Jag bara måste få skryta lite....

Visst är det lite märkligt att så fort det är någon som man har nån form av association till som det går bra för så bröstar man själv upp sig lite i stolthet och speglar sig i glansen av det hela som om man någonstans har haft ett finger med i spelet trots att man inte varit i närheten.

Jag menar, jag har inte gjort något av värde den senaste tiden förutom att spendera dygnet-runt-kvalitéetstid med min älskade Trollunge. Icke att förakta i o f s. Troligtvis bästa tiden i mitt liv som sker just nu mitt framför näsan på mig i ett rasande tempo som gör att jag går och nyper mig i armen varje dag för att fatta att det är min verklighet. Men ändå går jag här och struttar som en nyvaken tupp av stolthet och laddar från tårna för att ge omvärlden mitt livs KUCKELIKUUU!

Men vad är det då undrar ni.... Ingen mindre än min sambos förträffliga storasyster. Jupp, hon har nämnts här några gånger tidigare i mina tafatta försök att göra reklam för henne.

Fiffi är cool, kreativ och inte rädd för att säga vad hon tycker. En stark kvinna att se upp till och en förträfflig förebild för lilla A. Sen blir ju inte saken sämre av att hon har två av dom absolut coolaste ungar jag någonsin träffat och som jag längtar efter att få sätta mig ner och spela spel med igen. Roligare med Monopol kan man bara inte ha.

Så efter dessa ord så finns det inget annat för er att göra än att den 24 september springa som om era liv hängde på det till närmsta tidningsförsäljare och inhandla ett nummer eller två av Amelia. För nu kommer det äntligen något läsvärt i den blaskan. Fiffi har gått å blivit krönikör!!!

Här ska läsas, klippas och klistras så det står häääääärliga till. Vi är SÅÅÅÅÅ stolta :D

Och om hon den där Adamo är smart så klistrar hon min svägerska på förstasidan med huvudrubriken "HON ÄR HÄR NU! - Ufo-Fiffi har landat!"

http://ufo-fiffi.blogspot.com/

Godermorgon i Stugorna!

Trollungen sitter idag brevid mig och tittar på när jag knattrar med tangenterna. Hon knattrar brevid på bordet istället i ett försök till imitation. Men så fort hon kommer åt så slänger hon iväg en välriktad hand mot tangentbordet som om hon försöker få en syl i vädret. Tänk va spännande och mystisk den här laptopen är i hennes ögon. Hon älskar den passionerat och VET att den är förbjudet område. Men kan aldrig låta bli att så fort hon får chansen gå fram och trycka på alla tangenter hon kommer åt och bita lite på musen som är ett av dom häftigaste objekten i Trollungens värld. För den lyser i rött när man rör vid den. Oemotståndligt!

Det dröjer nog alldeles för kort tid tills hon vill ha en egen.

Jag och herr S tillhör den sista generationen som växte upp utan datorer och mobiltelefoner överallt. Vi som fick bestämma tid och plats när vi skulle träffa kompisar på stan och sen stå och vänta snällt tills den andre dök upp. Eller som helt sonika fick ta oss till bibloteket med vårat tummade icke elektriskt maskinskrivna lånekort om det var något vi undrade över. Mina brorsbarn tycker hela konceptet låter knas idag.

Jag säger inte att det var bättre förr. Men när jag tänker tillbaka på den lilla tekniken som fanns i min barndom så är det inte utan att jag blir alldeles nostalgisk och varm i kroppen över hur charmigt och oskuldsfullt allt var på något sätt.

Min dotter däremot gjorde sin första mapp för internetfavoriter i förra veckan endast tio månader gammal. Hon döpte mappen till GR4334DX och jag har ingen aning om vad hon har tänkt lägga in där. Jag hade gått för att hämta en påtår på kaffet när lilla A blixtsnabbt stegade mot datorn och med några enkla snabba knapptryckningar organiserade upp litegranna. Så mappen får vara kvar och vänta på att hon fyller den med något.

Marodören slår till

Godmorgon.

Trollungen ligger fortfarande och sover än så länge. Så jag testar att kasta ut en blogg medans lugnet är.

I förrgår gjorde lilla A det som jag i min enfald trodde skulle dröja åtmindstånde nån vecka till eller två. Hon drog igång en spisplatta på 12;an för hon skulle minsann också laga mat.

Själv stod jag med huvudet inne i kylskåpet och ryggen vänd mot spisen grävandes efter ingredienser till Trollungens Pasta Bolognese. Läskigt hur fort saker och ting kan gå för det tog sekunder för plattan att bli riktigt het. Och av alla fyra plattor så valde hon naturligtvis att slå på just den plattan där jag tillfälligtvis ställt ner vattenkokaren till pastavattnet.

Jag trodde först att vi undkommit total förstörelse när blixtsnabbt fick lyft av den till synes intakta kannan från plattan och stängt av värmen. Men när jag stod med den i handen började hela botten "rinna" av likt smält lakrits. Så jag slängde upp köksdörr och hiva ut fanskapet.

Resultat; No more vattenkokare. Men det blev i a f 15 portioner Pasta Bolognese när jag återigen kunde andas efter chocken.

Så nu har jag spikat tillsammans med familjen A.L.F att vi drar iväg till IKEA och köper alla möjliga knapp och dörrstopp vi kan hitta på lördag. En helt och hållet genial idé från mig och L för vi passar på att skicka av gubbarna in på Mediamart så vi slipper gnället om hur sjukt jobbigt det är att gå på IKEA. Samtidigt får jag och L äntligen njuta av att få respons från varandra när vi går runt och vrider och vänder på varenda pryl vi kan hitta till fyndpris. För är det något både jag och L är helt torsk på så är det fyndlådor och röda prislappar. Vi två blir som en hel flock pirayor som vädrat blod i vattnet. Och det är nästan så att man bara ser tåspetsarna på oss när vi dyker ner i en tiokronors-korg och rafsar runt så grejerna flyger, samtidigt som vi med barnslig förtjusning visar upp för varandra varenda liten "skatt" vi hittar.

Men nu är det nog dags att bege sig upp och hämta lilla A. För vi hade tänkt komma iväg till BVC som öppnar idag efter semesterstängt och väga och mäta den lilla marodören. Ska bli spännande att se hur mycket hon egentligen har dragit iväg på dom här två månaderna. Men först ska vi nog få lite kläder på oss och frukost i oss.

en ram

satt och kvällsudda framför tv:n med herr S i förrgår när Trollungen sussade sött. Det blidde en ram. Lite söt om jag får säga det själv. Decoupage pyssel passar mig ganska fint just nu, eftersom det är snabbt och enkelt. Ungefär vad man hinner med när man har en liten pratsjuk marodör som klänger på en hela tiden. I fredags tog hon sina första steg utan att hålla i sig och nu är det full fräs framåt precis just dit som hon inte får vara såklart. Hon är härlig på alla sätt och vis. Inte helt otippat så kommer nog innehållet i ramen att fyllas av nån liten charmig bild på henne. Frågan är bara vilken av alla jag ska välja. Hon är en riktig liten linslus.

tipp tapp...

På tåspetsarna tassar jag försiktigt in och
viker spindelnäten
åt sidan.

Tar tillbaka det jag lagt åt sidan för ett tag. Dagarna har varit sprängfyllda av så mycket och ingenting att jag inte orkar räkna upp ett endaste enda.

Det är som det är...eller var. En paus. Den var skön på många sätt. För det gäller att inte fastna och känna krav att producera. Utan bara vara och göra det som faller andan på. Jag tappade det ett litet tag och kände att det blev ett tvång. Och då är det inte roligt att skriva.

Så nu ska det bli spännande (i a f för mig) att se vad dom nästkommande texterna kan handla om.

En sak som underlättar är att jag sitter vid våran sprillans nya laptop. Man tappar lätt sugen att sätta sig ner och skriva när det tar ca 20 omstarter innan man ens kommer ut på nätet.

Den nya laptopen är så fin och enkel... jag kallar nog henne för Berit.