PUH!

fick ett samtal för en timma sen... "Hej mitt namn är X och jag ringer från XX. Vi har bokat lokal hos er på måndag den 13:e å jag vill bara kolla lite vad ni har för dagens"
(mina trofasta om än lätt sinnesslöa hjärnceller Elof och Bertram jobbar för fullt)
"Ursäkta vilken lokal är det ni har bokat?" svarar jag för att vinna betänketid och köpa mig en ledtråd.( Elof anar oråd)
"Draken" svarar den troligtvis oändligt blonda kvinna jag hör kvittrandes i telefonluren som om det vore den självklaraste saken i heeeeeeeela världen.
"Aj f-n!!" skriker Bertram och rusar till arkivavdelningen. Herrejösses... dom är ju 500personer som vill ha mat... men men men men men dom har ju inte svarat på vår offert som vi skickade för evigheter sen. Vi trodde att vi hade tappat denna kund när dom inte svarade på vårat senaste bekräftelsemejl med tillhörande menyförslag.
Jag ställer blondinen mot väggen med detta faktum och får till svar lite förstrött "Ja just det ja...du skickade nåt till min chef som han skickade till mig... men det har jag tappat bort så du kan väl vara snäll och skicka det igen kanske...tihi"
Ser hur små disneyfåglar börjar flyga runt huvudet på mig... dom kvittrar ettrigt upp hela listan med saker som måste göras innan femhundra hungriga personer dundrar in för att käka vid dukat bord. Boka personal - beställa glas & porslin - inköp av råvaror - choklad & kaffe - uppdukning etc etc etc.. det snurrar i huvudet på mig.

Jag skickar iväg mejlet med menyförslagen till henne.. Denna gång dock i en något redigerad version då tidsbrist råder. Bokar personal... ringer till Hyrglaset och kollar om dom har möjlighet att skeppa iväg allt jag behöver till på fredag... Ringer Carlsberg och beställer ett abnormt parti med Vichy Noveau fem minuter efter sista beställningstiden(vilket den analt latente telefonsäljaren känner sig manad som av en högre kraft att ihärdigt påpeka) men bönar och ber på mina bara knän så att jag ska få allt bubbelvatten i tid till på måndagen.
Andan är inte längre i halsen utan svävar nånstans på sjunde våningen i takt med mitt stackars hjärta som knappt hinner med att hålla jämna steg.
Tio minuter senare ringer högste chefen på företaget XX. En mycket trevlig dansk (vilket alltid är ett plus) herre och säger att nån lunchservering inte kommer att behövas eftersom dom har så kort om tid. Istället vill dom ha en matigt god baugette eller liknande på stående fot.

KYSS KAL I RÖVA!!!!!!!!!!!!!

Allt jobb.. all tankekraft... all svett.... all panik TOTALT i onödan!

Dock äro jag oändligt tacksam för utvecklingen... min måndag kommer bli mycket enklare en vad jag fruktade. Och det kan jag behöva. För det är min 30-års dag. Å jag ger mig f-n på att trots att jag inte ännu uppvisat några tecken på kris så kommer väl samtliga som en blöt filt över mig på måndag. Min personal kommer hitta mig inne i städskrubben liggandes i fosterställning med tummen i munnen mumlandes mantrat "jag vill inte bli gammal - jag vill inte bli gammal" med glasklar blick.

Den som lever får se....