Jag är som bekant lite tvärtemot. Som liten var jag inte nämnvärt förtjust i snö. Men ju äldre jag blir desto mysigare har jag tyckt att det varit när snötäcket lägger sig över omgivningen. Men nu känner jag att det liksom kan räcka lite. Inte för att jag har problem med skottning eller tröttnat. Utan för att det är lite jobbigt för min dotter som inte kan fara fram i den fart hon önskar och för att det gör barnvagnen till ett rent helvete att köra. Man får slita som en gnu för att komma en meter där det är oplogat. Och i vårat kvarter är det gärna så att det förblir oplogat till sent på kvällen då det är en bonde i närheten som sköter det. Lite tröttsamt att både jag och lillfisen är helt slut innan vi har kommit någonstans. Men men, motion får vi i a f. Och snart ska vi iväg igen och handla. Väljer att åka bussen i Backaplan istället för att försöka traska upp till torget. Känns lite lättare.
Idag har jag itutat min dotter en lite vit lögn. Hon ville ha godis så jag fixa lite björnbärskräm som jag tala om för henne att det var flytande godis. Hon köpte konceptet helt och sleva i sig två skålar. Jag är ganska bra på såna där vita lögner. Kanske lite för bra. För en vacker dag biter det mig säkert i rumpan. Men till mitt försvar kan jag säga att jag försöker hålla det till ett minimum.
Och vad gör man inte när dottern blev redigt upprörd på mig för att hon ville leka med granntjejen. Och jag som den tråkiga människa jag är förklara för henne att lilla M var i Gävle på släktbesök. Arg som ett bi skrek hon åt mig; "M ÄR INGEN JÄVEL!!!".Jag trilla nästan av soffan i skratt vilket gjorde henne ännu mer förbannad. Sen följde en ganska lång diskussion om vad Gävle är och varför, etc, som slutade i flytande godis. Så kan det gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar