aaaaaaahhhh... vila efter hundjobb

Sitter uppkrupen i soffan med min trogna kompis, kaffe med mjölk. Så enkelt, så gott.

Idag har jag till större delen badat min mors hund. Och det är inte som att bada vilken hund som helst längre. Efter många besök och biopsi hos veterinär har han fått diagnosen SA (“Sebaceaous Adenitis”). En kronisk och ärftlig sjukdom som gör att hans körtlar inte producerar olja till huden. Detta ger honom en konstant klåda och eksem som i perioder kan vara plågsam för vissa som lider av det. Än mår han fint. Men troligtvis kommer vi inte få ha honom i livet lika länge som en frisk hund. Det finns inte så himla mycket man kan göra mer än att hoppas på att han inte får dom grava utbrotten. Men det man kan göra har jag gjort i veckan. Chango är en bichon havanais och dom har naturligt en lång fluffig päls. Den har jag nu klippt ner till ynka centimetern. Han blev jättesöt och väldigt liten.

Herr S tyckte det var en klar förbättring eftersom han enligt herr S nu ser ut som en "riktig hund" i motsats till en golvmopp som tidigare.

Man riktigt såg hur skönt Chango tyckte det var när det tjocka täcket av päls försvann så hans hud fick andas.
Sen har jag badat honom med ett speciellt lerschampo som man masserar in och låter verka länge i två omgångar. Det är som en inpackning för skinnet. Efter handdukstorkning masserade jag in ca 5-6 rejäla matskedar babyolja i päls och hud för att på så sätt ge honom det hans egen kropp inte producerar. Det sa nästan slurp om skinnet på honom. Så torrt var det. Detta ska göras ca en gång i veckan framöver. Chango njöt i fulla drag av behandlingen. Känns så jäkla skönt att äntligen veta vad som varit fel på honom så man kan hjälpa honom.
T o m personalen på hunddagiset han går på hade sett en dramatisk förändring i hans beteende efter pälsen försvann.
Jag har fortfarande en del finputsning att göra på tassarna och huvudet. Men jag delar hellre upp allt detta i flera omgångar för både Chango´s och min egen skull. Huden är på sina ställen väldigt känslig och flagnar så det är jobbigt för en liten vovve att stå still för länge. Men han har varit jätteduktig.
På samma tid som det tog att bada Chango idag har jag tidigare tovat ut, kloklippt, finklippt samt badat och torkat tre fullpälsade havanaiser.

Min mor passade under tiden på att åka in och shoppa loss på Saluhallen. Hon är en äkta shop-o-holic och älskar allt som Saluhallen har att erbjuda. Naturligtvis kunde hon inte hålla sig utan kom tillbaka med massor utav fina köttbitar till oss, samt några kilo nymalet kaffe samt hela kaffebönor. Ett par sorters ostar och ett dussin riktiga ägg. (jag menar frigående på riktigt. Där hönsen vet hur regn och vind luktar, smakar och känns, ute i friska luften med allt en höna kan önska sig. Precis som alla hönor borde få leva) Dom äggen kommer jag njuta av.

Jag lagade till några väldigt fina entrecotebitar som fanns i kötthögen. Till dom lagade jag ris och en för dagen ny-uppfunnen sås som jag måste hitta på ett namn till. Samt frästa sockerärtor, paprika, pinjenötter och rödlök. Lilla A satt med oss under middagen för första gången själv i sin egna stol. Hon har varit på exeptionellt gott humör idag och skrattat och bubblat om vart annat. Kanske beror det på att hon har månadsdag idag. Fyra månader har redan sprungit iväg i Lilla A´s liv. Hon är en stor tjej nu. Och blir bara charmigare för var dag som går.

Efter maten och en kopp kaffe åkte mor min hem igen med Chango. Jag har diskat, tvättat och plockat undan lite allt möjligt här hemma.
Herr S har också varit riktigt produktiv idag. Han har satt igång att måla om alla dörrarna på 2 våningen. Det är några stycken. Fint kommer det bli när det är klart. Min älskling han kan. Nu ligger han och lilla A helt avdäckade efter maten uppe i sovrummet och snarkar i kapp. Men dom kommer nog ner snart. För om en halvtimma så vill nog min älskade trollunge ha sin kvällsmat. Har redan förberett den så nu ska jag bara vifta på tårna litegranna medans jag har chansen.

Nattsudd

På det stora hela har det varit en härlig dag. Jag är bortskämd med sådana numera.
Tänker på vilken tur jag har haft och hur bra jag har det.
Livet har inte alltid varit så. Mycket skit har jag fått stå ut med och genomleva. Döden var under mina ungdomsår en ständig följeslagare. Och jag förlorade alldeles för många på alldeles för kort tid. Att vara den som fortsatte leva blev det stora målet. Jag visste bara inte hur.
Så det följde många år i limbo. Ett vakuum. Utåt alltid en glad prick med det ständigt stora leendet på läpparna. Fröken Duktig som fixade ALLT, till er tjänst.
Inåt ett stort svart hål. En tjej som gick hem till sin lilla lägenhet. Låste dörren och satte sig i mörkret för att stirra ut i tomma intet. Timme efter timme, dygn efter dygn. Hopkurad på soffkanten med knäna under hakan och armarna lindade runt mig. Vaggandes av och an som för att trösta mig själv och samla kraft för att orka gå ut och möta dom "vanliga" människorna. En sorglig skuggfigur som inte trodde att jag var värd att älskas eller ens tyckas om. Och det låg nog mycket sanning i det eftersom jag inte ännu hade lärt mig att tycka om mig själv. Så hur skulle andra då kunna ta till sig mig när det enda dom träffade var en illusion helt utan verklighetsförankring.
Mina gamla vänner försvann en efter en. Några helt av naturliga skäl. Alla tog vi olika vägar i livet efter studenten. Men dom som stod mig riktigt nära visste inte hur dom skulle hantera mig. För dom såg det där mörkret i mina ögon. Och det skrämde dom. Så istället för att ta tag i mig och ruska om så fortsatte dom på sina egna vägar medans jag försvann ut i perfering. Trist, visst, men mänskligt. Jag var ju själv inte tillräckligt modig för att hålla dom kvar. Sitter man som jag gjorde i tystnaden och mörkret så plockar man inte upp telefonen för att slå en pling och kolla om nån vill hitta på nåt. Det hade nämligen gått så långt att man trodde att man inte hade något att erbjuda som vän. Att man bara var en jobbig jävel som störde. Tyvärr är just telefongrejen något jag jobbar på än idag. Har fortfarande svårt att ta till mig att det faktiskt finns människor som t o m blir glada av att höra min röst i andra änden.
Alla dom svarta åren lärde mig dock många viktiga livsläxor som jag idag inte skulle vilja vara utan. Bl a att man inte kan lita på någon. Och med det menar jag inte att man skall misstro sina vänner. Utan att den enda som man kan förlita sig på i alla lägen, om man har tur, är sig själv. När skiten verkligen viner kring öronen på en. För det krävs det en inre styrka och att man ingår en pakt med sig själv att aldrig ge upp.
Skulle kunna skriva en hel hög tegelstenar om dom där åren. Och det är inte omöjligt att några fler rader av det når denna blogg. Men nu vill jag avrunda så smått för att istället smyga upp till min lilla familj, som jag älskar mer än ord kan beskriva. Titta en liten stund på deras lugna fridfulla ansikten och lyssna till deras tunga andetag innan jag själv somnar lycklig och förväntansfull inför att få vakna upp till ännu en dag i deras sällskap. Dom älskar mig. Och jag är så oändligt tacksam för det.

Dagens Spotify

Så vad smeker öronen i det Strömhska palatset en helt vanlig torsdag undrar ni...

Richard Cheese offcourse. Kungen av covers. System of a Down, Disturbed, Depeche Mode, Korn... etc etc etc.. ingen går säker.
En av mina personliga favvisar är Disturbeds "down with the sickness".



Till detta delikata örongodis läser jag sista delen (Brisingr) i Christopher Paolini´s triologi om Eragon och hans drake Saphira. Filmen är skit, skit, skit och regissören (Stefen "måtte-han-blöda-långsamt" Fangmeier)borde skjutas på ett så optimalt plågsamt vis som det bara går för detta helgerån. Att lägga dom här böckerna i den idiotens händer visade sig vara ett lika smart drag som det hade varit att låta Uwe Boll slakta Sagan om ringen. Ska i o f s erkänna att han varit med att tillverka en hel del andra sevärda filmer som visual effect supervisor så helt kass kan han inte vara.(Stefen menar jag, inte Uwe). Men han bör i fortsättning hålla sina smutsiga tassar borta från regissörsstolen.

Läs böckerna istället. Obs! på engelska för full effekt.
Första delen heter Eragon, andra delen heter Eldest... och så den tredje som redan nämnts, Brisingr. Se så! Gå å köp! Verklighetsflykt är den enda sanna flykten.

Och bara så ni vet... jag har inga planer på att börja dissikera filmer på denna blogg. För det är min älskade herr S´s helt egna och inpinkade revir.

Det avgör saken....

(såg denna video i förrgår men hann aldrig skriva om den. Gör det idag då jag måste få det ur mitt system.)

... när lilla A kommer upp i skolålder så blir det till att packa med lunchlåda. För oddsen att maten kommer härifrån är tyvärr extremt höga. Skäms på er bambatanter* att ni inte har nån stolthet och kvalitétskänsla för ert jobb. Skäms också på er som anställer personal som helt uppenbart inte fått utbildning eller klarar av dom mest basala hygienkunskaperna man borde kunna kräva.
Alla som jobbat inom livsmedelsbranschen sedan 1 januari 2006 är idag hårt ansatta att följa mängder av listor och att ha adekvata utbildningar som rör hantering, förvaring och tillagning av alla typer av livsmedel som är till förtäring. Mängder av dagliga kontroller och protokoll utförs och ifylls runt om i vårt lands alla möjliga köksregioner och dryckesstationer. Så hur i h-vete kan detta hända när man inom skolbespisningen borde vara ännu mer noggrann. Förutom det mest uppenbara att ingen människa vill äta mat som legat på golvet så låt mig måla upp en annan bild.

Scenario; En bambatant går i köket med en säck jordnötter till en stor laddning Flygande Jakob som skall skickas iväg följande dag. Påsen går sönder och nötterna hamnar på golvet. En av bambatanterna sopar upp jordnötterna och dom fortsätter med nästa arbetsuppgift som är att låta pastakoket rinna av till dagens lunch som skall iväg. Precis som videon visar är olyckan framme och pastan hamnar på golvet.
På varje skola finns minst en handfull elever som är överkänsliga mot nötter. En av dom farligaste matallergierna man kan ha, då det räcker med nötsporer för att ta död på en allergiker. Denna elev slevar glatt upp sin pasta, för inte tror väl någon att den kan ha kommit i kontakt med några nötter. Ring ambulansen. FORT!

Men vänta ni bara... kääääära bambatanter i Lundby. Jag sitter och kollar utbildningar i skrivande stund då en omskolning är på sin plats. Och den där KY-utbildningen till kvalitéts och miljöledare känns jääääääkligt lockande just nu. Om jag söker.. gissa vart mitt första besök som anställd på livsmedelsverket är någonstans.

