Dagis

Lilla A och herr S har åkt iväg för att vara på inskolningen på dagis idag och jag får ett par timmar för mig själv. Gött!
Inskolningen har hållit på i en vecka och har gått över alla förväntningar. Tror att jag redan efter första dan hade kunnat lämna henne. För man ser inte röken av henne efter att hon fått av sig ytterkläderna. Hon bara rusar in och leker allt vad hon orkar med dom fina sakerna och roliga gosiga förskolelärarna. Dom är underbara alla tre. Och håller på att rusta upp avdelningen riktigt fint med nya gardiner, leksaker och en liten tv i hallen som visar bilder på våra barn. Avdelningen har varit stängd ett längre tag och öppnades upp igen för dom första barnen i måndags. Så lilla A har varit med från start kan man säga. På avdelningen är det en kille och två tjejer som jobbar. Dom är runt samma ålder som oss föräldrar vilket jag var lite förvånad över eftersom man oftast är van att möta nån gammal "ringräv" som varit med i gamet i sisådär 30-100 år. Men kul för dom gillar verkligen sina jobb och är trevliga och ödmjuka människor som jag är säker på att vi alla kommer trivas ypperligt med.

Lilla A har fått måla varje dag. För det är något som hon verkligen älskar. Släktdrag från bägge sidor helt klart. Hon kan sitta hur länge som helst. Djupt koncentrerad och välja färger och fundera på nästa streck med rynkade ögonbryn. Extra kul är det att dagiset har en egen ateljé där barn från alla avdelningar får komma in två barn i taget för lite egen skapartid i alla möjliga material med en egen målarpedagog. Tror det är en fullträff för våran spirande lilla konstnärinna.

Vi föräldrar får sitta vid ett bord och dricka kaffe och vara så ointressanta som möjligt. Ett bra tillfälle att lära känna varandra. Men vi har också blivit satta i arbete med att tillverka en låda full av familjebilder till våra barn som dom kan använda som byggklossar men också för att kunna visa och berätta om sin egen familj. Lilla A´s låda är fullproppad med bilder på oss alla. Farmor, farfar, mormor, gudmor, morbror, faster, bästa kompisen Lilli, kusinerna m.m och en gruppbild på alla kompisarna från mammagruppen. Sen är ju så klart alla våra husdjur med också. Så det är ganska trångt. In i mellan bilderna klistrar jag på lite servetteblommor så det blev lite färg eftersom jag drog ut bilderna i svartvitt då färgen i våran skrivare krånglar.

Nä nu blir det tvättvikning här. Sen när lilla A kommer tillbaka är det min tur att packa ihop oss och ge sig av till Öppna Förskolan. Det är sista chansen för oss att säga hej och hej då innan Trollungen börjar dagis på riktigt :D

Upp och ner på vända huset

Vad jag gör just nu;

plockar, städar och försöker få bort alla frukt och matfläckar som täcker vårat igår nytvättade parkettgolv efter fröknarna Trollunge och Lilligirl. Vi hade Lilligirl med mor här igår och tjejerna hade lika kul som vanligt. Extra rolig överraskning blev det när lilla A vaknade på morgonen och insåg att det roliga inte var över eftersom jag fick dom att sova över istället för att traska hem i iskyla sent på kvällen. Så tjejerna har haft fullt ös - medvetslös här med katastrofala följder sett ur städperspektiv. Men det är det värt såklart. Dom har verkligen ätit gotter både igårkväll och idag. Eller vad sägs om; pizza, pommes, mackor, köttgryta, vattenmelon, russin, välling, clementiner, riskakor och saftiga päron. Ett hederligt tjejparty helt klart.

Men nu hör jag våran älskade lilla terrorist vakna till efter sin tupplur. Så mer paus än detta bidde det inte. Tänkte se om hon vill måla en liten stund så kanske, kanske jag kan påbörja min frösådd av kryddväxter som jag vill ska prunka fint på mina nya fönsterhyllor i köket.

Wish me luck ;)

jag och min nya bästa vän

Som jag skrev för inte så länge sedan så är en av mina projekt i år att bli bästis och bundis med den nygamla fina Husqvarna 2000 maskinen som numera bor hemma hos mig. Gammal och gediget arvegods till grej som väger ton och kör som en gudinna, hihi. Ja det tycker i a f jag som är total nybörjare och har haft ganska mycket otur med mina tidigare symaskiner som troligtvis fungerar bättre som tröskmaskiner än att misshandla tyger i.

