Strömmingens skräck: The Mother-In-Law

Nu är det två lördagar i rad som det bjudits på supé i det Strömhska palatset. Jojo... det har varit hemmagjordt så det förslår, kycklingrullader, rostade mandelkartoffler och en lååååång rad av annat gott i gott gott. Men igår hände det som kommer få alla tidigare supéer att blekna i jämförelse... Den nya spisen anlände! Å här ska lagas mat tills jag ligger som en blöt fläck i spasmer på köksgolvet av utmattning.

Tror inte någon sörjer för det eftersom dom jag umgås med samtliga infaller under kategorin matmonster.

Den enda smolken i bägaren var när jag klev över tröskeln till hemmet igår. Jag tittade min älskade i ögonen och såg ett stort svart hav av uppdämd ilska. Stackarn hade blivit invaderad av sin svärmor! Ett sådant öde! Hon och hennes sambo var där för att "hjälpa till" att installera den nya fina skönheten med tillhörande fläkt i köket.
Min käre sambos lediga dag hade blivit en kakafoni av "den sitter snett"... "du ska göra så här"... "jag har minsann läst instruktionsboken".. "nämen sådär kan man inte göra"... "suck".. "stön" och en sju helvetes massa menande blickar om min älsklings och för den delen även hennes egna sambos tillkortakommanden.

Ni förstår kära läsare. Min mor kan allting bäst. Dock avnjuter hon den positionen planterad på en stol på behörigt avstånd och med hjälp av sina starka lungor kraxar hon ut order till alla som är i närheten.

Och det enda man kan göra i det läget är att svälja ack så djupt, stoppa bomull i öronen och jobba vidare i hopp om att det snart går över. Vilket vi också gjorde. Men när det var dags för installationen av tippskyddet på spisen såg jag att nu var mottet nog rågat på min annars så tålmodige kärlek. Så jag avbröt övningarna genom att diktera att nu var det färdigt för denna gång och att vi faktiskt skulle skaffa ett bättre tippskydd en det som medföljde.
När Svärmorskaravanen drog ut i ett dammigt moln genom dörren och jag än en gång skådade in i min älsklings ögon insåg jag att min manöver kommit i sista stund. Hr Ströms ögon var vattniga och rödsprängda. Han stod och hoppade på stället av ilska... "Din mamma... alltså... din mamma!!!"

Jag har väntat på dom orden. Och nu har dom kommit för att stanna. Jag förstår PRECIS vad han menar. Det är skönt att vara två... hihi