Ny favvislista

Har hittat massa inspirerande bloggare den sista tiden som får det att klia i pysselfingrarna och gör att fantasin tar sig ut i en helt ny omloppsbana.
Och som den vänliga själ jag är så vill jag dela med mig av denna inspirationsskatt som jag funnit.
Du hittar dom, om du vill, längre ner till höger här under den självklara titeln; Inspirerande Bloggare.

Om du känner för det och om plånboken tillåter så kan man handla både det ena och det andra av dom som dom själva skapat.

Håll till godo... å mycket nöje!

Svammel...

Nu börjar lilla A´s förkylning nå sin kulmen här tror jag. För det finns ingen hejd på snoret och hon har även börjat hosta upp små charmiga slemklumpar. För mycket info? hehehe

Annars är hon i fin form och med lika mycket energi som vanligt. Och nåt tecken på dålig aptit finns inte i hennes värld. Skönt det.

Värre är det med mig, rent energimässigt. För jag går fortfarande som i ett töcken sådär ruggig och jäklig som man känner sig och fanskapet vill inte bryta ut på allvar så man känner att det finns nåt slut nånstans.

Julkorten som jag började med redan i november har fått ligga orörda då jag inte vet var jag ska hämta orken ifrån för den där sista toutchen. Men i afton när sambon kommit hem så ska jag i a f försöka mig på ett sista ryck. För iväg skall dom!

Så vad har jag gjort dom senaste dagarna förutom att umgås, busa å mysa med Trollungen? Jo jag har häckat på Tradera. Och gjort några fina fynd minsann. Sprillans nya klänningar till lilla A och några mönsterböcker för barnkläder till mig själv. Mönsterböckerna får bli herr S julklapp till mig i år har jag bestämt. Så slipper han försöka pressa fram något kreativt i sista stund.

För i vanliga fall så har vi en liten tradition jag och herr S. Vi köper inte julklappar till varandra utan gör någon liten kreativ sak med kärlek i stället. Förra året fick jag ett jättevackert av herr S snidat hjärta i buffelhorn att ha runt halsen. Och av mig fick han ett egentillverkat silverarmband. Men som sagt, i år finns inte min energi på plats. Så jag har helt sonika beställt ett par saker till herr S från mig och lilla A istället som han kommer att ha många roligt kreativa timmar med förhoppningsvis.

Själv är jag redan överlycklig över böckerna jag ska få. Jag har lovat mig själv att inte ens öppna pärmarna på dom innan jag fått dom "på riktigt" på julafton så att överraskningselementet fortfarande är intakt. Herr S däremot tyckte hela den idéen om mina julklappar var lite tråkig. Men han kunde inte ha mer fel. För dom senaste månaderna är allt jag har önskat mig hett att få sätta mig vid min fina ny-gamla symaskin som jag fått av underbara svärmor och skapa saker till lilla A. Å då måste man, eller i a f jag, ha några mönster att utgå ifrån.

Av min mor har jag önskat mig tvillingnålar (för snygga sömmar) och snedslåband i alla möjliga färger samt roliga tyger. Hon tycker också att jag är knäpp. Men sån är jag.

Dags för mig att trycka i mig något av energivärde medans lilla A sover paus nu tror jag.

På gennsyn ;)

Fröknarna Trassel och Krassel

eller Rapport från sjukstugan...

Riktigt så illa som det kanske låter är det inte. Men jag och dotra är inte på topp i a f. Snoret flödar från dottern och själv känns det som om nån sate tryckt in ett kilo bomull i skallen på mig.
Är lite mer väck än vanligt alltså.

Men, men.. vi har mysigt ändå. För det har vi alltid tillsammans. Hon är helt klart den roligaste människa jag någonsin haft privilegiet att träffa (förutom min sambo känner jag mig nödgad att tillägga). Hon springer i skrivande stund runt och kastar vatten. Obs! från nappflaskan och inga äckligheter även om jag inte kan garantera vad som försigår i blöjan just nu.

På det nypolerade soffbordet har uppstått en liten insjö som speglar sig fint mot tv;n, som dagen till ära är påslagen.

Oops, något längre inslag än så blev det inte denna gång för nu börjar insjön hota med att utveckla sig till en forsränning. Hoppas få återkomma snart igen. Tudeluuuu!

ett tips...

Tjenare å halloj!

Jag vet, jag har varit sjukligt dålig på att uppdatera.. en skärpning på det kommer eventuellt inom kort.

Men när jag brister så finns det ju väääldigt många andra bloggare som håller låda. Så saknaden efter mig behöver ju inte alls vara så stor.

En som jag upptäckte idag är Sören Olsson (http://sorenolsson.blogspot.com/) Om jag säger Berts dagbok så vet ni säkert vem jag menar. Titta in till honom och läs. Jag lovar att din dag blir lite extra förgylld.

en grå och kärleksfylld dag

Idag ska jag och min älskade lilla familj åka upp och hälsa på min pappa, farbror V och min kompis B.
Alla tre ligger och vilar på samma gravfält för dom gick bort samma år. Det var ett riktigt tungt år i mitt liv där jag även förlorade min farmor.
Hade egentligen velat åka upp i helgen men herr S jobbade så vi väntade tills idag då han är ledig så vi kan göra det tillsammans.

Sitter här och gråter en skvätt (vi snackar niagarafallen) nu som jag alltid gör så här års. Jag gråter över minnen som jag aldrig fick lov att dela med dom. Och framtiden som dom aldrig fick se eller uppleva. Hoppas som alltid att jag har gråtit färdigt tills vi åker. För det är så himla jobbigt att stå där och gråta när andra besökare ser på. Jag är nämligen inte den gråtande typen. Har aldrig tyckt att det är ett dugg befriande eller förlösande som vissa säger. Det är bara blött, snorigt och jävligt irriterande. För det leder aldrig nån vart.

Snart vaknar min lilla underbara familj i a f och då ska vi åka och handla lite fint till gravarna innan vi åker dit. Ska bli skönt att få se dom igen. Jag tycker väldigt mycket om att vara uppe hos dom. Men kommer dit alldeles för sällan mot vad jag velat.

Men först som alltid.... kaffe! Tjärstarkt och uppfriskande. Precis som min pappa hade velat haft det.

Teaser...

Detta fat med nygjorda gigantiska chokladbollar ligger snällt här och väntar på att husbonden skall komma hem och inhalera dom. För idag är det herr S fredag eftersom han jobbar i helgen men är ledig torsdag/fredag. Och när sambon firar helg så vill han ha gotter. Så det ska han få! Nån som är lagom glad över att fatet står långt ifrån hennes greppzon är Trollungen som nu står och gastar och pekar hej vilt upp mot fatet och det hon tror är jordens absolut största och smaskigaste köttbullar som hon känner sig snuvad på. Och alla vet ju att hon älskar en god köttbulle!

I hennes ögon är mamma OND! Välkommen hem ikväll herr S.. det serveras gotter och gos ;)

Påminnelse om ens egna maktlöshet

Tänk vad maktlös man ändå kan känna sig.

Har precis spenderat 45 min i telefon varav 40 av dom var att sitta och vänta med irriterande inspelade reklammeddelanden som enda sällskap.

För en månad sedan damp det ner en räkning i brevlådan från Tele2. Jag rynkade naturligtvis ögonbrynen med en gång eftersom vi inte är kunder längre hos Tele2. Men dom ville ändå ha 199 kr från mig för "sammanställning för samtliga abonnemang".

Så jag gjorde som vem som helst som får en felaktig faktura. Jag ringde Tele2 och väntade i 20 minuter för att få prata med en jättetrevlig tjej som tog mitt kundnummer från fakturan och snabbt konstaterade att det blivit något fel. Hon bad om ursäkt och sa att den där räkningen kunde jag riva. Sagt och gjort. Jag rev aldrig fakturan eftersom jag alltid sparar den typen av papper utifall att nåt går snett.

Och så i veckan damp det ner ytterligare ett kuvert från Tele2 med en påminnelse där dom uppmanar mig att snarast överföra 199 kr till deras konto annars skulle abonnemanget stängas och ärendet överlämnas till inkasso.

Ordet inkasso får mig alltid att rysa från topp till tå. Även om jag egentligen aldrig haft med dom att göra utan alltid skött mina räkningar så lever skräcken så starkt att dom lika gärna hade kunnat hota med tortyr medelst slö förskärare.

Så nu ringde jag Tele2 igen och blev rundskickad från den ena Tele2 avdelningen till den andra med väntetid emellan. Tillslut konstaterade en tjej vid namn Malin på andra sidan att jag ju inte var kund hos dom så det här var något oidentifierbart som låg "släpande". Jag fick ingen ursäkt men hon uppmanade mig att både riva fakturorna och ha en trevlig helg. Jag frågade om jag kunde få något skrifligt på att jag inte var skyldig Tele2 ett öre. För det hade känts aningen tryggare om nu den här fakturan "släpar" vidare till inkasso. Men det gick inte alls för sig. Och det fanns enligt henne inte en chans att den här skulle gå vidare. Mmmm... just det... precis som att det inte fanns en chans till att den första fakturan skulle "släpa" sig vidare från puppastadiet och evolverat till en påminnelsefjäril med röda varningstexter. Hur mycket förtroende känner man inför dom orden i det läget.

Och tänk hur jäkla maktlösa vi egentligen är gentemot dom företag som handhar tjänster till oss. För dom är det bara en datoriserad knapptryckning. För en del av oss däremot kanske alla pengar vi har eller ännu värre, inte har. När dom gör fel ska vi bara acceptera. Om vi vanliga människor gör fel eller inte så så riskerar vi ändå att få inkasso på halsen. Brrrrrrr... rysningarna igen.

En annan fundering som poppar upp i min skalle är hur många av oss som får "släpande" fakturor. För det finns massor av människor som inte går speciellt noggrant igenom sina räkningar utan bara betalar när dom ser att det är från ett etablerat företag som dom tidigare haft att göra med. Är det måhända på detta vis som Tele2 finansierar sina animerade reklamfilmer?

Malins uppmaning om att riva fakturorna tänker jag ignorera. För det är mitt enda bevis på att nåt av det här någonsin har hänt. Däremot tänker jag ha en förbaskat trevlig helg. För min älskade sambo är ledig så nu jäklar skall det mysas!

Att bli kund hos Tele2 igen lockar föga. För f-n vet om det inte gömmer sig en ulv i deras fårakläder.

Jag och sambon sitter i soffan... mot sambons lår ligger ett marsvin som heter Conny och glor på tv...

Svenssonliv??? I think not!

Den nya tystnaden

Va tyst det är här hemma idag. Ingen som ropade på mig när jag gick ner för trappan. Lilla A ligger och tar sig en tupplur och jag hör hur kaffekokaren puttrar. Tror det är första gången vid den här tiden som jag verkligen hör kaffekokaren. I vanliga fall brukar Max sjunga så fort han hör att den drar igång. Dom andra fåglarna småkvittrar, men det är inte i samma volym utan honom.

Pratade med en kompis idag som beklagade sorgen, men samtidigt inte kunde låta bli att tycka att det nog kunde vara lite skönt nu när hon kom förbi på fika. För som hon sa så gillar hon att vara den enda som håller låda när hon pratar. Haha!

Sambon frågade igår om vi skulle skaffa en ersättare till honom. Men efter att ha levt med så många djur i hela mitt liv så vet jag att det finns ingen ersättare för nån av dom. Dom är unika var och en på sitt sätt.

Och trots allt så har jag ju 28 andra underbara husdjur att ta hand om fortfarande plus en liten trollunge. Så jag är inte direkt sysslolös.

Men när jag som nu förlorat en av mina älsklingar så kan jag inte låta bli att sitta här och tänka tillbaka på Max och alla dom andra som jag har förlorat. Det är min form av sorg. Tacksamhet för tiden jag fick och ledsen för tiden jag förlorat. Kärlek kort och gott.

Finns säkert dom som undrar om jag känner likadant för alla mina djur. Och nej det gör man inte. Precis som man känner olika för sina vänner och släkt. För alla har helt olika personligheter. Vissa gräver sig så djupt in i ens hjärta att man aldrig riktigt kommer över dom. Man lär sig bara att leva utan dom tillslut.

Och när det gäller min Max så får jag helt enkelt lära mig att lyssna till den nya tystnaden i huset och tacka för alla gapiga och skrikiga stunder jag ändå fick.

R.I.P Max

eller snarare, bred ut dina vackra vingar och flyg som du aldrig riktigt kunnat tidigare.

Såg att Max var lite småkrasslig i förrgår för han satt på sin pinne och burrade upp sig lite suspekt. Höll ett extra öga på honom och kände på mig att något inte stod rätt till. Men sen snäppte han upp sig och var sitt vanliga jag så jag sköt mina farhågor åt sidan eftersom det inte fanns något direkt att gå på mer än min magkänsla. Han åt, drack och som vanligt struntade blankt i alla dom regler som hans hårdnackade burkamrat Fanta alltid indriver likt den lilla diktator hon är.

Men så sent ikväll så trillade han bokstavligen av pinn. Det gick fort. Något jag ser som väldigt positivt mitt i alltsammans. För det finns inget jobbigare än att se en av sina små kamrater lida och behöva åka till veterinären för plågsamma och skrämmande utredningar som oftast inte har så stora chanser att leda till annat än den sista sprutan.

Jag misstänker att det helt enkelt var hans hjärta som gav upp. För när jag kände över honom hittade jag inga avvikelser och han var i god form på alla sätt och vis.

Vem var då Max? Jo den mest osmarta undulat jag någonsin haft privilegiet att möta. Han var också det första djur som jag och herr S valde ut tillsammans. Vi stod och tittade på några lovande kandidater som skulle få bli burkamrat med min kamakaziepilot Pepzi. Jag kunde inte bestämma mig så herr S fick välja. Han pekade på Max tvärsäkert och sa "Han är fin, han ska du ha". "Men han är ju helt grå ju!!!??? Bland alla dessa vackra turkosa så väljer du den grå??" sa jag som hade tanken att fylla mitt hem med färgprakt.

"Det spelar väl ingen roll för jag är färgblind och fågeln kan väl inte hjälpa att han är grå, men han ser snäll ut", svarade sambon. Och tänk så rätt han hade. Ingen Einstein, men älskvärd. Och fruktansvärt högljudd. Större lungkapacitet på en undulat har jag aldrig varit med om. Och förmågan att skrika högt har gjort att sambon många morgonkvistar i gryningen förbannat sitt val. "Max din förbannade flygande råttaaaa, om du inte håller klaffen NU så vrider jag nacken av dig!!!" Till svar fick sambon alltid ett extra högt och glatt KVI-DEEEEEE VITTTTTTT!

Och oljudet var inte slut där, för så fort han hörde mina steg i trappan så sträkte han på sig likt en minisoldat och började "räkna in flocken". Ett vanligt beteende för undulater i det fria är att dom ropar ut som för att kolla av att alla i flocken är med. Och detta jobb tog Max på så blodigt allvar att t o m hans burkamrater sa till honom att hålla klaffen till slut. Men han var glad ändå.

Tam blev han aldrig trots ihärdiga försök. Men däremot så gjorde han alltid som kompisen Pepzi. Så satt Pepzi på fingret så kom han med. Och när Pepzi flög iväg från fingret så såg han lite osäkert omkring sig och stack snabbt efter. Det var först senare som vi kom på varför han aldrig kopplade. Max hade nersatt syn. Troligtvis medfödd. Så han såg inte riktigt var han var eller vart han var på väg. Istället lyssnade han på Pepzis stämma och följde den. I buren hade han aldrig problem att hitta och flyga runt. Men däremot har jag haft många skrämmande turer med honom när han har varit utanför buren. När han för tredje gången flög rätt in i väggen innan jag fick tag i honom så tog jag beslutet att hans friflygningsdagar var förbi. Och det var inte Max emot. Den stora nackdelen var dock att Pepzi bestämde sig för att han inte ville flyga utan Max som naturligtvis alltid skulle ropa tillbaka honom när han var ute efter två sekunder. Vilket var väldigt synd eftersom Pepzi är en otroligt skicklig flygare.

Vi får se den närmaste tiden hur Pepzi tar förlusten av sin bästa kompis. För dom var ett skönt radarpar. Den ene trög och den andre kvick på alla sätt och vis. Som tur är så finns ju Fanta och Vira Blåtira kvar i buren för att stötta.

Puss på dig Max din charmige gaphals.

lunchtajm

en något sen lunch idag men det beror på att Trollungen sov sött och ganska länge idag. Inte konstigt då hon vaknade upp med en riktig dunderförkylning i full blom i kroppen. Stackars lillan. Kinderna och nosen är alldeles knallröda och det finns ingen hejd på snörvlandet.

Så vad blev det till lunch undrar ni nu...

*En stoor bit lasagne (närmare bestämt ca 300g!!)

*En rostad fullkornssmörgås med ost

*6 stora köttbullar

*7 vindruvor

*En halv banan

.. och nej... det var inte min lunch. Eller ja... det var typ halva min lunch som jag aldrig fick, plus Trollungens egna.

Hon må vara krasslig, men det är sannerligen inget fel på hennes aptit. Frågan är; VAR FINNS BOTTEN?? för nu står ungen och tigger efter mer frukt.

tjena hej...

hade planerat och påbörjat en blogg när lilla A fyllde 1 år... men den blev aldrig färdigskriven, så det sket sig.

I a f så har ettårsdagen kommit och gått. Trollungen blev extremt bortskämd så till den milda grad att när vi på lördagen skulle gå och gratta hennes bästa kompis Lilli som fyller dagen efter så trodde lilla A helt självupptaget att även det kalaset var för henne. Hon underhöll alla gästerna med en trumshow och dans. Och när hon upptäckte att publiken applåderade så fanns det inget slut på trixandet.

Så min lilla docka har helt enkelt överlevt sin första hybris. Tror det bor en ganska så stor och hårig teaterapa i henne.

Däremot när vi var hemma hos kompisen Klimpen i torsdags så var hon inte alls på humör. Men det var nog inte så konstigt eftersom hon blev brutalt väckt väldigt tidigt för att vi skulle iväg på hennes första tandläkarbesök. Och efter det så var liksom dagen inte riktigt som den skulle för henne. Men hon smaskade ändå i sig glatt av de korvar och bröd som Klimpen bjöd på. Och vi fick äntligen till en gruppbild med alla åtta kompisar på samma bild utan att nån storgrät. Klimpens mor och far var snälla och skrev ut en kopia till oss var. Våran sitter nu på kylskåpet och jag blir lika varm i hjärtat varenda gång jag går förbi och ser alla dessa underbara små människor. Tänk vilken fin start i livet lilla A ändå har fått som så tidigt har så många härliga jämnåriga polare.

Just nu väntar vi på att Lilli och hennes vackra mamma ska komma hit och mysa lite. För hemma hos dom skall det tydligen borras något förskräckligt. Vi hoppas att Lillis pappa lämnar några väggar ifred. För jag kan tänka mig att nu när han får sina tassar på en borr så kan han vara svår att stoppa. Vi håller tummarna.

Frågestunden med Trollungen och Fru S

Passar på att anta en utmaning eftersom jag väntar på att Trollungen ska kasta in handduken och ta en tupplur, plus att jag gärna skjuter upp mina göromål för dagen. Är saftigt fredagsseg. Så nu kör vi!

1. Vad åt du till frukost?
Ett par fullkornsrostisar med ost (eller rättare sagt en och en tredjedels för dottern skoffa i sig resten) och en yoghurt med jordgubbssmak samt en stooor mugg kaffe med mjölk. Inte den bästa frukosten... men har haft sämre också.