Första uppgiften för "Gamla Bettan" blev lite gardiner som nu pryder det Strömska Palatset. Får ta lite bilder på det en annan dag. Men idag vågade jag mig på en av mina småskräcker. *trumvirvel*.... TRIKÅTYGER!

Så jag valde ett mini-mini projekt för att vara på den säkrare sidan. För steget från en pyjamas T-skirt som var aningen för kort åt mig till ett nattlinné åt Trollungen är väldigt litet. På bilderna ser ni det färdiga resultatet. Trollungen är mycket nöjd. Nästa projekt blir nog aningen mer avancerat.... kanske ;)

Iskall och lortig?

Detta år kan gå till historien som mitt skitigaste och/eller mest genomfrysta nyår någonsin. Varför, undrar du.

Jo våran varmvattenberedare har fryst under natten så ur kranen kommer inget annat än flytande isbitar. Jippie....

Upptäckte detta dock lite sent idag eftersom jag pysslade med andra icke kranrellaterade ting. Så ooooops... detta kan om det vill sig illa bli en dyyyyr historia till råga på allt. Men så fort jag fattade vad som hänt, vilket inträffade strax efter dagens första kisspaus med ett par mycket intvålade händer som tvunget måste sköljas, Iiiiiiiiiiiihhhh liksom, rusade jag upp i vårat överbelamrade förråd och grävde med näbbar och klor fram vårat lilla extraelement. Sen släckte jag totalt ner våran fönsterbelysning när jag i all hast drog den enda jordade förlängningssladd jag kunde komma på sådär i vild panik. Den är typ 10 meter lång när jag egentligen bara behövde en halv meter. Men skit samma... nu hoppas hoppas hoppas jag bara att jag hunnit undvika total katastrof här. Annars börjar det nya året på ett högst otrevligt sätt. Det är en sak som är säker.

Mise en place

En restaurangterm som jag älskar kort och gott. Det betyder typ; på sin plats. Och i ett kök eller en matsal innebär det att man har förberett så mycket som det bara går innan matgästerna anländer.

Och det är nästan vad jag nu har gjort. Bordet är dukat, potatisgratängen står och svalnar, desserten står i kylen och gottar till sig. T o m dippen är klar. Nu är det bara att tuta och köra imorgon med det sista. Nemas problemas.

En till gäst fick vi också. Närmare bestämt lilla A´s älskade Gudmor vilket vi är väldigt glada för.

Jag har som tradition att inte avlägga några nyårslöften då jag sätter heder i att aldrig bryta mina löften. Och just nyårslöften brukar vara alldeles för livsomvälvande och dramatiska för att på ett nyanserat sätt kunna hålla dom nästföljande 365 dagarna. Däremot skulle jag kunna drista mig till att avlägga "intensioner" för att, om ni tillåter, låta lite fin i kanten. Här följer dom alltså utan inbördes rangordning.

Mina Intensioner för 2010

*Att hitta på så mycket kul grejer med min familj och vänner som det bara går.
*Att fortsätta berätta och visa för min sambo och min dotter varje dag hur mycket jag älskar dom.
*Att vara snällare mot min kropp. Även om det ibland kräver devisen "Be cruel to be kind"
*Att bli bättre på att skicka iväg små jag-bryr-mig-paket eller kort främst till lilla A´s kusiner men även Svärmor och nära vänner. För om jag lägger bara en bråkdel av den energi som jag ger dom i mina tankar varje dag så blir det en del ivägskickat kan jag säga.
*Att bli bästa kompis med min fiiiiiina gamla hederliga symaskin som jag testkörde igår och blev alldeles kär i.
*Att hitta ett bra jobb med vettiga tider som funkar för mig och min familj.

Mmmmm... många intensioner finns det. Och jag ska göra vad jag kan för att genomföra dem.

Men nu ska jag gå och titta till potatisgratängen för att se om den har svalnat tillräckligt för att åka in i kylen så jag får gå och lägga mig nån gång. För en värdinna med ringar under ögonen är aldrig charmig.

Ändrade planer

Jag och herr S (fast mest herr S) lekte med tanken att slöa till det rejält imorgon. Herr S röst föll på hemkörning av pizza. Men ödet ville annorlunda. För istället kommer H och M hit för att mysa med oss. Kommer garanterat bli hur trevligt som helst.
Så nu har hela lilla familjen varit och handlat, detta trots att herr S varit lite krasslig idag så var han tvungen att haka på så jag fick med mig allt hem. Extra jobbigt blev det dock eftersom våran gamla trotjänare till bil inte ville starta. Så det var bara till att knata på helt enkelt.

Menyn håller jag enkel med lite grejer som jag kan förbereda redan idag.
Vad tror ni om denna meny?

Förrätt

Hummersoppa med vitlöksbröd

Varmrätt

En kryddig fläskfilégryta med medelhavstouché serverad med frästa grönsaker och krämig potatisgratäng

Dessert

Cholkladmoussé varvad med bär & vaniljcremé på en botten av digestivekex

Men just nu kan jag inte börja. För köket är ockuperat av herr S som skapar sin gruvligt goda vegetariska lasagne som han skall ta med sig till jobbet imorgon och bjuda sina kollegor på.

Blir nog en gottig dag imorgon med trevligt sällskap både till bords och på gaffeln hur som haver.

Skål och glöm inte majonäsen!

Hoppas att ni alla har överlevt julafton och känner er redo att möta det nya året.
För egen del så har jag alltid tyckt att jul och nyår kommer för tätt på varandra. Känner mig fortfarande mätt och trött efter julens stök och bök. Vädret är nog i o f s en stor bidragande faktor till min brist på energi.
Sen har jag nog slutat tycka att nyår är en särskilt speciell dag. För min erfarenhet både bakom och framför en bardisk har lärt mig att alla dessa förväntningar som människor lägger i det där tolvslaget är som ett enda stort luftslott som när klockan väl har slagit totalt kollapsar.
Här blir nyår förhoppningsvis mysigt och lungt. Skumpa ligger på kylning. Sambon jobbar till sex-tiden imorgon. Så jag ska bara laga nåt lite gott och lyxigt. Sen sover förhoppningsvis Trollungen vid tolvslaget så jag och bubben min kan ta oss ett glas och titta djupt in i varandras ögon samtidigt som vi konstaterar att året som varit förändrat oss för evigt. För det har sannerligen varit ett år i Trollungens tecken. Och nästa år börjar nya utmaningar med dagis och jobb. Spännande :D
Men först vill jag ge er den här texten som jag hittade. En gammal rackare som tåls att läsas igen. Och jag ska försöka hålla visdomen den bär med sig i färskt minne. Även dom dagar som kommer när man inte känner att man räcker till. Allt handlar ju trots allt om fördelning och prioritering ;)
Kramar och gott Nytt från mig!

Majonnäsburken och två koppar kaffe
När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:

En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonäsburk av glas och började fylla den upptill kanten med golfbollar . Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. Småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade.

Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv.
Småstenarna representerar andra saker som betyder något , som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi påsmåsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka och förnöjsamhet. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om 'golfbollarna' först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand.
En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

Från oss alla till Er alla....

önskar vi Er en RIKTIGT GOD JUL!!!!!

hoppas att tomten hinner fram i tid till er alla ;)

Toasty....

Sitter nu och lyssnar till det svaga ljudet av varmluft som pumpar in här i huset. Installationen gick toppenbra och installatörerna var jättetrevliga. Elektrikern kollade t o m på en lampa i vardagsrummet som vi trodde gått sönder. Tog hans telefonnummer utifall att man behöver lite elektrisk assistans i framtiden :D

Tusen och åter tusen tack till dig Svärmor för världens bästa julklapp , så nu värmer du inte bara våra hjärtan, utan även våra öron och tår plus att vi får en plånbok som ej behöver gråta sig till sömns när GBG energi AB knackar på med sina fruktansvärda räkningar såhär års ;)

Varmare, billigare vindar på ingång

Idag är dagen D.

Dagen då vår stora fina luftvärmepump skall installeras. Den har stått i två veckor nu och gottat sig alldeles ledig och lat i sina kartonger i vårt grovkök.

Men nu jäklar skall den upp och komma i arbete.

Känns lite som julaftonsmorgon redan faktiskt. Spänd förväntan ligger i luften i det Strömska Palatset. Blir det varmare? Blir det billigare? Hur lätt/svårt kommer det vara att få den på plats? Vilken plats kommer den slutgiltligen att få? Kommer den stå som en stor jätteful grunka och välkomna alla med sus och dus vid våran framsida? Eller får den sitta på baksidan undangömd och jobba i det tysta?

Installatören kommer "nån gång efter lunch", men vad är lunchtid i hans värld? Elva? Tolv? Ett? Eller kanske halv fyra? Och när han har varit här kommer vi då också behöva den där elektrikern för ytterligare kabeldragning? I så fall, när kommer elektrikern? Idag? Imorgon? Eller nästa år? Som ni ser har jag måååånga frågor i ämnet.

Nån gång efter lunch kanske jag får svar.

Ny favvislista

Har hittat massa inspirerande bloggare den sista tiden som får det att klia i pysselfingrarna och gör att fantasin tar sig ut i en helt ny omloppsbana.
Och som den vänliga själ jag är så vill jag dela med mig av denna inspirationsskatt som jag funnit.
Du hittar dom, om du vill, längre ner till höger här under den självklara titeln; Inspirerande Bloggare.

Om du känner för det och om plånboken tillåter så kan man handla både det ena och det andra av dom som dom själva skapat.

Håll till godo... å mycket nöje!

Svammel...

Nu börjar lilla A´s förkylning nå sin kulmen här tror jag. För det finns ingen hejd på snoret och hon har även börjat hosta upp små charmiga slemklumpar. För mycket info? hehehe

Annars är hon i fin form och med lika mycket energi som vanligt. Och nåt tecken på dålig aptit finns inte i hennes värld. Skönt det.

Värre är det med mig, rent energimässigt. För jag går fortfarande som i ett töcken sådär ruggig och jäklig som man känner sig och fanskapet vill inte bryta ut på allvar så man känner att det finns nåt slut nånstans.

Julkorten som jag började med redan i november har fått ligga orörda då jag inte vet var jag ska hämta orken ifrån för den där sista toutchen. Men i afton när sambon kommit hem så ska jag i a f försöka mig på ett sista ryck. För iväg skall dom!

Så vad har jag gjort dom senaste dagarna förutom att umgås, busa å mysa med Trollungen? Jo jag har häckat på Tradera. Och gjort några fina fynd minsann. Sprillans nya klänningar till lilla A och några mönsterböcker för barnkläder till mig själv. Mönsterböckerna får bli herr S julklapp till mig i år har jag bestämt. Så slipper han försöka pressa fram något kreativt i sista stund.

För i vanliga fall så har vi en liten tradition jag och herr S. Vi köper inte julklappar till varandra utan gör någon liten kreativ sak med kärlek i stället. Förra året fick jag ett jättevackert av herr S snidat hjärta i buffelhorn att ha runt halsen. Och av mig fick han ett egentillverkat silverarmband. Men som sagt, i år finns inte min energi på plats. Så jag har helt sonika beställt ett par saker till herr S från mig och lilla A istället som han kommer att ha många roligt kreativa timmar med förhoppningsvis.

Själv är jag redan överlycklig över böckerna jag ska få. Jag har lovat mig själv att inte ens öppna pärmarna på dom innan jag fått dom "på riktigt" på julafton så att överraskningselementet fortfarande är intakt. Herr S däremot tyckte hela den idéen om mina julklappar var lite tråkig. Men han kunde inte ha mer fel. För dom senaste månaderna är allt jag har önskat mig hett att få sätta mig vid min fina ny-gamla symaskin som jag fått av underbara svärmor och skapa saker till lilla A. Å då måste man, eller i a f jag, ha några mönster att utgå ifrån.

Av min mor har jag önskat mig tvillingnålar (för snygga sömmar) och snedslåband i alla möjliga färger samt roliga tyger. Hon tycker också att jag är knäpp. Men sån är jag.

Dags för mig att trycka i mig något av energivärde medans lilla A sover paus nu tror jag.

På gennsyn ;)

Fröknarna Trassel och Krassel

eller Rapport från sjukstugan...

Riktigt så illa som det kanske låter är det inte. Men jag och dotra är inte på topp i a f. Snoret flödar från dottern och själv känns det som om nån sate tryckt in ett kilo bomull i skallen på mig.
Är lite mer väck än vanligt alltså.

Men, men.. vi har mysigt ändå. För det har vi alltid tillsammans. Hon är helt klart den roligaste människa jag någonsin haft privilegiet att träffa (förutom min sambo känner jag mig nödgad att tillägga). Hon springer i skrivande stund runt och kastar vatten. Obs! från nappflaskan och inga äckligheter även om jag inte kan garantera vad som försigår i blöjan just nu.

På det nypolerade soffbordet har uppstått en liten insjö som speglar sig fint mot tv;n, som dagen till ära är påslagen.

Oops, något längre inslag än så blev det inte denna gång för nu börjar insjön hota med att utveckla sig till en forsränning. Hoppas få återkomma snart igen. Tudeluuuu!

ett tips...

Tjenare å halloj!

Jag vet, jag har varit sjukligt dålig på att uppdatera.. en skärpning på det kommer eventuellt inom kort.

Men när jag brister så finns det ju väääldigt många andra bloggare som håller låda. Så saknaden efter mig behöver ju inte alls vara så stor.

En som jag upptäckte idag är Sören Olsson (http://sorenolsson.blogspot.com/) Om jag säger Berts dagbok så vet ni säkert vem jag menar. Titta in till honom och läs. Jag lovar att din dag blir lite extra förgylld.

en grå och kärleksfylld dag

Idag ska jag och min älskade lilla familj åka upp och hälsa på min pappa, farbror V och min kompis B.
Alla tre ligger och vilar på samma gravfält för dom gick bort samma år. Det var ett riktigt tungt år i mitt liv där jag även förlorade min farmor.
Hade egentligen velat åka upp i helgen men herr S jobbade så vi väntade tills idag då han är ledig så vi kan göra det tillsammans.

Sitter här och gråter en skvätt (vi snackar niagarafallen) nu som jag alltid gör så här års. Jag gråter över minnen som jag aldrig fick lov att dela med dom. Och framtiden som dom aldrig fick se eller uppleva. Hoppas som alltid att jag har gråtit färdigt tills vi åker. För det är så himla jobbigt att stå där och gråta när andra besökare ser på. Jag är nämligen inte den gråtande typen. Har aldrig tyckt att det är ett dugg befriande eller förlösande som vissa säger. Det är bara blött, snorigt och jävligt irriterande. För det leder aldrig nån vart.

Snart vaknar min lilla underbara familj i a f och då ska vi åka och handla lite fint till gravarna innan vi åker dit. Ska bli skönt att få se dom igen. Jag tycker väldigt mycket om att vara uppe hos dom. Men kommer dit alldeles för sällan mot vad jag velat.

Men först som alltid.... kaffe! Tjärstarkt och uppfriskande. Precis som min pappa hade velat haft det.

Teaser...

Detta fat med nygjorda gigantiska chokladbollar ligger snällt här och väntar på att husbonden skall komma hem och inhalera dom. För idag är det herr S fredag eftersom han jobbar i helgen men är ledig torsdag/fredag. Och när sambon firar helg så vill han ha gotter. Så det ska han få! Nån som är lagom glad över att fatet står långt ifrån hennes greppzon är Trollungen som nu står och gastar och pekar hej vilt upp mot fatet och det hon tror är jordens absolut största och smaskigaste köttbullar som hon känner sig snuvad på. Och alla vet ju att hon älskar en god köttbulle!

I hennes ögon är mamma OND! Välkommen hem ikväll herr S.. det serveras gotter och gos ;)

Påminnelse om ens egna maktlöshet

Tänk vad maktlös man ändå kan känna sig.

Har precis spenderat 45 min i telefon varav 40 av dom var att sitta och vänta med irriterande inspelade reklammeddelanden som enda sällskap.

För en månad sedan damp det ner en räkning i brevlådan från Tele2. Jag rynkade naturligtvis ögonbrynen med en gång eftersom vi inte är kunder längre hos Tele2. Men dom ville ändå ha 199 kr från mig för "sammanställning för samtliga abonnemang".

Så jag gjorde som vem som helst som får en felaktig faktura. Jag ringde Tele2 och väntade i 20 minuter för att få prata med en jättetrevlig tjej som tog mitt kundnummer från fakturan och snabbt konstaterade att det blivit något fel. Hon bad om ursäkt och sa att den där räkningen kunde jag riva. Sagt och gjort. Jag rev aldrig fakturan eftersom jag alltid sparar den typen av papper utifall att nåt går snett.

Och så i veckan damp det ner ytterligare ett kuvert från Tele2 med en påminnelse där dom uppmanar mig att snarast överföra 199 kr till deras konto annars skulle abonnemanget stängas och ärendet överlämnas till inkasso.

Ordet inkasso får mig alltid att rysa från topp till tå. Även om jag egentligen aldrig haft med dom att göra utan alltid skött mina räkningar så lever skräcken så starkt att dom lika gärna hade kunnat hota med tortyr medelst slö förskärare.

Så nu ringde jag Tele2 igen och blev rundskickad från den ena Tele2 avdelningen till den andra med väntetid emellan. Tillslut konstaterade en tjej vid namn Malin på andra sidan att jag ju inte var kund hos dom så det här var något oidentifierbart som låg "släpande". Jag fick ingen ursäkt men hon uppmanade mig att både riva fakturorna och ha en trevlig helg. Jag frågade om jag kunde få något skrifligt på att jag inte var skyldig Tele2 ett öre. För det hade känts aningen tryggare om nu den här fakturan "släpar" vidare till inkasso. Men det gick inte alls för sig. Och det fanns enligt henne inte en chans att den här skulle gå vidare. Mmmm... just det... precis som att det inte fanns en chans till att den första fakturan skulle "släpa" sig vidare från puppastadiet och evolverat till en påminnelsefjäril med röda varningstexter. Hur mycket förtroende känner man inför dom orden i det läget.

Och tänk hur jäkla maktlösa vi egentligen är gentemot dom företag som handhar tjänster till oss. För dom är det bara en datoriserad knapptryckning. För en del av oss däremot kanske alla pengar vi har eller ännu värre, inte har. När dom gör fel ska vi bara acceptera. Om vi vanliga människor gör fel eller inte så så riskerar vi ändå att få inkasso på halsen. Brrrrrrr... rysningarna igen.

En annan fundering som poppar upp i min skalle är hur många av oss som får "släpande" fakturor. För det finns massor av människor som inte går speciellt noggrant igenom sina räkningar utan bara betalar när dom ser att det är från ett etablerat företag som dom tidigare haft att göra med. Är det måhända på detta vis som Tele2 finansierar sina animerade reklamfilmer?

Malins uppmaning om att riva fakturorna tänker jag ignorera. För det är mitt enda bevis på att nåt av det här någonsin har hänt. Däremot tänker jag ha en förbaskat trevlig helg. För min älskade sambo är ledig så nu jäklar skall det mysas!

Att bli kund hos Tele2 igen lockar föga. För f-n vet om det inte gömmer sig en ulv i deras fårakläder.

Jag och sambon sitter i soffan... mot sambons lår ligger ett marsvin som heter Conny och glor på tv...

Svenssonliv??? I think not!

Den nya tystnaden

Va tyst det är här hemma idag. Ingen som ropade på mig när jag gick ner för trappan. Lilla A ligger och tar sig en tupplur och jag hör hur kaffekokaren puttrar. Tror det är första gången vid den här tiden som jag verkligen hör kaffekokaren. I vanliga fall brukar Max sjunga så fort han hör att den drar igång. Dom andra fåglarna småkvittrar, men det är inte i samma volym utan honom.

Pratade med en kompis idag som beklagade sorgen, men samtidigt inte kunde låta bli att tycka att det nog kunde vara lite skönt nu när hon kom förbi på fika. För som hon sa så gillar hon att vara den enda som håller låda när hon pratar. Haha!

Sambon frågade igår om vi skulle skaffa en ersättare till honom. Men efter att ha levt med så många djur i hela mitt liv så vet jag att det finns ingen ersättare för nån av dom. Dom är unika var och en på sitt sätt.

Och trots allt så har jag ju 28 andra underbara husdjur att ta hand om fortfarande plus en liten trollunge. Så jag är inte direkt sysslolös.

Men när jag som nu förlorat en av mina älsklingar så kan jag inte låta bli att sitta här och tänka tillbaka på Max och alla dom andra som jag har förlorat. Det är min form av sorg. Tacksamhet för tiden jag fick och ledsen för tiden jag förlorat. Kärlek kort och gott.

Finns säkert dom som undrar om jag känner likadant för alla mina djur. Och nej det gör man inte. Precis som man känner olika för sina vänner och släkt. För alla har helt olika personligheter. Vissa gräver sig så djupt in i ens hjärta att man aldrig riktigt kommer över dom. Man lär sig bara att leva utan dom tillslut.

