Testa sina gränser

Med jämna mellanrum så försöker jag sätta mig själv i, för mig personligen, obekväma situationer. Och göra saker som egentligen inte ligger för mig eller som jag ens gillar. Bara för att testa om jag ändrat mig eller står fast vid min åsikt. Man kan inte hålla på att klanka ner på en företeelse som man inte tagit del av på flera år utan viss uppfräschning då och då.

Så kvällens utmaning är; Titta på eurovisons-schlager-semifinal-makapären, trots att varenda fiber i hjärnans skamcenter skrynklar ihop sig i förskräckelsen.

OH MY GOOOOOOD va många dåliga bidrag. Hur tänkte länder som Tjeckien och Bulgarien t ex när dom kom fram till att det här var det bästa landet hade att erbjuda i musikalisk väg.

Jag fullkomligt spottar ur mig klockrena oneliners om artister samt låtar och jag önskar i såna lägen att jag hade orken att teckna ner dom här i bloggen. Men inlägget skulle bli för långt med alla förklaringar kring bidragen som krävs för läsare som inte sett skiten med egna ögon.

Det som skulle rädda hela tillställningen och göra den till en fullträff underhållningsmässigt är om Felix Herngren och Hans Wiklund satte sig i kommentatorbåset och körde på i sin härligt

nedvärderande Wipe-out-stil. Då hade jag och sambon garanterat bänkat oss i soffan och suttit som små tända ljus med munnarna proppfulla av cheeseballs och magmusklerna i spasmiska kramper.

Men hela tävligen faller på eget grepp eftersom den tar sig själv på för stort allvar. På tok för många deltävlingar för att inte tala om för många deltagarländer.

Personligen anser jag att åtmindstånde ett tiotal av länderna inte tillhör Europa. Det blir urtvättat och pretantiöst när det egentligen borde vara folkfest med många garv. Och när jag tänker efter så får man faktiskt vara väldigt tacksam till länder som skickar ren skit i färgglada trikåer. För vad hade man annars haft för behållning av hela grejen.

Näpp, faktum kvarstår. Jag är icke någon schlagerfantast.

Dock är jag mycket förtjust i Malena Ernman som artist. Men det var jag innan la Voix också.

Mitt absolut varmaste och gladaste schlagerminne var en sen kväll i Nypan city. Vi satt ihopkurade i herr S säng och bläddrade runt bland kanalerna när vi precis fick se att hårdrocksbandet Lordi från Finland gick och vann hela skiten. Som små barn hoppade vi runt i sängen och tjöt av glädje och förvåning. Två väldigt överförtjusta små hårdrockare somnade lyckliga den natten och drömde om en hel värld full av hårdrock och kärlek.