2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig.
Släng ett getöga till höger på skärmen. Där är jag på en bra dag istället.

3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Svar från Trollungens gudmor. Eftersom jag numera lovat att skärpa mig och skicka minst ett sms om dagen i resten av mitt liv typ. Jag är så förbaskat anti allt som heter mobiltelefoni och glömmer hela tiden att ta med mig den och så ligger den urladdad i ett gäng dagar. Men gudmor älskar att sms;a så vad gör man inte för den kärringen ;)

4. Vilken färg har din dator?
Gråsvart med smörfläckar från små barnfingrar lite strategiskt placerade överallt.

5. När var du arg senast?
Oj, svårt... temperament har jag men det går oftast lika fort över och glöms. Igår när dottern skallade mig på näsroten för tredje gången i rad så var jag ganska arg. Men bet ihop och höll mig för näsan.

6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Finns inte så många. Det mesta har jag förträngt från grundskola och gymnasium. Kände mig konstigt nog alltid utanför även när jag var mitt i smeten.

7. Ditt sämsta minne från skoltiden?
Här finns det desto mer att ösa ur. Men jag väljer nog mitt första sämsta från andra klass i grundskolan då jag blev satt i speciell hjälpgrupp för matte. Specialläraren Siv var en tyken och elak kärring som när jag frågade om hjälp sa till mig att; "Vässa pennan!!! Den är lika trubbig som din näsa!" Sånt sätter sig i minnet. Det var först när jag började mellanstadiet och fick en kanonlärare som man förstod att det var inte själva matematiken jag hade problem med. Jag var närsynt och såg inte tavlan. Detta avhjälptes snabbt av ett par lila/rosa brillor i bästa Dame Edna-stuk. Men tack vare Siv så har jag alltid hatat matte på skolbänken. Och jag hade saftiga problem med utseendet på min "trubbiga" näsa till och från när jag var yngre.

8. Yoga eller löpning?
Poweryoga is da shit! Löpning klarar inte knäna.

9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Det får bli den första, för jag älskar pasta. Men ingen svenne-bolognese tack! Jag gör min egen kryddiga variant med asiatisk touch istället.

10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
Finns tyvärr inga tidningar som är gjorda för mig. Men så ofta jag har råd (för dom är sjukt dyra) så unnar jag mig ett nr av Bead & Button och dom andra specialtidningarna inom hobby från England och Usa. "Allt om handarbete" är väl det närmaste jag kommer på svenska. Men den är inte direkt inspirerande. I övrigt så slukar jag det mesta i tryck från Ö.B-reklambladet till National Geografics när jag kommer över dom. Och tack vare sambons inköp av diverse speltidningar så är mitt huvud på tok för fullt av värdelös information om dom senaste x-box spelen som jag aldrig kommer spela. Enda nyttan med det är väl att jag hänger med i konversationen när brorssonen på 15 år sätter igång.

11. Favoritkaraktär i deckare?
Finns bara en och han heter Hercule Poirot! Mannen med dom grå hjärncellerna. Dom där svenska blaha-blaha snutarna kan dra nåt gammalt över sig... förslagsvis Mikael Persbrandt. För han är ju ändå alltid där.

12. Teveprogram du aldrig missar?
Just nu finns det inget jag inte vill missa. Ramlar jag över "Lyxfällan" eller "Rent Hus" så fastnar jag och suckar lättad över att jag inte har det som dom. Väntar på att nya säsongen av Big Bang Teory ska komma till Sverige. Och dom närmaste 10 avsnitten av Hell´s Kitchen har jag redan sett på youtube. Heroes har jag missat för många avsnitt av så vi får helt enkelt ta igen det genom att köpa boxarna en vacker eller regnig dag. So I´m good. Däremot kan jag aldrig motstå att sänka tänderna i en riktigt bra dokumentär. Mjum, mjum!

13. Vem är du avundsjuk på?
Ja inte är det Anna Anka i a f.. haha
Skulle väl vara rent allmänt dom som vet vad dom vill med sina yrkesliv och har det där jobbet dom vill eller är på väg dit. Eftersom jag själv just nu inte har en aning om vad jag vill syssla med i framtiden och inspirationen på det området totalt skrumpnat ihop.

14. Din bästa revansch?
Det är den som komma skall.... kanske ;)

15. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta?
Har provat många konstigheter genom åren. Så mitt svar får bli dåligt tillagad mat.

16. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Just nu skulle det vara kul att gå och ta en öl i sällskap med Seth McFarlane, Bill Bailey och Dylan Moran. För jag tror jag hade fått många skratt. Och idag orkar jag inte vara jätteseriös och ställa någon mot väggen.

17. Vilken kändis skulle ha den kvinnliga huvudrollen i Terminator 4
Anna Skipper... så får vi kanske se om hon är så felfri som hon själv vill framstå.

18. Kaffe eller te?
Kaffe med mjölk är ett måste. Men när höstvindarna viner så tackar jag inte nej till en kanna "rabarber-grädde" med en skvätt mjölk och sockerbit tillsammans med mysig filt, bra bok och något tänt ljus.

19. Skostorlek?
39

20. Hur ofta är du på Ikea?
Kanske fem gånger på ett år.

21. Vilken kändis skulle du lämna din nuvarande partner vid altaret för?
Helt ärligt så finns det ingen som slår sambon när han är som bäst. Men jag skulle inte tacka nej till att klämma Hugh Jackman i full Wolverinemundering på rumpan en gång... eller kanske två.

22. Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Det hade gått fort. Finns så mycket att lägga pengarna på. Antingen renoverat och betalat av huset vi bor i. Men troligtvis sålt det och köpt ett nytt, finare, större . Lite möbler och en ny bil. Sen nån rolig kurs till både mig och sambon i respektive pysselnitch. Och en lyxig semester all-inclusive hade ju i suttit som smäck.

Trollungen antar också utmaningen! ;

1. Vad åt du till frukost?
Började dagen med en stooor flaska välling. Lite senare var jag redo för frukost nr 2 som bestod av en dubbel portion fullkornsgröt med katrinplommon på toppen. Sen snodde jag större delen av morsans ostrostis. Ja just ja... höll på att glömma att jag hittade en bit kex på vardagsrumsgolvet från igår som jag smaskade i mig också.

2. Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig.
No can do... mamma och pappa förbjuder exponering av mitt söta plyte.

3. Vem fick du ditt senaste sms ifrån?
Får väl säga Gudmodern jag också. För jag och mamsen hänger liksom ihop på den punkten. Har ingen egen riktig mobil än, och den där leksaksvarianten är helt värdelös. Har varken mms eller sms.

4. Vilken färg har din dator?
Snyft! Påminn mig inte!! Min stora sorg är att jag är datorlös. Och snåla päronen låter mig inte sitta vid datorn. Men jag har hämnats genom att pilla ner smulor under tangenterna. Så bokstäverna S, X och C går jäääääkligt trögt... hehe.

5. När var du arg senast?
ca tre minuter sedan när jag inte fick ta Toffiees vattenflaska för femtielfte gången. Mamma e dum!

6. Ditt bästa minne från skoltiden?
Får bli från Öppna Förskolan för jag har inte börjat riktig skola än. Men favvisen är nog när jag psyka skiten ur förskolelärarinnan under sångstunden genom att stå 20 cm ifrån henne och stirra allt jag kunde så tanten tappa konceptet helt.

7. Ditt sämsta minne från skoltiden?
När samma förskoletant petade mig med fingret i magen å snacka en massa strunt. Jäklar vad jag lacka ur!

8. Yoga eller löpning?
JAG KAN SPRINGAAAAA!!! Å det går asfort!

9. Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?
Spagettisar e görgoa. Det där andra har jag inte hunnit prova än.

10. Vilka tidningar läser du regelbundet?
hmmm... läser väl inte så himla mycket än. Men jag tycker om att äta mina böcker. Ja visst ja, jag gjorde pulver av pappas discshoptidning igår. Det var hemskt kul. :D

11. Favoritkaraktär i deckare?
Räknas Pappa när han letar efter sin snusdosa?

12. Teveprogram du aldrig missar?
Jag missar nog det mesta för jag kan inte klockan. Men favoriterna är I drömmarnas trädgård och Fåret Shaun.

13. Vem är du avundsjuk på?
Min bästa kompis Lilligirl för hon är JÄTTESTARK!.. Men jag springer ifrån henne... så det är lungt.

14. Din bästa revansch?
Mamma sa att jag inte fick dra i sladdarna i datorn... så jag bet henne i stortån... hårt!

15. Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?
Äter ALLT. Jord, , sten, kaninbajs, insekter. Bring it on! Jag provar det mesta minst fem gånger innan jag tackar nej.

16. Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?
Skulle vilja ta mig ett snack med utbildningsministern Jan Björklund. Jag börjar förskolan nästa år och jag har en hel del önskemål han behöver få reda på innan dess§1.

17. Vilken kändis skulle ha den kvinnliga huvudrollen i Terminator 4
Upsy Daisy från I drömmarnas trädgård. Hon är grym på att dansa!

18. Kaffe eller te?
Har inte provat te så det får bli kaffe. För det gav min morbror mig att smaka på när han var här. Mamma blev arg. Och nu går jag alltid runt och tigger efter kaffemuggen.

19. Skostorlek?
Denna veckan ligger jag på en 20-21

20. Hur ofta är du på Ikea?
Svårt att säga eftersom jag bara hunnit dit tre gånger än så länge i mitt liv. Om man inte räknar när jag låg i mammas mage.

21. Vilken kändis skulle du lämna din nuvarande partner vid altaret för?
Vad är ett altare? Men jag är nog kanske lite kär i pappas jobbarkompis Hugo.... e han kändis?Fast han har en jättesnäll tjej. Så läget är lite komplicerat just nu.

