över eftersom jag fick dom att sova över istället för att traska hem i iskyla sent på kvällen. Så tjejerna har haft fullt ös - medvetslös här med katastrofala följder sett ur städperspektiv. Men det är det värt såklart. Dom har verkligen ätit gotter både igårkväll och idag. Eller vad sägs om; pizza, pommes, mackor, köttgryta, vattenmelon, russin, välling, clementiner, riskakor och saftiga päron. Ett hederligt tjejparty helt klart.

Men nu hör jag våran älskade lilla terrorist vakna till efter sin tupplur. Så mer paus än detta bidde det inte. Tänkte se om hon vill måla en liten stund så kanske, kanske jag kan påbörja min frösådd av kryddväxter som jag vill ska prunka fint på mina nya fönsterhyllor i köket.

Wish me luck ;)

jag och min nya bästa vän

Som jag skrev för inte så länge sedan så är en av mina projekt i år att bli bästis och bundis med den nygamla fina Husqvarna 2000 maskinen som numera bor hemma hos mig. Gammal och gediget arvegods till grej som väger ton och kör som en gudinna, hihi. Ja det tycker i a f jag som är total nybörjare och har haft ganska mycket otur med mina tidigare symaskiner som troligtvis fungerar bättre som tröskmaskiner än att misshandla tyger i.

Första uppgiften för "Gamla Bettan" blev lite gardiner som nu pryder det Strömska Palatset. Får ta lite bilder på det en annan dag. Men idag vågade jag mig på en av mina småskräcker. *trumvirvel*.... TRIKÅTYGER!

Så jag valde ett mini-mini projekt för att vara på den säkrare sidan. För steget från en pyjamas T-skirt som var aningen för kort åt mig till ett nattlinné åt Trollungen är väldigt litet. På bilderna ser ni det färdiga resultatet. Trollungen är mycket nöjd. Nästa projekt blir nog aningen mer avancerat.... kanske ;)

Iskall och lortig?

Detta år kan gå till historien som mitt skitigaste och/eller mest genomfrysta nyår någonsin. Varför, undrar du.

Jo våran varmvattenberedare har fryst under natten så ur kranen kommer inget annat än flytande isbitar. Jippie....

Upptäckte detta dock lite sent idag eftersom jag pysslade med andra icke kranrellaterade ting. Så ooooops... detta kan om det vill sig illa bli en dyyyyr historia till råga på allt. Men så fort jag fattade vad som hänt, vilket inträffade strax efter dagens första kisspaus med ett par mycket intvålade händer som tvunget måste sköljas, Iiiiiiiiiiiihhhh liksom, rusade jag upp i vårat överbelamrade förråd och grävde med näbbar och klor fram vårat lilla extraelement. Sen släckte jag totalt ner våran fönsterbelysning när jag i all hast drog den enda jordade förlängningssladd jag kunde komma på sådär i vild panik. Den är typ 10 meter lång när jag egentligen bara behövde en halv meter. Men skit samma... nu hoppas hoppas hoppas jag bara att jag hunnit undvika total katastrof här. Annars börjar det nya året på ett högst otrevligt sätt. Det är en sak som är säker.

Mise en place

En restaurangterm som jag älskar kort och gott. Det betyder typ; på sin plats. Och i ett kök eller en matsal innebär det att man har förberett så mycket som det bara går innan matgästerna anländer.

Och det är nästan vad jag nu har gjort. Bordet är dukat, potatisgratängen står och svalnar, desserten står i kylen och gottar till sig. T o m dippen är klar. Nu är det bara att tuta och köra imorgon med det sista. Nemas problemas.

En till gäst fick vi också. Närmare bestämt lilla A´s älskade Gudmor vilket vi är väldigt glada för.

Jag har som tradition att inte avlägga några nyårslöften då jag sätter heder i att aldrig bryta mina löften. Och just nyårslöften brukar vara alldeles för livsomvälvande och dramatiska för att på ett nyanserat sätt kunna hålla dom nästföljande 365 dagarna. Däremot skulle jag kunna drista mig till att avlägga "intensioner" för att, om ni tillåter, låta lite fin i kanten. Här följer dom alltså utan inbördes rangordning.

Mina Intensioner för 2010

*Att hitta på så mycket kul grejer med min familj och vänner som det bara går.
*Att fortsätta berätta och visa för min sambo och min dotter varje dag hur mycket jag älskar dom.
*Att vara snällare mot min kropp. Även om det ibland kräver devisen "Be cruel to be kind"
*Att bli bättre på att skicka iväg små jag-bryr-mig-paket eller kort främst till lilla A´s kusiner men även Svärmor och nära vänner. För om jag lägger bara en bråkdel av den energi som jag ger dom i mina tankar varje dag så blir det en del ivägskickat kan jag säga.
*Att bli bästa kompis med min fiiiiiina gamla hederliga symaskin som jag testkörde igår och blev alldeles kär i.
*Att hitta ett bra jobb med vettiga tider som funkar för mig och min familj.

Mmmmm... många intensioner finns det. Och jag ska göra vad jag kan för att genomföra dem.

Men nu ska jag gå och titta till potatisgratängen för att se om den har svalnat tillräckligt för att åka in i kylen så jag får gå och lägga mig nån gång. För en värdinna med ringar under ögonen är aldrig charmig.

Ändrade planer

Jag och herr S (fast mest herr S) lekte med tanken att slöa till det rejält imorgon. Herr S röst föll på hemkörning av pizza. Men ödet ville annorlunda. För istället kommer H och M hit för att mysa med oss. Kommer garanterat bli hur trevligt som helst.
Så nu har hela lilla familjen varit och handlat, detta trots att herr S varit lite krasslig idag så var han tvungen att haka på så jag fick med mig allt hem. Extra jobbigt blev det dock eftersom våran gamla trotjänare till bil inte ville starta. Så det var bara till att knata på helt enkelt.

Menyn håller jag enkel med lite grejer som jag kan förbereda redan idag.
Vad tror ni om denna meny?

Förrätt

Hummersoppa med vitlöksbröd

Varmrätt

En kryddig fläskfilégryta med medelhavstouché serverad med frästa grönsaker och krämig potatisgratäng

Dessert

Cholkladmoussé varvad med bär & vaniljcremé på en botten av digestivekex

Men just nu kan jag inte börja. För köket är ockuperat av herr S som skapar sin gruvligt goda vegetariska lasagne som han skall ta med sig till jobbet imorgon och bjuda sina kollegor på.

Blir nog en gottig dag imorgon med trevligt sällskap både till bords och på gaffeln hur som haver.

Skål och glöm inte majonäsen!

Hoppas att ni alla har överlevt julafton och känner er redo att möta det nya året.
För egen del så har jag alltid tyckt att jul och nyår kommer för tätt på varandra. Känner mig fortfarande mätt och trött efter julens stök och bök. Vädret är nog i o f s en stor bidragande faktor till min brist på energi.
Sen har jag nog slutat tycka att nyår är en särskilt speciell dag. För min erfarenhet både bakom och framför en bardisk har lärt mig att alla dessa förväntningar som människor lägger i det där tolvslaget är som ett enda stort luftslott som när klockan väl har slagit totalt kollapsar.
Här blir nyår förhoppningsvis mysigt och lungt. Skumpa ligger på kylning. Sambon jobbar till sex-tiden imorgon. Så jag ska bara laga nåt lite gott och lyxigt. Sen sover förhoppningsvis Trollungen vid tolvslaget så jag och bubben min kan ta oss ett glas och titta djupt in i varandras ögon samtidigt som vi konstaterar att året som varit förändrat oss för evigt. För det har sannerligen varit ett år i Trollungens tecken. Och nästa år börjar nya utmaningar med dagis och jobb. Spännande :D
Men först vill jag ge er den här texten som jag hittade. En gammal rackare som tåls att läsas igen. Och jag ska försöka hålla visdomen den bär med sig i färskt minne. Även dom dagar som kommer när man inte känner att man räcker till. Allt handlar ju trots allt om fördelning och prioritering ;)
Kramar och gott Nytt från mig!

Majonnäsburken och två koppar kaffe
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upptill kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi påsmåsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Från oss alla till Er alla....

önskar vi Er en RIKTIGT GOD JUL!!!!!

hoppas att tomten hinner fram i tid till er alla ;)

Toasty....

Sitter nu och lyssnar till det svaga ljudet av varmluft som pumpar in här i huset. Installationen gick toppenbra och installatörerna var jättetrevliga. Elektrikern kollade t o m på en lampa i vardagsrummet som vi trodde gått sönder. Tog hans telefonnummer utifall att man behöver lite elektrisk assistans i framtiden :D

Tusen och åter tusen tack till dig Svärmor för världens bästa julklapp , så nu värmer du inte bara våra hjärtan, utan även våra öron och tår plus att vi får en plånbok som ej behöver gråta sig till sömns när GBG energi AB knackar på med sina fruktansvärda räkningar såhär års ;)

Varmare, billigare vindar på ingång

Idag är dagen D.

Dagen då vår stora fina luftvärmepump skall installeras. Den har stått i två veckor nu och gottat sig alldeles ledig och lat i sina kartonger i vårt grovkök.

Men nu jäklar skall den upp och komma i arbete.

Känns lite som julaftonsmorgon redan faktiskt. Spänd förväntan ligger i luften i det Strömska Palatset. Blir det varmare? Blir det billigare? Hur lätt/svårt kommer det vara att få den på plats? Vilken plats kommer den slutgiltligen att få? Kommer den stå som en stor jätteful grunka och välkomna alla med sus och dus vid våran framsida? Eller får den sitta på baksidan undangömd och jobba i det tysta?

Installatören kommer "nån gång efter lunch", men vad är lunchtid i hans värld? Elva? Tolv? Ett? Eller kanske halv fyra? Och när han har varit här kommer vi då också behöva den där elektrikern för ytterligare kabeldragning? I så fall, när kommer elektrikern? Idag? Imorgon? Eller nästa år? Som ni ser har jag måååånga frågor i ämnet.

Nån gång efter lunch kanske jag får svar.

Ny favvislista

Har hittat massa inspirerande bloggare den sista tiden som får det att klia i pysselfingrarna och gör att fantasin tar sig ut i en helt ny omloppsbana.
Och som den vänliga själ jag är så vill jag dela med mig av denna inspirationsskatt som jag funnit.
Du hittar dom, om du vill, längre ner till höger här under den självklara titeln; Inspirerande Bloggare.

Om du känner för det och om plånboken tillåter så kan man handla både det ena och det andra av dom som dom själva skapat.

Håll till godo... å mycket nöje!

Svammel...

Nu börjar lilla A´s förkylning nå sin kulmen här tror jag. För det finns ingen hejd på snoret och hon har även börjat hosta upp små charmiga slemklumpar. För mycket info? hehehe

Annars är hon i fin form och med lika mycket energi som vanligt. Och nåt tecken på dålig aptit finns inte i hennes värld. Skönt det.

Värre är det med mig, rent energimässigt. För jag går fortfarande som i ett töcken sådär ruggig och jäklig som man känner sig och fanskapet vill inte bryta ut på allvar så man känner att det finns nåt slut nånstans.

Julkorten som jag började med redan i november har fått ligga orörda då jag inte vet var jag ska hämta orken ifrån för den där sista toutchen. Men i afton när sambon kommit hem så ska jag i a f försöka mig på ett sista ryck. För iväg skall dom!

Så vad har jag gjort dom senaste dagarna förutom att umgås, busa å mysa med Trollungen? Jo jag har häckat på Tradera. Och gjort några fina fynd minsann. Sprillans nya klänningar till lilla A och några mönsterböcker för barnkläder till mig själv. Mönsterböckerna får bli herr S julklapp till mig i år har jag bestämt. Så slipper han försöka pressa fram något kreativt i sista stund.

För i vanliga fall så har vi en liten tradition jag och herr S. Vi köper inte julklappar till varandra utan gör någon liten kreativ sak med kärlek i stället. Förra året fick jag ett jättevackert av herr S snidat hjärta i buffelhorn att ha runt halsen. Och av mig fick han ett egentillverkat silverarmband. Men som sagt, i år finns inte min energi på plats. Så jag har helt sonika beställt ett par saker till herr S från mig och lilla A istället som han kommer att ha många roligt kreativa timmar med förhoppningsvis.

Själv är jag redan överlycklig över böckerna jag ska få. Jag har lovat mig själv att inte ens öppna pärmarna på dom innan jag fått dom "på riktigt" på julafton så att överraskningselementet fortfarande är intakt. Herr S däremot tyckte hela den idéen om mina julklappar var lite tråkig. Men han kunde inte ha mer fel. För dom senaste månaderna är allt jag har önskat mig hett att få sätta mig vid min fina ny-gamla symaskin som jag fått av underbara svärmor och skapa saker till lilla A. Å då måste man, eller i a f jag, ha några mönster att utgå ifrån.

Av min mor har jag önskat mig tvillingnålar (för snygga sömmar) och snedslåband i alla möjliga färger samt roliga tyger. Hon tycker också att jag är knäpp. Men sån är jag.

Dags för mig att trycka i mig något av energivärde medans lilla A sover paus nu tror jag.

På gennsyn ;)

Fröknarna Trassel och Krassel

eller Rapport från sjukstugan...

Riktigt så illa som det kanske låter är det inte. Men jag och dotra är inte på topp i a f. Snoret flödar från dottern och själv känns det som om nån sate tryckt in ett kilo bomull i skallen på mig.
Är lite mer väck än vanligt alltså.

Men, men.. vi har mysigt ändå. För det har vi alltid tillsammans. Hon är helt klart den roligaste människa jag någonsin haft privilegiet att träffa (förutom min sambo känner jag mig nödgad att tillägga). Hon springer i skrivande stund runt och kastar vatten. Obs! från nappflaskan och inga äckligheter även om jag inte kan garantera vad som försigår i blöjan just nu.

På det nypolerade soffbordet har uppstått en liten insjö som speglar sig fint mot tv;n, som dagen till ära är påslagen.

Oops, något längre inslag än så blev det inte denna gång för nu börjar insjön hota med att utveckla sig till en forsränning. Hoppas få återkomma snart igen. Tudeluuuu!

ett tips...

Tjenare å halloj!

Jag vet, jag har varit sjukligt dålig på att uppdatera.. en skärpning på det kommer eventuellt inom kort.

Men när jag brister så finns det ju väääldigt många andra bloggare som håller låda. Så saknaden efter mig behöver ju inte alls vara så stor.

En som jag upptäckte idag är Sören Olsson (http://sorenolsson.blogspot.com/) Om jag säger Berts dagbok så vet ni säkert vem jag menar. Titta in till honom och läs. Jag lovar att din dag blir lite extra förgylld.

en grå och kärleksfylld dag

Idag ska jag och min älskade lilla familj åka upp och hälsa på min pappa, farbror V och min kompis B.
Alla tre ligger och vilar på samma gravfält för dom gick bort samma år. Det var ett riktigt tungt år i mitt liv där jag även förlorade min farmor.
Hade egentligen velat åka upp i helgen men herr S jobbade så vi väntade tills idag då han är ledig så vi kan göra det tillsammans.

Sitter här och gråter en skvätt (vi snackar niagarafallen) nu som jag alltid gör så här års. Jag gråter över minnen som jag aldrig fick lov att dela med dom. Och framtiden som dom aldrig fick se eller uppleva. Hoppas som alltid att jag har gråtit färdigt tills vi åker. För det är så himla jobbigt att stå där och gråta när andra besökare ser på. Jag är nämligen inte den gråtande typen. Har aldrig tyckt att det är ett dugg befriande eller förlösande som vissa säger. Det är bara blött, snorigt och jävligt irriterande. För det leder aldrig nån vart.

Snart vaknar min lilla underbara familj i a f och då ska vi åka och handla lite fint till gravarna innan vi åker dit. Ska bli skönt att få se dom igen. Jag tycker väldigt mycket om att vara uppe hos dom. Men kommer dit alldeles för sällan mot vad jag velat.

Men först som alltid.... kaffe! Tjärstarkt och uppfriskande. Precis som min pappa hade velat haft det.

Teaser...

Detta fat med nygjorda gigantiska chokladbollar ligger snällt här och väntar på att husbonden skall komma hem och inhalera dom. För idag är det herr S fredag eftersom han jobbar i helgen men är ledig torsdag/fredag. Och när sambon firar helg så vill han ha gotter. Så det ska han få! Nån som är lagom glad över att fatet står långt ifrån hennes greppzon är Trollungen som nu står och gastar och pekar hej vilt upp mot fatet och det hon tror är jordens absolut största och smaskigaste köttbullar som hon känner sig snuvad på. Och alla vet ju att hon älskar en god köttbulle!

I hennes ögon är mamma OND! Välkommen hem ikväll herr S.. det serveras gotter och gos ;)

Påminnelse om ens egna maktlöshet

Tänk vad maktlös man ändå kan känna sig.

Har precis spenderat 45 min i telefon varav 40 av dom var att sitta och vänta med irriterande inspelade reklammeddelanden som enda sällskap.

För en månad sedan damp det ner en räkning i brevlådan från Tele2. Jag rynkade naturligtvis ögonbrynen med en gång eftersom vi inte är kunder längre hos Tele2. Men dom ville ändå ha 199 kr från mig för "sammanställning för samtliga abonnemang".

Så jag gjorde som vem som helst som får en felaktig faktura. Jag ringde Tele2 och väntade i 20 minuter för att få prata med en jättetrevlig tjej som tog mitt kundnummer från fakturan och snabbt konstaterade att det blivit något fel. Hon bad om ursäkt och sa att den där räkningen kunde jag riva. Sagt och gjort. Jag rev aldrig fakturan eftersom jag alltid sparar den typen av papper utifall att nåt går snett.

Och så i veckan damp det ner ytterligare ett kuvert från Tele2 med en påminnelse där dom uppmanar mig att snarast överföra 199 kr till deras konto annars skulle abonnemanget stängas och ärendet överlämnas till inkasso.

Ordet inkasso får mig alltid att rysa från topp till tå. Även om jag egentligen aldrig haft med dom att göra utan alltid skött mina räkningar så lever skräcken så starkt att dom lika gärna hade kunnat hota med tortyr medelst slö förskärare.

Så nu ringde jag Tele2 igen och blev rundskickad från den ena Tele2 avdelningen till den andra med väntetid emellan. Tillslut konstaterade en tjej vid namn Malin på andra sidan att jag ju inte var kund hos dom så det här var något oidentifierbart som låg "släpande". Jag fick ingen ursäkt men hon uppmanade mig att både riva fakturorna och ha en trevlig helg. Jag frågade om jag kunde få något skrifligt på att jag inte var skyldig Tele2 ett öre. För det hade känts aningen tryggare om nu den här fakturan "släpar" vidare till inkasso. Men det gick inte alls för sig. Och det fanns enligt henne inte en chans att den här skulle gå vidare. Mmmm... just det... precis som att det inte fanns en chans till att den första fakturan skulle "släpa" sig vidare från puppastadiet och evolverat till en påminnelsefjäril med röda varningstexter. Hur mycket förtroende känner man inför dom orden i det läget.

Och tänk hur jäkla maktlösa vi egentligen är gentemot dom företag som handhar tjänster till oss. För dom är det bara en datoriserad knapptryckning. För en del av oss däremot kanske alla pengar vi har eller ännu värre, inte har. När dom gör fel ska vi bara acceptera. Om vi vanliga människor gör fel eller inte så så riskerar vi ändå att få inkasso på halsen. Brrrrrrr... rysningarna igen.

En annan fundering som poppar upp i min skalle är hur många av oss som får "släpande" fakturor. För det finns massor av människor som inte går speciellt noggrant igenom sina räkningar utan bara betalar när dom ser att det är från ett etablerat företag som dom tidigare haft att göra med. Är det måhända på detta vis som Tele2 finansierar sina animerade reklamfilmer?

Malins uppmaning om att riva fakturorna tänker jag ignorera. För det är mitt enda bevis på att nåt av det här någonsin har hänt. Däremot tänker jag ha en förbaskat trevlig helg. För min älskade sambo är ledig så nu jäklar skall det mysas!

Att bli kund hos Tele2 igen lockar föga. För f-n vet om det inte gömmer sig en ulv i deras fårakläder.

Jag och sambon sitter i soffan... mot sambons lår ligger ett marsvin som heter Conny och glor på tv...

Svenssonliv??? I think not!

Den nya tystnaden

Va tyst det är här hemma idag. Ingen som ropade på mig när jag gick ner för trappan. Lilla A ligger och tar sig en tupplur och jag hör hur kaffekokaren puttrar. Tror det är första gången vid den här tiden som jag verkligen hör kaffekokaren. I vanliga fall brukar Max sjunga så fort han hör att den drar igång. Dom andra fåglarna småkvittrar, men det är inte i samma volym utan honom.

Pratade med en kompis idag som beklagade sorgen, men samtidigt inte kunde låta bli att tycka att det nog kunde vara lite skönt nu när hon kom förbi på fika. För som hon sa så gillar hon att vara den enda som håller låda när hon pratar. Haha!

Sambon frågade igår om vi skulle skaffa en ersättare till honom. Men efter att ha levt med så många djur i hela mitt liv så vet jag att det finns ingen ersättare för nån av dom. Dom är unika var och en på sitt sätt.

Och trots allt så har jag ju 28 andra underbara husdjur att ta hand om fortfarande plus en liten trollunge. Så jag är inte direkt sysslolös.

Men när jag som nu förlorat en av mina älsklingar så kan jag inte låta bli att sitta här och tänka tillbaka på Max och alla dom andra som jag har förlorat. Det är min form av sorg. Tacksamhet för tiden jag fick och ledsen för tiden jag förlorat. Kärlek kort och gott.

Finns säkert dom som undrar om jag känner likadant för alla mina djur. Och nej det gör man inte. Precis som man känner olika för sina vänner och släkt. För alla har helt olika personligheter. Vissa gräver sig så djupt in i ens hjärta att man aldrig riktigt kommer över dom. Man lär sig bara att leva utan dom tillslut.

Och när det gäller min Max så får jag helt enkelt lära mig att lyssna till den nya tystnaden i huset och tacka för alla gapiga och skrikiga stunder jag ändå fick.

R.I.P Max

eller snarare, bred ut dina vackra vingar och flyg som du aldrig riktigt kunnat tidigare.

Såg att Max var lite småkrasslig i förrgår för han satt på sin pinne och burrade upp sig lite suspekt. Höll ett extra öga på honom och kände på mig att något inte stod rätt till. Men sen snäppte han upp sig och var sitt vanliga jag så jag sköt mina farhågor åt sidan eftersom det inte fanns något direkt att gå på mer än min magkänsla. Han åt, drack och som vanligt struntade blankt i alla dom regler som hans hårdnackade burkamrat Fanta alltid indriver likt den lilla diktator hon är.

Men så sent ikväll så trillade han bokstavligen av pinn. Det gick fort. Något jag ser som väldigt positivt mitt i alltsammans. För det finns inget jobbigare än att se en av sina små kamrater lida och behöva åka till veterinären för plågsamma och skrämmande utredningar som oftast inte har så stora chanser att leda till annat än den sista sprutan.

Jag misstänker att det helt enkelt var hans hjärta som gav upp. För när jag kände över honom hittade jag inga avvikelser och han var i god form på alla sätt och vis.

Vem var då Max? Jo den mest osmarta undulat jag någonsin haft privilegiet att möta. Han var också det första djur som jag och herr S valde ut tillsammans. Vi stod och tittade på några lovande kandidater som skulle få bli burkamrat med min kamakaziepilot Pepzi. Jag kunde inte bestämma mig så herr S fick välja. Han pekade på Max tvärsäkert och sa "Han är fin, han ska du ha". "Men han är ju helt grå ju!!!??? Bland alla dessa vackra turkosa så väljer du den grå??" sa jag som hade tanken att fylla mitt hem med färgprakt.

"Det spelar väl ingen roll för jag är färgblind och fågeln kan väl inte hjälpa att han är grå, men han ser snäll ut", svarade sambon. Och tänk så rätt han hade. Ingen Einstein, men älskvärd. Och fruktansvärt högljudd. Större lungkapacitet på en undulat har jag aldrig varit med om. Och förmågan att skrika högt har gjort att sambon många morgonkvistar i gryningen förbannat sitt val. "Max din förbannade flygande råttaaaa, om du inte håller klaffen NU så vrider jag nacken av dig!!!" Till svar fick sambon alltid ett extra högt och glatt KVI-DEEEEEE VITTTTTTT!

Och oljudet var inte slut där, för så fort han hörde mina steg i trappan så sträkte han på sig likt en minisoldat och började "räkna in flocken". Ett vanligt beteende för undulater i det fria är att dom ropar ut som för att kolla av att alla i flocken är med. Och detta jobb tog Max på så blodigt allvar att t o m hans burkamrater sa till honom att hålla klaffen till slut. Men han var glad ändå.

Tam blev han aldrig trots ihärdiga försök. Men däremot så gjorde han alltid som kompisen Pepzi. Så satt Pepzi på fingret så kom han med. Och när Pepzi flög iväg från fingret så såg han lite osäkert omkring sig och stack snabbt efter. Det var först senare som vi kom på varför han aldrig kopplade. Max hade nersatt syn. Troligtvis medfödd. Så han såg inte riktigt var han var eller vart han var på väg. Istället lyssnade han på Pepzis stämma och följde den. I buren hade han aldrig problem att hitta och flyga runt. Men däremot har jag haft många skrämmande turer med honom när han har varit utanför buren. När han för tredje gången flög rätt in i väggen innan jag fick tag i honom så tog jag beslutet att hans friflygningsdagar var förbi. Och det var inte Max emot. Den stora nackdelen var dock att Pepzi bestämde sig för att han inte ville flyga utan Max som naturligtvis alltid skulle ropa tillbaka honom när han var ute efter två sekunder. Vilket var väldigt synd eftersom Pepzi är en otroligt skicklig flygare.

Vi får se den närmaste tiden hur Pepzi tar förlusten av sin bästa kompis. För dom var ett skönt radarpar. Den ene trög och den andre kvick på alla sätt och vis. Som tur är så finns ju Fanta och Vira Blåtira kvar i buren för att stötta.

Puss på dig Max din charmige gaphals.

lunchtajm

en något sen lunch idag men det beror på att Trollungen sov sött och ganska länge idag. Inte konstigt då hon vaknade upp med en riktig dunderförkylning i full blom i kroppen. Stackars lillan. Kinderna och nosen är alldeles knallröda och det finns ingen hejd på snörvlandet.

Så vad blev det till lunch undrar ni nu...

*En stoor bit lasagne (närmare bestämt ca 300g!!)

*En rostad fullkornssmörgås med ost

*6 stora köttbullar

*7 vindruvor

*En halv banan

.. och nej... det var inte min lunch. Eller ja... det var typ halva min lunch som jag aldrig fick, plus Trollungens egna.

Hon må vara krasslig, men det är sannerligen inget fel på hennes aptit. Frågan är; VAR FINNS BOTTEN?? för nu står ungen och tigger efter mer frukt.

tjena hej...

hade planerat och påbörjat en blogg när lilla A fyllde 1 år... men den blev aldrig färdigskriven, så det sket sig.

I a f så har ettårsdagen kommit och gått. Trollungen blev extremt bortskämd så till den milda grad att när vi på lördagen skulle gå och gratta hennes bästa kompis Lilli som fyller dagen efter så trodde lilla A helt självupptaget att även det kalaset var för henne. Hon underhöll alla gästerna med en trumshow och dans. Och när hon upptäckte att publiken applåderade så fanns det inget slut på trixandet.

Så min lilla docka har helt enkelt överlevt sin första hybris. Tror det bor en ganska så stor och hårig teaterapa i henne.

Däremot när vi var hemma hos kompisen Klimpen i torsdags så var hon inte alls på humör. Men det var nog inte så konstigt eftersom hon blev brutalt väckt väldigt tidigt för att vi skulle iväg på hennes första tandläkarbesök. Och efter det så var liksom dagen inte riktigt som den skulle för henne. Men hon smaskade ändå i sig glatt av de korvar och bröd som Klimpen bjöd på. Och vi fick äntligen till en gruppbild med alla åtta kompisar på samma bild utan att nån storgrät. Klimpens mor och far var snälla och skrev ut en kopia till oss var. Våran sitter nu på kylskåpet och jag blir lika varm i hjärtat varenda gång jag går förbi och ser alla dessa underbara små människor. Tänk vilken fin start i livet lilla A ändå har fått som så tidigt har så många härliga jämnåriga polare.

Just nu väntar vi på att Lilli och hennes vackra mamma ska komma hit och mysa lite. För hemma hos dom skall det tydligen borras något förskräckligt. Vi hoppas att Lillis pappa lämnar några väggar ifred. För jag kan tänka mig att nu när han får sina tassar på en borr så kan han vara svår att stoppa. Vi håller tummarna.

Frågestunden med Trollungen och Fru S

Passar på att anta en utmaning eftersom jag väntar på att Trollungen ska kasta in handduken och ta en tupplur, plus att jag gärna skjuter upp mina göromål för dagen. Är saftigt fredagsseg. Så nu kör vi!

1. Vad åt du till frukost?
Ett par fullkornsrostisar med ost (eller rättare sagt en och en tredjedels för dottern skoffa i sig resten) och en yoghurt med jordgubbssmak samt en stooor mugg kaffe med mjölk. Inte den bästa frukosten... men har haft sämre också.

2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig.
Släng ett getöga till höger på skärmen. Där är jag på en bra dag istället.

3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Svar från Trollungens gudmor. Eftersom jag numera lovat att skärpa mig och skicka minst ett sms om dagen i resten av mitt liv typ. Jag är så förbaskat anti allt som heter mobiltelefoni och glömmer hela tiden att ta med mig den och så ligger den urladdad i ett gäng dagar. Men gudmor älskar att sms;a så vad gör man inte för den kärringen ;)

4. Vilken färg har din dator?
Gråsvart med smörfläckar från små barnfingrar lite strategiskt placerade överallt.

5. När var du arg senast?
Oj, svårt... temperament har jag men det går oftast lika fort över och glöms. Igår när dottern skallade mig på näsroten för tredje gången i rad så var jag ganska arg. Men bet ihop och höll mig för näsan.

6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Finns inte så många. Det mesta har jag förträngt från grundskola och gymnasium. Kände mig konstigt nog alltid utanför även när jag var mitt i smeten.

7. Ditt sämsta minne från skoltiden?
Här finns det desto mer att ösa ur. Men jag väljer nog mitt första sämsta från andra klass i grundskolan då jag blev satt i speciell hjälpgrupp för matte. Specialläraren Siv var en tyken och elak kärring som när jag frågade om hjälp sa till mig att; "Vässa pennan!!! Den är lika trubbig som din näsa!" Sånt sätter sig i minnet. Det var först när jag började mellanstadiet och fick en kanonlärare som man förstod att det var inte själva matematiken jag hade problem med. Jag var närsynt och såg inte tavlan. Detta avhjälptes snabbt av ett par lila/rosa brillor i bästa Dame Edna-stuk. Men tack vare Siv så har jag alltid hatat matte på skolbänken. Och jag hade saftiga problem med utseendet på min "trubbiga" näsa till och från när jag var yngre.

8. Yoga eller löpning?
Poweryoga is da shit! Löpning klarar inte knäna.

9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Det får bli den första, för jag älskar pasta. Men ingen svenne-bolognese tack! Jag gör min egen kryddiga variant med asiatisk touch istället.

10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
Finns tyvärr inga tidningar som är gjorda för mig. Men så ofta jag har råd (för dom är sjukt dyra) så unnar jag mig ett nr av Bead & Button och dom andra specialtidningarna inom hobby från England och Usa. "Allt om handarbete" är väl det närmaste jag kommer på svenska. Men den är inte direkt inspirerande. I övrigt så slukar jag det mesta i tryck från Ö.B-reklambladet till National Geografics när jag kommer över dom. Och tack vare sambons inköp av diverse speltidningar så är mitt huvud på tok för fullt av värdelös information om dom senaste x-box spelen som jag aldrig kommer spela. Enda nyttan med det är väl att jag hänger med i konversationen när brorssonen på 15 år sätter igång.

11. Favoritkaraktär i deckare?
Finns bara en och han heter Hercule Poirot! Mannen med dom grå hjärncellerna. Dom där svenska blaha-blaha snutarna kan dra nåt gammalt över sig... förslagsvis Mikael Persbrandt. För han är ju ändå alltid där.

12. Teveprogram du aldrig missar?
Just nu finns det inget jag inte vill missa. Ramlar jag över "Lyxfällan" eller "Rent Hus" så fastnar jag och suckar lättad över att jag inte har det som dom. Väntar på att nya säsongen av Big Bang Teory ska komma till Sverige. Och dom närmaste 10 avsnitten av Hell´s Kitchen har jag redan sett på youtube. Heroes har jag missat för många avsnitt av så vi får helt enkelt ta igen det genom att köpa boxarna en vacker eller regnig dag. So I´m good. Däremot kan jag aldrig motstå att sänka tänderna i en riktigt bra dokumentär. Mjum, mjum!

13. Vem är du avundsjuk på?
Ja inte är det Anna Anka i a f.. haha
Skulle väl vara rent allmänt dom som vet vad dom vill med sina yrkesliv och har det där jobbet dom vill eller är på väg dit. Eftersom jag själv just nu inte har en aning om vad jag vill syssla med i framtiden och inspirationen på det området totalt skrumpnat ihop.

14. Din bästa revansch?
Det är den som komma skall.... kanske ;)

15. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta?
Har provat många konstigheter genom åren. Så mitt svar får bli dåligt tillagad mat.

16. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Just nu skulle det vara kul att gå och ta en öl i sällskap med Seth McFarlane, Bill Bailey och Dylan Moran. För jag tror jag hade fått många skratt. Och idag orkar jag inte vara jätteseriös och ställa någon mot väggen.

17. Vilken kändis skulle ha den kvinnliga huvudrollen i Terminator 4
Anna Skipper... så får vi kanske se om hon är så felfri som hon själv vill framstå.

18. Kaffe eller te?
Kaffe med mjölk är ett måste. Men när höstvindarna viner så tackar jag inte nej till en kanna "rabarber-grädde" med en skvätt mjölk och sockerbit tillsammans med mysig filt, bra bok och något tänt ljus.

19. Skostorlek?
39

20. Hur ofta är du på Ikea?
Kanske fem gånger på ett år.

21. Vilken kändis skulle du lämna din nuvarande partner vid altaret för?
Helt ärligt så finns det ingen som slår sambon när han är som bäst. Men jag skulle inte tacka nej till att klämma Hugh Jackman i full Wolverinemundering på rumpan en gång... eller kanske två.

22. Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Det hade gått fort. Finns så mycket att lägga pengarna på. Antingen renoverat och betalat av huset vi bor i. Men troligtvis sålt det och köpt ett nytt, finare, större . Lite möbler och en ny bil. Sen nån rolig kurs till både mig och sambon i respektive pysselnitch. Och en lyxig semester all-inclusive hade ju i suttit som smäck.

Trollungen antar också utmaningen! ;

1. Vad åt du till frukost?
Började dagen med en stooor flaska välling. Lite senare var jag redo för frukost nr 2 som bestod av en dubbel portion fullkornsgröt med katrinplommon på toppen. Sen snodde jag större delen av morsans ostrostis. Ja just ja... höll på att glömma att jag hittade en bit kex på vardagsrumsgolvet från igår som jag smaskade i mig också.

2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig.
No can do... mamma och pappa förbjuder exponering av mitt söta plyte.

3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Får väl säga Gudmodern jag också. För jag och mamsen hänger liksom ihop på den punkten. Har ingen egen riktig mobil än, och den där leksaksvarianten är helt värdelös. Har varken mms eller sms.

4. Vilken färg har din dator?
Snyft! Påminn mig inte!! Min stora sorg är att jag är datorlös. Och snåla päronen låter mig inte sitta vid datorn. Men jag har hämnats genom att pilla ner smulor under tangenterna. Så bokstäverna S, X och C går jäääääkligt trögt... hehe.

5. När var du arg senast?
ca tre minuter sedan när jag inte fick ta Toffiees vattenflaska för femtielfte gången. Mamma e dum!

6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Får bli från Öppna Förskolan för jag har inte börjat riktig skola än. Men favvisen är nog när jag psyka skiten ur förskolelärarinnan under sångstunden genom att stå 20 cm ifrån henne och stirra allt jag kunde så tanten tappa konceptet helt.

7. Ditt sämsta minne från skoltiden?
När samma förskoletant petade mig med fingret i magen å snacka en massa strunt. Jäklar vad jag lacka ur!

8. Yoga eller löpning?
JAG KAN SPRINGAAAAA!!! Å det går asfort!

9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Spagettisar e görgoa. Det där andra har jag inte hunnit prova än.

10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
hmmm... läser väl inte så himla mycket än. Men jag tycker om att äta mina böcker. Ja visst ja, jag gjorde pulver av pappas discshoptidning igår. Det var hemskt kul. :D

11. Favoritkaraktär i deckare?
Räknas Pappa när han letar efter sin snusdosa?

12. Teveprogram du aldrig missar?
Jag missar nog det mesta för jag kan inte klockan. Men favoriterna är I drömmarnas trädgård och Fåret Shaun.

13. Vem är du avundsjuk på?
Min bästa kompis Lilligirl för hon är JÄTTESTARK!.. Men jag springer ifrån henne... så det är lungt.

14. Din bästa revansch?
Mamma sa att jag inte fick dra i sladdarna i datorn... så jag bet henne i stortån... hårt!

15. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Äter ALLT. Jord, , sten, kaninbajs, insekter. Bring it on! Jag provar det mesta minst fem gånger innan jag tackar nej.

16. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Skulle vilja ta mig ett snack med utbildningsministern Jan Björklund. Jag börjar förskolan nästa år och jag har en hel del önskemål han behöver få reda på innan dess§1.

17. Vilken kändis skulle ha den kvinnliga huvudrollen i Terminator 4
Upsy Daisy från I drömmarnas trädgård. Hon är grym på att dansa!

18. Kaffe eller te?
Har inte provat te så det får bli kaffe. För det gav min morbror mig att smaka på när han var här. Mamma blev arg. Och nu går jag alltid runt och tigger efter kaffemuggen.

19. Skostorlek?
Denna veckan ligger jag på en 20-21

20. Hur ofta är du på Ikea?
Svårt att säga eftersom jag bara hunnit dit tre gånger än så länge i mitt liv. Om man inte räknar när jag låg i mammas mage.

21. Vilken kändis skulle du lämna din nuvarande partner vid altaret för?
Vad är ett altare? Men jag är nog kanske lite kär i pappas jobbarkompis Hugo.... e han kändis?Fast han har en jättesnäll tjej. Så läget är lite komplicerat just nu.

22. Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Sjukt mycket majskrokar och en rejäl plaskdamm. Hur mycket majskrokar får man för pengarna egentligen? Men nu har jag faktiskt inte tid för fler frågor. Jag måste gå å blåsa i dammsugarslangen.

Dottern springer runt matsalsbordet på sina krumma ben iförd hellokitty t-skirt från mormor och hellokitty ryggsäck från farmor och en bilderbok i högsta hugg samtidigt som hon skriker; WOOPP WOOOOOOOO WIIIIIII!!

Hon känner sig jäkligt cool just nu. Cool and ready for school.. hehe. Fast hon ska bara komma förbi ettårsdagen först. Men träningen är uppenbarligen i full rullning.

Posten.. suck

Posten har ändrat tid för tömmning på sin brevlåda borta vid oss. Glad i hågen gick jag igår med en liten födelsedagsgratulation för att lägga på lådan så att det skulle komma fram i Stockholm idag när Trollungens faster fyller år.

I alla år vi har bott här så har det varit tömmning först kl 4 för att sedan för några år sedan ändras till kl 3. Nemas problemas tänkte jag när jag och lilla A marscherade dit igår runt ett tiden.

Men nädå.. helt plötsligt har dom ändrat. Och det är vad som står på lådan som gör mig konfunderad.

"Tömmning sker vid behov, sista tömmning sker klockan 10.00"

Vad betyder det egentligen. Tömmer dom häcken av sig mellan 24.00 till 10.00? Och NÄR kommer i s f breven fram?

Har en stark känsla av att våran lilla gratulation inte kommit fram idag. Och funderar på att ringa till Posten och fråga om man ska ställa klockan på ringning för att få iväg sina brev till nästföljande dag. Mycket märkligt och grymt irriterande eftersom jag gillar att skicka just gratulationer så att dom kommer fram på rätt dag.

Mmmm... det var dagens i-landsproblem.

I alla fulla fall,

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN FASTER FIFFI!!

Hoppas du har en riktigt härlig dag från lilla A, Gubbekepsen och mig.

Jag bara måste få skryta lite....

Visst är det lite märkligt att så fort det är någon som man har nån form av association till som det går bra för så bröstar man själv upp sig lite i stolthet och speglar sig i glansen av det hela som om man någonstans har haft ett finger med i spelet trots att man inte varit i närheten.

Jag menar, jag har inte gjort något av värde den senaste tiden förutom att spendera dygnet-runt-kvalitéetstid med min älskade Trollunge. Icke att förakta i o f s. Troligtvis bästa tiden i mitt liv som sker just nu mitt framför näsan på mig i ett rasande tempo som gör att jag går och nyper mig i armen varje dag för att fatta att det är min verklighet. Men ändå går jag här och struttar som en nyvaken tupp av stolthet och laddar från tårna för att ge omvärlden mitt livs KUCKELIKUUU!

Men vad är det då undrar ni.... Ingen mindre än min sambos förträffliga storasyster. Jupp, hon har nämnts här några gånger tidigare i mina tafatta försök att göra reklam för henne.

Fiffi är cool, kreativ och inte rädd för att säga vad hon tycker. En stark kvinna att se upp till och en förträfflig förebild för lilla A. Sen blir ju inte saken sämre av att hon har två av dom absolut coolaste ungar jag någonsin träffat och som jag längtar efter att få sätta mig ner och spela spel med igen. Roligare med Monopol kan man bara inte ha.

Så efter dessa ord så finns det inget annat för er att göra än att den 24 september springa som om era liv hängde på det till närmsta tidningsförsäljare och inhandla ett nummer eller två av Amelia. För nu kommer det äntligen något läsvärt i den blaskan. Fiffi har gått å blivit krönikör!!!

Här ska läsas, klippas och klistras så det står häääääärliga till. Vi är SÅÅÅÅÅ stolta :D

Och om hon den där Adamo är smart så klistrar hon min svägerska på förstasidan med huvudrubriken "HON ÄR HÄR NU! - Ufo-Fiffi har landat!"

http://ufo-fiffi.blogspot.com/

Godermorgon i Stugorna!

Trollungen sitter idag brevid mig och tittar på när jag knattrar med tangenterna. Hon knattrar brevid på bordet istället i ett försök till imitation. Men så fort hon kommer åt så slänger hon iväg en välriktad hand mot tangentbordet som om hon försöker få en syl i vädret. Tänk va spännande och mystisk den här laptopen är i hennes ögon. Hon älskar den passionerat och VET att den är förbjudet område. Men kan aldrig låta bli att så fort hon får chansen gå fram och trycka på alla tangenter hon kommer åt och bita lite på musen som är ett av dom häftigaste objekten i Trollungens värld. För den lyser i rött när man rör vid den. Oemotståndligt!

Det dröjer nog alldeles för kort tid tills hon vill ha en egen.

Jag och herr S tillhör den sista generationen som växte upp utan datorer och mobiltelefoner överallt. Vi som fick bestämma tid och plats när vi skulle träffa kompisar på stan och sen stå och vänta snällt tills den andre dök upp. Eller som helt sonika fick ta oss till bibloteket med vårat tummade icke elektriskt maskinskrivna lånekort om det var något vi undrade över. Mina brorsbarn tycker hela konceptet låter knas idag.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men när jag tänker tillbaka på den lilla tekniken som fanns i min barndom så är det inte utan att jag blir alldeles nostalgisk och varm i kroppen över hur charmigt och oskuldsfullt allt var på något sätt.

Min dotter däremot gjorde sin första mapp för internetfavoriter i förra veckan endast tio månader gammal. Hon döpte mappen till GR4334DX och jag har ingen aning om vad hon har tänkt lägga in där. Jag hade gått för att hämta en påtår på kaffet när lilla A blixtsnabbt stegade mot datorn och med några enkla snabba knapptryckningar organiserade upp litegranna. Så mappen får vara kvar och vänta på att hon fyller den med något.

Marodören slår till

Godmorgon.

Trollungen ligger fortfarande och sover än så länge. Så jag testar att kasta ut en blogg medans lugnet är.

I förrgår gjorde lilla A det som jag i min enfald trodde skulle dröja åtmindstånde nån vecka till eller två. Hon drog igång en spisplatta på 12;an för hon skulle minsann också laga mat.

Själv stod jag med huvudet inne i kylskåpet och ryggen vänd mot spisen grävandes efter ingredienser till Trollungens Pasta Bolognese. Läskigt hur fort saker och ting kan gå för det tog sekunder för plattan att bli riktigt het. Och av alla fyra plattor så valde hon naturligtvis att slå på just den plattan där jag tillfälligtvis ställt ner vattenkokaren till pastavattnet.

Jag trodde först att vi undkommit total förstörelse när blixtsnabbt fick lyft av den till synes intakta kannan från plattan och stängt av värmen. Men när jag stod med den i handen började hela botten "rinna" av likt smält lakrits. Så jag slängde upp köksdörr och hiva ut fanskapet.

Resultat; No more vattenkokare. Men det blev i a f 15 portioner Pasta Bolognese när jag återigen kunde andas efter chocken.

Så nu har jag spikat tillsammans med familjen A.L.F att vi drar iväg till IKEA och köper alla möjliga knapp och dörrstopp vi kan hitta på lördag. En helt och hållet genial idé från mig och L för vi passar på att skicka av gubbarna in på Mediamart så vi slipper gnället om hur sjukt jobbigt det är att gå på IKEA. Samtidigt får jag och L äntligen njuta av att få respons från varandra när vi går runt och vrider och vänder på varenda pryl vi kan hitta till fyndpris. För är det något både jag och L är helt torsk på så är det fyndlådor och röda prislappar. Vi två blir som en hel flock pirayor som vädrat blod i vattnet. Och det är nästan så att man bara ser tåspetsarna på oss när vi dyker ner i en tiokronors-korg och rafsar runt så grejerna flyger, samtidigt som vi med barnslig förtjusning visar upp för varandra varenda liten "skatt" vi hittar.

Men nu är det nog dags att bege sig upp och hämta lilla A. För vi hade tänkt komma iväg till BVC som öppnar idag efter semesterstängt och väga och mäta den lilla marodören. Ska bli spännande att se hur mycket hon egentligen har dragit iväg på dom här två månaderna. Men först ska vi nog få lite kläder på oss och frukost i oss.

en ram

satt och kvällsudda framför tv:n med herr S i förrgår när Trollungen sussade sött. Det blidde en ram. Lite söt om jag får säga det själv. Decoupage pyssel passar mig ganska fint just nu, eftersom det är snabbt och enkelt. Ungefär vad man hinner med när man har en liten pratsjuk marodör som klänger på en hela tiden. I fredags tog hon sina första steg utan att hålla i sig och nu är det full fräs framåt precis just dit som hon inte får vara såklart. Hon är härlig på alla sätt och vis. Inte helt otippat så kommer nog innehållet i ramen att fyllas av nån liten charmig bild på henne. Frågan är bara vilken av alla jag ska välja. Hon är en riktig liten linslus.

tipp tapp...

På tåspetsarna tassar jag försiktigt in och
viker spindelnäten
åt sidan.

Tar tillbaka det jag lagt åt sidan för ett tag. Dagarna har varit sprängfyllda av så mycket och ingenting att jag inte orkar räkna upp ett endaste enda.

Det är som det är...eller var. En paus. Den var skön på många sätt. För det gäller att inte fastna och känna krav att producera. Utan bara vara och göra det som faller andan på. Jag tappade det ett litet tag och kände att det blev ett tvång. Och då är det inte roligt att skriva.

Så nu ska det bli spännande (i a f för mig) att se vad dom nästkommande texterna kan handla om.

En sak som underlättar är att jag sitter vid våran sprillans nya laptop. Man tappar lätt sugen att sätta sig ner och skriva när det tar ca 20 omstarter innan man ens kommer ut på nätet.

Den nya laptopen är så fin och enkel... jag kallar nog henne för Berit.

Dannebrog - Världens äldsta och vackraste flagga

Jo jag vet... idag är Sveriges nationaldag.
Men igår var det Danmarks nationaldag och idag vann Danmark matchen mot Sverige. Så det är inte utan att man får en liten tår i ögonvrån av fädernekärlek när man ser denna tjusiga bild.

Tycker synd om alla helsvenskar som inte riktigt får uppleva hur det känns i hjärtat när man kan ha en stark och äkta kärlek till sin flagga och till sitt land utan att för den skull bli tagen för nazist eller fascist även om man ropar ut det för hela världen att höra.

Hoppas att alla hade en trevlig nationaldag även om dom flesta nog inte gjorde något speciellt för att fira. Och gråt inte för mycket för att ni förlorade matchen... det kommer fler chanser för 11 vuxna män att få in en läderkula i ett nät. Och det bör varken förstärka eller förminska kärleken till ditt egna land. Var glad istället för att dom där poängen gick till ert brodersland. Skåla för vår syskonkärlek med en Hof, knapra några grissvålar och smeta rejält med kryddig gräddost på ett kex. Det bjuder dina grannar på.

Nästa gång är det kanske Wasabröd och en urvattnad pissljummen Pripps som står på bordet. Så passa på ;)

Tjötröven del 2

Idag är melodin densamma.... fast texten är utbytt;

PAAAPPPA-PAPAPAPAPAPAPAAA-PAAPPA PAPPA PAPPA-PAAPAPAPAPAPAAAAAPAPAPAPAPAPAAAAA!!!!

Lite skönt när herr S har en ledig dag... tihi.

Tjötröven

Lilla A är ganska enkelspårig idag. Vad hon vill och vilken känsla hon lägger bakom det ändrar sig med blixtens hastighet, men melodin är den samma;

MAMAMAMAMAMAMA-MAMMA-MAAAAAMMMMMAAAAAAAAMAMAMAMAMAMA- MAMMAAAAAAA!!! MAMMA MAMMA MAMMA MAAMMAMAMAMAMAMAMAMAMAAAA!!!!!

Å nåde mig om jag går mer än två meter ifrån för då börjar klagosången med samma text fast mer hjärtskärande.

Visst är det kul att vara poppis men samtidigt kan jag inte låta bli att känna mig totalt grundlurad och utnyttjad av min egen dotter som för länge sedan insett att hon har mig lindad kring sitt pyttelilla lillfinger.

En sak jag har tänkt på är hur man kommer fram till när ens barn säger sitt första ord. Trollungen började med mammandet och pappandet redan för nästan tre månader sedan. Sen har hon liksom gradvis snappat upp att vi som bor med henne lyssnar när hon säger respektive läte. Så när kan man säga att hon sa sitt första ord? Hmmm...

Ja, ja... oavsett om hon säger något eller inte så är det i a f inget fel på svadan. Och en rolig liten detalj är att idag fick hon till sitt "mammande" på klockren göteborska i ett par verser. Jag skrattade så jag vek mig.

De e la gött å va mossa änna!