vår i luften

Jo det är sviiiiiinkallt men ändå på ett sånt där krispigt härligt vis. Solen lyser igenom här och där och ger en glimt av vad som komma skall. Längtar svårt just nu. Vill att all snö och is skall försvinna och får en brinnande lust att åka iväg och handla såjord och så en himla massa frön. Att få se livet spira både här och där. För jag är helt säker på att den här våren kommer bli en av dom bästa i mitt liv. Massa kreativitet och en ljuvlig Trollunge som har så mycket saker att berätta och upptäcka. Som idag, när hon vägrade gå ner för trappan på morgonen utan resolut satte sig på översta trappsteget. "Jag inte vill gå ner mamma. Jag vill pjata med dig." Ok sa jag, va vill du prata om? Hon ryckte på axlarna och tittade fundersamt på mig när jag satte mig brevid henne. Vill du kanske prata om livet? Ja, sa hon. Jag pjata om livet! Jahupp... hur känns livet då? Är det bra tycker du? "Ja mamma, det är jättebra!!" Och så log hon och lutade sig fram för att gnugga sin lilla näsa mot min. Men nu mamma vi gå ner å äta yoghurt å titta tv, men byta blöja fösst, sen dagis!! Och precis så blev det också.

Visst är hon härlig. Allt är enkelt och klart i hennes världsbild. Allt har sin ordning och hon sitter som en liten härskarinna på sin tron och styr över världen som snurrar runt hennes axel.

Och nu ska jag göra som min dotter. Njuta av den här dagen som blev lektionsfri eftersom datorkunskapsläraren anmälde sig sjuk igår och ingen vikarie finns att få. Njuta och plugga företagsekonomi. Eller rättare sagt; njuta av att jag pluggar företagsekonomi. Nästa vecka är det första provet. Så det finns ingen tid att förlora.

ps. Bilden är från sensommaren förra året på vår Fjärilsblomster som blev helt översållad med såna här fina fjärilar. Ett mer passande namn på en växt får man nog leta efter.

Virka med tant Lie

Jag har väl nämnt här och där i bloggen tror jag att jag vid 34 års ålder äntligen givit mig i kast med virkkonstens enigma. Och jag börjar koppla ett någorlunda grepp om det tror jag.Träning och jävlar anamma kommer man uppenbarligen långt på.

För över ett år sedan nu ramlade jag över en blogg http://booip.blogspot.com/ som är gjord av en tjej som heter Mia Bengtsson. Där fick jag syn på något av det absolut gulligaste jag sett i hantverksväg med en estetik som tilltalade mig till max. Amigurumi´s som är virkade små gosedjur där fantasin inte har några gränser. När jag läst en stund insåg jag att denna Mia också hade skrivit en bok i ämnet (numera två böcker och en tredje på g lagom i vår, YIPPIE! Ska HAAA!) Så jag gick å köpte boken omedelbums. Och jääääklar vad jag har bläddrat i den utan att våga komma till skott. Ni vet känslan... man vill börja men det är så sent på kvällen så att hjärncellerna redan stämplat ut för dagen så man sitter å bläddrar och suktar sig själv tills man blir tokig. Å så där höll det på ända tills hösten då jag slog näven i bordet och tog tag i saken. Och eftersom jag aldrig någonsin i hela mitt liv gjort en enda maska förut så klurade jag en stund och kom fram till att jag nog skulle testa att göra en mormosruta först så jag lärde mig lite maskor innan jag gav mig ikast med något för avancerat. För bara dom förkortade beskrivningarna skrämde lite skiten ur mig kan jag erkänna. Mormorsrutan gjordes av lite restgarn som jag hade liggande och blev när garnet var slut ca 1 x 1 m. Den är nu lilla A´s absoluta favoritfilt.
Så kom 2011 och med det mitt nyårslöfte; Jag skall virka amigurumis, så det så! Tog fram mina vid det här laget vältummade böcker och valde en beskrivning på en jättesöt kanin som jag bara föll för. Kanske inte mitt bästa val som första försök då mönstret var klassat som utmaning. Men det är så typiskt mig på nåt sätt. Och för ett par veckor sedan bidde Kaninen klar och är nu ett absolut måste för att lilla A skall sova gott på nätterna. Jag gjorde massa missar och måste få in mera flyt i min masktäthet. Men det kommer, för fler ska det bli. Har redan fått beställningar från vänner på diverse olika så jag kommer inte ha några problem med sysselsättningen framöver på kvällarna. Men först ska jag bara bli klar med en ny halsvärmare till mig själv i det mjukaste garn man kan tänka sig. Sen ska jag även hjälpa både min mor och även en god vän att komma igång. För dom blev också helt sålda på Mia´s skapelser och gick ut och köpte böckerna och virknålar direkt efter dom fått stifta bekantskap med Kaninen här hemma. Kul!

