Påminnelse om ens egna maktlöshet

Tänk vad maktlös man ändå kan känna sig.

Har precis spenderat 45 min i telefon varav 40 av dom var att sitta och vänta med irriterande inspelade reklammeddelanden som enda sällskap.

För en månad sedan damp det ner en räkning i brevlådan från Tele2. Jag rynkade naturligtvis ögonbrynen med en gång eftersom vi inte är kunder längre hos Tele2. Men dom ville ändå ha 199 kr från mig för "sammanställning för samtliga abonnemang".

Så jag gjorde som vem som helst som får en felaktig faktura. Jag ringde Tele2 och väntade i 20 minuter för att få prata med en jättetrevlig tjej som tog mitt kundnummer från fakturan och snabbt konstaterade att det blivit något fel. Hon bad om ursäkt och sa att den där räkningen kunde jag riva. Sagt och gjort. Jag rev aldrig fakturan eftersom jag alltid sparar den typen av papper utifall att nåt går snett.

Och så i veckan damp det ner ytterligare ett kuvert från Tele2 med en påminnelse där dom uppmanar mig att snarast överföra 199 kr till deras konto annars skulle abonnemanget stängas och ärendet överlämnas till inkasso.

Ordet inkasso får mig alltid att rysa från topp till tå. Även om jag egentligen aldrig haft med dom att göra utan alltid skött mina räkningar så lever skräcken så starkt att dom lika gärna hade kunnat hota med tortyr medelst slö förskärare.

Så nu ringde jag Tele2 igen och blev rundskickad från den ena Tele2 avdelningen till den andra med väntetid emellan. Tillslut konstaterade en tjej vid namn Malin på andra sidan att jag ju inte var kund hos dom så det här var något oidentifierbart som låg "släpande". Jag fick ingen ursäkt men hon uppmanade mig att både riva fakturorna och ha en trevlig helg. Jag frågade om jag kunde få något skrifligt på att jag inte var skyldig Tele2 ett öre. För det hade känts aningen tryggare om nu den här fakturan "släpar" vidare till inkasso. Men det gick inte alls för sig. Och det fanns enligt henne inte en chans att den här skulle gå vidare. Mmmm... just det... precis som att det inte fanns en chans till att den första fakturan skulle "släpa" sig vidare från puppastadiet och evolverat till en påminnelsefjäril med röda varningstexter. Hur mycket förtroende känner man inför dom orden i det läget.

Och tänk hur jäkla maktlösa vi egentligen är gentemot dom företag som handhar tjänster till oss. För dom är det bara en datoriserad knapptryckning. För en del av oss däremot kanske alla pengar vi har eller ännu värre, inte har. När dom gör fel ska vi bara acceptera. Om vi vanliga människor gör fel eller inte så så riskerar vi ändå att få inkasso på halsen. Brrrrrrr... rysningarna igen.

En annan fundering som poppar upp i min skalle är hur många av oss som får "släpande" fakturor. För det finns massor av människor som inte går speciellt noggrant igenom sina räkningar utan bara betalar när dom ser att det är från ett etablerat företag som dom tidigare haft att göra med. Är det måhända på detta vis som Tele2 finansierar sina animerade reklamfilmer?

Malins uppmaning om att riva fakturorna tänker jag ignorera. För det är mitt enda bevis på att nåt av det här någonsin har hänt. Däremot tänker jag ha en förbaskat trevlig helg. För min älskade sambo är ledig så nu jäklar skall det mysas!

Att bli kund hos Tele2 igen lockar föga. För f-n vet om det inte gömmer sig en ulv i deras fårakläder.