(*bambatanter = göteborgsslang för personal inom barnmatsbespisningen i skolorna)

sjusovarna

Lilla A fick mat för nästan två timmar sen och eftersom herr S har sin första dag på semestern så ligger hon brevid sin pappa i sängen och sjusover ikapp. Hon är för rolig med det där. När jag går ensam med henne på dagarna så vaknar hon mer eller mindre prick kl. åtta och ska upp. Pigg och glad. Sen är hon igång i ca en och en halv timma innan det är dags för tupplur. Men när pappa är hemma så är det precis som hon har frikort att sova hur länge som helst. Hon var bara halvt vid medvetande när hon sög i sig frukosten med god aptit för att sedan direkt somna om. Orkade inte ens bry sig om att vara vaken när hon rapade. Där är beviset på att det är pappas tös.
Och jag klagar inte. Jag älskar dom båda av hela mitt hjärta. Men det är förbaskat skönt när dom håller sig "ur vägen" också. Sen när man har fått gjort det där man vill eller bara viftat lite med tårna så brukar det sluta med att jag efter en stund får en sjuklig saknad efter dom och tassar upp för att smyga in och gosa med dom båda. Något som sällan möts av entusiasm. Snarare grimaser, missnöjda grymtningar och en hand i ansiktet som trycker bort mig när jag försöker stjäla en puss.
Hade hon kunnat prata så hade hon sagt; Sluuuuuuuuta mamma!!!! Guuuud va du e jobbig! Istället går budskapet tydligt fram med kroppsspråk samt en sambo som sömndrucken mumlar till sin dotter; ja säg till mamma att lägga av...hon e såå jobbig eller hur... zzzzzzzzzzzz.....
Då är det bara för mig att snopet gå ner igen och fortsätta med mitt. För jag får inte vara med i sovmaffian. Det är Trollungen och herr S grej.

Vad händer på skolorna egentligen?

Nyss hemkommen efter en uppfriskade promenad i solskenet slog jag mig ner för att putsa upp vad som händer i världen på aftonbladet.se.

Då stötte jag på följande artikel;
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4303874.ab
Hur tänkte lärarna här? Är det deras egna frustrationer som dom på nåt sjukt sätt vill ventilera utan att skita ner sina egna fingrar. Som lärare skall man vara ett föredömme och inte uppmuntra till ännu mer utanförskap än vad ungdomarna redan känner. Att på detta vis bli utpekad och klassad som "jobbig" kan för tusan förstöra hela livet för en människa. Självmordstankar är allt annat än ovanliga när man är mitt emellan barn och vuxen. Jag har själv tänkt ut otaliga raffinerade sätt under min egen plågsamma ungdomstid. Och en sån här sak skulle lätt kunna ge en tjej eller kille den där sista knuffen över kanten. Ibland känns det som att vissa lärare lägger större vikt på att själva bli populära och hitta på "roliga" uppgifter. Det är inte deras jobb.
Håll er till studieplanen och till Svea rikes lag som i a f sist jag hörde inte tillåter kränkning av medmänniskor. Och om ni i ert instängda korridorliv mellan klassrum och lärarrum börjat tro att den mobbing som förekommer i skolan är helt okej
och kanske t o m normal. Ja då är det dags att söka sig om efter omskolning.
Tillåt mig att föreslå något där ni inte kommer i kontakt med andra människor.
Fyrvaktare kanske.

Be afraid... be VERY afraid!

Godmorgon

Innan jag fått mitt morgonkaffe så är jag inte mycket till människa en söndagmorgon. Men nu är ordningen återställd. Lilla A har fått frukost och ligger i soffan och tittar på lite tecknat. Och till alla er som höjer ett varningens finger angående tv-tittande så vill jag påpeka att vi inte har tvn som nån barnvakt. Men idag är det söndagmorgon. Och då är det helt ok att mysa i soffan framför lite tecknat. Man måste ha sina olika mystraditioner. En annan ny sådan som kommer följa lilla A genom uppväxten är pannkaksfrukost på söndagar. Men idag är det bara jag som kan äta det så jag hoppar över. Men nästa söndag vet ni vad jag och herr S mumsar på. För några syndiga nöjen måste man ha. Att få vakna till doften av nygräddade pannkakor och en puss på pannan. Det är kärlek. Även om jag smyger i grahamsmjöl för att döva mitt egna samvete om näringslära. Och vad är barndomsminnen om inte just dom där små mysiga traditionerna i vardagen.

Dagens shoppingtips

Har precis shoppat igen. Dom har 50% på hela sitt sortiment på www.babyroom.se så passa på ni som behöver nåt till era småttingar. Det gjorde jag.
Glöm inte att skriva "rea" bara i fältet för erbjudandekoden.
Här på bilderna ser ni vad jag och Lilla A väntar på. Dom hade en hel del annat än kläder också. Men skynda skynda... det börjar bli väldigt utplockat.

Egentid

tänt några mysiga väldoftande ljus. Kaffet puttrar för fullt i bryggaren. Och har jag tur så får jag en liten mysig stund för mig själv.
Om två timmar kommer Snutteplutten hem. Då hoppas jag på gott familjemys när både jag och lilla A kryper upp i herr S knä och gosar. Pappa e bäst!

Vit flagg

Efter en lång och segdragen kamp förlorade lilla A slaget om vakenheten mot den övermäktige motståndaren John Blund. Hon kämpade länge och väl med dragen snuttefilt och vägrade in i det sista ta emot den sömnframkallade nappen som John Blunds allierade försökte påtvinga in i hennes mun. Och som en belöning för henne mod och kämparglöd firas det nu en bankett i Drömmarnas sal med lilla A som hedergäst. Alla som är någon och alla som inte är någon i hela Trollskogen är där för att höja hennes ära och tapperhet till skyarna. Länge skall skalderna förtälja om den modiga lilla flicka som vågade gå emot den allsmäktige tomten John Blund. Slaget må vara förlorat... men kampen fortgår.

Om än en annan dag.

LÄNGE LEVE TROLLUNGEN!

Viva la Square!

Nja riktigt så entusiastiskt är det väl inte att gå upp på torget. Men det var en skön promenix vi tog dit upp. Köpte lite mat åt oss stora som små. Träffade på en av mammorna i våran föräldragrupp. Och det är alltid trevligt. För vi har haft tur att hamna i en väldigt trevlig grupp av människor och bebisar. Mina vanföreställningar om insnöade och nojjiga förstagångs mammor och pappor som det inte går att snacka med är som bortblåsta. Än så länge har vi i o f s inte lärt känna varandra helt och hållet. Men det ser helt klart lovande ut för nya roliga kontakter. Och det är alltid kul.
Den enda som jag inte gillade omedelbart på Öppna förskolan var förskoleläraren själv. Alla känner igen typen. Hon som ni stötte på i grundskolan eller på dagis. Svensson-svensson utan humor. Pedagogisk så man börjar koka inombords när man blir tilltalad som en förståndhandikappad hundvalp. Klappad på huvudet och tillrättavisad för att man kissat på mattan när det i själva verket va kullsyskonet som inte kunde hålla tätt.
Jag och Lilla A kommer att älska att gå upp och umgås på Öppna förskolan. Men kommer den kärringen och säger något nersättande till mig eller min Trollunge då tar jag ut henne på baksidan och skäller (läs; bankar) skiten ur henne.
Den typen av människor måste man ha stenkoll på. För det är dom som ger oss alla dom där ärren i våra självförtroenden för resten av livet med sina klumpiga, många gånger elaka uttalande. Allt förklätt i en pedagogisk förpackning.

Dÿren

Fick en fråga på ett annat forum om hur många djur vi egentligen har just nu och vilka dom är. Så här kommer en lista. Jag listar dom efter vilket rum dom bor i för då blir det lättare att inte dubbelskriva några namn.