Och när det gäller min Max så får jag helt enkelt lära mig att lyssna till den nya tystnaden i huset och tacka för alla gapiga och skrikiga stunder jag ändå fick.

R.I.P Max

eller snarare, bred ut dina vackra vingar och flyg som du aldrig riktigt kunnat tidigare.

Såg att Max var lite småkrasslig i förrgår för han satt på sin pinne och burrade upp sig lite suspekt. Höll ett extra öga på honom och kände på mig att något inte stod rätt till. Men sen snäppte han upp sig och var sitt vanliga jag så jag sköt mina farhågor åt sidan eftersom det inte fanns något direkt att gå på mer än min magkänsla. Han åt, drack och som vanligt struntade blankt i alla dom regler som hans hårdnackade burkamrat Fanta alltid indriver likt den lilla diktator hon är.

Men så sent ikväll så trillade han bokstavligen av pinn. Det gick fort. Något jag ser som väldigt positivt mitt i alltsammans. För det finns inget jobbigare än att se en av sina små kamrater lida och behöva åka till veterinären för plågsamma och skrämmande utredningar som oftast inte har så stora chanser att leda till annat än den sista sprutan.

Jag misstänker att det helt enkelt var hans hjärta som gav upp. För när jag kände över honom hittade jag inga avvikelser och han var i god form på alla sätt och vis.

Vem var då Max? Jo den mest osmarta undulat jag någonsin haft privilegiet att möta. Han var också det första djur som jag och herr S valde ut tillsammans. Vi stod och tittade på några lovande kandidater som skulle få bli burkamrat med min kamakaziepilot Pepzi. Jag kunde inte bestämma mig så herr S fick välja. Han pekade på Max tvärsäkert och sa "Han är fin, han ska du ha". "Men han är ju helt grå ju!!!??? Bland alla dessa vackra turkosa så väljer du den grå??" sa jag som hade tanken att fylla mitt hem med färgprakt.

"Det spelar väl ingen roll för jag är färgblind och fågeln kan väl inte hjälpa att han är grå, men han ser snäll ut", svarade sambon. Och tänk så rätt han hade. Ingen Einstein, men älskvärd. Och fruktansvärt högljudd. Större lungkapacitet på en undulat har jag aldrig varit med om. Och förmågan att skrika högt har gjort att sambon många morgonkvistar i gryningen förbannat sitt val. "Max din förbannade flygande råttaaaa, om du inte håller klaffen NU så vrider jag nacken av dig!!!" Till svar fick sambon alltid ett extra högt och glatt KVI-DEEEEEE VITTTTTTT!

Och oljudet var inte slut där, för så fort han hörde mina steg i trappan så sträkte han på sig likt en minisoldat och började "räkna in flocken". Ett vanligt beteende för undulater i det fria är att dom ropar ut som för att kolla av att alla i flocken är med. Och detta jobb tog Max på så blodigt allvar att t o m hans burkamrater sa till honom att hålla klaffen till slut. Men han var glad ändå.

Tam blev han aldrig trots ihärdiga försök. Men däremot så gjorde han alltid som kompisen Pepzi. Så satt Pepzi på fingret så kom han med. Och när Pepzi flög iväg från fingret så såg han lite osäkert omkring sig och stack snabbt efter. Det var först senare som vi kom på varför han aldrig kopplade. Max hade nersatt syn. Troligtvis medfödd. Så han såg inte riktigt var han var eller vart han var på väg. Istället lyssnade han på Pepzis stämma och följde den. I buren hade han aldrig problem att hitta och flyga runt. Men däremot har jag haft många skrämmande turer med honom när han har varit utanför buren. När han för tredje gången flög rätt in i väggen innan jag fick tag i honom så tog jag beslutet att hans friflygningsdagar var förbi. Och det var inte Max emot. Den stora nackdelen var dock att Pepzi bestämde sig för att han inte ville flyga utan Max som naturligtvis alltid skulle ropa tillbaka honom när han var ute efter två sekunder. Vilket var väldigt synd eftersom Pepzi är en otroligt skicklig flygare.

Vi får se den närmaste tiden hur Pepzi tar förlusten av sin bästa kompis. För dom var ett skönt radarpar. Den ene trög och den andre kvick på alla sätt och vis. Som tur är så finns ju Fanta och Vira Blåtira kvar i buren för att stötta.

Puss på dig Max din charmige gaphals.