Och det säger jag helt utan fasa. Ska bara bli härligt att få umgås med min svärmor igen. Så länge sen sist. Hoppas bara att hon orkar med mitt bubblande. Hon får väl ta semester efter trippen hit skulle jag tro.
Imorgon tar hon sig hela långa vägen från Dalarnas urskogar till vårt lilla hörn av GBG för att mysa med sina barnbarn och lite med mig. Hennes son däremot får hon bara träffa ytterst lite för imorgon är hans semester till ända och jobbet börjar igen. Semester och semester förresten. Han har varit på tatueringsstudion halva veckorna och sen har det varit mycket jobb med huset här. Så vidare lungt och återhämtande kan man knappast beskriva det som. Stackars bubben min kämpar hårt och är jätteduktig. Synd bara att dygnet har så få timmar. Men som jag brukar säga, allt har sin tid. Och det vi gör nu bäddar förhoppningsvis för en härlig ljus framtid med mycket kvalitéetstid tillsammans. Det är i a f vårat mål.
Jag hoppas innerligt att vädret som vi haft idag får hålla i sig nu under veckan. För det skulle innebära att jag har en liten chans att få målat huset så det inte ser ut som ett skabbigt lapptäcke där halva huset är grundat i den nya gula och den andra halvan fortfarande har den där dassiga senapsfärgen. Det funkar sådär att måla hus ensam med två små barn har jag insett. Speciellt eftersom bägge två inte är några middagssovare. Utan det är full rulle mest hela tiden. Stora A slutade med tupplurar runt tvåårsåldern. Och lilla E sover endast nån halvtimma i stöten när storasyster finns under samma tak. Kan förstå E i o f s eftersom hon fullkomligt avgudar sin storasyster och tycker att allt som A gör är hysteriskt roligt och spännande. Och känslorna är besvarade. Stoltare storasyster tror jag inte man kan vara utan att det blir läskigt.
Men nu ska jag sätta mig tillrätta i soffan en stund till och virka några varv som avkoppling innan jag tar hand om tvätt och disk före läggdags. Jo jag vet vad klockan är. Men sova får jag göra nån annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar