På tåspetsarna tassar jag försiktigt in och
viker spindelnäten
åt sidan.
Tar tillbaka det jag lagt åt sidan för ett tag. Dagarna har varit sprängfyllda av så mycket och ingenting att jag inte orkar räkna upp ett endaste enda.
Det är som det är...eller var. En paus. Den var skön på många sätt. För det gäller att inte fastna och känna krav att producera. Utan bara vara och göra det som faller andan på. Jag tappade det ett litet tag och kände att det blev ett tvång. Och då är det inte roligt att skriva.
Så nu ska det bli spännande (i a f för mig) att se vad dom nästkommande texterna kan handla om.
En sak som underlättar är att jag sitter vid våran sprillans nya laptop. Man tappar lätt sugen att sätta sig ner och skriva när det tar ca 20 omstarter innan man ens kommer ut på nätet.
Den nya laptopen är så fin och enkel... jag kallar nog henne för Berit.
2 kommentarer:
åh så kul att du börjat blogga igen. Det är alltid välkommet med lite kvalitativ läsning. Hoppas du och berit kommer komma bra överens
Tack så mycket för dom orden :D Hoppas bara att jag kan leva upp till förväntningen ;) Berit och jag blir bara bättre och bättre vänner för varje dag som går.
Skicka en kommentar