Köket
Löwenkaninerna Lakritz & Toffiee

Vardagsrummet
Gerbilerna: Blondie, Thea, Doris, Pugsley, Malcolm, Bruce, Houdini, Wiggo, Sprocket, Hilda, Effie, Thelma, Gretchen och Popcorn,
Undulaterna: Pepzi, Max, Fanta och Vira Blåtira

Hallen 2 vån
Leopardgeckon Buttran

Vårat sovrum
Skäggagamen och husets drake Våfflan

Hobby & Biorum
Ryska stäppsköldpaddorna Nemi & Errol
Afrikanska minimusen Bianca
Gerbilerna Milton, Zelda, Salt, Peppar, Ruby, Isis, Speedy, Piff & Puff

Inte hos oss längre, älskade och saknade:
Långhåriga hamstern Hoppsan (världens snällaste)
Rödögda afrikanska grodan Niklas
Afrikanska minimusen Bernhard
Gerbilerna Blackie & Tiny Tim
Maskleguanerna Kålle, Ada & Beda
Jemenkamelonten Georg

Tror inte jag har glömt nån nu... får väl korrekturläsa igen senare och rätta till i s f.

för er som undrar...

varför det efter tidigare snabba uppdateringar varit väldigt tyst om mig i bloggen under nästan en vecka så beror det främst på det här som ni ser på bilderna. Som jag tidigare berättat så drog jag igång med en tavla i en serie om tre av en ödla med inspiration från aboriginernas sätt att måla. Men när jag satt där och "prickade" som bäst så insåg jag att det inte var den där tavlan som skulle hänga över våran soffa. Till att börja med så var dukarna inte tillräckligt stora för den väggytan. Men det kändes som att det "saknades" något. Då slog mig det mig... den var inte tillräckligt personlig. Så poppade denna idé upp i min melonskalle. En siluetttavla där jag endast använder blågröna toner.

Tavlan kommer när den är färdig porträttera alla djur som jag och Herr S har och har haft gemensamt. Detta gjorde tavlan mycket mer komplicerad att verkställa än vad jag trodde när jag blåögt satte igång. Det ser ju så enkelt ut. Men jag kan lungt säga att det är det svåraste måleri jag någonsin har gett mig in i. För här är planering A och O. Plus det faktum att man inte vill glömma något av djuren. Alla ska med. Och i detta fallet, djurdårar som vi är,
så innebär det 44 individer.


Sorry för kvalitéen på bilderna. Minneskortet i vår kamera har gett upp så dom är tagna med min mobil.

Och nej... detta betyder inte att jag skrotat min ödletavla helt... den ligger bara på vänta. Det gäller ju att smida medans järnet är varmt. Och nu glöder kreativitetscentrat i min hjärna så jag är rädd för att det är nära överhettning.

Mor min ringde igår för att säga till mig att på inga villkor handla något brodyrgarn tills hon ser mig nästa gång. Hon har nämligen gått och köpt 200 dockor i 66 olika färgvariationer till mig att leka med. Jösses! Nu kan jag inte klaga på att jag har lite att göra... snarare... hur ska jag hinna med allt??

nu e det nära

Om två dagar har jag semester. Eller ja... rent teoretiskt så är det två dagar till herr S har semester. Men det känns som om det är jag. För nu kommer det tillfället som jag har längtat efter. Två veckor där jag har friheten att åka iväg lite som jag själv vill. Tänkte åka en sväng in till stan... gå hos frissan... in till optikern och fixa nya linser etc etc. Känner mig som en kalv som väntar på att bli utsläppt på grönbete. En annan plan är att gå till systembolaget. Där har jag inte varit på över ett år. Skall köpa en flaska vällagrad chardonnay. Tappa upp ett bubbelbad och läsa en av alla böcker jag är igång med just nu. Lägga en ansiktsmask kanske... det var också över ett år sedan.
Jösses.. kärringen Strömming håller på att förfalla när man betänker hur lite tid jag ägnat mitt yttre det senaste året. Har blivit en riktig slashas. Men nu ska det bli ändring. Eller ja... jag ska i alla fall få gotta till mig ett par av dagarna.

Till det där glaset chardonnay skall jag ha stora bitar av sushi.. mmmm... gaaaaaaaaahhhh va gött. Jag längtar.
Och om det är nån därute som fnyser på näsan åt min kombo med vitt vin och sushi så vill jag bara citera mina gamla jobbarkompisar och tillika dåvarande köksmästare på Fiskekrogen när dom i en intervju för Göteborgs-posten svarade på frågan om hur man ska tänka när man väljer råvaror;

"Tar man nåt gott och blandar med nåt gott så blir det oftast gott... Å blir det inte det då vet man det till nästa gång."

Klockrent!

shop til' you drop

Oj oj oj.. lite snurrig i hövvet nu. Har spenderat ett par timmar framför datorn och spanat in den uppsjö av babygrejer som finns att köpa i flera olika nätbutiker. Var på jakt efter en ny overall till Trollungen. Hon har två. Men den ena är nu för liten och den andra är dragkedjan helt förstörd på. Inte lönt att försöka laga eftersom hon inom ungerfär 1 eller två veckor vuxit ur den också. Men något ytterplagg måste ju lillröven ha denna våren. Så tillslut bestämde jag mig för denna ni ser på bild från Ellos. Enkel och praktisk. Ord. pris var 249 kr men eftersom jag hade en värdecheck på 250 så kan man säga att den är gratis... gratis e gott!

Fast hela köpet blev låååångt ifrån gratis. Men det berodde på att jag beställde lite annat till mig och Lilla A. Letade också efter en tröja till herr S i liknande variant som han fick från mig sist från samma företag. Lätt V-ringad dubbeltröja i svart och grått. Det har blivit hans favvismodell så det hade varit toppen om han hade en till i samma stuk. Jag blir så glad när jag får se honom i annat än sina hundratals slitna t-shirts.
I början av vårat förhållande var han väldigt emot mina klädförslag. Orsaken var hans ex som tydligen försökt ändra hans personlighet och t o m försökt få på honom en rosa skjorta. För dom som känner herr S så vet ni att rosa är NO NO!
Numera vet han att jag handlar bara kläder till honom som jag vet är hans stil. Skulle aldrig falla mig in att vilja ändra på honom eftersom det är den han är som fick mig på fall. Däremot vill jag gärna att kläderna skall vara hela och rena. Vore det upp till honom så hade han gått i helt ihåliga strumpor, byxor med slithål i grenen och t-skirts som slutade strax ovanför linningen med "air-condition" i armhålan kantade av deoderantfläckar som blekt det grånande tyget. Allt för att kunna köpa en radda skräckfilmer istället. Jag tjatade i 2 år på en vinterjacka innan han äntligen gick med på att prova ut och köpa den. Innan gick han i smällkalla göteborgs-vintern till jobbet med munkjacka och kavaj. Han är för härlig den där Strömmingen.

ett sånt väder

usch och fy. Idag har jag ingen lust att sätta foten utanför dörren. Det ligger ett pyttelitet täcke av slasksnö över marken och himlen är grå. En sån dag som man bara vill linda in sig i duntäcket och inte göra något vettigt mer än att läsa en go bok. Min entusiasm kan i o f s bero på att jag satt uppe till fyra snåret i morse.
Inte p g a att Trollungen hade några sömnproblem. Hon och Herr S låg och snarka och mumla ikapp. Älskar att ligga och titta på dom två i profil när dom sover. För dom lyckas nästa alltid att frusta till i takt med varandra.
Men inatt satt jag hopkurad i soffan och målade prick efter prick efter prick. Många prickar blev det. En tanke slog mig mitt i allt prickande. Det här är inte måleri, det här är rent terapiarbete. Tavlan går åt ett litet annat håll än min vision när jag startade. Och det beror på att jag blev helt uppslukad och fokuserad på varje liten prick som kom i min väg. Vem vet... det kanske är den enda riktiga insnöningen jag får uppleva denna vinter.

Fullt så inaktiv som jag kanske låter är jag dock inte idag. Jag tvättar och viker kläder med kaffemuggen i högsta hugg. För tvätten måste trots allt tvättas. Helst innan man byggt en minivariant av Mount Everest med nerspottade babykläder.