Nu börjar det!

Idag är planen att åka in till skolan och köpa ett par böcker till dom första lektionerna som börjar imorgon. Sen är det jag som sätter mig och plöjer igenom boken i Rättskunskap så gott jag kan inför första lektionen. Har försökt ringa på ett gäng bättre begagnade, men det ser mörkt ut än så länge. Främst antagligen för att den kurslitteraturen är aningen för nyskriven så det finns inte så många använda ex att få tag i. Tur i a f att jag inte behöver köpa alla böcker på en gång. Så jag har tid att rota vidare. Blir svindyrt annars. Och man är inte rik på studielån kan jag tala om för er som missat det.

Wish me luck. Jag har målet i sikte även om det är lååååångt bort just nu.

Hunden, katten å kråkan

Alla tre är min dotters favoriter just för tillfället. Jag vill titta HUNDEN! Jag vill titta KATTEN! Jag vill titta KRÅKAN! Är tre ganska vanliga meningar som nämns titt som tätt i detta hushåll just nu.

Och om ni inte redan har listat ut vad det är lilla A menar så skall jag översätta;

Wallace & Gromit, Pettson & Findus samt Mamma MU



Ja hon har ju inte allt för dålig smak när det kommer till dvd val. För det kan t o m mamma och pappa tycka är lite mysigt att krypa upp och titta på.

Snö snö å så lite mera snö

Jag är som bekant lite tvärtemot. Som liten var jag inte nämnvärt förtjust i snö. Men ju äldre jag blir desto mysigare har jag tyckt att det varit när snötäcket lägger sig över omgivningen. Men nu känner jag att det liksom kan räcka lite. Inte för att jag har problem med skottning eller tröttnat. Utan för att det är lite jobbigt för min dotter som inte kan fara fram i den fart hon önskar och för att det gör barnvagnen till ett rent helvete att köra. Man får slita som en gnu för att komma en meter där det är oplogat. Och i vårat kvarter är det gärna så att det förblir oplogat till sent på kvällen då det är en bonde i närheten som sköter det. Lite tröttsamt att både jag och lillfisen är helt slut innan vi har kommit någonstans. Men men, motion får vi i a f. Och snart ska vi iväg igen och handla. Väljer att åka bussen i Backaplan istället för att försöka traska upp till torget. Känns lite lättare.

Idag har jag itutat min dotter en lite vit lögn. Hon ville ha godis så jag fixa lite björnbärskräm som jag tala om för henne att det var flytande godis. Hon köpte konceptet helt och sleva i sig två skålar. Jag är ganska bra på såna där vita lögner. Kanske lite för bra. För en vacker dag biter det mig säkert i rumpan. Men till mitt försvar kan jag säga att jag försöker hålla det till ett minimum.
Och vad gör man inte när dottern blev redigt upprörd på mig för att hon ville leka med granntjejen. Och jag som den tråkiga människa jag är förklara för henne att lilla M var i Gävle på släktbesök. Arg som ett bi skrek hon åt mig; "M ÄR INGEN JÄVEL!!!".Jag trilla nästan av soffan i skratt vilket gjorde henne ännu mer förbannad. Sen följde en ganska lång diskussion om vad Gävle är och varför, etc, som slutade i flytande godis. Så kan det gå.

Hausfrau part 1 000 003

Den här bilden skulle kunna summera vad jag har gjort idag. Fast det är klart, tänkt bort dom välsvarvade formerna i den sexiga outfiten med uppsatt hår och tänk mer urtvättade illasittande mysbyxor, en oversize t-shirt och en brun stickad långkofta samt håret.... hmmm, hur ska jag säga.... i en au natural a la rufs stil.

Dagen har alltså kort och gott ägnats åt strykning högt och långt för jag fick för mig att riva ut allt i linneskåpet och börja om från början då ett visst kaos hade inträtt efter julen då allt och inget blev rivet fram och tillbaka. Jag har en hel del sängkläder kvar att organisera och stryka om men oj vilken skillnad. Man blir nästan lite lycklig när man tittar in och allt ligger i perfekt ordning. Och ja... jag vet att det kanske inte är så vanliga människor är funtade att dom blir lyckliga av en sån sak. Men sån är jag ;)

Olidligt spännande...

Just så känns det idag efter att jag gått på introduktionen till min nya skola som jag skall plugga på det närmaste halvåret. Och tufft också för den delen. För så mycket fakta ska in i min melon så tanken svindlar. Taggad till tusan att prestera efter bästa förmåga. Så det känns lite jobbigt att jag inte har läroböckerna i mina klåfingriga tassar än för jag vill börja NU. Min första riktiga lektion är på tisdag i Rättskunskap. Läraren är en sävlig och trevlig vasaloppsåkande herre. Förhoppningsvis får jag tag i läroboken redan imorgon så jag hinner tjuvstarta lite innan.
Annars idag har tiden varit vigd åt sedvanlig städning och matinhandling. Föga upphetsande. Men sådana dagar skola man också hava. Fick även in ett styrelsemöte med föreningen på kvällskvisten.
Roligaste idag var nog ändå att jag fick nästan en timma för mig själv inne i stan som jag spenderade på Lindex och Åhlens. Spanade efter en liten dansstass till lillskruttan som börjar dansskola v. 5. Fullständigt onödig inhandling egentligen. Men ack så kul eftersom jag vet att min lilla tjej ääääälskar att klä upp sig och rocka loss. Så några glitterbeströdda dansskor och nån tyllartad kjol får det nog bli så hon kommer i stämning på lördagsförmiddagarna.
Men nu ska jag sätta mig och virka en arm och ett ben tror jag... för lillrövens blivande gosekanin är aningen hallt för tillfället.

Bjuder som avslutning på en bild med lillans favorittroll som under julen fick lite möbler som jag knåpade ihop av hennes megarörpärlor och lite plastlim. Det blev en total succé och får mig att ifrågasätta varför vi överhuvudtaget köper leksaker när det vi knåpar ihop blir så mycket mer poppis.

JAAAAAAAAAAAAAAA!!!!

Äntligen kommer jag åt min blogg igen. Vi har haft strul med våran webläsare som vägrat låta mig komma åt min kära lilla blogg. Så min frånvaro har varit högst ofrivillig. Har velat blogga te de såååå många gånger utan att kunna sen sist jag skrev. Men nu är jag tillbaka i sadeln igen tack vare min bubbe som fixade till det :)
Jag är ju inte världens mest tekniska eller för den delen direkt tålmodig när det kommer till datastrul.

Julen har kommit och gått utan några stora katastrofer. Lungt och skönt. Och min bror med familj spenderade en vecka efter nyår med oss. Kul för man saknar hans ungar som man får umgås med alldeles för sällan.
En del pysslande har det naturligtvis blivit. Men som vanligt inte lika mycket som jag hade önskat. Men nu, nu börjar det rassla till ordentligt för jag håller på att lära mig virka amiguramis. Som är små gosedjur i japansk mangastil. Sjukt roligt och pilligt. Bilder kommer snart. För jag har redan producerat en bäver (saknar ett öra och ögon) samt en halv kanin som skall monteras.
Men nu är det dags för storstädning här. Vi ses snart igen, det lovar jag!