22. Om du hade fem miljoner över - vad skulle du köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna...
Sjukt mycket majskrokar och en rejäl plaskdamm. Hur mycket majskrokar får man för pengarna egentligen? Men nu har jag faktiskt inte tid för fler frågor. Jag måste gå å blåsa i dammsugarslangen.

Dottern springer runt matsalsbordet på sina krumma ben iförd hellokitty t-skirt från mormor och hellokitty ryggsäck från farmor och en bilderbok i högsta hugg samtidigt som hon skriker; WOOPP WOOOOOOOO WIIIIIII!!

Hon känner sig jäkligt cool just nu. Cool and ready for school.. hehe. Fast hon ska bara komma förbi ettårsdagen först. Men träningen är uppenbarligen i full rullning.

Posten.. suck

Posten har ändrat tid för tömmning på sin brevlåda borta vid oss. Glad i hågen gick jag igår med en liten födelsedagsgratulation för att lägga på lådan så att det skulle komma fram i Stockholm idag när Trollungens faster fyller år.

I alla år vi har bott här så har det varit tömmning först kl 4 för att sedan för några år sedan ändras till kl 3. Nemas problemas tänkte jag när jag och lilla A marscherade dit igår runt ett tiden.

Men nädå.. helt plötsligt har dom ändrat. Och det är vad som står på lådan som gör mig konfunderad.

"Tömmning sker vid behov, sista tömmning sker klockan 10.00"

Vad betyder det egentligen. Tömmer dom häcken av sig mellan 24.00 till 10.00? Och NÄR kommer i s f breven fram?

Har en stark känsla av att våran lilla gratulation inte kommit fram idag. Och funderar på att ringa till Posten och fråga om man ska ställa klockan på ringning för att få iväg sina brev till nästföljande dag. Mycket märkligt och grymt irriterande eftersom jag gillar att skicka just gratulationer så att dom kommer fram på rätt dag.

Mmmm... det var dagens i-landsproblem.

I alla fulla fall,

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN FASTER FIFFI!!

Hoppas du har en riktigt härlig dag från lilla A, Gubbekepsen och mig.

Jag bara måste få skryta lite....

Visst är det lite märkligt att så fort det är någon som man har nån form av association till som det går bra för så bröstar man själv upp sig lite i stolthet och speglar sig i glansen av det hela som om man någonstans har haft ett finger med i spelet trots att man inte varit i närheten.

Jag menar, jag har inte gjort något av värde den senaste tiden förutom att spendera dygnet-runt-kvalitéetstid med min älskade Trollunge. Icke att förakta i o f s. Troligtvis bästa tiden i mitt liv som sker just nu mitt framför näsan på mig i ett rasande tempo som gör att jag går och nyper mig i armen varje dag för att fatta att det är min verklighet. Men ändå går jag här och struttar som en nyvaken tupp av stolthet och laddar från tårna för att ge omvärlden mitt livs KUCKELIKUUU!

Men vad är det då undrar ni.... Ingen mindre än min sambos förträffliga storasyster. Jupp, hon har nämnts här några gånger tidigare i mina tafatta försök att göra reklam för henne.

Fiffi är cool, kreativ och inte rädd för att säga vad hon tycker. En stark kvinna att se upp till och en förträfflig förebild för lilla A. Sen blir ju inte saken sämre av att hon har två av dom absolut coolaste ungar jag någonsin träffat och som jag längtar efter att få sätta mig ner och spela spel med igen. Roligare med Monopol kan man bara inte ha.

Så efter dessa ord så finns det inget annat för er att göra än att den 24 september springa som om era liv hängde på det till närmsta tidningsförsäljare och inhandla ett nummer eller två av Amelia. För nu kommer det äntligen något läsvärt i den blaskan. Fiffi har gått å blivit krönikör!!!

Här ska läsas, klippas och klistras så det står häääääärliga till. Vi är SÅÅÅÅÅ stolta :D

Och om hon den där Adamo är smart så klistrar hon min svägerska på förstasidan med huvudrubriken "HON ÄR HÄR NU! - Ufo-Fiffi har landat!"

http://ufo-fiffi.blogspot.com/

Godermorgon i Stugorna!

Trollungen sitter idag brevid mig och tittar på när jag knattrar med tangenterna. Hon knattrar brevid på bordet istället i ett försök till imitation. Men så fort hon kommer åt så slänger hon iväg en välriktad hand mot tangentbordet som om hon försöker få en syl i vädret. Tänk va spännande och mystisk den här laptopen är i hennes ögon. Hon älskar den passionerat och VET att den är förbjudet område. Men kan aldrig låta bli att så fort hon får chansen gå fram och trycka på alla tangenter hon kommer åt och bita lite på musen som är ett av dom häftigaste objekten i Trollungens värld. För den lyser i rött när man rör vid den. Oemotståndligt!

Det dröjer nog alldeles för kort tid tills hon vill ha en egen.

Jag och herr S tillhör den sista generationen som växte upp utan datorer och mobiltelefoner överallt. Vi som fick bestämma tid och plats när vi skulle träffa kompisar på stan och sen stå och vänta snällt tills den andre dök upp. Eller som helt sonika fick ta oss till bibloteket med vårat tummade icke elektriskt maskinskrivna lånekort om det var något vi undrade över. Mina brorsbarn tycker hela konceptet låter knas idag.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men när jag tänker tillbaka på den lilla tekniken som fanns i min barndom så är det inte utan att jag blir alldeles nostalgisk och varm i kroppen över hur charmigt och oskuldsfullt allt var på något sätt.

Min dotter däremot gjorde sin första mapp för internetfavoriter i förra veckan endast tio månader gammal. Hon döpte mappen till GR4334DX och jag har ingen aning om vad hon har tänkt lägga in där. Jag hade gått för att hämta en påtår på kaffet när lilla A blixtsnabbt stegade mot datorn och med några enkla snabba knapptryckningar organiserade upp litegranna. Så mappen får vara kvar och vänta på att hon fyller den med något.

Marodören slår till

Godmorgon.

Trollungen ligger fortfarande och sover än så länge. Så jag testar att kasta ut en blogg medans lugnet är.

I förrgår gjorde lilla A det som jag i min enfald trodde skulle dröja åtmindstånde nån vecka till eller två. Hon drog igång en spisplatta på 12;an för hon skulle minsann också laga mat.

Själv stod jag med huvudet inne i kylskåpet och ryggen vänd mot spisen grävandes efter ingredienser till Trollungens Pasta Bolognese. Läskigt hur fort saker och ting kan gå för det tog sekunder för plattan att bli riktigt het. Och av alla fyra plattor så valde hon naturligtvis att slå på just den plattan där jag tillfälligtvis ställt ner vattenkokaren till pastavattnet.

Jag trodde först att vi undkommit total förstörelse när blixtsnabbt fick lyft av den till synes intakta kannan från plattan och stängt av värmen. Men när jag stod med den i handen började hela botten "rinna" av likt smält lakrits. Så jag slängde upp köksdörr och hiva ut fanskapet.

Resultat; No more vattenkokare. Men det blev i a f 15 portioner Pasta Bolognese när jag återigen kunde andas efter chocken.

Så nu har jag spikat tillsammans med familjen A.L.F att vi drar iväg till IKEA och köper alla möjliga knapp och dörrstopp vi kan hitta på lördag. En helt och hållet genial idé från mig och L för vi passar på att skicka av gubbarna in på Mediamart så vi slipper gnället om hur sjukt jobbigt det är att gå på IKEA. Samtidigt får jag och L äntligen njuta av att få respons från varandra när vi går runt och vrider och vänder på varenda pryl vi kan hitta till fyndpris. För är det något både jag och L är helt torsk på så är det fyndlådor och röda prislappar. Vi två blir som en hel flock pirayor som vädrat blod i vattnet. Och det är nästan så att man bara ser tåspetsarna på oss när vi dyker ner i en tiokronors-korg och rafsar runt så grejerna flyger, samtidigt som vi med barnslig förtjusning visar upp för varandra varenda liten "skatt" vi hittar.

Men nu är det nog dags att bege sig upp och hämta lilla A. För vi hade tänkt komma iväg till BVC som öppnar idag efter semesterstängt och väga och mäta den lilla marodören. Ska bli spännande att se hur mycket hon egentligen har dragit iväg på dom här två månaderna. Men först ska vi nog få lite kläder på oss och frukost i oss.

en ram

satt och kvällsudda framför tv:n med herr S i förrgår när Trollungen sussade sött. Det blidde en ram. Lite söt om jag får säga det själv. Decoupage pyssel passar mig ganska fint just nu, eftersom det är snabbt och enkelt. Ungefär vad man hinner med när man har en liten pratsjuk marodör som klänger på en hela tiden. I fredags tog hon sina första steg utan att hålla i sig och nu är det full fräs framåt precis just dit som hon inte får vara såklart. Hon är härlig på alla sätt och vis. Inte helt otippat så kommer nog innehållet i ramen att fyllas av nån liten charmig bild på henne. Frågan är bara vilken av alla jag ska välja. Hon är en riktig liten linslus.

tipp tapp...

På tåspetsarna tassar jag försiktigt in och
viker spindelnäten
åt sidan.

Tar tillbaka det jag lagt åt sidan för ett tag. Dagarna har varit sprängfyllda av så mycket och ingenting att jag inte orkar räkna upp ett endaste enda.

Det är som det är...eller var. En paus. Den var skön på många sätt. För det gäller att inte fastna och känna krav att producera. Utan bara vara och göra det som faller andan på. Jag tappade det ett litet tag och kände att det blev ett tvång. Och då är det inte roligt att skriva.

Så nu ska det bli spännande (i a f för mig) att se vad dom nästkommande texterna kan handla om.

En sak som underlättar är att jag sitter vid våran sprillans nya laptop. Man tappar lätt sugen att sätta sig ner och skriva när det tar ca 20 omstarter innan man ens kommer ut på nätet.

Den nya laptopen är så fin och enkel... jag kallar nog henne för Berit.