Idag är sista dagen som Herr S jobbar innan han tar ut lite semester för att gosa med oss och få lite fixat här hemma. Hoppas vi får en mysig "hemmasemester" tillsammans. Vi tänkte måla lite dörrar och skåp. Sen har vi massor av andra grejer på våran Att-göra-lista. Men vi får se vad det finns för tid och pengar. Köksrenoveringen får vänta tills min tekniskt högutbildade brorsa har möjlighet att svänga förbi våra trakter nästa gång när han är mellan sina oljetanker-resor jorden runt och familjen uppe i Härnö. Ingen idé att kakla om när elen kan flyttas till ett smartare ställe. Storebror är allt bra att ha ibland. Synd bara att han och hans familj bor så långt ifrån. Det blir inga spontana fikor när det är 80 mil emellan oss direkt.
Näpp, nu ska jag fortsätta innan jag försoffar mig för mycket.

Ahhh... frisk luft

Precis hemkommen efter en lång och skön promenix med lillröven. Hon däckade av nästan med en gång. Tricket med henne är att inte köra på allt för välasfalterade vägar för då blir hon förbannad. Plus i kanten för årstiden som gör att det ligger smågrus överallt. Det ger lite extra skakning vilket verkar höja komforten avsevärt.
Annars idag så har hon varit väldigt vaken och pratglad. Vi har haft en ovanligt lång sagostund som enligt lilla A varit hysteriskt rolig. Det känns skönt att nån i världen tycker att man är bäst. Även om jag vet att det är ett övergående stadie så tänker jag njuta till fullo så länge jag är numero uno. Hon har för tillfället inga andra val. Men jag har en smygande misstanke om att jag redan nästa vecka halkar ner på en andra eller som bäst delad förstaplats eftersom Herr S har semester då och kommer att gosa ikapp sig med henne.

Nog dags att plocka upp Trollungen från babygymmet. Efter fem minuter så har hon skällt ut alla stackars gosedjursskallrorna. Hon får ju nästan tag i dom innan dom gungar ifrån henne. Och alla saker som inte tillåter henne att dregla ner dom fullkomligt är lägre stående varelser utan hyfs.

3 = 1 tavla

Igår hade jag som ni märkte en helt bloggfri dag. Det var inte tänkts så utan det blev som det blev. Herr S var ledig och vi fick fixat och pysslat en del här hemma.
Jag kom igång med tre tavlor i en serie som kanske, kanske kommer att hänga ovanför soffan.
På bilden är den precis påbörjad. Vem vet hur det kommer att sluta. Har länge älskat aboriginernas sätt att måla genom prickar och linjer skapar dom symboler i skarpa kontraster. På så sätt tänkte jag plocka upp dom färger som finns i vårat vardagsrum. Vi får se. Blir resultatet förjäkligt så kan man alltid rolla över och börja från början. En av egenskaperna som gör att jag älskar akrylfärg.

Efter regn kommer sol :D

Lilla fröken A vaknade idag på sitt allra bästa humör. Med ett stort tandlöst leende tog hon ett fast tag om mina kinder och gav ifrån sig ett ljud som närmast kan beskrivas som en pipande hundleksak. Mycket charmig, man smälter totalt. Så efter frukost, bus, gos och sångstund med påhittade inte alltid pedagogiska texter så har hon nu gått och lagt sig för en liten sovpaus.
Hon har sina rutiner nu och dom passar mig perfekt. Om hon följer sitt vanliga schema så kommer hon att kvickna till runt 12 och då kräva lunch. Så nu har jag en skön stund för att försöka få något gjort.
Jag tog fram lappen från Öppna förskolan idag för det låg ju i våra planer. Men det visar sig att jag var lite fel ute. Småttingarna är på onsdagar. Nemas problemas. Onsdag it is!
Tänkte dra ut på en promenad i småslasket efter Trollungens lunch. Som avslutning blir det en sväng upp till torget och handla lite mat till oss vuxna som numera försöker äta nyttigt. Lunch för mig idag ligger klar på tallriken i kylen. Det som blev över från gårdagens middag. Kryddig indisk GaraMasala.....mmmmmums!