På förekommen anledning känner jag mig manad att tydliggöra detta ord som ibland till både höger och vänster kastas omkring som vore det likställt med fallanger som nasism och fascism. Time to set thing straight lixsom!
"Liberalismen är det ursprungliga namnet på tanken om individens rättigheter och marknadens frihet. Den klassiska liberalen menar att människor har rätt att tänka, agera och handla fritt så länge hon inte använder tvång mot andra. På 16-, 17- och 1800-talen verkade liberaler - som The Levellers, John Locke, Adam Smith, Thomas Jefferson, Richard Cobden, Herbert Spencer och Frederic Bastiat - emot en despotisk statsmakt och en genomreglerad ekonomi. Deras kamp mot konservatismens privilegiesamhälle fick starkt genomslag och förändrade vår civilisation. Den amerikanska revolutionen 1776 byggde på liberala principer (och de sanna liberalerna bekämpade även slaveriet) och i Europa ledde argumentationen till avregleringar och frihandel som banade väg för industrialisering och oöverträffad välståndsökning. Samtidigt moderniserades även Sverige tack vare liberaler som Anders Chydenius, Lars-Johan Hierta och J A Gripenstedt.
1900-talet blev emellertid ett förlorat århundrade för liberalismen. Statens makt växte genom ideologier som nazism, kommunism, socialism och välfärdsetatism. De liberala idéerna föll i glömska, och i stor enighet byggdes socialstater upp. Men fascismen avslöjades, östkommunismen bröt samman av sig själv och de västerländska välfärdsstaterna uppvisar just nu både sin moraliska och ekonomiska bankrutt. Samtidigt har de liberala idéerna återupplivats av tänkare som Ayn Rand, Ludwig von Mises, Friedrich Hayek, Milton Friedman, Robert Nozick och Karl Popper."
Denna text är tagen från denna hemsida som jag tycker reder ut begreppen ganska så väl. Finns även en hel del historia kring dom stora tänkarna som intressant läsning: http://www.liberalismen.com/
3 kommentarer:
Jag antar att jag är den förekomna anledningen? :)
Det många inom vänstern (inkl jag) främst vänder sig mot är nyliberalismen (inte hela liberalismen som sådan). Med sin privatiseringsiver och "klara dig bäst du kan"-mentalitet ställer man sig mil ifrån vänsterns solidaritet. Den bryter även mot den socialliberalism som tidigare dominerat. Liberalism är inte ett skällsord, inte ens nyliberalism är det. Men det senare borde verkligen vara det, i alla fall i den värld jag vill leva i.
För övrigt kan tilläggas att hemsidan du länkar till upphovsmän är stark kopplade till tankesmedjor som drivs av just nyliberala idéer. Det som står är säkert i det mesta sant. Men det kan ju ändå vara värt att påpeka, alltid intressant att luska i utgivares avsikter. Man är inom vissa grupper väldigt mån om att framhålla liberalismens positiva sidor för att kunna dölja sin egen agenda bakom den trovärdigheten.
Ja att ens riktiga agenda döljs är inget nytt under solen. Kommunismen och socialismen har gjort det till en konstform i sig. ;)
Medan jag då så klart vill kontra med att den som lyckas lansera sig som ett arbetareparti när man i själva verket företräder näringslivet är den största konstnären av alla. :)
Skicka en kommentar