När jag hämtade stora A på dagis idag var hon helt i euforiskt upplösningstillstånd. Vi kunde inte få på oss overallen tillräckligt fort tyckte hon. Sen sprang hon mot dörren och rätt ut till det "vita guldet" som lagt sig som inte ett täcke utan snarare en ganska mager fleecepläd i jämförelse. Sen knäböjde hon i ett försök att omfamna marken med all den kärlek som en treåring kan uppbåda. Och det är mycket kärlek det!
När vi kom utanför dagisgrindarna slängde hon sig handlöst bakåt på trottoaren viftade med armar och ben samtidigt som hon skrek; MAMMA TITTA EN ÄÄÄÄÄNGEL!!
Man kan inte annat än smälta när man får såna här stunder. För hon är med sina galenskaper helt och hållet ljuvlig. Sen var vi ute länge och kastade snöboll och rulla runt bland snöflingorna tills hon själv inte orkade mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar