Välkommen till familjen herr Björn

Ja, så var det klippt igen. Idag var sambon och stora A iväg till Mölndals zoo efter att dom pratat länge och väl (läs tjatat) om att hon skulle få ett alldeles eget husdjur. Och valet av husdjur var enligt båda helt självklart. Nämligen en afrikansk jättesnäcka. Japp, lagom gosig. Men det är klart att är man en Trollungen som tagit varje chans i två års tid att hamstra alla snigelsnäckor man kan hitta ÖVERALLT och ta med sig för omplacering i vår trädgård så är chansen att äntligen få lov att ha en jättevariant INNE bara för bra för att vara sant. Så nu bor det en här hemma i ett vivarium och den har mumsat glatt av maskroserna som stora A gav som första måltid. Villkoret för att den fick flytta hit från min sida var att hon och hennes pappa får sköta den ordentligt helt på egen hand. Och jag kommer inte lyfta ett finger. Detta beror inte på att jag på något sätt inte gillar den. Utan mer att jag varit den som haft den dagliga skötseln och rengöringen av alla våra drivor av djur i så många år nu. Så att när dom flesta nu är borta (p g a ålderdom ska jag kanske nämna) så behöver jag en paus. Har så mycket annat jag vill hinna med i livet. Och förhoppningsvis kommer det finnas gott om tid till många fler roliga djur i framtiden när barnen blivit lite äldre. 

Han/hon heter tydligen Herr Björn. Detta efter ett visst missförstånd då jag föreslog namnet Maj-Björn. Och när jag försökte förtydliga att den kanske skulle heta något annat så var hon mycket bestämd på att det minsann var Herr Björn. Sådeså.