Känner att jag får lite lätt yrsel när jag nu med stormsteg närmar mig arbetsmarknaden igen. Både längtar och våndas intensivt över möjligheterna och begränsningarna för mig som person.
Tack vare att man haft fullt fokus på att vara mamma nu så länge så känner plötsligt, vad tusan har jag att erbjuda en arbetsgivare?? Min hjärna har ju förvandlats till gröt.
Fast jag VET att det inte är helt sant. Den är inte gröt. Bara lite knarrig och ringrostig. Hon den där människan som innan barn var helt fokuserad på arbete har blivit småbarnsmamma med allt vad det innebär av ändrade prioriteringar i livet.
Egentligen handlar det som nästan allt som skrämmer om att "komma tillbaks upp på hästen igen" eller "ta tjuren vid hornen".
Men ikväll känner jag mig liten. Och det tänker jag låta vara helt ok. Bara jag kör på nu och söker, söker, söker olika jobb så ska jag nog bli varm i kläderna igen. För jag ÄR faktiskt bra på massor. Gäller bara att luska reda på den där arbetsgivaren som tycker det också. Och som vågar ta chansen på mig.
Usch... där fick jag lite svindel igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar